Välkommen på vernissage till Vasa Konsthallen

FRE 14.2.2025 kl. 18-20 !

*****

ZANICHELLI & BYRKJELAND

- ECLIPSE -

*****

I ett klorofyllstint landskap är helheten slående. Gröna blad blir till murrig jord som blir till gröna blad i ett evigt kretslopp. Naturen och dess överväldigande mångfald förser våra sinnen med komplexitet och lägger fram bevisen för att det är här, och inte i det uniforma, som vi frodas. I Linn Byrkjelands och Fredrik Zanichellis utställning Eclipse skönjs längtan efter en grönska där fåglar svävar i rymd och snårskog, över lund och betong. Riven bomull och skarpa klamrar för oss in i en dialog med materialet och vi leds vidare i visuella berättelser där surrealism och sagans kraft är påtagliga. Möjligen är det här, via sprickan, som vi lyckas ta oss till andra sidan om himlakropparna i sfären över oss.

LINN BYRKJELAND

(f.1991,Vasa, FI)

https://www.linnbyrkjeland.com/

I Byrkjelands verk utforskas olika dimensioner och världar inom världar. Ett mytologiskt laddat universum som skildras genom måleri och teckning. Det är fullt av olika varelser som liknar fåglar, ödlor, ormar och andra mindre nordiska djur som förflyttar oss till en levande snårskog. De karaktärer och scenarier hon konstruerar rör sig mellan jordiska element och rymden, kombinerar det rationella och det absurda och luckrar upp våra djupt rotade föreställningar om verkligheten och låter oss omfamnas av en parallell värld.

FREDRIK ZANICHELLI

 (f.1995, Malmö, SE)

https://www.fredrikzanichelli.com/

Zanichelli angriper spänningen mellan arkitektur och natur och tar sin utgångspunkt i Almhöjden på Skogskyrkogården i Stockholm. Platsen gestaltades av Sigurd Lewerentz 1935 utifrån den romantiska målaren Caspar David Friedrichs Kulle och plöjd åker nära Dresden från 1825. Idag täcks målningens yta av sprickor och kanske har den gjort det länge. Kanske såg Lewerentz hur den, redan då över hundra år gamla målningen, började krackelera och var under hot om att omintetgöras. Kanske var det sprickorna som föranledde att motivet blev till ett fysiskt landskap. När Zanichelli tar sig an vårt byggda och dess materialiteter gör han det med en poetisk blick, där sprickor inte bara är tecken på förfall utan också på skönhet. Något som kan blotta det bortglömda, något som kan tvinga oss att dekonstruera och omförhandla det vi tar för givet. Skillnaden mellan natur och kultur är att kulturen har förmågan att spricka - och i denna bristning föds nya landskap, nya berättelser. Revan blir till platsen där det som ligger bortom realiteten gror.

___

Med stöd av Konstnärsnämnden och Kulturfonden för Sverige och Finland