Resultat efter en förhandling

I avsnittet Relationen stark - svag part såg vi hur starka parten får ut mer av en förhandling än den svagare parten. En trovärdig förhandlingslösning beskrevs teoretiskt i avsnittet Förhandling enl. Nash. Vi gick dessutom igenom ett enkelt exempel:

Ex: Dela ett bröd enl. Nash. Det visades där matematiskt (med hjälp av Google Kalkylark med diagram) hur det kunde bli så - tvärt emot vår intuition - att den utsvultne får 1/3 och den mätte 2/3 av brödet med inte orimliga förutsättningar om nyttofunktioner.

Anledning till att det kunde bli så här var att den starke parten hade en buffert och hade möjlighet vänta eller riskera att förhandlingen bröt samman utan att det påverkade honom så mycket. För den svaga parten var det viktigt att i alla fall få ut något. Med nyttofunktioner som representerar att en part är fattig i någon mening och den andra är rik kan man alltså få en lösning enl. ovan. Med identiska nyttofunktioner hade fördelningen, helt okontroversiellt, blivit 50-50.

Teorin talar alltså om hur fördelningen ska göras om man följer matematiska och intellektuella krav som beskrivits i Förhandling enl. Nash - inte nödvändigtvis hur människor, som styrs av viss etik eller vissa normer, gör i praktiken i ett konkret fall. Lösningen är alltså inte styrd av värderingar, som många skulle se som självklara. Exemplet med att dela just ett bröd ska förstås ses bildligt. Verkligheten är oftast mer komplex och det är svårare att moralisera över utfallet då.

Det finns ett antal referenser i [Molander2014], s 196, som stöder Nash´s lösning. Vi har dessutom sett - i Förhandling enl. Nash/budgivningsprocess (längst ner på den sidan) - att man kan komma fram till samma lösning via en alternativ metod, en stegvis genomförd förhandlingsprocess, där båda parter är intresserade av att nå en lösning.

Upprepade förhandlingar tenderar medföra instabilitet

Den som initialt är starkast blir ännu starkare efter en förhandling. Vid nästa förhandling har ju den starke ännu starkare position på bekostnad av den svage. Då vinner den starke ännu lite mer än förra gången. Efter ett antal förhandlingar mellan parterna är den svagare partens tillgångar uttömda. Observera att detta gäller även om den ena parten initialt bara är lite svagare än den andra parten. Det kan t.o.m. vara så att parterna från början eg. är lika starka men att en liten störning (tillfällighet) smyger sig in och rubbar balansen.

Denna självförstärkande effekt stämmer väl med tendenser till ökande ojämlikhet som historien uppvisar. Undantag är perioden från slutet 1800-talet till c:a 1970-talet. Den ökande jämlikheten då förklaras väsentligen av fackföreningar och allmän rösträtt. Ojämlikhetsökningen efter 1970-talet har till stor del att göra med globaliseringen (transfereringssystem är väsentligen nationella men kapitalet förflyttar sig lätt globalt).

Förhandlingsprocesser med upprepade förhandlingar är alltså i grunden instabila (reglertekniskt talar vi om positiv återkoppling: en förändring förstärks). Detta faktum kan man låta vara en utgångspunkt när man vill bestämma en handlingsplan eller en ideologi. De som ogillar ojämlikhet kanske skulle tycka det vore bra om någon kraft observerar ökande ojämlikhet och vidtar åtgärder för att få resultaten att åtminstone närma sig jämvikt. Reglertekniskt kallar vi det negativ återkoppling, när en förändring motverkas för att processen ska bli stabil). Jämför avsnitt Hur hantera instabila system, figur 3 längst ner.

_____________________________________