Bjarka är vårdagjämningens runa. Liksom Väduren markerar den vårens början i det stora årshjulet. Björken förknippas med fräschhet och ny början. Det är också det första trädet i det druidiska trädalfabetet. Trädet symboliserar spirande liv och är en vacker bild av vår och annalkande sommar.

Eh, hästrunan, är runan för kommunikation, obehindrat flöde och harmoniska relationer. Hästen förknippas med livsflödet, energin som genomströmmar allt i tillvaron. Den uttrycker också mycket av Vädurens energi och framåtanda. De indiska månhusen inleds med Ashvini, "Hästkvinnan", vilket motsvarar Väduren.

Madr, människans runa, står för balans, harmoni och samverkan. Runan har att göra med den inre drivkraften, med väckandet och aktualiserandet av den egna inre potentialen. I vårt växande som människor söker vi finna en rätt väg i livet, lära oss stå på egna ben, fatta egna beslut, liksom att våga säga ifrån och ha självtillit.

Madr, människans runa, står för balans och harmoni. Madr är Heimdalls runa, den gudomlige väktarens och kulturskaparens. Runan står för vår inre drivkraft att växa och fulländas, att vara det vi har förutsättningar att vara. Ytterst - eller innerst - handlar det om människan i medskapande harmoni med naturen och världsalltet.

Lagu är det livgivande vattnets runa. Runan associerar till vänligt porlande vårbäckar och till den jublande saven som stiger i träden. Det handlar om livets flöde, växandets glädje, att "ha flyt". Det är själva livskraften, energin i materien. Det är också renande tårar och uppfriskande regn. Lagu associeras med Månen som är upphöjd i Oxen, och även med natten, sömnen, drömmen och våra känslor. Lagu är mjödets runa, den inspirerande gudadryckens.

Ing är den manliga fruktbarhetens runa. Vårguden Ing var befruktningens gud och i den urgamla kulten jordgudinnan Nerthus´ make. Senare blev han förknippad med fruktbarhetsguden Frej (Yngve Frej). Runan har två former. I den ena formen är det den minsta av alla runor: säden, den potentiella, lagrade kraften som ger framtida liv. Runan står för tilltro till den egna förmågan, liksom hopp, framtidstro och självförverkligande.

Ing-runan är den manliga sexualitetens runa och står för befruktning och skapande. Den associeras med våren och ungdomen och representerar vår inre kreativa kraft och förmåga att skapa. Runans form kan uppfattas som två Gåvorunor placerade över varandra, dvs. ett nära utbyte, en intim förening som frambringar liv. Runan har också en form som påminner om en DNA-molekyl – bäraren av information för ett nytt liv. Ing-runan förknippas med vidgad medvetenhet, hopp och tro på framtiden.

Odal är klanens, släktens, familjens, hembygdens och den sociala gemenskapens runa. ‘Othal’ betydde "arvjord" och en odalman var en fri man som ägde sin egen ärvda mark. Runans form kanske kan liknas vid ett tak över en Gåvoruna, dvs. en bild av samhörighet, utbyte, kommunikation, gemenskap, närhet. Det handlar om att ingå i ett sammanhang och utvecklas i gemenskap och kommunikation med andra.

Dag är ljusets, dagens och sommarens runa. Formen kan associera till en fjäril i flykt, en nog så passande bild av Tvillingarnas rörliga nyfikenhet och frihetsälskan. Dagrunan är midsommarens och glädjens runa.

Dag är sommarsolståndets runa, det livgivande och närande ljusets runa. Dag är en välgörande kraft, ljus och helande. Sommarens och dagens ljus ger livet glädje och får människor att känna sig till freds. Runans form kan liknas vid en evighetssymbol (en liggande åtta) och det handlar om tillvarons och existensens enhet och kontinuitet, grunden för vår trygghet.

Fä betyder "tamboskap" som associerar till skötsel och omsorg. Boskapsskötaren måste vara beskyddande och omhändertagande. Boskapen känner trygghet i herdens omvårdnad och närhet. Fä är rikedomens och välgångens runa och det handlar egentligen om alltings helhet och sammanhang. Runan representerar universums stora energiflöde som genomströmmar och berikar allt.

Ur är den skapande urkraftens runa, den formande och närande kraften bakom allt. Alltings början och ursprung. Runan förknippas med den fornnordiska mytens ur-ko, Audhumbla, den kosmiska urmodern. För forntidens jägarfolk betydde uroxen allt. Den försåg dem med allt de behövde i form av föda, kläder och redskap. Den betraktades därför med den största vördnad. Urrunan står också för gryning, början, pånyttfödelse och ljus.

Ur är den skapande urkraftens runa, den formande och närande kraften bakom allt, den gränslösa kraften bakom skapelsen. Den står för alltings början, för själva ursprunget. Runan uttrycker skapande potential, styrka, vitalitet, uthållighet och beslutsamhet. Det är den skapande, organiserande, närande och sammanhållande kraften i tillvaron och livet. Även gryning, början och ljus.

Thurs-runan står för hävdandet av den egna integriteten. Att vara modig och våga gå sin egen väg. Tro på sig själv. Frigöra blockeringar och oro. Släppa krav och måsten. Slå sig fri! Den associeras med åskguden Tor och Tors strid med jättarna (tursarna). Runans form kan liknas vid Tors hammare.

Ass eller Asarunan är Odens och det gudomligas runa. Den står för vårt medvetande, vårt inre jag, vår kontakt med det allra innersta, och de djupa insikter vi kan få därifrån. Runans form kan associera till barrträd – i forna tider en symbol för det fortgående och bestående, medan lövträden symboliserade det timliga och växlande, vår födelse, levnad, död och återfödelse.

Ass är Odens runa – Oden som på många sätt motsvarar Merkurius. Runan står för medvetandet, vårt inre jag, liksom även för djupa insikter om tillvaron och vår förmåga att kommunicera detta.

Reid-runan handlar om ordnad rörelse i tid och rum, t.ex. Solens ordnade väg över himlen, liksom dygnets och årstidernas regelbundna rytm. Häri ligger hela grunden för vår tillvaros struktur och pålitlighet, som bestämmer våra vardagliga rutiner. Reidrunan (som den fjärde runan i "Utharken") står också för de fyra elementen och de fyra väderstrecken – återigen tillvarons struktur, det som verkar "bakom kulisserna" i vår verklighet.

Ken-runan är ljuset som lyser i mörkret, vår insikt och förståelse. Den är också härden där smeden hettar upp järnet som ska formas. Det forntida ordet ‘ken’ hade sådana innebörder som "kunna" och "känna", dvs. det handlar om kunskap och kunnande. Alltsammans sidor av vårt liv som är väl förenliga med symboliken hos Jungfruns stjärntecken.

Ken, som inleder tecknet, är höstdagjämningens runa. Den står för den tid då ljus och mörker balanserar varandra och natt och dag väger lika. Runan symboliserar ljuset som lyser i mörkret, liksom även vårt eget inre ljus, insiktens och förståelsens ljus.

Gifu – Gåvorunan – är tecknets centrala runa. Passande nog är det här runan för balans, harmoni och gemenskap - allt det som kännetecknar Vågens tecken. Den står för ett utbyte av gåvor och själva runans form visar på alltings samhörighet och ömsesidighet. I vår tillvaro och i hela universum sker ett ständigt oavbrutet utbyte av energier, eller "gåvor".

Wynja, eller Lyckorunan, avslutar tecknet. Som namnet anger står den för lycka och glädje, liksom också för gemenskap och kärlek. Det handlar om den glädje som kommer av att vara fri och i balans med sig själv och sin omgivning.

Wynja, som bildar övergången från Vågens tecken, är glädjens runa. Runans form påminner om en vimpel som fladdrar i vinden och kan kanske representera den intensiva frihetslängtan hos Skorpionen som symboliseras av Örnen.

Hagal, tecknets centrala runa, representerar förändring och ny struktur. Det är en kraft som är omskakande till sin natur och kan vända upp och ned på den invanda tillvaron. Det föråldrade, utlevda, måste raseras eller vissna ner och lämna plats för det nya som håller på att skapas.

Naud, Nödrunan, står för nödvändighet och för de ofrånkomliga förändringar som måste ske och som man måste rätta sig efter. Därför associeras den med svårigheter och umbäranden. Men också här är syftet att främja det nya som så småningom skall födas fram. Liksom hos Skorpionen handlar det om den djupgående transformation som också kännetecknar höstens årstid och övergången till vinter.

Naud, Nödrunan, som bildar övergången från Skorpionens tecken, står, som vi har sett tidigare, för nödvändighet, ofrånkomlighet, begränsning och uthärdande – en god beskrivning av det som hör årstiden till. Här finns en märklig visuell överensstämmelse med Skyttens symbolik - Nödrunans form liknar en pil lagd mot en bågsträng. Ännu en association till eldtecknet Skytten är att Nödrunan liknar två pinnar för att göra upp eld med eller ännu bättre en "bågdrill" att frambringa eld med. Elden hör ju till vintern genom att vi behöver hålla oss varma. Den är en nödvändig (Nödrunan) förutsättning för överlevnad (Jararunan) genom vinterns köld (Isrunan).

Is-runan, Skyttens centrala runa, är vinterns och köldens stela runa. Den markerar en tid av vila och stillhet men står också för struktur och klarhet. I negativ mening pekar den på stagnation, stelhet och känslokyla. I mer positiv betydelse står den för stabilitet, koncentration, uthållighet och viljestyrka. Kanske kan vi i de mer positiva sidorna ana en samhörighet med Skyttens tecken? Omvänt kan man kanske också ana hur Skyttens mer negativa sidor – att vara för konventionell, överdrivet laglydig och moralistisk eller fanatisk och dogmatisk – faktiskt närmar sig Isrunans förstelning och stagnation! Eld (Skytten) och vatten (här i Isrunans frysta form) är varandras motsatser men i deras förening kan man ana något av livets och tillvarons stora mysterium.

Isrunan associerar genom sin form till Skyttens pil. Formen kan också associera till en vandringsstav – en bild som stämmer väl med Skyttens "vandringslust" och rörlighet. Den kan också ses som ett spjut. Kanske kan man säga, att i Isrunan finns en latent längtan efter rörelse och aktivitet – det som uttrycks i Skytten.

Jara-runan, som avslutar tecknet och bildar övergången till Stenbocken, är också en vinterruna. Men här handlar det mer om årets och livsrytmens eviga växling mellan mörker och ljus, köld och värme, aktivitet och vila. Märkligt nog associerar även Jara, i sin alternativa form, till Skyttens symbolik genom att likna en spänd pilbåge eller ett armborst.

Jara, vintersolståndets och julens runa, också kallad Årsrunan, som inleder tecknet, markerar vintern i runornas årshjul. Runan står för årets vändpunkt, det gamla årets slut och det nya årets början – det astrologiska nyåret. Runan relaterar till livets rytm och årstidernas eviga dans. Den visar på motsatsernas samspel och helheten de formar. Runans budskap är att frid och välgång följer på handlingar som är i överensstämmelse med naturen och den kosmiska ordningen.

Eoh, Idegranrunan, är tecknets centrala runa. Det är livets och dödens runa, motsatsernas förening i en högre enhet. Den associerar till Världsträdet, Yggdrasil, det evigt beständiga, liksom till uthållighet och styrka, ståndaktighet, trygghet och lång levnad. Runans form antyder en ryggrad eller trädstam, med vidare associationer till "världspelaren" eller det "heliga berget".

Pertra, Stenrunan, som leder vidare till Vattumannens tecken, representerar form, fasthet, trygghet och stabil grund. Det är mineralrikets runa och symboliserar rikedomar som kan utvinnas ur Jordens inre, liksom också våra egna förmågor och inre talanger som vi kan ta fram för att förverkliga våra planer och idéer. Runans form antyder en öppning, kanske en grottöppning som leder ut från Jordens inre rikedom.

Pertra, Stenrunan, bildar övergång från Stenbockens tecken. Runans form liknar ett krus ur vilket livgivande vatten kan strömma. Stenrunan är mineralrikets runa och står för form, fasthet, trygghet och grund. Den representerar också inre rikedomar och associeras med vår förmåga att förverkliga våra planer, idéer, ideal och förhoppningar – det vi bär inom oss.

Algiz, Älgrunan, som är tecknets centrala runa, symboliserar trygghet och helighet. Det handlar om att vara trygg i vetskapen om att vara en del av allt. Att vara i kontakt med sig själv, den inre källan, och samtidigt med den yttre verkligheten runt omkring. Älgen var helig för de skandinaviska samerna liksom bisonoxen för Nordamerikas indianer. Djuret skänkte dem allt de behövde, föda, kläder, bostad och redskap. Älgrunan handlar om att vara förenad med den högre, inre, andliga källan och samtidigt stå stadigt och vara väl grundad i den praktiska verkligheten. Att på så vis vara i balans, harmoni och trygghet och därigenom förkroppsliga det eviga i det timliga. Vi har en dold, inre drivkraft att möta utmaningar och nå resultat i den yttre verkligheten. Vi ser samma samspel mellan inre och yttre som hos Vattumannens individualistiske samhällsbyggare. Runans form kan ses som en människa stadigt stående på jorden med armarna sträckta uppåt, som för att leda ned en högre kraft.

Sol-runan, som avslutar tecknet, symboliserar flödande energi, ljus och livskraft. Det är glädjens, överflödets och generositetens runa. Solen står för upplysning, läkning, helande, vital aktivitet och framgång. Det är den positiva och oövervinnerliga livsenergin. Solen symboliserar också vårt självförverkligande inifrån, realiserandet av vår inre potential, möjligheterna som flödar ur vårt inre, ur vår särskilda, unika individualitet, vår inifrån kommande kreativitet, vår egen "utstrålning", vårt bidrag till omgivningen. Solen är livskraften som föryngrar och regenererar. Runans form antyder solflödet av ljus och kraft, energins vågrörelse genom allt levande och har likhet både till form och innebörd med symbolen för Vattumannens tecken.

Sol-runan, som inleder tecknet, representerar ljus och livskraft. Sol är glädjens, överflödets och generositetens runa. I såväl samernas som de asatroende nordbornas föreställning var Solen ett kvinnligt väsen som med sina milda, kärleksfulla strålar och ljuvliga värme skänkte liv åt växter, djur och människor. Solen symboliserar också vårt självförverkligande inifrån och vår inifrån kommande kreativitet.

Tyr-runan, tecknet Fiskarnas centrala runa, är himlens runa, den goda ordningens och rättvisans runa. Runans form kan i mystisk mening ses som himlavalvet uppburet av Världspelaren, kraften som uppehåller allt, Kalevalas Sampo. Himmelsguden Asa-Tyr var rättvisans gud, beredd att offra sig själv för allas bästa, eftersom ett rätt styrande kräver egen uppoffring. (Enligt Eddan offrade Tyr sin högra hand i Fenrisulvens käft).

Bjarka, Björkrunan, som bildar övergång till Vädurens tecken och därmed markerar vårdagjämningen, förknippas traditionellt med det kvinnliga och med gudinnan, det universella medvetande och den kraft som frambringar, skyddar och när allt levande. Runan representerar en mild och generös kraft som låter liv ta form och växa upp. Den står för växande i trygghet och för kontakt med ursprunget. Det är den villkorslösa kärlekens runa.