Jordhälsa

JORDHÄLSA
Hans-Åke Scherp

Livets viktigaste ekosystem består av solen, växterna, jorden och mikrolivet. Utan samverkan mellan dessa delar existerar inget liv.

Det handlar inte om konkurrens mellan ett ekosystems olika delar utan om ömsesidig samverkan. Vår uppgift för att upprätthålla livet är att bidra till att naturens naturliga näringscykel upprätthålls. Det sker genom växternas fotosyntes där solens energi omvandlas till energi i form av kolhydrater, socker, med hjälp av koldioxid från atmosfären och vattnet i jorden. Jorden förser växterna med den näring de behöver med hjälp av mikrolivet i jorden som får sin mat genom växternas utsöndring av socker via sina rötter.

Darwins tes om ”survival of the fittest” i naturen har av många missförståtts som att den starkare konkurrerar ut den svagare men innebörden är att den eller de som i samverkan med andra växter och djur i ekosystem lyckas anpassa sig till förändringar och påfrestningar är de som överlever. 

En traditionell föreställning om odling som visat sig vara felaktig är att växterna suger ur jorden så att man behöver tillsätta ny näring för det som växterna använt sig av. Växterna tillför i stället näring till jorden genom samverkan med mikrolivet i jorden som växterna sedan kan tillgodogöra sig.

En annan felaktig föreställning är att växter konkurrerar med varandra om näringen. Man har konstaterat att växternas rötter sprider ut sig sidledes och därmed konkurrerar om näringen. Man har på senare tid förstått att anledningen till att växternas rötter sprider ut sina rötter sidledes är att sättet att odla har resulterat i ett kompakterat skikt, en sula, som rötterna har svårt att ta sig igenom vilket tvingar dem att utvecklas sidledes på samma nivå i jorden. Om detta kompakterade skikt inte finns uppstår en stor variation i hur växternas rötter utvecklas på olika jorddjup.

Gamla sanningar utmanas när man ställer sig frågan ”Hur klarar naturen av att skapa all tillväxt utan att vi gödslar eller plöjer?”.

Vi behöver ha naturen som förebild för hur vi odlar och månar om vår jord.

Vad är jord?

I engelska språket finns två olika begrepp för jord; dirt och soil. Det som benämns som dirt är död jord som endast innehåller mineraler av olika storlekar och sorter. En vanlig indelning är ler, silt och sand. All jord innehåller de näringsämnen och spårämnen som växterna behöver men de kan inte tillgodogöra sig den näringen eftersom den är uppbunden i mineralerna. För att växterna ska kunna nyttja den bundna näringen behöver jorden även innehålla ett rikt mikroliv. Mikrolivet består bland annat av goda bakterier svamphyfer som kan frigöra näringsämnena från mineralerna och kontinuerligt tillgodose växterna med den näring som de under olika tillväxtfaser behöver. Som tack för hjälpen förser växterna mikrolivet med mat via sina rötter som utsöndrar socker.

Utöver jordens mineraler och mikrolivet behöver även en god jord innehålla organiska ämnen som både bidrar med mat åt mikrolivet och höjer kolhalten i jorden. Organiskt material innehåller drygt 50% kol. Kol är livets byggstenar både för växter, människor och övriga djur. Utan kol ingen tillväxt. En miniminivå för odlingsbar jord ligger mellan 3 - 6 procent av jordinnehållet. I Sverige är kolhalten cirka 1,5 i Afrika ligger kolhalten på 0,3% och i Indien på 0,5%! De flesta jordar på jorden har förlorat mer än 50% av sin kolhalt. Hälften av den globala odlingsjorden ligger bar under några månader, vilket gör att jorden förlorar kol och utsläppen av koldioxid i atmosfären ökar. Om kolhalten är låg kan växter försöka åtgärda det genom att skicka ner mer kolhydrater från fotosyntesen till rötterna och därmed öka kolhalten i jorden. I en jord med tillräckligt hög kolhalt skickar växterna ner ungefär 30 - 40% av sina skapade kolhydrater som mat till mikrolivet. Vid för låg halt kan växter skicka ned upp till 97% av kolhydraterna till jorden för att förbättra kolhalten, vilket går ut över den växtens egen tillväxt. Bristande tillväxt beroende på för låg kolhalt uppfattas ofta som kvävebrist och leder till tillförsel av konstgödsel som ökar problemet ytterligare genom att ta död på mikrolivet. Ungefär en tredjedel av jordens matjordar har redan utarmats. FN:s forskningssammanställning visar att vi inte kommer att ha någon odlingsbar matjord kvar om cirka 60 år om vi fortsätter att missbruka jorden som vi gör nu. 6 miljoner hektar odlingsbar jord skulle årligen behöva tillföras vår planet men i stället förlorar vi årligen 12 miljoner hektar. Englands yta utgörs av 13 miljoner hektar.

Naturen har biologisk mångfald både bland växter och djur som vägledande princip.

Man har gjort sig beroende av konstgödsel för att kunna odla på jordar med för låg kolhalt. Detta förvärrar problemet eftersom konstgödsel stör naturens näringscykel och ekosystem och slår ut mikrolivet som även förvärrar näringstillgången för växterna, vilket skapar ett allt större beroende av konstgödsel. Man har skapat växtförhållanden som kan jämföras med narkomaners ständigt ökade behov av konstlade medel för sin överlevnad. Tillgången och användningen av alltmer konstgödsel i stället för att bidra till naturens lösningar har även gjort att odlingar inom lantbruket oftast sker genom att odla en och samma gröda, så kallade monokulturer, på stora ytor.

Monokulturerna har också medfört ökade problem med insektsangrepp och sjukdomar som kraftigt ökat användningen av så kallade växtskyddsmedel som i själva verket är gifter som förgiftar jorden och tar död på det mikroliv som eventuellt återstår i jorden när man övergått till konstgödsel. Det ökar växterna känslighet för sjukdomar och insektsangrepp eftersom mikrolivet i samspel med växterna skapar ämnen som försvarar växterna mot angrepp och sjukdomar på samma sätt som mikrolivet i våra matsmältningssystem står för cirka 70% av människans immunförsvar.

Gifthalten i grönsaker och frukt som odlats traditionellt på detta sätt är högre jämfört med organiskt odlade grödor. En studie 2020 visade att mer än hälften av människors mikroliv i matsmältningssystemet, mikrobiomet, påverkades av grönsaker och frukt som innehöll giftet glyfosat. Försämringar i mikrobiomet är kopplat till ökad sjukdom.

Växtgifter som slår ut skadeinsekter slår även ut deras naturliga predatorer, fiender, vilket kan öka problemet med skadeinsekter. De som kommer tillbaka tidigast efter besprutningen är skadeinsekterna som man ville ta död på. Predatorerna kommer senare när det finns tillräckligt med mat vilket gör att skadeinsekterna kan föröka sig ohämmat fram tilldess att predatorerna återhämtat sig och upptäckt sin mat igen. Gifterna tar även död på gynnsamma insekter. För varje skadlig insekt går det 1700 gynnsamma insekter, insekter som naturen behöver.

Ytterligare en faktor som förstör jordhälsan och omvandlar den till död jord är plöjning och grävning av jordar som slår sönder mikrolivet och i synnerhet det omfattande svampmycelet. I en handfull jord finns flera hundra meter svamphyfer och ungefär lika många goda bakterier som det finns människor på jorden. Detta förstörs genom konstgödsel, giftbesprutningar, plöjning och grävning.

Mikrolivets skapande av jordaggregat ger en jordstruktur som motverkar den jorderosion som medfört att vi de senaste 100 åren förlorat mellan 60% - 80% av våra matjordar, jord som hamnar i vattendrag, sjöar och hav med giftig algblomning som resultat. Enligt FN kommer vi inte att ha någon odlingsbar jord kvar på jorden om 60 år om vi fortsätter att odla på samma sätt som nu. Jorden är vår verkliga ödesfråga. En bördig jord som ger näringsrika och smakrika plantor behöver ha en kolhalt på minst 3%-6%. Jordar som understiger det utarmas successivt. I Sverige är medelvärdet 1,48%, i Afrika 0,3% och i Indien 0;5%.

Mikrolivet behöver på samma sätt som vi människor skydd, mat, vatten och syre för att kunna fullgöra sina uppgifter som är avgörande för allt liv på jorden. Utöver att förse växter med den näring de behöver skapar mikrolivet en jordstruktur som gör att syre och vatten kan tränga ned till växternas rötter. De skapar en porös jord genom skapandet av jordaggregat där små jordpartiklar knyts samma så att det bildas luftfickor och kanaler i jorden där rötter, syre och vatten tar sig fram. Det gör att jorden fungerar som en tvättsvamp och förmår suga upp vatten vilket gör att jordarna blir mindre känsliga vid torrperioder. Den porösa jorden skapar även en jämnare temperatur i jorden som gynnar växterna. Jordaggregaten är jordens infrastruktur som vi slår sönder gräver i jorden och plöjer. Utan mikroliv kompakteras jorden. Regn på bar jord och plöjning bidrar ytterligare till kompakteringen av jorden som försvårar tillväxten för växterna.

Genom att inte jorden hålls samman i jordaggregat blir de små jordpartiklarna på jordytan känsliga för vindar och vatten som leder till jorderosion. Huvuddelen av den jord som försvinner innehåller konstgödsel eftersom den inte hålls samman av jordaggregat som mikroorganismerna skapar i levande jord. Konstgödseln och gifter från besprutningar har tagit död på mikrolivet. Den eroderade kvävegödslade jorden följer med vattendrag ut i sjöar och hav och leder till giftig övergödsling av vatten. Bara cirka 50% av konstgödsel blir kvar i gödslade jorden resten följer med i den eroderade jorden. Jorderosionen är så omfattande att matjorden kommer att försvinna globalt om 50 år om vi inte böjar sköta och vårda jorden.

Att döda mikrolivet i jorden medför att …

·        växterna inte kan uppnå sin genetiska potential

·        näringsvärdet i växterna försämras

·        växterna blir mindre smakrika

·        jordens förmåga att fånga koldioxid och inlagra kol försämras

·        jorderosionen ökar

·        behovet av bevattning ökar

·        risken för översvämningar ökar

·        risken för torka ökar

·        växternas mottaglighet för skadedjur och sjukdomar ökar

Att skapa en god jord

Mikrolivet är hemligheten bakom jordhälsa. Mikrolivet består av bakterier, svamphyfer, nematoder och protozoer. Bakterierna och svamphyferna kan lösgöra näringsämnen som är uppbundna i jorden, sanden, stenarna och berg såså att näring blir möjlig för växterna att ta till sig. De transporterar näring till växterna i den takt som växterna ”efterfrågar” olika näringar under tillväxten. Nematoderna och protozoerna äter bakterier och svamphyfer och som resulterar i gödsel det vill säga näring för växterna.

Svampmycelet ökar växternas rotvolym upp till 700 ggr. Världens största organism är en svamp vars svampmycel sträcker sig 10 kvadratkilometer och har en ålder av 2400 år.

Vi kan påverka jorden och mikrolivet genom våra sätt att odla och därmed påverkar vi indirekt även växternas förmåga till fotosyntes.

Mikrolivet och en levande hållbar jord förstörs genom plöjning, grävande, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Växtgiftet glyfosat som finns i Round-up påverkar även förekomsten av maskar i jorden. Reproduktionen minskade till hälften vid användning av glyfosat. Det tar även död på vissa mikroorganismer och försvårar plantornas möjlighet att ta upp fosfor.

Pyralid är ett annat växtgift som används inom jordbruket för att döda ogräs. Gödsel från djur som ätit hö, gräs, kraftfoder, som odlats på ytor som besprutats innehåller pyralid som hämmar tillväxten av växter som potatis, tomater, ärtor, bönor och sallat. Pyraliden finns kvar i jorden under lång tid men ett rikt mikroliv kan påskynda nedbrytningen av pyralidgiftet inom två år.

Slutsatsen är att konstgödsel och gifter förstör jordhälsan. En ond cirkel för jordhälsan. Giftanvändning skapar behov av konstgödsel och konstgödsel skapar behov av giftanvändning.

Träd och buskar vill ha en jord som domineras av svamphyfer i förhållande till bakterier medan köksväxter vill ha en jämn balans mellan bakterier och svamphyfer i jorden. Ogräs trivs bäst i jordar som domineras av bakterier.

Jorddjupet ökar vid biologisk mångfald av växter och ökar kolhalten i jorden med cirka 30% jämfört med monokulturodling. En hög mångfald av växter producerade större skörd än tillförsel av mycket kväve. Gödsling är bara ett substitut för samodling av plantor från olika växtfamiljer.

Plantor utvecklas bäst med ett rikt och varierat mikroliv kring rötterna. Det bästa sättet att åstadkomma det är att odla många olika växter tillsammans. Olika växter behöver och skapar olika mikroorganismer. Frön från en moderplanta för med sig ett visst mikroliv precis som ett nyfött barn har moderns mikroliv med sig vid födseln. Det är en fördel att så frön från egna plantor för att tidigt skapa en kontakt mellan jordens mikroliv och fröets mikroliv.

Några jordtester

Färg En hög kolhalt är det viktigaste tecknet på en bördig jord. Färgen ska motsvara färgen på en chokladkaka med 75% kakao.

Maskar Dubbelt så många maskar i jorden vid organisk odling jämfört med traditionell odling.

Rullprovet Ju längre rulle desto mer ler i jorden.

Kompaktering För ned ett armeringsjärn i jorden med ett jämnt tryck och mät sedan hur långt ned armeringsjärnet kommer innan det stoppas av kompakterad jord.

Andel sand, silt, ler och organiskt material Häll i vatten i en glasburk och litet diskmedel. Lägg sedan i ett jordprov och låt det stå tills jorden delats upp i olika skikt i vattnet som visar olika beståndsdelar i jorden.

Absorption av vatten Ställ en behållare utan lock eller botten på jorden. Häll i en halv liter vatten. Ta tid hur länge det dröjer innan jorden suga upp vattnet. Om det tar cirka en minut så motsvarar det en förmåga att absorbera 50 cm vatten per timme vid ett skyfall regn.

Mikroskopering Ta ett jordprov, spä ut det med vatten. Undersök förekomsten av bakterier, svamphyfer, nematoder, och protozoer med hjälp av 400 gångers förstoring