Vad är Montessori?

DET HÄR ÄR MONTESSORI

Maria Montessori (1870-1952) var Italiens första kvinnliga läkare. I sitt arbete kom hon tidigt i kontakt med utvecklingsstörda barn och hon blev snart övertygad om att barnens problem var av pedagogisk snarare än medicinsk art. Deras tillstånd kunde förbättras med intellektuell

stimulans. Hon utvecklade efterhand pedagogiska metoder för att hjälpa barnen och hon lyckades över förväntan. Barnens intellektuella och känslomässiga utveckling var häpnadsväckande. Hon frågade sig då, om inte hennes idéer också skulle kunna tillämpas lika väl på helt friska barn. Pedagogiken bygger på noggranna observationer av barns utveckling. Arbetsmetoderna växte fram som ett svar på barnens egna behov och intressen. Pedagogiken grundar sig på en filosofi om alltings samband på jorden och alla individers betydelse.

Ta vara på barnens känsliga perioder

Maria Montessori visste vad varje förälder vet - nämligen att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker och precis som föräldrar världen över märkte hon, att barnens intressen varierar med ålder och mognad. Dessutom observerade

hon, att intresseförändringar följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste av att äta själv, lära sig gå. Prata osv, till intresset för läsning, matematik, rymden osv. Hon fann, att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga av olika slags

kunskap. Hon insåg det värdefulla i att ta tillvara intresseperioderna, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder.

Frihet att välja

Hon upptäckte

• att inlärning, som anpassas efter barns utvecklingsstadium går lättare.

• att man bäst tar tillvara barns spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap.

• att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift.

• att barn, som vill lära något nytt, upprepar övningen om och om igen.

Detta skapar också trygghet för de allra minsta att göra något om och om igen som barnet känner igen. Med sina kunskaper om människans tidiga mognadsprocess skapade hon förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna. Frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt.

Montessorimaterial - en god hjälp i inlärningen…

För att kunna möta barns behov av aktivitet och motorik utvecklade Maria Montessoriarbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseriktningar. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken, men det är till god hjälp. I ett montessorirum finns material både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Material, som övar upp skrivförmåga, språkkänsla och grammatik. Men också saker, som låter barnen träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Montessoris idé om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta. De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se, att de lyckats med en uppgift.

…och en god hjälp i uppfostran.

Allt material är av god kvalitet och finns bara i ett exemplar. Allt material har sin särskilda plats i rummet. Den, som använt ett material, har ansvar för att det snyggt och prydligt kommer på plats igen så att nästa person som kan använda det hittar det också lika fint. Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst material upptaget, får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta.

”Hjälp mig att göra det själv”

Detta är en tanke, som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Man kanske behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. I en montessorigrupp är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla kunskap. Snarare att observera barnen och vara uppmärksam på varje barns behov. Att ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar, visar var kunskap finns att hämta och visar hur materialet skall användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin uppgift. All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.

Frihet, ansvar, hänsyn, självförtroende.

Besöker du en montessoriklass i grundskolan, möter du en miljö utan kateder och traditionella skolbänkar. I stället finner du elever, som arbetar ensamma eller i grupp vid bord eller på golvet. Det finns rikligt med arbetsmaterial på hyllor längs väggarna.

Precis som i förskolan väljer varje elev själv sin sysselsättning. Friheten att få handla självständigt innebär att eleverna ägnar sig åt sina uppgifter så länge de önskar. De kan koncentrera sig på ett ämne en hel dag. Men friheten ställer också krav på att barnen tar del av ansvaret att täcka in alla ämnesområden på terminens kursplan. Det innebär krav på planering och utvärdering.

Friheten förutsätter också att de tar hänsyn till kamraterna i sin omgivning.

Montessoriförskolan - en spännande och stimulerande miljö

Kommer du på besök till en montessoriförskola, kan du knappast låta bli att fascineras av den aktivitet, som råder. Här finner du barn mellan 1-6 år som bakar, putsar skor, klär på sig själva, dukar bord, målar eller ägnar sig åt andra praktiska sysselsättningar. Genom att inte i tid och otid hjälpa barnen, utan istället låta dem fritt experimentera, pröva sig fram och öva sig inom olika områden, har man undanröjt de hinder, som vi vuxna normalt ställer i vägen för barnens naturliga utveckling. Så vad du ser i Montessoriförskolan är helt enkelt prov på vad som händer, när man i rätt miljö och med rätt stimulans tar vara på barnens inneboende resurser. Du ser prov på att barn både vill och kan betydligt mer än vi vuxna tror.