Montessoripedagogiken

Vad är montessori?:

Maria Montessori var Italiens första kvinnliga läkare och även barnpedagog som studerade och följde barn över hela världen. Hon utarbetade med åren en pedagogik och ett arbetsmaterial som bejakar barnets nyfikenhet och kunskapstörst. Pedagogiken bygger på noggranna observationer av barn. Arbetsmetoderna växte fram som svar på barnens egna behov och intressen. Pedagogiken grundar sig på en filosofi om alltings samband på jorden och alla individers betydelse.

Ta vara på barnets känsliga perioder:

M.M visste det som varje förälder vet- nämligen att alla barn är nyfikna, fulla med upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära sig nya saker, hon upptäckte även att intressena varierar med ålder och mognad. Dessutom upptäckte hon att dessa intresseförändringar föjde ett givet mönster som var och är detsamma hos alla barn, från det allra tidigaste som att äta själv, lära sig gå, prata osv.

Hon fann, att barn under olika mognadsstadier var speciellt mottagliga för olika sorts kunskap, dessa perioder kallade hon för känsliga perioder.

Hon upptäckte:

* Att inlärning som anpassas efter barns utvecklingsstadium går lättare.

* Att man bäst tar tillvara barns spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap.

* Att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift.

* Att barn som vill lära sig nått nytt, upprepar övningen om och om igen.

  Detta skapar också trygghet för de allra minsta att göra något om och om igen.

  Med sina kunskaper om människans tidiga mognadsprocess skapade hon förutsättningar

  för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna.

* Frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i sin egen takt.

Hjälp mig att göra det själv:

Detta är en tanke som grundar sig i det faktum att man inte kan lära någon annan något. Man kanske behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. I en montessorigrupp är pedagogens uppgift därför inte att i första hand förmedla kunskap, snarare att observera och vara uppmärksam på barns behov.

Att ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse. Pedagogen berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar, visar var kunskap finns att hämta och visar hur materialet skall användas för att ge meningsfull träning.

All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.