Funderingar

20 okt. 2014

Det första du möter då du kommer in på min hemsida är en blå himmel och en vit duva. Stanna till ett ögonblick och fundera! Vilka tankar leder bilden till för dig?

För mig leder bilden till oändligheten, till Gud. Färgerna blått och vitt har också ett starkt symboliskt innehåll.

Duvan leder mina tankar till ett avsnitt i Matteus 3 som berättar om Jeshuas (Jesu) dop. I vers 16 står det att ”Guds Ande sänkte sig ner som en duva över honom”. Duvan fick bli en bild av Anden.

I Lukas 1 berättas om hur ängeln Gabriel besöker Mirjam (Maria) och talar om för henne att hon ska föda en son: ”Den Heliges Ande ska komma över dig.”

Automatiskt förs mina tankar till skapelseberättelsen där det i Första Moseboken 1 står att ”Guds Ande svävade över vattnet”. Vilken parallell!

Två skapelseberättelser – en i de hebreiska skrifterna och en i de apostoliska. I båda var Guds Ande närvarande för att skapa. Adam och Jeshua (Jesus).

Har du tänkt på att dessa två människor hade en sak gemensamt? De saknade en biologisk far. Paulus kallar dem för den förste och den siste Adam i 1 Kor 15:45.

21 okt. 2014

Det här med skapelsen – är det inte fantastiskt? Att ha fått liv! Det var väl inte alls självklart att just jag skulle få se dagens ljus. Eller du som just nu läser mitt inlägg. Vilken dramatik det var när vi skulle bli till!

När miljontals spermier seglade iväg i en våldsam tävling som skulle innebära liv eller död då kom du först av alla fram till det bestämda målet och jag på mitt håll. Vi fick chansen att utvecklas till liv.

Var det slumpen som gav oss livet? Eller fanns det en medveten tanke bakom allt? Kanske en allsmäktig Gud? En Gud som börjat verkställa sin tanke med ett människoliv?

Profeten Jeremia tyckte sig höra Gud tala: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet avskilde jag dig till profet” (Jer 1:4).

Kung David funderade på följande sätt i Psalm 139: ”… du sammanvävde mig i moderlivet … Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda … Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.”

Hur funderar du i de här frågorna?

27 nov. 2014

Jag återkommer till bilden om duvan. En tanke har dykt upp som jag inte tidigare tänkt: ”Var duvan i Noas ark en hane eller en hona?” Jag blir nyfiken.

I 1917 års Bibelöversättning står det tydligt att det var en hona. Likaså i den Svenska Folkbibeln. Men i Bibel2000 har man låtit duvan tappa sin könsbestämning och beskrivs som ”den”.

Vad säger då den hebreiska grundtexten? Är det förresten så viktigt att veta om duvan som Noa släppte ut ur arken var en honfågel eller en hanfågel?

Då Noa byggt färdigt arken fick han befallning av Gud att ta med sig djuren parvis in i arken. ”Hankön och honkön skall det vara” (1 Mos 6:19).

Jag läser i Första Moseboken 8 att ”efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken och lät en korp flyga ut … och sedan lät han en duva flyga ut …”

Min hebreiska Bibel är tydlig: korpen var en hanfågel och duvan en honfågel. Trots att det fanns duvhanar valde Noa den här gången en duvhona. Som Guds tjänare använde sig Noa dessutom av en oren fågel och en ren fågel för att få kunskap om livsförändringarna utanför.

Vad säger oss detta om Guds tankar med sin skapelse? Fundera på det!

Om Gud kan använda sig av både hane och hona i djurvärlden är det då inte sannolikt att han använder sig av samma princip då det gäller människan?

”Hankön och honkön skall det vara.” Observera att inga ”hen” släpptes in i arken!

6 jan 2015

”Tillbedjan är att ge åt Gud det bästa som han har gett åt dig.” Så börjar Oswald Chambers sin meditation för denna dag.

Jag får en ny vinkling på vad tillbedjan är. Det ligger tydligen mer i tillbedjan än bara det som vi vanligtvis uppfattar som bön och tacksägelse.

Vad är det bästa som Gud gett mig?

Jag funderar på intellektuell och andlig utrustning. Vad har jag i detta avseende som Gud gett mig? Jag reflekterar över om det har att göra med materiella tillgångar.

Mina tankar går till andra människor jag känner som begåvats med klarsyn, eftertänksamhet, omsorg, generositet, vältalighet, social kompetens etc. Vilka gåvor de fått!

Paulus talar i Galaterbrevet 5:22-23 om Andens frukt: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Men denna frukt är kanske inte en villkorslös gåva utan mera resultatet av ett liv i Gudsgemenskap och viljan att låta sig formas av Guds ord.

Min slutsats blir att den största gåva jag fått av Gud är hans förlåtelse. Nu skriver Chambers att det bästa vi fått av Gud ska vi ge honom tillbaka. Hur ska detta gå till? Gud behöver väl ingen förlåtelse. Så här tror jag det ska gå till:

Jag ska av hjärtat förlåta andra deras förseelser mot mig, antingen de ber mig om förlåtelse eller inte. Man kan inte kräva förlåtelse. Man ger eller får förlåtelse. Vad vi gör eller inte gör mot vår medmänniska är en mätare på vårt förhållande till Gud själv.

Jeshua (Jesus) påminner oss om att ”allt vad ni har gjort (eller inte gjort) för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort (eller inte gjort) mot mig” (Matt 25:40, 45).

Länk till Oswald Chambers meditation finner du här

13 juli 2015

Då jag i morse läste från Oswalds Chambers andaktsbok upptäckte jag att det i dag är precis tio år sedan jag fick ett speciellt tilltal av den texten och speciellt dess överskrift: ”Är du redo att betala priset”?

Jag hade nyligen lärt känna den messianska rörelsen och befann mig på dess sommarkonferens i Vretstorp. Undervisningen var utmanande och så möter mig en fråga i min egen andaktsbok. Jag blev överraskad av frågan för den passade precis till mina tankar. Jag blev nyfiken att se vad texten för nästa dags text handlade om så jag vände blad och möts av överskriften: ”Räkna med förföljelse.” Det var klara besked om vad det handlade om.

Vid närmare eftertanke upptäcker jag också att det inte bara är fråga om ett 10-årsjubiléum utan också om ett 40-årsjubiléum.

I början av juli 1975 hade jag nyss kommit hem från Paris efter två terminers studier vid en bibelskola som en del av förberedelsen för missionstjänst i Rwanda, Afrika. Några kamrater följde mig till tåget och en av pojkarna gav mig en liten tavla med en text från Jesaja 41:10:

”Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.”

Den tavlan har följt mig sedan dess och har ständigt varit en påminnelse om att jag har en Gud som hjälper.

Märkligt också att jag för ett par dagar sedan kom att tänka på Rwanda och mina sex år där som rektor för en sekundärskola i statens och missionens tjänst.

Mina dagboksanteckningar från den tiden, ca 150 maskinskrivna A4-papper, fyllda med mina upplevelser och tankar har i många år legat väl intejpade i stora bruna kuvert för att brännas vid min död. Jag övervägde noga om jag skulle öppna och se vad jag skrev för 40 år sedan. Det blev ett par dagars läsning med känslosamma påminnelser och tanken for genom min hjärna: ”Här ligger ett färdigt manus för en bok. Men vågar jag berätta sanningen?

Faktum kvarstår: De sex åren i Rwanda har varit höjdpunkten i mitt liv, och jag har mycket att berätta.

Jag firar alltså två jubiléer, ett 40-årsjubiléum och ett 10-årsjubiléum, mötet med Rwanda och mötet med den messianska rörelsen som är mitt livs andra höjdpunkt.

De här två företeelserna har ett gemensamt. De visar på att vill man vara en bibeltroende lärjunge är det inte gratis, det finns ett pris att betala och det innebär att bli måltavla för ondskans makter och att bli utsatt för förtal, förföljelse och förakt. Men Guds hjälp och välsignelse finns i överflöd.

14 juli 2015

I dag får Oswald Chamber ordet genom sin andakt i boken ”Allt för Honom” från 1939, med min modernisering av språket.

Räkna med förföljelse

”Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom” (Matt 5:39).

Dessa ord uppenbarar det förödmjukande i att vara en kristen. Sett från naturlig, mänsklig synpunkt räknar vi den som inte slår igen när han blir slagen för en feg stackare. Men sett från det andliga livets synpunkt är det en uppenbarelse av Guds Son i honom, om han inte slår igen. När du blivit förolämpad ska du inte bara svälja förargelsen. Låt det i stället bli ett tillfälle att uppenbara Guds Son. Du kan inte efterapa Jesu sinnelag. Antingen finns det där eller finns det inte. Men för en Jesu lärjunge kan en personlig förolämpning bli ett tillfälle att visa Herren Jesu ofattbara mildhet.

Bergspredikan lär inte: ”Gör din plikt!” utan: ”Gör det som inte är din plikt!” Det är inte din plikt att gå den andra milen, att vända den andra kinden till. Men Jesus säger att om vi är hans lärjungar så ska vi alltid göra så. Då finns inte mer något hos dig av den ande som klagar: ”Nej, nu kan jag verkligen inte göra något mer då jag blivit så förtalad och missförstådd.” Varje gång jag håller på min rätt sårar jag Guds Son, men om jag själv tar emot slaget så skyddar jag Honom. Det är så Paulus menar då han talar om ”vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött” (Kol 1:24). En lärjunge inser klart att det är hans Herres ära som står på spel, inte hans egen.

Kräv aldrig din egen rätt gentemot en annan, men se till att du själv aldrig underlåter att ge en annan hans rätt. Vi kräver alltid rätt och rättvisa. Bergspredikan lär oss: Kräv aldrig rätt av andra men upphör aldrig att själv öva rätt mot andra.

5 mars 2018

Centrum, gränser, staket

Om vi håller oss nära centrum behöver vi inte fundera så mycket på var staketen och gränserna finns. Det är när vi tappar fokus på Jeshua som vi glider ut i periferin och börjar med staketbyggande.

Vi behöver ha en inre radar som känner av nyanserna i andevärlden och som fungerar automatiskt inför företeelser som är främmande för Gud.

Steg 1: Rening och överlåtelse

Steg 2: Fylld av Guds ord

Steg 3: Avskildhet

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

1 maj 2018

Löften till Gud?

Jag brukar inte ge löften till Gud då jag är rädd för att bryta dem. Men kanske ett givet löfte kan vara en handling som blir ett stöd för mig då jag frestas att göra det som jag egentligen inte vill eller då jag tvekar att göra det jag bör göra. Kanske jag bör tänka om!

Gud har gett oss många löften. Står jag i förbund med Gud om jag inte ger honom några löften? Vilka löften bör jag ge?

”Jag har löften att infria till dig, Gud, jag vill ge dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus” (Ps 56:13-14).

”Jag kommer till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, löften som kom över mina läppar och som min mun talade då jag var i nöd” (Ps 66:13-14).

”Då skall jag alltid sjunga ditt namn och infria mina löften dag efter dag” (Ps 61:9).

”Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, till dig får man infria löften” (Ps 65:2).

”Jag svär dig trohet, ödmjukhet och lydnad intill döden – från denna stund för evighet du vårdar mina öden” (Sven Lidman, Segertoner 234).

………………………………………………………………………………………………………………………………………

14 februari 2019

Länktips: christiandiscipleschurch

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Påskdagen 12 april 2020

Du är uppstånden, Du är uppstånden, Du är uppstånden i dag. Hela skapelsen prisar dig, dina barn lovar dig, Du är uppstånden i dag.

Fader, vi tackar dig, Sonen du reste från graven, han är nu hos dig. Vid din sida han sitter och väntar på ordern att hämta sin brud hem till sig.

Som du har lovat, du skall komma åter, på jorden vi väntar i dag. Davids tron ska du inta och vi ska regera tillsammans i ett arbetslag.

Du är uppstånden, du är uppstånden, du är uppstånden i dag. I ditt rike ska bara rättfärdighet råda och lagar av helt annat slag.

Vi nu välkomnar, vi nu välkomnar, Jeshua Messias, kom snart. Vi har längtat och väntat och nu vill vi säga dig: Kom, ty allt är nu klart.

Du är uppstånden, du är uppstånden, du är uppstånden i dag. Hela skapelsen prisar och dina barn lovar dig, Du är uppstånden i dag.

Text: Eivor Alpsten

Skriven till firandet av Uppståndelsen år 2009 med några vänner vid Vätterstranden.