Små kommentarer till Ulf Ekmans möte 1993.

35 sek – 1 min

Frihet i anden – Det UE här säger passar om man tänker sig att man är en ande, har en själ och bor i en kropp. Tänker man bibliskt att vi samtidigt är rättfärdiga och syndare, då talar man om Andens frihet på ett helt annat sätt, med andra ord.

”Man blir väldigt begränsad då”, säger UE. Det säger man om man tror att man kan driva ut synden ur sig och bli mer och mer helig, alltså klassiskt gnostiskt tänkande. En evangelisk förkunnare uttrycker sig inte på detta sätt. Att UE är oklar här visar sig också efter en stund och kommer fram vid:

01:16

Ja, vad säger man om det skrattet?

01:28

Förstärker det som sagts innan. Vad är det för sorts frihet UE talar om? Var är Korset och Kristi frihet?

01:4

”Låt oss tro Gud om en rejäl dos av den Helige Ande”. Vad menar man med ett sådant uttalande? Kan jag ha mer eller mindre av Guds Ande? Doserar Gud ut Anden så vi får olika mycket av Honom? Det slarvigt uttalade döljer ofta det slarvigt tänkta.

Och vad har en lossad slips med Anden eller frihet att göra?

03:36

Här ska musikerna få en dos av Anden. Vad är det för nytestamentligt tänkande? Att man ber för folk är skriftenligt och det ska vi göra. Men att säga att de nu ska få en dos av Anden, var i Skriften hitta man sådant? Tål att tänka på.

04:55

Kan du tänka dig Petrus agera på detta sätt? Eller Johannes, Paulus eller Jesus? Är det här att dosera Anden?

05:17

”Full smörjelse”, säger UE innan han hoppar på folk. Vad menas? Är det full smörjelse när han slår på dem? Och i så fall, hur ser då ett doserande ut?

06:17

Varför applåderar folk när UE slår på pianot? Har han gjort något speciellt heligt eller andligt?

10:14

Denna penna återkommer längre fram.

10:46

”Den här kyrkan ska inte vara någon välpressad, väletablerad, välanpassad liten församling…”

11:15

”och vi bryr oss inte om att det religiösa förnuftet kan resa sig upp och bli lite irriterad för det är då vi dansar, så dansar det här ARRRGGHHH”.

Som sagt, det dunkelt tänkta tar sig ofta uttryck i det dunklet sagda, vilket vi här ser ett tydligt exempel på.

11:26

Efter det oklart uttryckta om dansen så går UE och lägger pennan han hittade vi 10:14 på ambon. Och när han släppt ner den på ambon tar han upp den igen, som om den bara låg där. Sedan säger han att någon tappat en fin penna här. Inga kommentarer om detta, bara en observation av en lite udda detalj.

11:35

Sedvanligt hot mot de som tycker att det som sker är obibliskt. De hotas med berättelsen i 1 Krön 15:29 där det berättas att Davids hustru Mika fick förakt för David när hon såg honom hoppa och dansa när förbundsarken bars in i Jerusalem. Mikaberättelsen är i sig själv är inget bevis för att det som sker här på LO är rätt eller fel. Det enda vi lär oss av Mika är att när det är rätt gudsdans så är Mikatänket fel.

Den här typen av hot mot de som inte tycker om det Ulf gör är inget nytt. Det här sättet att hota har han praktiserat sedan tidigt 80-tal. Då sa han att den som var emot det som skedde skulle räcka upp sin hand så skulle han be att Gud skulle förlåta oss. Den här metoden att hota praktiseras även av andra villolärare. Är man emot verksamheten är man emot Guds Ande. Värsta exemplet är troligen Benny Hinn när han lägger en Guds förbannelse över dem som är emot hans verksamhet.

Det Ulf gör här, med att tala om Mika, är oerhört effektivt för ett känsligt samvete hos den som vill tro att detta är rätt, men man har sina tvivel. Hot som skuldbelägger ett känsligt kristet samvete är inte något som en redig gudsmänniska ägnar sig åt.

Om det som sker verkligen är Guds Ande, varför hota och skuldbelägga? Är det verkligen Guds Ande som tagit över på LO så sköter han nog om övertygelsen om det riktiga själv hos åhörarna. Den här typen av hot och skuldbeläggande är ett klart tecken som många sektkunniga pekar på som ett bevis på osund andlighet. Men det här är bara det första hotet och skuldbeläggandet under detta möte, mer kommer.

12:02

Man kan undra vem det är som förför vem när man ser responsen på det som framförs?

12:30

”Prisad vare Gud. Det är som att gurgla sig i halsen på morgonen ska jag säga”.

Jaha, och vad menas med det?

28:57

Vilken personalansvarig skulle uttrycka sig som UE gör här om personalen? Är det goda nyheter att säga att jag som personal kommer att få byta position? Och vad innebär det då? Ska ekonomen bli kameraman? Ska lokalvårdaren bli förlagschef? Kan du se Paulus uttrycka sig så här om sin stab? Och blev detta någonsin verklighet för personalen?

30:20

Är det mer av andedoserande eller bara vänliga björnklappar?

42:55

Mer doserande. Nu är det körens tur.

51:57

Predikan, och UE har då ämnet ”Avfällighet”. Här börjar det andra hotet och skuldbeläggandet. Det hela går ut på att man varnas för att avfalla, underförstått då avfall från det Ulf Ekman predikar, d.v.s. falsk lära i form av trosförkunnelse.

UE läser Upp 2:4 om att överge första kärleken. I början säger han att man kan lämna den första kärleken och den definierar han som ”den första hettan, den första intensiteten” (53:02). Sedan kommer en berättelse om när UE träffade sin fru och hur hett det var då. Sedan säger han att första hettan avtar, det mognar men kärleken får inte svalna. Det ska vara en relation av överraskningar.

57:30

”Lyssna på mig. Gud har inte kallat oss att bli rika”.

Wow, är det inte rik som UE har blivit vid denna tid? Och kommer han inte kommande år att bli ännu rikare? Joo, så vad talar han om? Som sagt, det dunkelt tänkta blir det dunkelt sagda.

57:48

Är det inte sig själv han talar om här? För var är UE:s väckelseförkunnelse i dag, med alla sina rikedomar?

59:35

UE kommer tillbaka till att Gud inte vill att man ska överge den första kärleken. Men precis innan så har han gjort jämförelser med intensitet och hetta. Så vad är den första kärleken enligt denna predikan? Hittills så är det första hettan och intensiteten, som mognat men inte svalnat. Men vi har inte fått ett klart svar än.

1:00:57

UE har just pratat om den första tiden med sin fru, med hettan och säger: ”Gud vill att vi ska se på Jesus på det sättet”. Återigen, hetta, intensitet, förstakärlekshetta alltså.

Problemet med den här typen av förkunnelse blir dels att det inte sägs vad den första kärleken är för något. Den bild som stannar kvar hos åhöraren är tanken på hur det är när man är nyförälskad, en kärlek som är het och intensiv, men som mognar med tiden. Dock får den inte svalna. Det är något en som blivit frälst i livet kan ta till sig. Men den som är född med den kristna tron, vuxit upp i kyrkan o.s.v. har svårt att ta till sig denna bild, för man har inte haft en första tid med Jesus, man har ju alltid levt med honom.

För den vuxenfrälsta blir det en längtan tillbaka till en känsloladdad tid. Den barnatroende saknar något att längta tillbaka till. Den sanna kunskapen om vad den första kärleken är måste man kunna ta till sig oavsett när i livet man blev en kristen. Ulfs förkunnelse är inte en sund förkunnelse om vare sig avfall eller den första kärleken. Men det är inte så konstigt eftersom han själv inte vet vad Skriften säger om dessa saker. Dessutom är han själv ett levande exempel på både avfall och övergivande av första kärleken.

Men, det om det. Det viktiga är att se vad effekten av Ulfs ord blir på de som lyssnar. Effekten blir en stark rädsla hos det ömma samvetet. Det blir även en sann längtan, men tyvärr då till något dunkelt känsloladdat. Sann längtan men till ett falskt föremål Kombination av ömt samvete och en sann längtan, mot ett falskt föremål är förödande och många är de som gått under i denna längtanskamp.

1:11:22

”Jesus säger: -Det har jag emot dig, att du har övergivit din första kärlek”.

Det misstag Ulf och trosrörelsen gör är att man inte förstår Skriften eller kan ta till sig skriftlig information. Den första kärleken är ingen känsla, hetta, passion eller intensitet i ditt inre. Den första kärleken är en person, Gud. De som Jesus säger sig ha övergivit sin första kärlek är de som helt enkelt övergivit Honom. Ett brott mot första budet helt enkelt. De har tagit sig någon annan gud som nu går före Herren. Något annat är deras första kärlek.

Läs gärna Luthers utläggning av första budet så förstår du mer vad detta innebär. Rädslan av att ha övergivit den första kärleken tar sig uttryck i en sann längtan, men mot ett falskt föremål. Ännu ett av djävulens trick, att blanda lögn och sanning. Så resultatet av Ulfs blandpredikan gör att ingen blir tröstad eller hjälpt framåt. Det blir bara falsk säkerhet eller förtvivlan som kommer att drabba de som lyssnar på denna förkunnelse.

1:11:55

Efter att ha talat om avfall säger Ulf att om ”om du måste välja, välj Gud”. Och så kommer detta fantastiska uttalande: ”- Alla våra lärare, alla våra predikanter dom har haft många tillfällen att välja någonting annat än att vara här – men dom valde Gud. Vi har alla, när djävulen har bankat på oss haft tillfällen att välja någonting annat för att få frid och lugn och ro. Men Gud har inte tillstatt oss det. Han har sagt: - Välj mig. Och så bryter du igenom i stället, eller hur?”

Det han här säger är att de som arbetar på LO har valt Gud. Vi älskar Jesus och är man här så har man valt Gud. Alltså, vill du vara säker på att gå Guds väg, att inte vara avfällig, då ska du vara här, på Livets Ord. Ännu ett exempel på hur exklusivt rätt Ulf och LO har. Det är här Anden verkligen finns.

1:12:39

Och så kommer stororden, ”Vi älskar Jesus av allt vårt hjärta”. Vem kan säga så och verkligen mena det? Ingen syndig människa i alla fall.

1:12:59

”Passa ditt liv från öppen avfällighet och från dold avfällighet”. Underförstått, har du valt mig och LO så har du valt rätt, då har du valt Gud.

1:12:37

Och när man är med i LO så ”Och vi tar mycket smälek, attacker, motstånd för detta. Ännu har ni inte stått emot, till blods i er kamp mot synden”.

1:14:48

Bläckpennan kommer tillbaks. Dess öde har tydligen gjort stort intryck på Ulf under predikan.

1:18:30

Ulf säger att du behöver tre saker:

1. Du behöver den Helige Andes tilltal, lära.

2. Du behöver det sanna evangeliet.

3. Vi behöver Guds metoder så vi kan hjälpa dom.

Men om vi har Guds, om vi har uppenbarelse och lära och metoder men inte Guds hjärta i vad vi gör så blir vi inget i alla fall.

Punkt 1. Läran om Andens tilltal är obiblisk. Gud talar genom sitt Ord, punkt slut. Visst kan Gud tala till enskilda vid speciella tillfällen. Men att göra detta till en regel är inte bibliskt eller sunt. Det är bara falska lärare som förkunnar och praktiserar detta.

Punkt 3. Guds metoder är naturligtvis trostekniken, man är ju en del av trosrörelsen. Stå på Ordet. Visualisera det i ditt inre och uttala det d.v.s. den positiva bekännelsen. Positivt tänkande alltså och som trosförkunnare erkänner fungerar. Men eftersom det är Guds metod så har den kristne fördelen att ha tillgång till ”full power” eftersom han dessutom har Gud. Och det är ju detta som är hela den punkt som berättigar hela LO:s existens, att ge trosord till Guds församling.

Och denna trosteknik, det positiva tänkandet, förkunnas än i dag på LO. Se t.ex. recension av Joakim Lundqvists predikningar på Megakanalen.

1:19:07

”Så vi älskar Honom av allt vårt hjärta, all vår själ och all vår kraft. Och så vår nästa såsom oss själva. Eller hur?”

Att påstå att man älskar Herren av allt sitt hjärta är inget dåligt påstående. Men vilken allvarlig kristen kan säga det – och verkligen, av hela sitt hjärta, mena det. Bara en kristen farisé kan säga en sådan sak. Bara den som har en totalt förvriden syn på sig själv kan säga sådana här saker. Nej, min rättfärdighet ligger utanför mig, hos Jesus. Min kärlek till Gud kommer alltid i denna värld att plågas av halvhjärtenhet och dragning till synden. Men Jesus älskar Fadern och Hans kärlek får jag mig tillräknad.

Men om man tror att man är en ande, har en själ och bor i en kropp så kan man tänka och säga sådana här galenskaper. Om man tror att min ande är helig och ren och att det är bara så jag är, i denna värld, ja då släpper man ur sig sådana här tankar. Och värst av allt, man menar det också.

Synden har vi att kämpa mot under hela vårt liv, den kan man inte driva ut ur sig, bara förtränga den. Och förtränger man den så kommer den en dag att explodera och så kommer syndafall man inte trodde var möjligt. Se bara hur det gick för Robert Ekh. Nej, Luthers lära om att vi är samtidigt rättfärdiga och samtidigt syndare är det som gäller i denna fallna värld, 100 % av vardera. Har jag inte det klart för mig, då får jag problem.

1:23:50

Ulf leder en bön: ”Så låt oss bara säga så här: Fader, i Jesu namn. Jag kommer inför ditt ansikte. I Jesu namn avsäger jag mig all avfällighet. Förlåt mig upproriskhet Herre, olydnad Herre. Jag vill följa dig. Jag älskar dig. Å Herre, utan din smörjelse har jag inget att leva för. Jag måste vara i smörjelsen. Jag måste vara i lydnaden. Jag måste följa dig Herre. Förlåt mig dold avfällighet och hjärtats hårdhet. Jag böjer mig Herre inför dig. Här är jag, sänd mig”.

En bön som kan se bra ut på ytan men som är fylld med den typ av motsägelser som kommer av dålig teologi och falsk lära.

1. Om jag nu älskar Jesus, som Ulf påstår att han gör, varför ska jag då överhuvudtaget be om förlåtelse? Klarar jag det, då är jag ju fullkomligt helig och har inget behov av någon syndabekännelse. Alternativt är jag helig i min ande och synden är då en yttre kraft som attackerar mig utifrån, på min själ eller kropp. Och då ska jag ta kommando över den på något sätt, genom tro kanske? Men hur sådana processer fungerar kan ingen förklara eftersom den tankevärlden saknas i Skriften.

2. ”Jag måste vara i smörjelsen”. Detta är en falsk lära om Andens smörjelse som inte har någon biblisk förankring. Däremot behöver du vara i Kristus. Där har du allt du saknar i dig själv.

Hade Ulf Ekman och LO haft någon form av sund lära om synd och nåd hade han hellre uttryckt sig på detta sätt:

- Jag bekänner att jag inte älskat dig över all annat och inte min nästa som mig själv. Jag har del i världens bortvändhet från dig och är skyldig till mer synd än jag själv förstår. Förlåt mig för Jesu Kristi skull.

Övrigt:

Var är alla dessa människor från de tidiga LO-åren i dag? Vad hände med alla dessa som hoppade omkring på LO då? Några få har segat sig kvar, men var är resten? Kan man tala om en väckelserörelse när alla kom från andra samfund och slogs ut efter något årtionde?

Men det är inte undra på att LO tappar folk. För verkligheten hinner alltid i kapp den mest hängivne trostänkaren. Synden går inte att driva ut ur mig, jag kan bara förtränga den. Hur många av alla som var då med ligger nu inte i tusental utmed vägen. Slagna och många gånger helt oförstående om av vad det var som egentligen skedde.

Är du en av dem som plågats av LO:s falska läror? Det finns hjälp att få. Det är inte så att LO hade rätt och att du saknade tro och kraft nog att hänga med. Du har helt enkelt blivit bedragen av onda andars läror. Det är inte din tro det hänger på. Din tro är ointressant. Det som är intressant är trons föremål, Jesus Kristus. Det är Han som gör dig rättfärdig, dig syndiga, ogudaktiga, halvhjärtade människa. Läs Rom 4:5. Du har en tillräknad rättfärdighet när du tror PÅ Honom som gör den ogudaktige rättfärdig. Det är inte din tro som räknas, det är Jesu rättfärdighet som tillräknas dig. Du behöver bara tro PÅ Honom för att få detta. Du behöver inte ha någon som helst tro FÖR detta. Talet om tro FÖR Jesus är falsk lära. Det är tro PÅ Jesus som tillräknas mig till rättfärdighet.

Tron är inte en storhet i sig själv, en förmåga eller egenskap som du kan träna upp som en muskel. Det är Jesus som rättfärdiggör och ger dig allt du saknar. Han och ingen annan. Sann kristen tro är alltid en tro PÅ. Och då är det trons föremål, den jag tror på som står för ALLT. Av nåd – oförtjänt godhet.