Gamla boktips

Här är en kopia av innehållet i min gamla boktips-databas. I den skrev jag mest själv, men även andra bidrog ibland. Databasen fanns på en gammal lokal server och styrdes via ett enkelt PHP-script kopplat till en MySQL-databas. När servern lades ner, flyttade jag hit det som hunnit produceras, precis som det såg ut. Hoppas att innehållet fortfarande kan intressera någon:

På slagfältet vid Verdun och andra historiska nedslag | Jonny H 2008-11-10 13:53:41

Hisorikern Peter Englund är en sådan där som brukar få beröm för att inte fuska med fakta. Den trovärdighet han har byggt upp ger de här berättelserna en extra dimension: det bör stämma överens med verkligheten - så pass väl som man nu kan vänta sig. I fyra avsnitt ger han en levande framställning av första världskrigets skyttegravar, Leo Trotskij som misslyckad revolutionsledare i Tyskland på 20-talet, Karl XII:s död (mord eller inte?) och karolinernas blodiga nederlag vid Poltava.

Englund bygger på det som finns att veta och lyckas göra historien spännande utan att för den skull fabulera. Bra språk, bra innehåll. Lärorikt.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Den som älskar något annat | Jonny H 2008-11-06 16:08:53

Karin Fossums hjälte Konrad Sejer är den där polisen man skulle vilja se som ansvarig för en utredning man själv hade någon anknytning till i verkligheten. Trots allt elände han ser och tvingas ta itu med, behåller han sin klara blick, sitt orubbliga lugn och en bergfast tro på mänsklighet och sunt förnuft. Karin Fossum har - ännu en gång - skrivit berättelsen om det mest djävulska: hur det går till när barn utsätts för brott och vad det får för konsekvenser. Vi får se en rätt ynklig och vardagligt sjaskig förklaring till varför någon kan vara det mest motbjudande de flesta av oss kan tänka sig, alltså pedofil. Sejer är själv inte den som vill förlåta sådant, men hans inställning och metoder får fram sanningen. Genom att inte förblindas av hat och vämjelse ser han sammanhangen till slut.

I den här boken finns så mycket mer som är bra också: inställningen till det annorlunda, skildringen av en sensationslysten gamighet, som tyvärr alltid verkar blomma ut hos vissa när de värsta brotten kommer nära, och, kanske mest av allt, en mycket övertygande, hjärtslitande beskrivning av sorg och saknad.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Karin Fossum är bra. Framför allt de mänskliga aspekterna kring allt som har med brott att göra går rakt in, med hjälp av ett mycket direkt, enkelt men sylvasst språk. Inte minst när det på olika sätt handlar om barn. Det är så skoningslöst och klarsynt, så sorgligt och angeläget.

En bok att ta på allvar och faktiskt lära sig något av.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

A Spot of Bother | Jonny H 2008-11-05 10:06:57

Mark Haddon slog igenom för några år sedan med The Curious Incident of the Dog in the Night-Time. Den gången handlade det om en pojke med Aspberger, den här gången om en aningen strulig familj.

Jean är gift med George. Han blir mer och mer knepig på grund av en fläck på höften som han intalar sig är cancer. Inte mår han bättre av att Jean prasslar med David, som har varit Georges arbetskamrat.

Paret har en viljestark dotter, Katie, som funderar fram och tillbaka om hon och lille sonen Jacob ska få ett bättre liv om hon gifter sig med Ray. Denne man är inte direkt idealkillen, eller...? Turerna kring bröllop eller inte blir många. Katie har även en bror, Jamie. Denne har ihop det med en viss Tony, men det blir fnurror på tråden även där.

Kring de här människorna, Georges mentala hälsa och det högst eventuella bröllopet, vävs en riktigt rolig och mänsklig historia. Om du klarar av att läsa 500 sidor på engelska, tycker jag att du ska läsa den här berättelsen på sitt originalspråk. Den härliga ironin och den briljanta blicken för detaljer och situationer är lysande. Alla de här figurerna, med sina skavanker och tillkortakommanden, blir som goda vänner som man lär känna. Precis så här knäppa och konstiga är ju de flesta människor. Men vem är egentligen normal? Och hur kul skulle det egentligen vara om alla var det?

Det finns hel del nojor och konflikter i den här boken, men de beskrivs på ett försonande, humant sätt. För min del skrattade jag högt åt många dråpliga situationer och sköna formuleringar.

Boken rekommenderas. Läs och må gott!

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

En helt annan historia | Jonny H 2008-10-24 10:11:21

Håkan Nessers nye hjälte Gunnar Barbarotti är en ovanligt nyanserad och trevlig snut. Han och kollegorna får i den här deckaren försöka lista ut hur en ovanligt slug och svårfångad mördare fungerar. Den här typen av böcker ska ju definitionsmässigt leka med yttre sken kontra inre verklighet, och sällan har väl den leken varit så konsekvent genomförd som i den här boken.

Till och med den lilla extra tankenöten finns med: när gåtan är löst, på ett ovanligt oväntat sätt, finns "en detalj" omnämnd, som fått gåtlösaren att slutligen komma på rätt spår. Denna detalj hålls vi som läsare ovetande om. Elakt, Nesser, men är man så berömd som du kan man förstås kosta på sig att vara lite dryg mot sina fans...

För övrigt kan man väl nämna att pressen (som vanligt) skildras som tummelplats för vissa typer som kanske hellre skulle göra något annat än skriva i tidningar. Men så ska det väl också vara.

Nesser är ändå inte alls klyschig, vilket många spänningsförfattare är. Hans språk räcker som anledning för att läsa hans böcker, även en 600-sidors tegelsten som den här. Själv lyssnade jag (14 Cd-skivor) och upplevde en viss saknad efteråt.

Så pass bra är det.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Kackerlackorna | Jonny H 2008-10-13 12:41:09

Jo Nesbö är litteraturens svar på rock'n'roll. Det går undan, det är medryckande och han behandlar sina instrument (språket och fabuleringsförmågan) med bravur. Realistiskt och brutalt men även modernt och bitvis roligt. Harry Hole är i ett hett, farligt Bangkok denna gång och hjälper till med fallet med en knivmördad norsk diplomat. Häng med i svängarna redan från början, om du vill fatta hur allt går till. Vändningar och överraskningar är det gott om, nämligen. Andra kriminalförfattare borde läsa och lära, enligt min enkla åsikt.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

I lagens limo | Jonny H 2008-10-02 16:19:45

Michael Connelly igen - den här gången handlar det om försvarsadvokaten Michael Haller. Han är en ny figur i författarskapet och för min del tycker jag att det här är lyckat.

Den lite halvskumme advokaten har kontoret på fickan - eller i sin Lincoln - och han kan tänka sig att försvara i stort sett vem som helst för pengar, även en drogmissbrukande prostituerad eller en knarkproducerande MC-gängmedlem.

Men de flesta andra som finns i systemet gör också bara sitt jobb, så att säga, många med till och med sämre etik än Haller. Man fattar motvilligt tycke för den rätt cyniske och luttrade juristen i hans kamp för brödföda och rykte.

Det är när han får ett riktigt smörfall det krånglar till sig. En mycket rik man anklagas för försök till våldtäkt och mord. De turer som handlingen tar efter det är konstruerade på ett spännande och intressant sätt. Hur korrupt är egentligen systemet? Hur säker kan man vara på att skyldiga döms och oskyldiga går fria? Connelly kan det här efter många år som kriminalreporter. Inblickarna man får i hur det amerikanska rättssystemet fungerar (eller inte fungerar) är mycket läsvärda. Nya vändningar inträffar in i det sista, och den komplicerade väven av bevisning och lagvrängeri fångar garanterat de flesta som tar sig tid att läsa den här historien.

Etta på NY Times bestsellerlista säger väl något om den här bokens genomslagskraft. Jag tycker för min del att det här är bättre än Connellys böcker om Harry Bosch.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Snömannen | Jonny H 2008-09-21 22:08:08

En till Jo Nesbö av bara farten - jag fick låna en hel kasse... Den här kan rekommenderas av i stort sett samma anledningar som den förra jag skrev om. Handlingen tilldrar sig i Norge denna gång; dels i Oslo, dels i Bergen. Mördarjakten blir nästan parodisk. Flera gånger tror alla - utom den ultrasmarte Harry Hole förstås - att gåtan är löst. Men icke. Jag har aldrig läst en deckare med fler överraskningar, tror jag.

Skickligt gjort. Underhållande. Den här norrmannen är bra på det han gör. Det är tempo, det är läsgodis!

E-mail | Hemsida | 81.233.181.37

Fladdermusmannen | Jonny H 2008-09-17 14:35:23

Otroligt att jag har missat den här författaren ända tills nu! Redan 1997 kom den här debuten av norrmannen Jo Nesbö. Han säljer hur mycket som helst (mest av alla Norges kriminalförfattare) och har överösts med priser. Tur man har bokmalar till kollegor om kan fylla i kunskapsluckorna...

Harry Hole är polis och alkoholist. Det låter som en klyscha, men man kan verkligen inte beskylla Nesbö för att vara just klyschig. Vilken friskhet och fart i språket! Vilka sköna formuleringar! Och vilket tempo! Det känns helt naturligt att läsa att Nesbö är musiker också. Boken svänger!

I den här debuten får vi följa en mordutredning i Australien. Det är en norsk kvinna som är (det senaste) offret, så därför skickas Hole ner. Det här är en underbar historia om Australien - och om polisarbete - och om alkoholism - och om en hel del annat, till exempel sex och musik, ja, en skön mångfald av sådant som intresserar oss nutidsmänniskor.

Läs och rycks med, säger jag. Den här norske berättaren jämförs med bland andra Michael Connelly. Orättvist, tycker jag. Nesbö är mycket bättre.

Fräscht, oförutsägbart och medryckande!

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Den som dödar draken | Jonny H 2008-09-08 13:23:14

Kriminologen Leif GW Persson är väl mest känd för att vara en släpig men frispråkig professor, som många gånger kritiserat svensk polis i medierna.

Om den här romanen bygger på iakttagelser från verkligheten, ska man förmodligen bli rädd. Den polis som har huvudrollen är en alkoholiserad och överviktig sådan, Evert Bäckström. Hans syn på det mesta i tillvaron får dig garanterat att skaka på huvudet eller höja på ögonbrynen. Men det hela är berättat med ett så galghumoristiskt och underhållande språk, så man bara måste le också. Ibland tokskratta.

Den här polisen kan verka stereotyp vid ett första påseende. Men han är en karikatyr, där alla fördomar man kan ha om halvgalna poliser skruvas upp till härlig absurdism. Han går bara inte att ta på allvar: den här mannen är grandios i sin självgodhet - kallar sitt könsorgan "supersalamin", till exempel, och avfärdar sina kollegor som "rävjävlar" och "flatsmällor". Ja, ni förstår själva. Det är som en blandning av Dick Tracy och Socker-Conny. Eller som det skulle bli om Paasilinna skulle skriva manus till en hårdkokt amerikansk snutfilm.

Hur fallet ser ut är mindre viktigt, men det finns en och annan välskriven twist, som du kanske inte hade väntat dig. Självklart leder det inledande förmodat typiska "fyllskallemordet" till något mycket mer intressant och komplicerat. Vägen dit är rappt och fräckt skildrad.

Jag kan inte undgå att fundera över hur pass poppis den här gamle kriminologen och författaren är ute på landets polishus? Kan en polis skratta med, eller blir en hel kår uppretad?

Läs, förfäras och njut, säger jag. Det finns även allvar bakom clownmasken.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Laterna Magica | Jonny H 2008-09-02 22:57:09

Ingmar Bergman skrev den här självbiografin 1986. I filmliknande episoder berättar han om sin barn- och ungdom, om filmskapande och erfarenheterna som teaterman. Läs den om du vill komma en av Sveriges mest berömda personer in på livet. Det är en osminkad bild man får av personen Bergman. Han framställer sig till synes uppriktigt som den usla människa han kunde vara, inte minst när det gällde kvinnorna och barnen, men han låter också läsaren förstå hur han jobbade ett helt liv med teater och film, på blodigt allvar. Han ville visa upp livets alla nyanser och gåtor. Kanske var han den person i Sverige som lyckades lära sig allra mest om de områden han var verksam i, kunnig och i ständig utveckling. Han var verkligen inte nöjd med allt han gjorde, men strävade alltid efter att komma längre.

De självbiografiska avsnitten kan vara både roliga och grymt allvarliga. Man får en liten glimt av den personlighet som utvecklades till en levande legend inom sitt gebit. Ingen lätt bok att greppa, men unik och läsvärd.

E-mail | Hemsida | 81.233.181.37

Räven | Jonny H 2008-08-26 16:20:41

Michael Connelly kan vara något för dig som vill ha amerikansk spänningslitteratur. Jag fick den här boken som bonuspresent när jag gick med i en ljudbokklubb. Skulle nog inte ha köpt eller lånat den aktivt... Den är, tja, skickligt hopknåpad, driven och tajt. Och så typisk för sin genre. Polisen Harry Bosch är en hårding, som tror på dödsstraff och gärna går in ensam till mördarens gömställe innan förstärkning hinner fram. Kvinnorna i boken är kapabla och starka, inga våp, men de byråkratiska och politiska intrigerna är som hämtade ur vilken nutida thriller som helst: i de finaste kretsarna finns också de slemmigaste karriäristerna och mest hänsynslösa egoisterna. Vi har läst det förut och kommer att läsa det igen. Vändpunkter och spänningsskapande överraskningar serveras med den ärrade kriminalreporterns hela sakkunskap och trovärdighet. Plus en hel del detaljer som bara finns där för att visa vilken hedersknyffel Harry Bosch är och hur orättvisa "de onda" kan vara mot honom... Lite överraskande är att hans flickvän (som själv är FBI-agent) inte riktigt uppskattar alla hans macho-sidor: detta är det mest oväntade i hela boken.

Gillar du amerikanska polisromaner som följer mallen, kan du gott välja den här. Vill du ha något som ger mer än så, kan du lämna den därhän.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Undantaget | Jonny H 2008-07-17 12:44:17

Christian Jungersen heter denne succéförfattare från Danmark. Låt mig säga det på en gång: vill du lära dig något om ondska, läs den här boken. Den handlar om en arbetsplats, där vuxenmobbning pågår. Men det är inte vilken arbetsplats som helst: Danskt centrum för information om folkmord. Fyra kvinnor där står i centrum för handlingen. På centret sysslar man med att samla, systematisera och analysera vittnesmål och andra dokument som rör det mest ondskefulla som finns. Men ondskan spirar mitt i den lilla gruppen arbetskamrater - till en början omedvetet. Författaren, som själv upplevt utfrysning, ingår i ett nätverk, där han fått många synpunkter på sitt sätt att beskriva kvinnliga psyken. Detta anser han sig ha fått god hjälp av.

Boken har legat etta på försäljningslistan i Danmark ett helt år och har fått genomgående strålande recensioner. Den ställer frågor som angår alla, som den eviga om vad ondska är, och den beskriver på flera olika plan hur det går till när det onda uppstår och utvecklas. Bland det mest imponerande med boken är dess konsekventa och skickliga struktur: huvudpersonerna Iben, Malene, Anne-Lise och Camilla har varsina återkommande delar, där deras syn på sina jag och sina egna sanningar känns övertygande. Det är ju aldrig en själv det är fel på...

På slutet undrar man, rätt omskakad, om man själv skulle kunna stå emot det onda i en svår situation, eller om man skulle vara en av de fåtaliga som utgör undantaget...

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Kinesen | Jonny H 2008-06-19 17:07:50

Henning Mankells 27:e roman är ett mästerverk. Den är spännande, allvarlig, politisk, tankeväckande, angelägen och fantastiskt välskriven.

Ett massmord i en liten by i Hälsingland visar sig ha samband med en kinesisk familjs brutala öde i USA i mitten av 1800-talet och med det moderna Kinas explosiva utveckling, inte minst i förhållande till Afrika. Det låter som en hisnande resa, och det är det!

Henning Mankells böcker har sålts i 30 miljoner exemplar i mer än 100 länder. Om du läser den här tjocka, men på sitt sätt mycket lättlästa thrillern, förstår du själv varför vi här har Sveriges största författare internationellt. Hans historier handlar inte om bara en liten plats på kartan och någon enstaka individ, utan om betydligt större sammanhang, angelägna för en mycket stor läsarskara på vår planet. Men det personliga finns där ändå: människorna är porträtterade med medkänsla och djup insikt mitt i sina både vanliga och unika liv, inte minst huvudpersonen, domaren Birgitta Roslin. Det lilla gör det stora begripligt. Precis det lyckas riktigt bra författare åstadkomma. Mankell gör det även med en återhållen vrede som visar sig i form av övertygande realism och en rätt stor portion vemod. Det är både grymt och vackert.

Världsklass!

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Rymmaren | Jonny H 2008-06-09 12:00:34

F.d. justitieministern Thomas Bodström har ett hett namn och kan numera dryga ut inkomsten genom att kränga deckare. Den här handlar om tunga kriminella, om advokater och om politiker. Den bild han målar upp är ingen vacker syn. Käbbel, oärlighet, inkompetens, intriger och annat elände är det som fyller bokens alla sidor. Syfte? Att berätta hur tufft det är att vara just advokat eller politiker? Kanske. Men för att lyckas med ett uppsåt som detta krävs en språklig förmåga som den gode Bodström inte visar att han har. Det är platt och stendött. Trots en bitvis häftig handling infinner sig ingen spänning: allt skrivs ut, ingenting gestaltas eller antyds. En stilist, som Mankell eller Nesser, hade kunnat göra maffig samtidslitteratur av det här stoffet. Men nu får vi nöja oss med en produkt som kritikerkåren av begripliga skäl har sågat.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Blocket | Jonny H 2008-05-19 22:53:51

Nej, den handlar inte om en annonssida på nätet... Karin Wahlbergs femte roman om kriminalkommissarie Claes Claesson handlar om universitetssjukhuset i Lund. Några fall av mord och grov misshandel sysselsätter polisen i denna berättelse, som inte sätter så djupa spår hos mig. Inte som brotts- och polisroman, i alla fall. Det enda jag finner riktigt intressant med boken är dess realistiska skildring av sjukhusmiljön med sina hierarkier och könsroller. Någon klok iakttagare sa att man ska läsa deckare för att lära sig något om ett land och dess folk. Det känns relevant när man läser den här boken. En annan detalj som stannar kvar är skildringen av en man i övre medelåldern, just när han börjar bli sjuk och som alla andra människor inte vill erkänna att något är galet. Just så som det beskrivs här kan jag tro på att det är.

Kriminalgåtan, då? Nja. Ingen höjdare, men godtagbar. Gärningsmannens bakgrund är hyfsat otäck och någorlunda begriplig som förklaring till hans beteende. Allt som sker när en ung tjej blivit utsatt för grovt våld mot huvudet är också trovärdigt framställt.

De positiva och goda gestalterna i boken är (nästan alla) hårt arbetande men ofta orättvist behandlade kvinnor. Det ger en tänkvärd bild av vårt moderna arbetsliv.

E-mail | Hemsida | 81.233.181.37

Mörker, ta min hand | Jonny H 2008-04-28 11:54:05

Dennis Lehane har jag recenserat tidigare. Hans thriller Patient 67 är bland det ruggigaste jag har läst. Den här boken är inte lika "under skinnet", men nästan. Den ingår i en serie om privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro.

En eller flera seriemördare härjar i Boston. Första misstanken, mot maffian, visar sig vara felaktig. Det handlar om betydligt mer svårdefinierade och svårfångade gärningsmän. En lång och nervpirrande jakt sätter igång, där huvudpersonerna är mer inblandade än de ville tro från början. Spåren leder långt tillbaka och gåtans slutliga lösning är inte vad man först misstänker. Alla, både onda och goda, drabbas verkligen i den här blodiga historien.

Romanen är mer traditionell än Patient 67 (som för övrigt är ett fristående verk), men man känner igen Lehane ändå, delvis. Hans studier av ondskans mekanismer och hur de påverkar alla inblandade känns skoningslösa och intressanta. Här har vi en kille som kan skriva om brott så nackhåren reser sig. Dramaturgiskt är det väl i ärlighetens namn förutsägbart, men författarens förmåga att berätta och beskriva går utanpå det mesta.

Skickligt genomfört. Läs.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Människa utan hund | Jonny H 2008-04-11 10:29:10

Den här deckaren från 2006 är den första i Håkan Nessers serie om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti. Den handlar om ett sällsamt familjedrama med ingredienser som för tankarna till klassisk grekisk tragedi. Obevekligt och detaljrikt rullas en historia upp, som i stort sett bara handlar om relationerna i en ovanligt dysfunktionell familj, en familj vars tillvaro rasar ihop under två decemberdygn, när två personer försvinner, till en början spårlöst.

Det dröjer nästan 200 av romanens över 500 sidor innan Barbarotti dyker upp på scenen. Innan dess har vi fått lära känna de inblandade ordentligt och fått en del av svaren på de gåtor som polisen sedan får brottas med. Vi får lära känna en polis, som faktiskt inte är så schablonmässigt beskriven. I stället framställs minsta biperson med skärpa och trovärdighet.

Håkan Nesser är stilist. Han kan använda svenska språkets nyanser och skärpa på ett sätt som bara drivna författare behärskar. Han låter också en torr, stram humor skimra emellanåt, vilket bidrar till textens spänst. Att han dessutom ger alla sina gestalter liv gör bara saken ännu bättre. Alla, även de mest osympatiska, blir möjliga att tro på som människor. Levande människor har som bekant både goda och mindre goda sidor. Vi har dolda agendor ibland, och vi känner kanske inte oss själva - i vart fall vet vi inte hur vi gör när saker ställs på sin spets.

En deckare är alltid mer eller mindre skruvad och det är även den här. Men trots detta sitter berättelsen ihop, omsorgsfullt uttänkt, moget och obönhörligt berättad. Den är både realistiskt pessimistisk - på ett plan - men samtidigt i bästa mening humanistisk. Mitt i mörkret finns en okuvlig tro på människan.

Det här är en av de bästa böcker jag har läst i den här genren. Den rekommenderas varmt.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Silke | Jonny H 2008-04-04 15:59:32

1860-talets Frankrike. Silke, äkta vara, vävt av silkesmaskens fina trådar, är högsta mode. Den unge Hervé Joncour bygger upp en förmögenhet med hjälp av detta fenomen. Hans affärer för honom till Japan. Allt han upplever där förändrar honom och ger honom hans livs starkaste upplevelser.

Joncours liv och utveckling - särskilt den inre - skildras sparsmakat och innehållsdigert, poetiskt och musikaliskt av författaren Alessandro Baricco. Det är en tunn liten bok som går snabbt att läsa, men eftersom den är så befriad från alla "transportsträckor", förmår den ändå förmedla en unik, fascinerande känsla. Skickligt skrivet, olikt allt annat. Riktigt bra.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Fällan | Jonny H 2008-03-11 09:25:07

Den amerikanske författaren Michael Connelly finns med på årets bokrea. Enligt uppgift har den här boken av vissa kritiker ansetts lika spännande som När lammen tystnar.

Det är den inte.

Läs den om du vill ha en relativt välskruvad story om en trött och frånskild f.d. polis (överraskad?) som i samarbete med en rätt motarbetad kvinnlig FBI-agent (inte överraskad nu heller?) jobbar med att hitta Poeten, en riktigt skicklig seriemördare. Denna figur är en mordutredares mardröm: han har nämligen själv jobbat inom byrån och vet allt om hur man ska lura poliser.

Det här är en rätt medelmåttig mördarjaktshistoria: det dröjer ungefär 300 av de 380 sidorna innan det börjar svänga lite. Man tänker osökt på en seg låt som avslutas med ett överraskande begåvat solo. Det som börjar och fortsätter med tämligen ointressant rutin får sin upplösning i en rapp final.

Slutet är inte heller så sockersött som man kan frestas att tro.

Läs Fällan om du är nöjd med hyfsad kriminalunderhållning. Ge inte upp, för den blir faktiskt som bäst mot slutet.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Norrlands akvavit | Jonny H 2008-03-02 13:27:37

Torgny Lindgren bestämde sig en gång för att han skulle skriva historien om avkristningen och avfolkningen av inlandet. Det beslutet ledde till den här romanen. Den bjuder i vanlig ordning på språkligt konstnärsskap på högsta nivå. Med klarhet och skön, stilla ironi berättar Lindgren om predikanten Olof Helmersson, som efter 48 år återvänder till de västerbottniska inlandsbyar han en gång frälste. Nu vill han, innan han dör, ta tillbaka alltihop: han har insett att religionen bara bygger på fromma förhoppningar och primitiva sagor. Sittande på tionde våningen i Umeå har han spanat efter havet och kommit till klarhet om sanningen.

I bygden finns bara två personer kvar i församlingen. En av dessa håller på att dö och den andra har ett mycket speciellt förhållande till den gamle pastorn. Detaljerna ska inte avslöjas i förväg. De skulle förstöra en av bokens oväntade vändningar. Övriga har avlidit eller på något sätt avkristnat sig själva. Många gripande och många klart underhållande möten och samtal gestaltar denna tragikomiska historia; en historia om livets fåfänglighet, människans ensamhet och vad vi gör för att försöka trösta oss och ge tillvaron den styrka och smak som den rätta gamla akvaviten hade.

Och efter det tämligen abrupta slutet funderar man än en gång på hur Lindgren själv egentligen ser på detta med Guds existens och frälsningens giltighet. Läs själv och se vad du tror...

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Stundande natten | Jonny H 2008-02-16 23:40:46

Carl-Henning Wijkmark, född 1934, kan säga en hel del klokt om döden - så mycket att den här romanen om just detta ämne belönades med 2007 års Augustpris. Författaren har skrivit om livets slut i vår tid förr. Han är en av Sveriges mest uppskattade författare utomlands, exempelvis i Tyskland och Frankrike.

Stundande natten handlar om skådespelaren Hasse och vad som händer med hans kropp och psyke under hans livs sista tid. Medpatienter, läkare, sköterskor, en präst och en bibliotekarie glider in och ut i handlingen. Den här bokens reflektioner kring livet och dess slut känns alldeles äkta och unikt. Sällan har jag upplevt en så händelsefattig bok med ett så givet slut som så intressant. Den är empatisk och givande. Att ha läst den en gång innebär inte att känna sig klar med den. I stället känns det självklart att vilja komma tillbaka till dess klara men oväntade skildringar av hur det är att obönhörligt brytas ner och till sist, som vi alla måste, faktiskt sluta leva. Vad som händer sedan spekulerar inte den här författaren i. Ingen metafysik erbjuds som tröst. Historien handlar bara om den verklighet man kan veta något om. Ändå är den inte sorglig, utan bara klarsynt.

En ovanlig bok, och riktigt bra.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Låt den rätte komma in | Jonny H 2008-02-12 09:27:04

Vampyrmyterna handlar om detet, våra själars mörka källarhörn. John Ajvide Lindqvist använder detta till att berätta en skräckroman om Stockholms västra förorter vintern 1981. I centrum står den mobbade Oskar, skilsmässobarn och fascinerad av blodiga mordgåtor. Just blodiga mord är något som börjar inträffa i närområdet. Så småningom inser Oskar att den där mystiska nya tjejen (eller är det en tjej?) som flyttat in grannlägenheten med sin pappa (eller är det hennes pappa?) skulle kunna ha med händelserna att göra...

Anne Rice, Stephen King och andra har förnyat den gamla genren skräck på ett spänstigt och intressant sätt. Här har vi en svensk, som med denna debutroman (det har blivit fler böcker sen) visar att det går att använda svensk förortsvardag som bakgrund till dylika historier också.

Jag tycker att vissa scener i boken känns lite fåniga, men jag kan självklart ha missuppfattat eventuell avsiktlig ironi från författarens sida. På det stora hela kan jag emellertid hålla med de kritiker och "vanliga" läsare som anser att symboliken i den här boken är intressant. På engelska skulle jag kunna säga att Låt den rätte komma in handlar om "the bloody business of growing up".

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Svart stig | Jonny H 2008-01-28 13:25:40

Åsa Larsson skriver spänningsromaner om juristen Rebecka Martinsson och kirunapoliserna Sven-Erik Stålnacke och Anna-Maria Mella. I just den här boken handlar det om ett mystiskt mord, som visar sig ha samband med riktiga skumraskaffärer. Bovarnas mål är bland annat kontrollen över några afrikanska guldgruvor.

Huvudpersonerna (på den goda sidan) är i vanlig ordning sympatiska men lite lagom stukade av livets hårdhet. Skurkarna känns inte lika lätta att sympatisera med, och det är väl meningen också. Men det finns språklig träffsäkerhet och en sorts klarsyn i den här boken. Man tror faktiskt på både lagens väktare och de brottsinblandade som individer i sina respektive sammanhang. Styrkor och svagheter, ångest och livsglädje, drömmar och krass verklighet är intressanta motpoler i berättelsen.

Som norrlänning blir man glad åt att tillvaron i Sveriges kallare del skildras med så pass stor kärlek och god skärpa.

Den här romanen är även en sådan som du kommer att gilla om du är svag för dramatiska och rafflande slut. Det når nästan upp till Stieg Larsson-klass när det är som häftigast.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Mäktiga vänner | Jonny H 2008-01-10 12:03:42

Donna Leon är en amerikansk författare som 1981 flyttade till Venedig. Hennes böcker om kommissarie Guido Brunetti är ofta samhällskritiska, men ändå lite traditionellt mysiga.

Mäktiga vänner är en roman om mord, knark och korruption. Trots de tunga ämnena sitter man mest och tycker att Brunetti är en cool och trygg typ, som man känner att man gärna skulle sitta ner och prata med på något trevligt café. Metoderna han använder är sunt förnuft och psykologisk klarsynthet. Han blir egentligen bara (lite) arg när hans fru utnyttjar sin rika pappa för att bli av med byråkratiska problem. I övrigt är det den kyliga logiken och den obefläckade moralen som lovprisas i denna relativt snälla och bagatellartade deckare.

Läs om du vill ha en kravlös men trivsam upplevelse, kryddad med en nypa klarsyn om hur ruttet samhället (i alla fall tydligen det italienska) kan vara ibland.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Högriskbegravning | Jonny H 2007-12-17 08:28:03

Tänk Jan Guillou. Tänk Arto Paasilinna. Blanda. Då har du ungefär känslan som infinner sig när man läser Kenneth Ahls, alias Lasse Strömstedts, comeback från 2006.

Huvudpersonen Kenneth Ahl vill sluta som kriminell, men lyckas illa. Vi får interiörer från mentalvården och den kriminella världen, men alltsammans presenterat med en varm och godmodig folkhemshumor, som känns rätt mysig - trots inslag som ministerkidnappning och olagliga metoder för att dominera begravningsbranschen. Kenneths kompisar i MU, Motorburen Ungdom, får bland annat kämpa mot ett något värre mc-gäng än de själva lyckats eller velat bli.

Det finns politiska kommentarer i satirens form i den här boken, som du förmodligen kommer att läsa med ett leende på läpparna, men antagligen glömma rätt snabbt också.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Livstid | Jonny H 2007-12-14 10:40:08

Gillar du Liza Marklund? Då ska du säkert läsa Livstid. Den börjar där Nobels testamente slutar.

För en gångs skull har jag lagt ifrån mig en bok utan att läsa hela färdigt, så det jag kommer att säga är säkert orättvist. Jag läste 60 sidor och bläddrade/ skummade resten. Varför lade jag då ifrån mig denna produkt utan att sluka hela? Jo, det ska jag tala om. Mitt intryck räckte till för att tänka "Nä, nu räcker det! Inte samma bok en gång till!"

Annika Bengtsson, huvudpersonen, lever i en värld där det finns Goda, som hon själv, och Onda, som hennes "man", "bästa väninna" och andra. OK, väninnan ber om ursäkt senare, men det finns så mycket av samma, hela tiden. Situationer där folk oavbrutet behandlas sjukt okänsligt och orättvist är något av Marklund-böckernas kännetecken. Jag har stått ut med detta tidigare, men... tja, det stod mig till sist bara upp i halsen.

Om Liza Marklund ska få mitt intresse i fortsättningen, ska hon förnya sig en smula. Men varför skulle hon det? Hon har en jättepublik som älskar allt elände hon utsätter sina hjältinnor för. Till er som tillhör fansen säger jag bara: Kul för er. Ni får mer av samma - igen. Fortsätt läsa det här, ni, så läser jag något som förhoppningsvis är mer oförutsägbart och mindre deprimerande.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Djur | Jonny H 2007-12-10 09:56:54

Att vi människor drivs av djuriska lustar under en aldrig så polerad yta är knappast någon originell iakttagelse. Möjligtvis kan den chockera en bildad, amerikansk medelklasspublik. I den här korta romanen från 2002 av Joyce Carol Oates får den 20-åriga studenten Gillian Bauer tillfälle att möta allt detta fördolda, som för henne blir både destruktivt och spännande.

Som läsare måste jag tyvärr denna gång medge att jag inte tycker att det blir särskilt spännande. Förutsägbart är ett ord som ligger närmare till hands. Ett karismatiskt och, som det visar sig, perverst par med hög status (professor och konstnärinna) utövar en stark lockelse på de unga kvinnorna vid Catamount College vid mitten av 1970-talet. Gissa om det slutar med katastrof? Läs om du blir nyfiken.

Jag har konstaterat att vissa läsare är lika likgiltiga som jag till den här boken, men att det också finns en stor och devot hyllningskör. Jag tillhör dem som tycker att JCO har skrivit bättre saker. Men som introduktion till hennes stora författarskap kan det nog fungera, särskilt om man är lite mer lättchockerad än jag är. I USA, dubbelmoralens högborg, är detta säkert både provokativt och skarpt.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Duck City | Jonny H 2007-12-04 09:26:32

I denna satir levererar Lena Andersson en giftig kritik mot de konstruktioner som styr vårt beteende i konsumtionssamhället. Allt är symbolladdat. Symbolerna handlar om oss, fett och socker, samarbetet mellan kapitalet och den politiska makten, fokuseringen på yttre hot och den allomfattande, kroppsfixerade individualismen. LA leker med Ankeborg: den vältränade superentreprenören John von Andersson är kompis med president Pigg och skulle aldrig själv äta den junk food som brorsonen Kalle och andra "vita valar" vräker i sig. Kalles brorsöner, i sin tur, är borta i ett ökenland sedan länge och krigar. På hemmaplan startar ett krig till, Operation Ahab, ett krig mot fettet. Vissa förs bort till bantningsläger, andra tar så stark kontroll över fettet att de till sist dör i anorexi.

Ett triangeldrama pågår som ett av spåren i berättelsen, med tragiska konsekvenser - ska Kajsa välja sin jämlike, den vanlige arbetaren Kalle, eller den smarte och förföriske John?

Boken är rolig. Kanske kan man när man känner sig mest kräsen tycka att symboliken är lite fånig och övertydlig, men som helhet är det här ändå originellt och konsekvent. Det är humor, men av det allra svartaste slaget. Det är ett upproriskt långfinger, som jag tror kan uppskattas av många samtida läsare, inte minst unga sådana. Läs själv och se om du roas och oroas på det sätt som författaren förmodligen har avsett.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Ett bluesliv | Jonny H 2007-12-02 10:47:30

Klas Gustafson berättar i denna bok, efter ett jättelikt journalistiskt arbete, historien om Cornelis Vreeswijk. Boken har fått ett blandat mottagande. Bland annat har den av vissa kritiker ansetts ensidig och kvällstidningsaktigt lättviktig, men en sak är klar: det är en sjutusan till berättare som här har mixat ihop en historia med det rätta lässuget.

Vi får följa legenden Cornelis från den holländska hemstaden till döden, lite drygt 50 år. Bilden vi får är blandad. Här har vi en man som slog sin fru, körde bil berusad, missbrukade amfetamin och alkohol, jagades av kronofogden för obetalda skatteskulder, satt i fängelse flera gånger och ofta figurerade på skandalvrålande löpsedlar.

Men vi får också en annan bild. Trubaduren och poeten, "Mäster Cees", som ömsint, ironiskt, kunnigt, kärleksfullt och fullständigt personligt skrev texter som ingen annan och som kunde framföra både dessa och andras så publiken älskade honom. Han blev en ikon redan under sin livstid - i Sverige, Norge, Danmark - och även känd och uppskattad i Holland och Finland. Svinpälsen och fyllbulten var också en kärleksfull, enkel och känslig man, en individ som inte ens de svårast utsatta kunnat tala riktigt illa om. Alla verkar, trots allt som hände, mest ha sett hans ljusa sida, människan och geniet Cornelis.

Boken handlar rätt lite om hans belästa och litterära sida, men desto mer om trubaduren, den folkkäre och mycket produktive låtskrivaren och skivartisten, som hann med fyrtio LP-skivor och otaliga turnéer. Hans inte alltid så funktionella samarbete med andra i musikvärlden utreds noga, liksom hans kärlekar. Vi får läsa om en man som uppfann sin egen gitarrstil, oskolad, rå, bluesig och unikt skön. Vi möter en komplex poet, med demoner och problem, men som under den stökiga ytan äger en själ som är besläktad med förebilder som Taube och Bellman. En artist, som under sin sista sommarturné fick uppleva hur det var att ha Roskildefesivalens unga jättepublik i sin hand - och som under hela sin karriär hatade och vägrade spela Hönan Agda.

Hur allt detta hänger ihop får du många fina ledtrådar till om du läser boken. Men en varning utfärdas: den lockar till sträckläsning, vilket kan ta tid eftersom den är på drygt 400 sidor.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Och solen har sin gång | Jonny H 2007-11-28 15:36:07

År 1926 skrev Ernest Hemingway denna klassiker om "den förlorade generationen" - rotlösa unga människor, i detta fall mest amerikaner, som förlorat det mesta av livsmening och illusioner efter första världskriget. Huvudpersonen, Jake Barnes, har blivit skadad i kriget och impotent. Han och hans vänner, alla med rätt gott om pengar, lever ett rätt skrupelfritt dagdrivarliv i Paris, men i Jakes fall finns i alla fall periodvis lite journalist- och författararbete. Alkoholen rinner i floder. De reser till Spanien, där fiske och tjurfäktning är dragplåstren. JB är kär i den engelska ladyn Brett Ashley, men hon i sin tur söker frustrerat efter någon som kan ge henne det Jake inte kan ge.

Boken handlar om livsleda och ångest och om fåfänga försök att roa sig som något slags mening med livet. Hemingways stil är kyligt registrerande. Denna stil bildade skola. Allt som kokar inne i personernas själsliv är något vi får läsa mellan raderna.

För att vara drygt 80 år gammal känns boken mycket modern. En stram, exakt stil står sig. Vi kanske inte kan identifiera oss med gestalterna i romanen på samma sätt som dåtidens publik kunde, men spänningen mellan de underliggande känslorna och det torra, ordknappa och enkla språket känns fortfarande fräsch.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

The Stone Monkey | Jonny H 2007-11-21 20:05:49

En av USA:s mest uppskattade, lästa och prisbelönade thrillerförfattare i dag är Jeffrey Deaver. Ett spår i hans författarskap handlar om den förlamade men knivskarpe polisen Lincoln Rhyme och dennes team, framför allt den supereffektiva, modiga och spänningsälskande Amelia Sachs. I The Stone Monkey (på svenska Stenapan), måste New York-poliserna jaga en skoningslös kinesisk människosmugglare och massmördare, The Ghost.

Deaver är påläst. Han bjuder på trovärdiga inblickar i modernt, avancerat polisarbete, med metoder som sträcker sig från eldstrider och skarpsinne till high-tech-metoder som kromatografi. I den här romanen finns också mycket om Kina - både om jättelandets brottslighet och mer allmänt: språkliga, kulturella, historiska och politiska detaljer skapar en fascinerande fond till en riktig nagelbitarhistoria. Vändpunkter och överraskningar erbjuds i rikt mått, något som enligt flitiga Deaver-läsare på nätet är typiskt för denne drivne författare.

Läsning rekommenderas. The Ghost är helt skrupelfri och dessutom känslomässigt totalt avtrubbad efter egna oerhört brutala upplevelser, så en av polisens uppgifter blir att försöka att först hitta och sedan rädda ett antal illegala immigranter, som ärkeskurken vill tysta för gott. Det blir knappast mer spännande än så här. Mycket underhållande och bitvis även lärorikt.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Kalla det vad fan du vill | Jonny H 2007-11-19 11:04:18

Marjaneh Bakhtiari heter en journalist från Malmö. Hennes kompetens som skribent och hennes erfarenheter från denna mångkulturella stad visar sig på ett engagerande och underhållande sätt i denna debutroman från 2005. Många invandrare är med i handlingen, särkilt familjen Irandoust från Iran.

Glöm alla schabloner om hur "de där andra" är och läs den här boken i stället. Den är lärorik. Framför allt handlar den om verklig mångfald, människors olikheter och hur förändringar sker hela tiden, ända in i familjen och individen. Den handlar om identitetskriser, strukturell rasism, vanlig dumhet men kanske mest av allt en okuvlig livskraft och en vilja att vara Någon, att ha en identitet. På den punkten är alla lika, från den filosofiske iraniern Amir och hans familj till den rasistiske Bertil.

Sverige förändras. Om du läser Bakhtiaris bok förstår du mer av hur detta går till. Språket i boken är träffsäkert och roligt, eftersom författaren anstränger sig för att skriva som personerna låter, oavsett om det talas bruten invandrarsvenska, rastafari-"engelska" eller urskånska. Bara dessa språkliga avlyssningar gör boken värd att läsa och tämligen unik.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Patient 67 | Jonny H 2007-11-08 12:28:19

Dennis Lehane är författare till den skakande thrillern Mystic River. Även den här boken ska bli film. Den planeras få premiär 2009 och ska heta Shutter Island.

Kriminalaren Teddy Daniels kommer till nämnda ö, som är bebyggd med en anläggning som på 1950-talet (bokens tid) används som mentalsjukhus. En patient saknas. Tillsammans med sin nye kollega Chuck ska TD lösa detta problem. Kvinnan som saknas är trippelmördare. Offren var hennes egna barn. En labyrintisk och mardrömslik handling, mycket förbryllande, tar sin början...

Ibland läser jag med öronen, medan jag sitter och kör bil. Så även denna gång. Skådespelaren Peter Anderssons mörka och lite sorgsna röst passar perfekt till den här historien. Jag blev tvungen att lyssna på första CD:n en gång till sedan jag hört hela boken första gången. Många andra har läst om hela eller delar av boken, enligt recensioner och kommentarer på nätet. Kanske kommer även du att göra det. Boken ställer nämligen en del intressanta frågor om människans psyke, om verklighetsuppfattning, mentalsjukdom och samhällets syn på dessa företeelser. Det låter kanske abstrakt, men det här är ingen vanlig deckare eller thriller. Den är lika enigmatisk som The Matrix. Om du blir klok på hur saker och ting hänger ihop i denna kusliga historia (som garanterat kryper in under skinnet på dig!), är du att gratulera. Jag TROR att jag har fattat. Men jag VET inte...

Smart bok. Läskig och på sitt sätt angelägen. Engagerande - även om man inte "knäcker koden", har man aktiverat en del otränade delar av sin hjärna - denna fantastiska kroppsdel - som enligt mig är huvudrollsinnehavare i den här ovanligt ruskiga romanen.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Chronicles, Volume I | Jonny H 2007-10-29 15:18:15

Robert Zimmermann flyttade från vischan till New York i sin gröna ungdom. Med förebilder som Woody Guthrie, Kurt Weill, Robert Johnson och en hel del andra och mindre kända, blev han folksångare i Greenwich Village, en kille som insöp allt han kom över i form av andras musik, av teater, böcker och livet självt.

Detta och en hel del annat om megastjärnan Bob Dylan finns beskrivet i denna mycket levande och välskrivna självbiografi - och han har planerat två delar till. Men redan i denna del finns avsnitt från stora delar av hans långa karriär. Han beskriver hur en skiva kan bli till, sitt förhållande till turnerandet och kanske mest intressant: hur han absolut aldrig ville bli en talesman för någon generation. Det var synd om honom under de år när hans kultstatus som profet var som mest hysterisk - samtidigt som han bara ville ha ett lugnt familjeliv. Värt att läsa och begrunda.

Jag läste den här boken på originalspråket. Det är rätt krävande, men värt besväret. Dylan är och har alltid varit en noggrann kille, en poet som får orden att sjunga. Han lyckas i denna bok, bland mycket annat, beskriva de artister han själv har betraktat som unika och geniala.

Läs dock inte boken om du tror att du ska få veta allt "skvaller". Ingen enda människa lämnas ut, varken han själv, hans närmaste eller hans kollegor. Hedervärt. Något för andra att ta efter, faktiskt.

Det är fascinerande läsning utan allt sådant.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Himmelsöga | Jonny H 2007-10-18 11:22:33

Tionde boken om A-gruppen inom rikskrim. Arne Dahl / Jan Arnald leker lite snitsigt metalitterärt på slutet så man börjar fundera om den magiska gränsen tio böcker i en serie ska sprängas så vi får en elfte bok nästa år. Vi får se.

Den här delen börjar med en svindlande åkning över Stockholm (man tänker osökt på gamle Strindberg i Röda rummet), denna gång i satellitperspektiv. A-gruppens levande och döda/döende medlemmar zoomas in och berättelsen rivstartar sedan därifrån. Wow! Inte ofta man läser något så snyggt. Flygturen och inzoomningarna återanvänds till och med i handlingen mot slutet, på ett finurligt sätt.

Våldsdåden i den här berättelsen är groteska i vanlig ordning. Både en torterande seriemördare och många andra synnerligen obehagliga brottslingar jagas. En av A-gruppens stöttepelare, Paul Hjelm, dras in i SÄPO:s hemligaste krets och måste knäcka klassiska spiongåtor i jakten på en legendarisk och spårlöst försvunnen företrädare. Som vanligt är gruppen involverad i ett nervpirrande polisarbete, en kamp mot klockan och situationer där både moral, mod och kunnande testas till det yttersta.

Boken handlar om mycket, men mest utseendefixeringens mest tragiska och grymma konsekvenser - som tvångsopererade prostituerade, anorexi och sexuella övergrepp som maktutövning. Himmelsögat är en symbol för mycket, inte minst den totala koll som den moderna tekniken möjliggör i en värld där kampen mellan gott och ont rasar minst lika skoningslöst som någonsin förr.

Även i denna bok finns musiken med. Den här gången är det Bach som får ackompanjera handlingen emellanåt. Stiligt och folkbildande.

Grymt bra polisroman: aktuell, angelägen, spännande, stilsäker och alldeles lagom ironisk (utan att bli cynisk) för att man ska stå ut med de blytunga ämnen den tar upp. Lysande. Vi får hoppas att författaren skriver åtminstone en del till.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Stranger Than Fiction | Jonny H 2007-10-16 16:00:48

Vem sa att intervjuer och reportage inte är underhållande? Chuck Palahniuk, författaren till boken Fight Club (som blev kultfilm med Brad Pitt och Edward Norton) bevisar motsatsen. I denna samling får vi möta de personliga kändisarna Juliette Lewis och Marilyn Manson, vi får en inblick i brottning, anabola steroider, livet på en u-båt, krockfestival med skördetröskor och en hel del annat. Författaren har en skön och respektlös inställning till det mesta och lyckas säkert höja även på dina ögonbryn (eller få dig att kippa efter andan) om du tar dig tid att läsa. Jag vet inte om boken finns på svenska, men det engelskspråkiga originalet bör inte vara för svårt för den som klarar att hänga med i humorn i en normal amerikansk film.

Det här är en bok att läsa om du vill ha något som inte liknar något annat, något alldeles oförutsägbart. Hans egna tankar och erfarenheter kring succén Fight Club är ensamma värda besväret att läsa den här textsamlingen. Vad vi människor väljer att göra för att leva ut vår frihet är en av de intressanta aspekter på livet som blir lättläst och rolig prosa när Chuck Palahniuk resonerar och berättar.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Fyren | Jonny H 2007-10-04 12:55:30

Phyllis Dorothy James, världsberömd som P.D. James, föddes 1920. Hon debuterade 1962. 2005 kom hennes "The Lighthouse", en i raden av hennes deckare om kommissarie Adam Dalgliesh och hans medarbetare.

Precis som sin föregångare Agatha Christie kan P.D. James konsten att väva intriger, skildra miljöer och skapa intressanta personporträtt. Fyren är en variant på "det slutna rummet": brottsplatsen, där en berömd författare hittats mördad, är en liten ö, Combe, som ingen kan komma till eller lämna osedd. Bland de personer som finns på ön finns alltså minst en mördare.

Det visar sig att offret har varit en arrogant, självisk och osympatisk person. Nästan alla har haft synnerligen goda skäl att hata honom. Så... "whodunnit"?

Polisernas privata liv har också sin plats i romanens väv.

Språket, miljöerna, bevekelsegrunderna, de inblandades personligheter och öden - allt känns så oerhört brittiskt så hälften kunde vara nog. Den här romanen är som en mall för hur klassiska deckare skrivs. Läs den om du gillar denna genre. Är du trött på densamma, vet du nu varför du inte ska läsa.

Jag är imponerad av hantverket, rutinen och kunnandet hos författaren. Tänk att en människa kan skriva något så knivskarpt och intresseväckande vid 85 års ålder. Respekt!

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Lördag | Jonny H 2007-09-23 19:54:17

Efter att nyss ha läst min första Ian McEwan var det lätt för mig att snabbt kasta mig över en till. Lördag är berättelsen om en brittisk neurokirurg, Henry Perowne, under ett dygn som bland annat innehåller ett besök hos hans hopplöst dementa mor, en familjesammankomst, ett gräl efter en smärre krock, en squashmatch mot en kollega och inte minst en del avslutande och oväntad dramatik. I det London som utgör miljön genomförs samma dag en gigantisk manifestation mot det vid denna tidpunkt ännu inte påbörjade Irakkriget.

Livets mångfald av funderingar och känslor blommar ut på varenda sida av denna fantastiska bok. Det handlar om familjen, om sjukdom och död, vår tids mentala tillstånd, världspolitik, musik, litteratur, orättvisorna i tillvaron, och, mest av allt, den snabbt strömmande mångfalden av händelser, intryck, tankar och yttre förutsättningar som gör livet så oändligt rikt, svårt, mångfacetterat och samtidigt så fyllt av glädje och möjligheter. Exaktheten och kunskapen bakom bokens alla skildringar av den medicinska världen är tillräcklig för att man ska beundra bokens knivskarpa språk. Ändå är detta bara ett av många skikt i den koncentrerade, intelligent utformade berättelsen.

Den här romanen är på drygt 300 sidor och handlar om mindre än 24 timmar. Den hinner beröra så makalöst mycket, med en så personlig, träffsäker stil, att man bara måste stämma in i den unisona hyllningskören. Det är så här ett mästerverk ser ut. Härligt att man fortfarande kan bli så positivt överraskad, så mäkta imponerad av bokstäver på papper.

Bland det bästa jag läst, helt klart. Om inte den här författaren finns med på listan över nobelpriskandidater, förstår i varje fall inte jag hur överjordiskt bra man måste vara för att kvala in...

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Hunden | Jonny H 2007-09-20 10:53:20

Är du naturintresserad i allmänhet och fascinerad av Norrland, hundar och jakt i synnerhet? Då är denna kortroman från 1986 ett gott val för dig. Den är skriven av norrlänningen Kerstin Ekman.

En hundvalp kommer bort hemifrån på vintern. Berättelsen, skickligt gestaltad, visar hur hunden med hjälp av tur och sunda instinkter lyckas överleva och växa till sig. Skildringen av den unga hanhundens liv på egen tass i naturen är självklart mycket modernare och mer etologiskt trovärdig än äldre litteratur på samma tema, exempelvis Jack Londons romaner.

Ändå finns ett romantiskt drag i historien. Man kan inte ta miste på författarens kärlek till natur och djur. Hunden längtar efter något och kommer så småningom i kontakt med den husse som förlorat honom. Den allt mer vargliknande "grå" måste domesticeras på ungefär samma sätt som man kan tänka sig att det en gång gick till när varg och människa blev vänner.

En bok för djur- och naturvänner, skriven av en av våra mest respekterade och omtyckta författare. En bok som får åtminstone mig att må bra. Man blir nästan Hunden själv när inlevelsen fungerar som bäst.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Fallhöjd | Jonny H 2007-09-14 12:13:18

Nick Hornby är väldigt poppis. Hans High Fidelity och Om en pojke är stora succéer både som böcker och filmer. Han får ständigt nya fans på grund av sitt varma, humoristiska sätt att beskriva oss människor, våra drömmar och nojor, våra försök att bli sedda och älskade, vår musiksmak, hur vi uttrycker oss och kanske viktigast av allt: hur vi bär med oss möjligheterna till ett hyfsat och meningsfullt liv.

Fallhöjd handlar om fyra omaka individer som träffas när de kommer till självmordsplatsen "Hopparnas hus" på nyårsafton. De börjar prata. Efterhand börjar deras beslut att ta livet av sig lösas upp. De ger varandra en chans att fortsätta. Livsvilja, gemenskap och kommunikation får en chans till.

Komplikationer finns i stor mängd under berättelsens fortsättning. Det har trots allt funnits starka skäl till att de fyra har mått så dåligt, milt uttryckt.

Fallhöjd är typiskt Hornbyskt tragikomisk. Dialogen och många exempel på situationskomik får en ibland att skratta högt, men svärtan och allvaret finns där ändå. Figurerna i boken känns levande.

Hur det slutar och hur vägen dit slingrar sig fram får du upptäcka själv. Men om du ger boken en chans, tror jag att du kommer att tycka om den slitna handikappmorsan Maureen, den skandaliserade f.d. morgon-TV-stjärnan Martin, den ledsna f.d. rockmusikern JJ och den jobbiga ministerdottern Jess. Trots deras avigsidor tyckte jag i alla fall om dem mer och mer.

En mysig bok, men fylld med allvarliga frågor likväl.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

På Chesil Beach | Jonny H 2007-09-12 15:19:04

En av Englands mest hyllade författare är Ian McEwan. Hans bok Försoning (Atonement) kommer som film nu i höst. Hans senaste, På Chesil Beach, handlar om ett ungt nygift par, Florence och Edward. Helt dominerande i historien är deras bröllopsnatt 1962, på ett litet hotell. Utvikningar såväl bakåt som framåt i tiden görs, något som ger perspektiv och relief åt den kammarspelslika handlingen.

Kritikerna älskar den här romanen. Den är nominerad till årets Bookerpris och anses allmänt vara en psykologisk fullträff. De båda älskande är olika, och de är inte bra på detta med sex och kommunikation om känslor. De är barn av en tid när detta ännu var tabu, men de befinner sig vid en punkt i historien när allt snart kommer att bli mycket annorlunda.

Ian McEwan är otroligt skicklig på att beskriva hur till synes små saker man säger och gör, och även allt det där man inte säger och gör, kan avgöra resten av ens liv. Han tränger in i hjärnan på sina huvudpersoner så man förstår precis varför det blev som det blev - och hur det som hände ter sig så annorlunda efteråt, när livserfarenheten och tidsandans utveckling har gjort sitt.

Jag tror att de flesta läskunniga människor har mycket att hämta i den här boken. Den handlar om svårigheten att förstå och visa känslor och vad brist på perspektiv och kommunikation kan ställa till med. Boken får dig att tänka - och kanske bli lite klokare.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Mörkertal | Jonny H 2007-08-05 11:54:02

Jag gillar Arne Dahls (Jan Arnalds) språk. Han kan fundera kring etymologi utan att det blir dammigt. Han kan klämma till med småironiska sättsadverbial (för att beskriva hur folk säger saker) så jag blir glad.

Något jag har lite svårare för är att serien om A-gruppen (se tidigare recensioner) innehåller så mycket folk. Ingen av dem hinner bli någon större favorit eller närmare bekantskap och ibland känns det helt enkelt rörigt. Lite brist på fokus.

I den här romanen (utgiven 2005) handlar det om en försvunnen 14-åring, en pedofilring, seriemord, gamla sexsekter och det mörka virtuella livet under ytan på nätet. Intressanta funderingar kring sexualitet och perversion - och kring samhällets vanmakt inför övergrepp mot barn - är bokens angelägna, hårda kärna. Där finns tankegångar och perspektiv som oroar och stannar kvar.

Om man ska gnälla lite till, mitt i sin sedvanliga huvudsakliga beundran av Dahl, är det med anledning av hur han skapar bilden av en lite lätt efterbliven landsort, så typisk för Stockholmsförfattare. En stor del av handlingen äger rum i och omkring Sollefteå. Bilden av en lite märklig och trög norrländsk skogsbygd är inte särskilt rolig för en läsare som råkar komma just från denna trakt. Onödigt, AD. Just det där kunde du fixa bättre, du som är så fördomsfri och intelligent och i övrigt skicklig med nyanseringen i ditt berättande.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Älskad, saknad | Jonny H 2007-07-20 21:09:04

Kvinnligt perspektiv: en mamma dör (brutalt rånmördad i sitt eget hem) och två vuxna döttrar ska hantera detta trauma. Den här boken är en hyllning till författarens egen mor, enligt förlaget. Joyce Carol Oates lyckas i romanen levandegöra hur en familj fungerar, först på ytan och så småningom allt mer på djupet. Mycket i texten handlar om yta och om tankar som flödar parallellt med det som sägs eller inte sägs. En fin fasad är så viktig för dessa människor, särskilt för den äldre av systrarna. Men vad lurar under ytan egentligen? Vem är stabil, lycklig, mogen o.s.v. när det kommer till kritan? Och vem var egentligen Gwen, den socialt engagerade, brödbakande, generösa, konventionellt kristna och godtrogna stöttepelaren i grannskapet? Hemligheter uppdagas när den yngre systern, Nikki, börjar gräva. När historien slutar är alla förändrade, liksom bilden av mamman. Systrarnas förhållanden till diverse män tillhör det som förändras mest.

Om du gillar att läsa om hur individer utvecklas, snyggt och realistiskt berättat, har du en pärla här. Gillar du action ska du läsa något annat.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät | Jonny H 2007-06-17 08:38:22

Förvirrat läser jag en massa andra recensioner av den här boken och möts av en sällan skådad spretighet: den får allt från 1 för platt och klyschig till 5 för mästerlig och magisk. En sak återkommer: läsarna tycker att författarens internationella megasuccé Alkemisten är bättre. Jag hänger med så långt. Kärlek och religion är temat. Huvudpersonerna reser omkring i Pyrenéerna och funderar över hur de ska fortsätta leva - med varann i kärlek eller (exempelvis) som kringvandrande nutida profeter med helande krafter. Mirakel finns i denna bok lika väl som andra av Coelho. Språket är vackert, tankarna likaså. Ungefär som i Da Vinci-koden finns ett tema om Gudinnan, den feminina urkraften, här symboliserad av Jungfru Maria.

Man kan tycka att en bok om sådana ting kan vara befriande och angelägen i vår sekulariserade och mirakelbefriade tid. Men jag kan för min del inte låta bli att gäspa. Alltför ofta drabbas jag av den gnagande känslan att detta tyvärr bara är snäppet bättre än vilket nyandligt mumbo-jumbo som helst. Men läs och skaffa dig en egen uppfattning. Coelho har i alla fall storheten att ha lyckats skapa en alldeles egen stil som är lätt att känna igen. Han behövs kanske i vår skeptiska och hårda värld?

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Kennedys hjärna | Jonny H 2007-06-07 09:50:48

Titlen på denna Mankell-thriller är en metafor för konspiratoriskt dolda, mörka sanningar i en allt mer skoningslös värld. Värst drabbad, enligt författaren, är den fattiga delen av världen, i synnerhet Afrika. I den här boken målas en så grym , dold sanning upp, att man kippar efter andan: det antyds att människor rövas eller luras bort för att användas som levande försöksdjur. Först skapades HIV på detta sätt? Och nu jagas ett vaccin med samma metoder?

Huvudpersonen Louise Cantor är arkeolog. När hennes son oväntat dör, dras hon in i ett sökande efter sanningen om varför. Över hela världen letar hon. Människor i hennes närhet försvinner eller dödas. Något är oerhört farligt, oerhört fel. Hon sörjer, dricker för mycket mitt i sorgen, gräver efter gåtans lösning - och lyckas med nöd och näppe undgå att själv röjas ur vägen. De krafter hon försöker kartlägga och avslöja är resursstarka och har inga skrupler.

Mankell är arg. Han vet mycket och gestaltar det i fiktionens form. Där han inte har fakta bakom sig spekulerar han. På hur goda grunder detta sker vet han bara själv. Han väljer som vanligt en rak, realistisk stil, som passar för denna "journalistiska" thriller. Boken är otraditionell genom att man inte landar i en klassisk upplösning, utan i en oviss framåtrörelse. Jag upplevde boken som lite seg och predikande i början, men den tog sig. Det var bra att inte ge upp läsningen, för den fortsätter och slutar på ett sätt som visar varför Mankell är vår kanske störste författare internationellt.

Mycket läsvärt och manar till fortsatt tankeverksamhet.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

S/Y Glädjen | Pierre 2007-06-05 01:20:16

Ruggig. Spännande. Tragisk.

Svar:

E-mail | Hemsida | 81.231.34.14

Luftslottet som sprängdes | Jonny H 2007-05-24 12:54:04

Den tredje delen i Stieg Larssons historia om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander blev den sista han skrev klart, även om han hade planer på fler delar och hade börjat med del fyra, när han dog 2004.

I denna del knyts säcken ihop: slutstriden om sanningen äger rum. Alla övergrepp och alla lögner som har gjort Lisbeth Salanders liv till ett eskalerande helvete ska avslöjas och de skyldiga ställas till svars. Lisbeth själv, skjuten i huvudet i slutet av del två, men mirakulöst räddad, får starta i ett underläge som kan verka hopplöst. Men hennes resurser är imponerande - och hennes vän Mikael Blomkvist, stjärnreportern, mobiliserar alla goda allierade han kan i sitt korståg mot de ondskefulla motståndarna.

Den här thrillern har allt: spänning, trovärdig detaljrikedom, ett glasklart språk, fulländad dramaturgi i berättandet, fascinerande bifigurer - kort sagt det som behövs för att göra en bok till något man måste läsa klart. Blomkvist är hopplös när det gäller kärlek och relationer, men en riddare som orädd kämpar för sanningen, kosta vad det kosta vill. Salander är helt fantastisk: mörk i sinnet, hyperintelligent, socialt outvecklad (för att uttrycka sig snällt) och helt makalöst kraftfull trots sin fysiskt klena uppenbarelse.

Dessa tre böcker i Millennium-serien ska bli film. De är bästsäljare och har redan blivit moderna klassiker. Läs alla tre i rätt ordning, så förstår även du varför. Bland det mest spännande som skrivits på svenska!

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Djup | Jonny H 2007-05-09 15:33:25

I denna Henning Mankell-roman möter vi en svensk sjöofficer under första världskriget, Lars Tobiasson-Svartman. Boken skildrar hans gradvisa mentala förfall, hans sjunkande rörelse ner i psykopatins djupaste avgrund. Han är en fascistoid personlighetstyp: på ytan är han pedantisk och lider av ett tvångsmässigt behov av att kontrollera och mäta det mesta i tillvaron. Under denna yta lurar den mörka sidan av hans personlighet, som inte väjer för någonting för att tillfredsställa sina impulser och pussla ihop sina allt mer förödande livslögner. Det är en historia om en man som blir som en av tidens flytande minor, en farlig person som det är bäst att inte komma nära.

Särskilt intressant är berättelsen när den handlar om de kvinnor som kantar hans katastrofala livsresa: hans hustru och den ensamma änka som han inleder ett kärleksförhållande med under ett av sina uppdrag. Hur dessa kvinnor drabbas är en historia som griper tag i läsaren. Ändå kommer man på sig själv ibland med att sitta och hoppas att huvudpersonens lögner ska gå i lås. Märkligt, men inlevelsen i hans sjuka själ är skickligt skapad.

Boken är mörk och kan säkert uppfattas som dyster av många läsare. Men dess obeveklighet tilltalar mig. Dessutom är det alltid intressant att läsa en välskriven historia om tider och miljöer som är främmande för en själv. Tidsfärgen och de marina facktermerna bidrar till att göra bokens språk vackert och trovärdigt. Dessutom är Mankell som vanligt politisk. Hans bild av det "neutrala" Sveriges utbredda tyskvänlighet under första världskriget är typisk för hans kritiska penna.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

En lycklig man | Jonny H 2007-05-02 13:19:43

Arto Paasilinna är väl en typisk man själv, kan man tycka. Hjälten i den här boken, brobyggnadsingenjören Akseli Jaatinen är det otvivelaktigt, i kubik. Om någon författare har lyckats formulera ett talande exempel på finsk siisu, så är det här. Och det är den ohämmade karlaktigheten som skildras - konservativt, kan man invända, men å andra sidan är det just de konservativa i romanen som får på tafsen. Och en av hjältens allierade i kampen mot senfärdighet, nepotism och fördomar är fullblodskommunist. Var nu än Paasilinna står själv, har han fått till en rolig berättelse om en mans okuvliga arbetskapacitet, envishet och stolthet: de som sätter sig på Jaatinen får det inte lätt. Men desto fler tjänar på mannens duglighet.

En otidsenlig och förbaskat skön bok. I efterordet påstås det till och med att historien är sann. Den är så ohämmat, frustande tokrolig och medryckande att den nästan inte kan vara påhittad.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Vänaste land | Jonny H 2007-03-28 09:30:12

Åke Edwardson är ännu en av de populära kriminalförfattare vi har i Sverige. Hans kommissarie Winter har Göteborg som hemvist. Läs den här boken om du gillar det lågmälda, en lite sorgsen ton. Brottslingarna i historien är själva mycket utsatta. Blir man ett monster för att man befriar sig från andra monster? Vad är det i människors bakgrund som får dem att bete sig monstruöst? Åke Edwardsson och hans huvudperson är mycket noggranna med språket. Jag misstänker att den här boken skulle kunna vara kurslitteratur på polisutbildningen. Förhörsscenerna i den, exempelvis, känns mycket trovärdiga. Det riktigt intressanta i boken är just samspelet mellan personerna och hur de försöker - eller inte försöker - kommunicera. Den som är tillräckligt klok kan med tålamod och iakttagelseförmåga förstå även det som andra inte vill säga eller förmår uttrycka.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Svinalängorna | Jonny H 2007-03-25 12:13:48

I denna Augustprisbelönade roman skildrar Susanna Alakoski finska invandrare i området Fridhem i Malmö - i folkmun kallat Svinalängorna. Husen där alla som inte platsar i finare områden blir placerade. Men det är nybyggt och fint. Detta 60- och 70-talsparadis visar sig snabbt bli huvudpersonen Leenas periodvisa helvete. Föräldrarna, och många andra vuxna i närheten, super. Hårt. Leena har sina tjejkompisar, sina bröder och sin lilla hund. Men framför allt har hon en okuvlig livsvilja och förmågan att hitta livsutrymme inne i skolans och idrottens ordnade och konstruktiva världar. Leena älskar båda. Även söndagsskolan och socialen finns som en del av det ordnade livet, solidariteten med de svagaste, trots att dessa är aningslösa och senfärdiga ibland.

Tro emellertid inte att fylledille, misshandel och förnedring är allt man får se av de "vuxna" i berättelsen. Under de nyktra perioderna finns värme, ånger och en bräcklig vilja att ordna till ett anständigt liv. Allt skildras med en suveränt väl avvägd blandning av mörk realism och varm humor, kryddad med expressionistiska kaskader av febrig, kaotisk poesi. Språket i den här boken är imponerande, helt enkelt.

Läs den om du vill ha perspektiv, om du vill förstå en lång natts färd mot dag.

Det allra bästa med boken är att hennes tillvaro inte skildras som hopplös. Hennes styrka och den hjälp hon ändå får blir vägen ut.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Johnny Cash - självbiografin | Jonny H 2007-03-20 10:33:26

Att läsa om folks livshistoria är stadigt populärt. Efter filmen Walk the Line har country- och rocksångaren John R Cash (1932-2003) blivit hur hip som helst, kanske mer än någonsin.

Intressant att veta om boken: jämfört med filmen är det mycket som är olika. Faderns roll är exempelvis skildrad på ett annat sätt i boken, även när det gäller situationer som bär upp stora delar av filmen. Att jämföra är rätt spännande i sig.

Johnny Cash, The Man in Black, gjorde en helt sagolik resa på ett plan: från fattigdom nere bland bomullsfälten i Arkansas till en världsberömmelse som bland annat inneburit vänskap med alla samtida amerikanska presidenter och med massvis av superkändisar inom artistvärlden: Elvis, Jerry Lee, Dylan och Kris Kristofferson för att nämna några.

På ett annat plan har hans resa inneburit många och långa besök i underjorden, mest i symbolisk mening, men även någon gång bokstavligen. Det amfetamin- och blandmissbruk han fastnade i höll på att krossa honom. Vägen tillbaka kantades av sann vänskap, mest den med livskamraten June Carter, men också av trösten i en djup och uppriktig kristen tro. Den världskände predikanten Billy Graham var en av Johnny C:s bästa personliga vänner. En sak som många säkert inte vet om mannen i svart är att han älskade böcker (hans resor i världen gjorde att han kunde besöka många bra antikvariat) och att han läste hyllmetervis med litteratur om Bibeln och vad den egentligen innehåller.

JC:s självbiografi är rakt på sak, utan några försök att försköna den brokiga livshistoria den handlar om. För en samtida svensk kan den säkert kännas omskakande. Här har vi en man som kunde göra succé bland fångarna i Folsom, San Quentin och även svenska Österåker (jo då, en sån skiva finns!) och som kunde sjunga in Nine Inch Nails-låten "Hurt" med sån känsla att upphovsmannen Trent Resnor struntade i att bli irriterad - han tackade och bugade i stället. Men samme man kan berätta om Jesus på ett sätt som för oss här och nu är både gammalmodigt och väldigt traditionellt amerikanskt.

En skön bok om en ärlig kille, helt enkelt. Läs den. Och lyssna på JC:s version av U2:s "One" om du inte har gjort det redan. Bättre än originalet.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Mannen i sjön | Jonny H 2007-03-01 19:57:00

Arnaldur Indridassons deckare har en speciell ton. De är liksom kylslagna, vardagliga och inte så lite sorgsna. För den sparsmakade läsaren är det en lisa för själen. En typisk detalj i hans avskalade stil är personernas sätt att ha svårt att klämma fram med vad de menar. De har svårt att uttrycka sig så att andra förstår. Att folk upprepar vad samtalspartnern nyss sagt, med frågetecken efter, är så typiskt för Indridassons realistiska dialoger.

I just den här boken söker Erlendur Sveinsson och hans poliskollegor efter svaret på gåtan med ett mansskelett i en torrlagd sjö. Deras efterforskningar avslöjar en tragisk historia med förlorade illusioner, falskhet och svek bland islänningar som studerade i DDR på femtiotalet. Den gamla öststatssocialismens omänsklighet levandegörs när trådarna nystas upp. En originell och intressant historia, där den melankoliske kommissarien åter visar att trägen vinner.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Europa blues | Jonny H 2007-02-19 15:58:02

Jag har tidigare skrivit om Arne Dahls roman Efterskalv. Den här boken, den fjärde om A-gruppen inom rikskrim, är strömlinjeformad och smart, den också. Författaren (som egentligen heter Jan Arnald) lyckas hålla ihop en berättelse med en hel grupp huvudpersoner, utan att det känns splittrat eller rörigt. Berättartekniken är klar, medryckande och effektiv.

Ämnet i den här boken är sådant som är skamligt för Europa. Den ena delen av det är den organiserade brottsligheten, och då i synnerhet prostitution och trafficking. Den andra delen är det fruktansvärda arvet från kriget och nazismen. A-gruppen får jobba med flera fall, som visar sig hänga ihop, fall där riktigt skoningslösa våldsdåd har begåtts av en mystisk grupp kvinnor, som kallas "erinyer". Namnet syftar på uråldriga hämndgudinnor ur den grekiska mytologin.

Arne Dahl blandar skarpsinne, samtidskritik, humor och mänsklig värme till en läsvänlig mix. I denna ingår även i den här boken hänvisningar till musik - i det här fallet jazzmusikern Miles Davis.

Hela storyn sitter ihop på ett imponerande sätt, utom på en punkt. Om du läser boken, får du väl se om även du tycker att den finska delen av gåtans lösning känns lite väl långsökt och konstruerad.

Men annars gillar jag boken. Klart bra.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Isprinsessan | Jonny H 2007-01-20 17:27:15

Camilla Läckberg har på ett par år hunnit vinna stor popularitet och huvudsakligen positiva recensioner som kriminalförfattare. Hennes debut Isprinsessan skalar av lager efter lager av skam och lögner som leder till ond bråd död i det lilla västkustsamhället Fjällbacka. Vi får läsa en skildring av den lilla ortens Jantelag och rädslor och hur två personer spelar huvudrollen i att gräva fram den väl undangömda sanningen. Den ena är Erica Falck, som vi får se börja styra sin författarkarriär mot genren "True Crime". Den andre är polisen Patrik Hedström, som liksom Erica skildras som genomsympatisk, orädd och smart.

Historien är engagerande, till och med riktigt ruggig. På klassiskt deckarmanér ökar spänningen i styrka hela tiden. Jag kan för min del dock reagera negativt på den ofta klichéartade personteckningen. De bitar som handlar om relationer är lite väl förutsägbara, liksom en del nästan skrattretande bipersoner: ett väldigt sorgligt men begåvat fyllo som det BARA är synd om, en gammal skräcködla till kärring här och en äcklig, fördomsfull och genomkorkad kriminalkommissarie där. De nästan dickenska karikatyrerna till människor är snudd på svåra att tolka som annat än ironi mot den genre boken tillhör.

Vi får hoppas att ironin är avsiktlig, för annars förtar bokens endimensionella personer en hel del av den spännande handlingens kvalitet. För storyn är rapp, både dess huvudspår och en del av det som sker parallellt. Det finns exempelvis en visserligen klichéartat ond men ändå genuint otäck kvinnomisshandlare med i en biroll, som för min del gärna hade fått större utrymme. Men eftersom det är Ericas syster Anna som är gift med den typen, är kanske inte sista ordet sagt om det äktenskapet när den här romanen är slut.

Andra böcker av författaren har sålt ännu bättre än den här, så man får väl ge även dessa en chans. Erica och Patrik får uppenbarligen tillfällen att slåss mer mot lögn och ondska.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Den som fruktar vargen | Jonny H 2006-12-20 09:15:22

Norges deckardrottning Karin Fossum skriver för oss som gillar djupa, psykologiska kriminalberättelser. Den här romanen, hennes tredje, handlar om en bankrånare vars enda vän sitter inne, en förrymd mentalpatient som ogärna pratar och aldrig tvättar sig samt en överviktig barnhemspojke som gillar att smyga i skogen med sin pilbåge och leka Geronimo. Kommissarie Sejer med team ska lösa mordet på en ensamstående äldre kvinna, som hittats död på sin farstutrappa, med sin egen trädgårdshacka i ögat.

Sejer tar inget för givet. Coolare och mer empatisk snut får man leta efter. Hur de olika, udda personerna sammanträffar och påverkar varandra blir en spännande och intressant historia. Inte minst den gradvis ökande insikten i den psykotiske Erkkis själsliv och öde kan knappast lämna någon oberörd.

Bokens språk är rakt och okonstlat och dess gestalter stannar kvar hos en som funderingar över hur människors öden formas av allt det där som "bara händer".

Hon är bra, Karin Fossum. Riktigt bra.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Från doktor Klimkes horisont | Jonny H 2006-12-18 12:55:55

Klurigt värre, Håkan Nesser. Fem berättelser av olika längd flätas in i sig själva och varandra till något slags filosofiskt/ intellektuellt resonemang om brott. En figur i en berättelse kan återkomma som berättare av någon av de andra berättelserna. Hur märkligt det ibland går till när a leder till b, hur gärning leder till gärning i slumpens och inbillningens kaos, intresserar denne författare, som uppenbarligen funderar en hel del över hur livet och fiktionen egentligen förhåller sig till varandra.

Oavsett hur man reagerar på de metalitterära och filosofiska beståndsdelarna i detta verk, kan man i vart fall roas av Nessers tydliga berättarglädje. Han vet hur man ska skapa en överraskande vändning eller ett "aha"-slut. Han har fått både ris och ros för den här boken. Den är både smart och spännande - men jag för min del kan tycka att den ibland känns "en smula" (Nessers favorituttryck i den här boken) högtravande. Det är en bok att läsa när man inte direkt vill ha något lättsmält, utan kanske snarare är på ett lite vrångt och cyniskt humör.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Minns att jag sprang | Jonny H 2006-12-11 12:05:41

Ron McLarty heter författaren till denna bok, som enligt vad jag såg nånstans snart blir film också. Den omtalas redan som en "ny Forrest Gump", men jag gillar inte riktigt den jämförelsen. Den här historien är betydligt mer subtil och på de flesta plan vardagsrealistisk.

Smithson "Smithy" Ide är 43 år, alkoholiserad, överviktig, singel och har ett urtråkigt jobb. Så dör hans föräldrar i en bilolycka. Livet ställs på sin spets. I samma veva får han veta att hans försvunna, psykiskt sjuka syster Bethany hittats död på andra sidan USA.

Smithy super till en kväll och drar iväg på sin gamla cykel. Det ena leder till det andra, så han fortsätter - över hela USA. Målet är att ta reda på systerns kvarlevor, men också att hitta tillbaka till ett vettigt liv. Bokens kapitel växlar mellan Smithys livshistoria och hans cykelodyssé.

Sällan har jag läst en bok som har känts så tragikomisk, mänsklig och medryckande. Den är både mörk och ljus. Smithy är både naiv och på ett annat plan vis. Han träffar på färgstarka människor. Vissa, framför allt män, är så våldsbenägna och fördomsfulla, att man inser att det är ett av författarens huvudbudskap om det mentala tillstånd USA befinner sig i. Vissa andra får utgöra hoppet om att mänskligheten trots allt kommer att klara sig - genom att ge andra en chans, lyssna, resonera och vara hjälpsamma. Mitt bland dessa verkliga gestalter ser han sin döda syster, som uppenbarar sig för honom lite överallt, men utan spökkänsla, mer som för att markera saknaden och samhörigheten. Hans andra följeslagare blir, via telefon, den yngre grannen Norma. Deras inbördes relation utvecklas kanske mest av allt i hela boken.

Smithy tappar både kilon och alkoholsug under sin resa. Men framför allt lär han sig mycket, inte minst att känna, att stå för det och att uttrycka det.

Det är inte ofta jag saknar en bok när den är slut, men så blev det med den här.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Efterskalv | Jonny H 2006-12-09 17:02:42

En av Sveriges mest uppmärksammade deckarförfattare i dag är Arne Dahl. Han blev tvåa efter Stieg Larsson (Flickan som lekte med elden) med minsta möjliga marginal när Deckarakademin röstade fram årets bästa svenska kriminalroman.

Efterskalv handlar om ett terrordåd i Stockholms tunnelbana, med tio döda och flera skadade som resultat. Sveriges största brottsutredning någonsin drar igång. Rikskriminalpolisens speciella enhet för våldsbrott av internationell art, A-gruppen, får samarbeta med bland annat Säpo för att bringa klarhet i vad som hänt. Det kommer att visa sig att detta inte är helt lätt, som mycket annat i denna innehållsrika berättelse.

Det här är Dahls nionde bok om A-gruppen, och dess medlemmar pressas hårt i den här komplicerade historien. För vissa i gruppen kommer händelserna närmare in på livet än vad som är hälsosamt. Under en dryg vecka jobbar alla intensivt med klassiskt polisarbete, med ledtrådar och action som självklara ingredienser.

Något som verkligen känns fräscht är författarens sätt att berätta. För honom spelar tankar och känslostämningar minst lika stor roll som händelser och dialog. Bland mycket annat som bara handlar om känslor får Radioheads musik (!) en plats i handlingen. Vår tids rädslor för terrorism, utanförskapet invandrare kan uppleva och, inte minst, radikalt feministiska idéer vävs in i händelseförloppet på ett sätt som får boken att kännas mycket samtida.

Heja, Arne! Jag kommer att läsa fler av dina böcker. Den här känns självklar att rekommendera.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Snö | Jonny H 2006-11-29 14:47:05

Årets Nobelpris i litteratur tilldelas denna boks författare: turken Orhan Pamuk. Under större delen av sitt liv har han skrivit romaner och har uppmärksammats över hela världen för sina skickliga formexperiment och för sin förmåga att levandegöra Turkiet som en mötesplats. Det österländska, med islam som viktigaste ingrediens, möter det sekulariserade, moderna västerlandet. Just denna roman kallar Pamuk för sin enda politiska. Men den tar inte ställning. På ett nästan surrealistiskt sätt väver han ihop en historia om en turkisk poet som utvandrat till Tyskland, Ka, som besöker den lilla staden Kars i östra Turkiet för att skriva om varför flera islamska flickor har tagit sina liv för att de inte tillåtits bära slöja i skolan.

Han har även fler ärenden: han ska skildra det politiska livet och de allt starkare motsättningarna i den lilla avkroken, och innerst inne har han drivkraften att uppsöka den kvinna han är kär i.

Kas vistelse i staden varvas gradvis allt mer med att författaren själv tar över historien och berättar från sitt perspektiv.

Just perspektiv är kanske det viktigaste i denna extremt välkonstruerade roman. Alla olika perspektivs företrädare får komma till tals, och alla vrider och vänder på sina åsikter och perspektiv, sina känslor och bevekelsgrunder, i det oändliga. Boken är fylld av tankar, samtal, tvivel, konflikter, våld, svek, tvära kast och jakten efter sanning, värdighet och lycka. I stort sett varenda tanke man som läsare kan tänka kring allt som sker i boken uttrycks på något sätt i ord, inte minst det som man som västerlänning grubblar över och tror att man reagerar "rätt" på, när det gäller de politiska motsättningarna inom Turkiet och mellan öst och väst.

Pamuk säger att han vill ge alla en chans att säga vad de menar, han vill skapa förståelse. Han lyckas kanske bättre än någon annan författare jag har läst, men han är inte insmickrande. Hans text är inflätad i sig själv, i utstickare, insnärjda undermeningar och cirkelrörelser; nästan omöjligt att beskriva i ord på ett rättvisande sätt.

Den här romanen kräver med andra ord en hel del av sina läsare. Den är mångordig och komplicerad till sin struktur även om språket är klart och rakt på sak. Samtidigt glimtar en svart, ironisk humor fram på nästan varje sida också. För den som har nyfikenheten, intresset, tålamodet och referensramarna, är den en oförglömlig upplevelse som lämnar mängder av nya tankar virvlande i huvudet.

Jag kan inte förstå annat än att Pamuks Nobelpris är välförtjänt, och det verkar många, många i världen hålla med om.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

En svart vår | Jonny H 2006-11-27 10:15:42

George P Pelecanos är en amerikansk deckarförfattare som har lyckats med konststycket att gillas av både publik och kritik. Hans böcker om den svarte detektiven Derek Strange lär snart bli film också.

Just den här romanen, den fjärde om Strange, backar till våren 1968 och berättar om D.S. som nyutexaminerad polis. Vi får följa hans och hans familjs liv. Storebror Dennis har kommit hem från Vietnam, skadad, och dras mer och mer in i droger och kriminalitet. Derek kämpar mot allt sådant, och för ett värdigt liv. Samtidigt förstår han den vrede som kokar i Washingtons fattiga, segregerade stadsdelar.

Gatans liv är brutalt och livet en ständig kamp. Hatet i samhället kulminerar i våldsamma kravaller efter mordet på Martin Luther King.

Läs den här deckaren om du vill ha en spännande, flyhänt skildring av hur den svarta våren 1968 kan ha sett ut i USA:s huvudstad; så nära den absoluta makten, och ändå så långt borta. Det är trovärdigt skrivet och mycket läsvärt.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Mitt i livet | Jonny H 2006-11-12 14:03:34

Så blev det då dags för mig att följa vissa envisa medmänniskors rekommendationer och läsa något av Joyce Carol Oates. (Eller snarare ge henne en chans till, men det är en annan historia.) Hon är möjligen USA:s mest berömda författare i dag, ofta nämnd i samband med Nobelpriset i litteratur.

Man får mycket att tänka på under läsningen av denna romans 537 sidor. För att ta det irriterande först: det är mångordigt och det handlar om människor som är så ekonomiskt priviligierade att de kan göra val i livet som ingen annan kan unna sig. Men Oates har gjort något som intresserar många av oss (jag har tagit del av många åsikter om boken): hon lyckas dekonstruera den amerikanska övre medelklassen på ett sätt som är medryckande. Och rika amerikaner är ju faktiskt också till sist människor.

Den mystiske Adam Berendt dör i 50-årsåldern, under ett försök att rädda en drunknande flicka. Den avlidne konstnären lämnar enorm saknad efter sig. I den välmående förorten Salthill-on-Hudson börjar en hel del uppdämd ångest att bubbla över; männen har varit hans mer eller mindre avundsjuka kompisar och kvinnorna har varit mer eller mindre hopplöst förälskade i honom. Vi får följa ett år efter Adam Berendts död från ett tiotal personers synvinkel. Att vara välbärgad och framgångsrik visar sig hjälpa föga mot det ofrånkomliga i att ens liv rusar fram mot döden. Äktenskap knakar i fogarna, drömmar som inte blivit av pockar på uppfyllelse, tomheten i jättevillor där barnen har flyttat ut ekar i de medelålders kvinnornas och männens själar. Året går, med ifrågasättanden, uppbrott, sökande, katastrofer och i en del fall nyfunnen mening med livet.

Det finns folk som liknar den här boken med såpan Desperate Housewives, men det får stå för dem; jag har aldrig sett den. Mer intressant är att sådana som har läst mycket eller allt av JCO, verkar anse att hon är suverän på att beskriva vår samtid med samma briljans oavsett vilken berättastil hon använder och oavsett vilken samhällsklass hon väljer att skriva om.

Jag gav henne en chans och blev så pass imponerad att jag kommer att ge henne fler.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Kvinna i grönt | Jonny H 2006-10-26 23:40:15

Den dubbelt prisbelönte isländske deckarförfattaren Arnaldur Indridasson hade en grundidé när han skulle skriva den här boken: den skulle handla om kvinnomisshandel. Ett groteskt fall av detta under andra världskriget, återberättas parallellt med en polisutredning i nutid. Man har hittat kvarlevorna efter en människa, som legat nedgrävd i decennier. Utredningen leds av kriminalaren Erlendur Sveinsson, och ytterligare en nivå i boken handlar om denne desillusionerade mans tragiska liv, framför allt hans drogande och trasiga dotters öde.

Kvinna i grönt är en brutalt realistisk och psykologiskt knivskarp skildring av det mest djävulska en människa kan utsätta andra för - långvarig fysisk och psykisk terror - och vad som händer med de drabbade. Den här boken är rakt på sak, helt osentimental och totalt trovärdig. Man sugs in dess språk och skoningslösa klarhet. Ingen behaglig upplevelse, men i stället angelägen och lärorik.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Nobels testamente | Jonny H 2006-10-18 17:36:02

Liza Marklund fortsätter här historien om reportern Annika Bengtzon. Den här deckaren handlar om brott på vetenskaplig nivå: konkurrens, fusk, mygel, hämnd och stora pengar i närheten av Nobelpriset i medicin. Framstående forskare mördas. Annika Bengtzon vet för mycket som hon inte får berätta och avstängs därför från jobbet ett halvår. Under denna ofrivilliga ledighet och framför allt omedelbart efteråt hamnar hon som vanligt mitt i händelsernas centrum.

Och ja, det är spännande, det är intressant och engagerande. Ändå är det inte kriminalhistorien som känns mest fängslande, utan den fortsatta berättelsen om människan A.B. Hennes kval inom ett dåligt äktenskap och hennes konflikter med mer eller mindre avskyvärda typer i omgivningen upprör läsaren på ett sätt som gör att man vill veta hur det ska sluta. Hjältinnan är lite väl felfri i min smak, men författaren lyckas hålla min nyfikenhet vid liv boken igenom.

Vidare finns ett plan till i romanen som fungerar bra, anser jag, nämligen idéerna: Vetenskapliga genombrott, politiska faror i terrorismens tid, civilkurage och mänsklig uselhet samt nyhetsmediernas förflackning är teman som ligger som ett angeläget raster över hela berättelsen.

Liza Marklund är påläst och engagerad, men rätt mycket "receptförfattare". Vad man än tycker om bristen på nyanser hos hennes personer måste man erkänna att helheten är helt OK. Hon är skicklig.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

När rött blir svart | Jonny H 2006-10-17 12:48:25

Qiu Xiaolong heter en Shanghai-född författare som numera bor i USA. Han har skrivit böcker om kriminalkommissarie Chen Cao och hans medhjälpare vid Shanghaipolisen. Denna är nummer två. Chen har ledigt från jobbet för att jobba med ett lönsamt översättningsuppdrag, men på distans och via sin assistent Yu, försöker han även hitta sanningen om dissidentförfattaren Yin Lige, som hittats mördad. Beror mordet på pengar, på att någon har något otalt med henne sedan den blodiga Kulturrevolutionen, eller hur hänger det ihop?

Staden Shanghai spelar en viktig roll i historien: nytt och gammalt krockar under den snabba utvecklingen, partiets politik är socialistisk när det passar och kapitalistisk när det är lönsamt. Hierarkier, matvanor, könsroller, historiesyn och mycket annat är betydelsfulla ingredienser i den här kriminalromanen, som är ovanligt lite spännande för att vara just en sådan. I stället är det miljön, människorna och inblicken i en helt annan kultur som gör den läsvärd.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Kära vänner | Anna 2006-10-09 09:32:31

Jag vill tipsa om en bra ungdomsbok som innehåller allt! Boken heter Kära Vänner och är skriven av Charlotte Ekbom. Handlar om Ebba och Jakob som hela tiden dras till varann, men hela tiden är det en massa som kommer emellan, typ andra förhållanden, kompisars åsikter etc och kanske framför allt rädslan att verkligen älska en annan människa. Jag sträckläste den!

E-mail | Hemsida | 213.100.166.11

Ninas resa | Jonny H 2006-10-05 22:20:16

Lena Einhorn har gjort både bok och film av sin mammas öde. Den här överlevnadsberättelsen börjar i en familjs vardag. Det är en levande, stor släkt, där förhoppningar, flit, värme och sammanhållning genomsyrar tillvaron. Så kommer kriget. Sakligt och utan sentimentalitet skildras den nattsvarta tid, när de allra grymmaste antisemiterna någonsin organiserade och genomförde historiens hittills största folkmord, förintelsen. Ninas historia handlar om hur hela hennes släkt (den del som fanns i Europa) utplånas. Hon själv och hennes bror är till sist, genom beslutsamhet, hjältemod och en helt fantastisk tur, de enda överlevande. Nästan hela den judiska befolkningen i Europa är mördad efter kriget, och den här boken är ytterligare en av de många som skildrar hur detta gigantiska illdåd genomfördes av världens till dags dato vansinnigaste terrorregim. Läs boken och följ den ofattbara berättelsen från början till slut. Boken skapar en mycket bra förståelse för hur folk försökte klara sig, både fysiskt och mentalt, i en verklig mardröm.

Läs den och inse hur mycket vi har att vara rädda om och hur lite vi har att gnälla över - egentligen. Läs den och lär något viktigt om mänsklig värdighet och förmågan att aldrig ge upp. En av de mest oumbärliga böcker du någonsin kommer att läsa.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Madame Terror | Jonny H 2006-09-24 19:03:09

Hamilton är tillbaka efter exilen som den av FBI beskyddade Hamlon i Kalifornien. Han anlitas av sin gamla vän Mouna al Husseini till att hjälpa till med ett mycket riskabelt projekt för att genomföra ingenting mindre än radikalt förändrade politiska och militära maktförhållanden i Mellanöstern. Medlet är en ombyggd rysk superubåt, U1 Jerusalem, som används av palestinierna för ett mycket konkret världspolitiskt agerande...

Guillou leker hemtamt med verklighetens militära pusselbitar och de existerande stora elefanter som dansar i den högsta maktens manege. Inte minst författarens skoningslöst elaka ironi över hökarna i den amerikanska administrationen lockar till skadeglada leenden.

Man kan invända mot Guillou att han låter sina hjältar, inte minst Hamilton själv och den heroiska brigadgeneralen Husseini, bli så perfekta, modiga, genomgoda och övermänskligt smarta, osjälviska och dessutom bildade och belevade så man kan fundera på om han menar allvar eller om han driver med förebilder som James Bond. Mönstret känns dock igen både från Ondskans Erik och från Arn Magnusson och Birger Jarl i riddartrilogin med uppföljare. Jan Guillous tankelekar är rasande skickligt genomförda, och känns relativt sannolika trots sin tendens att upprepa samma mönster. Han låter sina politiska idéer och drömmar åka ubåt i det här fallet. Förutsägbart? Jo, på ett sätt. Men på många andra sätt, inte minst ur genusperspektiv, fortsätter vår mest framgångsrike författare någonsin att fånga och behålla i alla fall den här läsarens intresse. Frågan om vems våld som ska kallas terror ställs på ett spännande sätt i den här boken.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Milda makter | Jonny H 2006-09-23 12:44:24

1989 såg världen lite annorlunda ut än i dag. Men även då hade Gud lite väl mycket att göra, enligt den finske absurde humoristen Arto Paasilinna. Utbränd och stressad skaffar sig Gud en semestervikarie, den godhjärtade och praktiskt lagde kranföraren Birger Ryynänen.

Blådåren Paasilinna frustar här ur sig en vansinning men vänlig rövarhistoria, som bjuder på många goda skratt och eftertänksamma leenden. Om du vill läsa en garanterat påhittad saga för desillusionerade vuxna, som kan behöva lite tröst inför tillvarons hårdhet, ska du läsa den här. Att vara allsmäktig Gud visar sig vara ett svårt jobb som kräver eftertanke, men även den egensinnige Ryynänen gör några betydelsfulla insatser. Han flyttar himmelriket till en övergiven finsk träkyrka av jätteformat, tar itu med avundsjuka och byråkrati i den himmelska administrationen och tampas efter bästa förmåga med "själafienden", Fan själv. Bland annat. Riktigt kul blir det när påven ska läxas upp för sin hopplöst kvinnofientliga och konservativa tjurighet. Plus många andra mer eller mindre tragikomiska situationer.

Läs och må gott. Mer skön distans och befriande lätthet inför de djupaste frågorna får man leta länge efter. Enkelhetens och det sunda förnuftets evangelium...

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Flickan som lekte med elden | Jonny H 2006-09-05 16:44:01

Del två av Stieg Larssons Millennium-trilogi är lika bra som den första. Mot alla odds slåss Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander, denna gång på var sitt håll, mot sexmaffian och en lång rad andra korrumperade, fördomsfulla och onda typer.

Massmedierna framställs som gamar som publicerar vad som helst, och polisen kan delas upp i de goda som gräver fördomsfritt och de onda vars egna problem gör dem blinda för sanningen. Men de har ett svårt jobb, för den här historien har flera lager, där det mest uppenbara inte alls leder till rätt lösning.

Synd att det bara är en bok kvar att publicera i den här serien. Läs dem!

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

The No.1 Ladies´Detective Agency | Jonny H 2006-05-10 09:27:43

Är du less på deckare som bara handlar om nattsvarta själar och ondskefulla seriemördare? Då ska du läsa den här. Alexander McCall Smith är själv född i det Afrika som spelar den största rollen i denna varma och mänskliga roman (den första i en serie) om Mma Precious Ramotswe. Hon öppnar Botswanas första kvinnliga detektivbyå för pengarna som hon får när hon säljer den boskapshjord som hennes far lämnat efter sig. Hennes sätt att använda klokhet, iakttagelseförmåga, sunt förnuft och en skön, robust moral är klart upplyftande att läsa om. Det heta och dammiga landet befolkas av både onda och goda - men det som märks mest är att livsstilen handlar om så handfasta, jordnära ting för de flesta. Vi stressade rika i vår del av världen betraktas snarast med medlidande: vi har pengar, men vi rusar omkring och mår dåligt för att vi har tappat kontakten med det viktigaste i livet, nämligen livet i sig.

När du läser kommer du garanterat att ha ett leende på läpparna. Mma Ramotswe är en hjältetyp som definitivt behövs för att vidga våra insnöade vyer och hjälpa oss att bli av med våra eventuella fördomar om andra sätt att leva och tänka. Uppfriskande! Att hon dessutom är självständig, modig, handlingskraftig och smart gör bara att man hejar ännu mer på henne.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Ett öga rött | Jonny H 2006-04-25 16:00:48

När Jonas Hassen Khemiris debutroman kom ut 2003, emottogs den med stort gillande. Det är lätt att förstå varför. Den här boken är helskön. En ung arabisk kille i Sverige kommer till tals i dagboksform. Hans liv med skolan, pappan och minnet av den döda mamman skildras så medryckande att man bara måste få veta hur allting ska sluta. Halims upplevelser med kompisar, fiender, tjejer och med vuxna förebilder är bakgrunden till hans tankevärld, där identiteten och språket är de verkliga huvudaktörerna. Den svenska som används i boken kallas ibland Rinkebysvenska, ibland miljonsvenska . För den som sällan eller aldrig hör den talas, öppnar den här boken i bästa fall dörren till en annan värld som finns alldeles inpå knutarna.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Slingerbultar | Jonny H 2006-04-15 14:18:58

Emil Hagström var framför allt poet. Född i Sollefteå under magra förhållanden, hamnade han så småningom i kretsen av s.k. Klarabohemer tillsammans med Nils Ferlin. Han skrev endast tre prosaböcker, varav denna är hans första, utgiven 1953. Titeln syftar på de originella och färgstarka människor som fanns i det kärva Ådalen som författaren växte upp i.

För den som är intresserad av att försöka förstå känslan av att leva i ett fattigt Norrland under 1900-talets tidigare år, är den här boken en sällsynt pärla, finurligt och sparsmakat berättad och med en osviklig inlevelse i småfolkets själ. Inte minst kvinnorna och barnen porträtteras med stor värme. Naturens skönhet kontrasterar mot hårda livsvillkor där spädbarnsdödligheten är hög och människors fantasier kan handla om något så enkelt som god mat. Hackordningens hierarki gestaltas på ett trovärdigt sätt. Den som är utsatt har nästan alltid någon ännu mer utsatt att se ner på. Trots all realism är boken ändå just poetisk, kryddad med dialektala och för vår tid ålderdomliga uttryck, som bara fulländar dess stilistiska nivå.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Kära Vänner | Lina Stierna 2006-04-08 14:09:20

Måste tipsa om en superbra ungdomsbok som heter Kära Vänner och är skriven av Charlotte Ekbom. Den handlar om Jakob och Ebba som i vartannat kapitel berättar sin historia. Gång på gång dras de till varandra, utan att någon av dem varken riktigt kan eller vill förhindra det. Samtidigt är det så många saker som kommer i vägen för deras kärlek – trycket från kompisarna, föräldrarnas åsikter, deras andra förhållanden och kanske framför allt rädslan att verkligen våga älska en annan människa. Kanske är det ändå bäst att bara vara vänner? Kära vänner.

Boken har allt och jag sträckläste den!!!! Kram till er alla från Lina

Svar:

E-mail | Hemsida | 83.249.78.25

Svarta sekunder | Jonny H 2006-03-05 20:36:01

Karin Fossum är en av Norges mest lästa författare. Bara i Sverige har hennes böcker sålts i en halv miljon exemplar. I den här deckaren får vi följa den process som inleds när Ida Joner, 9 år, en kväll inte kommer hem efter att ha cyklat till kiosken för att köpa en hästtidning och godis.

Svarta sekunder prisbelönades av svenska deckarakademin som 2002 års bästa översatta kriminalroman. Man får en trovärdig inblick i mammans ångest och polisarbetet i alla sina psykologiska detaljer. De spår som efterhand dyker upp verkar leda till ett självklart resultat, men som i alla bra deckare finns vändpunkter och överraskningar där de ska vara. Karin Fossum berättar en mörk och realistisk historia, där det lugna, fördomsfria och envisa sökandet efter sanningen avslöjar sammanhang som till en början inte alls verkade sannolika. Det som framför allt präglar berättelsen, förutom det skoningslösa i själva sanningen, är en klok, tålmodig och humanistisk tro på människan som den enda vägen att hantera de allra grymmaste händelser som kan inträffa i livet.

Vill du läsa en allvarlig bok som inte väjer för svåra frågor, men som ändå pekar på det enda vi kan göra åt det svåraste, ska du läsa den här.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

I cirkelns mitt | Jonny H 2006-03-05 10:12:52

På årets bokrea kan man köpa den senaste översättningen av en Dan Brown-roman för bara 59 kronor. Den skrevs 2001 och kom ut i USA före Da Vinci-koden.

Jaha, ja... så otroligt amerikanskt. Intriger och lurendrejeri på högsta nivå. Hantverksmässigt briljant, med en skickligt uppbyggd, stigande spänning enligt standardformulär A. Läs den här boken om du vill ha välgjord och strömlinjeformad underhållning, en berättelse som ser ut att vara tänkt för att bli en gigantisk Hollywoodproduktion redan från början. Läs den också om du är teknikintresserad och litar på författarens försäkran att all teknologi som beskrivs i boken existerar i verkligheten.

Läs den däremot inte om du kräver trovärdiga personporträtt. Psykologiskt och mänskligt sett befinner sig den här boken på serietidningsnivå. Brown är emellertid smart på ett typiskt politiskt korrekt sätt: två av hjältarna är kvinnor och en av dessa kvinnor är mörkhyad. Han beskriver lögner, konspiratoriskt beteende och maktfullkomlighet, men lyckas få det att bli en historia om enstaka individers usla moral eller grandiosa fartblindhet. I Dan Browns värld vajar ändå stjärnbaneret så patriotiskt som någon propagandamakare kan önska sig. Inga systemfel här inte, ingen verklig samhällskritik.

Den här produkten är rätt ointressant, men är duktigt hopknåpad; i alla fall om man står ut med en hel rad mycket snabba och föga trovärdiga lösningar i den uppskruvade handlingens ström. Säga vad man vill om Brown, men det går undan i hans berättelser.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Män som hatar kvinnor | Jonny H 2006-02-10 14:53:07

Stieg Larsson var en modig skribent, som bland annat arbetade med den antifascistiska tidningen Expo. Han avled 2004, endast 50 år gammal, innan denna roman hann publiceras. Den är del ett av en trilogi om journalisten Mikael Blomkvist och hackern Lisbeth Salander. Handlingen kretsar kring finansfamiljen Vanger, som Mikael anlitas att skriva en familjekrönika om. Bland de hemska hemligheter han gräver i, finns bland mycket annat Harriet Vanger, som försvann spårlöst under oerhört mystiska omständigheter 1966.

En parallellhandling skildrar kampen mellan tidskriften Millennium, där Mikael är delägare, och en mycket inflytelserik men skum finansman.

Mikael och Lisbeth är så olika som två människor kan bli. Han är den etablerade men hårt motarbetade medelålders reportern med oklanderlig moral och massor av mod, hon en 25-årig, omyndigförklarad, socialt handikappad, tystlåten excentriker, som i själva verket är ett geni. Deras osannolika samarbete leder till en händelseutveckling, som gestaltas på ett minutiöst genomtänkt och vanvettigt spännande sätt. Svindlande affärer i mångmiljardklassen och sexuellt perversa seriemord är bara två av ingredienserna i en thriller, som är både läsvärd och tankeväckande, inte minst ur genusperspektiv. Detta är en klassisk pusselhistoria med en stor mångfald angelägna inslag och moderna detaljer, ett exakt språk och ett oemotståndligt sug att läsa färdigt. Karaktärerna kan kännas skissartade och detaljrikedomen ibland bedövande, men det är i mina ögon romanens enda svagheter. Det svåra och stundtals mycket farliga arbetet med att att avslöja de allra mörkaste lögner och hemligheter är det som ger boken klass och tyngd. Ett gediget hantverk med lyckat resultat. Läs!

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla | Jonny H 2006-01-24 22:18:34

Håkan Nesser torde vara en av våra mest lästa författare i dag. Hans deckare om van Veeteren säljs i enorma upplagor och filmas.

Den här romanen handlar om den mytomspunna sommaren 1967 och tilldrar sig mitt i världen, på Närkeslätten, i Kumla med omnejd. Livet trampar på i gamla spår medan den nya musiken tränger sig på från världen utanför. Mitt i detta träffar vi Mauritz och Signhild, som ska bli bokens unga kärlekspar. Idyllen rasar dock brutalt ihop när Signhilds avskyvärde far hittas halshuggen i sin egen säng.

Personerna och miljöerna, språket och tidskänslan, allt är skickligt hopsnickrat i denna engagerande, inlevelsefulla, djupsinniga och samtidigt humoristiska bok. Den är inte en ungdomsbok, inte en deckare, utan helt enkelt en egensinnig, genomtänkt och rik berättelse, som jag rekommenderar dig som vill ha en läsupplevelse som både ger dig skratt, medlidande, spänning och en gåta som det kanske inte är alldeles lätt att lista ut svaret på.

E-mail | Hemsida | 81.225.57.203

Nymåne | Jonny H 2005-10-06 10:09:52

Diana Abu-Jaber heter den amerikanska författare som har skrivit denna roman om araber i USA. I den den av LA som kallas "Irangeles" finns den 39-åriga Sirine, som har en irakisk far och en amerikansk mor. I Sirines restaurang samlas arabiska intellektuella från många länder. Snart börjar hon uppvaktas av en litteraturprofessor från UCLA, den något gåtfulle exilirakiern Hanif.

Nymåne är en kärlekshistoria, men även en berättelse om identitet, landsflykt, saknad och mycket mer, bland annat mat. (Författaren är även matskribent.) Det är sällan man läser en bok som gör en så hungrig... Det är en angelägen bok i en tid när araber i allmänhet och irakier i synnerhet nästan alltid framställs som fanatiskt muslimska monster, inte minst inom den fördummande populärkultur som den s.k. patriotiska, Bush-vänliga sidan av USA spyr ut över jordklotet. Den kom ut 2003 och handlar om den tid när Saddam ännu hade makten. Det som gör boken levande är författarens språk och hennes förmåga att få personernas liv att dofta och smaka. Framför allt visar den att även araber är intelligenta, kännande människor, precis som västerlänningar... Historien om de älskande, deras vänner, släkt och kultur, varvas med Tusen-och-en-natt-inspirerade sagoinslag.

Om du vill läsa en intervju med författaren, gå hit:

http://www.dianaabujaber.com/crescent_interview.html

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Grottbjörnens folk | Jonny H 2005-09-28 19:20:40

Världsbestseller när den kom i början av 80-talet. Kvinnor som läst den säger: "Läs!" Jag förstår varför. Författaren Jean M Auel har levandegjort en tid när den moderna människan, i romanen representerad av flickan Ayla, kommer i kontakt med neanderthalarna. Hjältinnan blir en vis, stark, upprorisk och helt igenom sympatisk figur. Dramaturgiskt följer boken välkända mallar, med påföljd att man inte direkt överraskas av händelseutvecklingen. Den stora behållningen är just levandegörandet av denna avlägsna forntid, med en detaljrikedom som placerar läsaren där. Man tror på beskrivningen av hur det kunde ha gått till, från hur man jagade och byggde upp kunskapen om växters nyttiga egenskaper, till den fascinerande gestaltningen av neanderthalarnas kultur, religion, könsroller, tabun, språk, allt. Dessa människors begränsningar, men även deras speciella gåvor, visas upp på ett sätt som vittnar om både djup kunskap och härlig fantasi.

Möjligtvis tycker tjejer mest om den här boken, just för att Ayla är så omöjlig att inte "heja på". Hon har ungefär allt av de egenskaper som räknas som goda i vår tid.

Kanske just därför bör också alla läskunniga män och pojkar läsa denna märkliga och fantasieggande bok. Manliga hjältar går det 13 på dussinet av. Men hur många hjältinnor som Ayla finns det?

Läs och tänk efter...

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

De hängda rävarnas skog | Jonny Holmberg 2005-09-07 10:00:00

Den finske humoristen och humanisten Arto Paasilinna har skrivit en hel del mer eller mindre absurda och farsartade romaner om kantstötta individer som försöker hitta något slags lycka och mening i sin tillvaro. Även i den här romanen har han lyckats, åtminstone för den läsare som uppskattar rätt grovkornig och mustig humor om folk som inte platsar i det välordnade samhället. Några av karaktärerna: en guldtjuv som jagas av en hämndlysten mördare, en alkoholiserad och hårdnävad major, en 90-årig men mycket kapabel gumma, en allt tamare räv som döps till Femhundralappen och några till i samma stil. Mötena mellan figurerna i boken präglas i stort sett alltid av misstänksamhet och inte så sällan hänger smockan i luften, men mänsklig gemenskap, värme och försoning får så småningom visa sin obändiga kraft.

Läs, skratta och njut. Det här är en rolig rövarhistoria av en tänkande finne på ett osedvanligt gott humör. Politiskt korrekt? Nä. Men kul.

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Horla | Eldh 2005-07-17 18:03:15

Guy de Maupassant, som med ytterst knappa stilmedel var skicklig att skissera en handling, kanske skickligast som novellist med de mest skilda motiv om bl a prostituerade, har fått en rasande originell och fin översättning till svenska. Det är Horla som föreligger nu i en svensk nytolkning. Maupassant blev sinnessjuk mot slutet av sitt liv, men fortsatte skriva in i det sista, av dessa senare verk kan Horla ses som ett av de mest särpräglade arbeten hos honom, många har också uppfattat verket som ett andligt testamente hos honom.

Horla har imponerat världen över, när berättelsen är så okonstlad, så ytterst enkel och ändå griper den. Läsaren formligen slås av hur det inte finns mycket mer än några väggar och en inre dialog, och med en person i jagform som endast vid några enstaka tillfällen når omvärlden, även då i ett lönlöst försök att bryta den grymma tvångstanken. I sin enkla inramning framstår de sparsmakade detaljerna nästan magiskt.

Horla har därtill uppfattats som en portal inom den tidiga science fiction-litteraturen. Men också av en anti-deckardialog. Eller så bara som ett stycke mani. Faktum att boken ändå aldrig känns naiv fastän den är det, för den är så vansinnigt skickligt skriven, känns snarast genuin och angelägen. Av ingen lång berättelse precis, men öppnar tonvis med frågeställningar, bl a om känslan av galenskap. Maupassant lyckades fånga upp stämningen genom sin egen sjukdom. Genom Stefan Hammaréns översättning förstärks närmast detta fundamentala drag, Hammarén som inte endast nollställer tidigare översättningar, utan gör det i en blandning av ett modernt och ålderdomligt språk, men mer än så, låter språket nå ut tills handlingen nära brister i en egen upplösning.

E-mail | Hemsida | 84.231.150.90

Dorés Bibel | Jonny 2005-07-11 23:04:25

Torgny Lindgren har levererat ännu en förbryllande, gåtfull, sorglig och rolig historia om hur vi människor är. Vad han egentligen menar vet inte jag. Vad boken ger mig är en resa genom ett inre landskap som handlar om andlighet, tillhörighet, livsverk, livslögn, litteratur, konst, filosofi och hur man fyller sin tillvaro med mening. Verkligheten - är den möjlig att beskriva med bokstäver och skiljetecken? Eller kan bara bildkonsten förmedla sanningen om evigheten och människans villkor?

Som vanligt i Lindgrens böcker är det de till synes obetydliga människorna som används för att gestalta det mest djupsinniga. Språket är vackert och självlysande. I ett Västerbotten som bär sagans skimmer av tidlöshet tecknar författaren en bild av eviga frågor om livet, språket, kärleken, Gud och konsten.

Låter det svårt och tungläst? Glöm det. Den här boken ger dig känslan av att flyta fram över sidorna. Orden är enkla men bråddjupet finns där ändå, hisnande och alldeles unikt. Den här boken kan förmodligen läsas hur många gånger som helst utan att man avkodar den fullständigt.

Hur många böcker kan man säga så om? Läs och förundras. Den här sortens litteratur behövs mer än någonsin, nu i fördumningens tidevarv.

E-mail | Hemsida | 83.219.193.130

Gregorius | Jonny H 2005-05-15 23:43:38

Bengt Ohlsson har vunnit Augustpriset för denna roman om en präst som grubblar över varför hans liv är som det är. Handlingen tilldrar sig för hundra år sedan. Det speciella med boken är att den bygger på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, som är en sann svensk klassiker. Det är den avskyvärde prästen i den gamla romanen som här får komma till tals själv. Man kan enkelt uttryckt säga att varenda mening i boken handlar om kärlek och ensamhet. Känslomässig kramp hindrar lyckan. Rädda människor längtar efter något som de inte har och som de inte vet hur de ska få.

Gregorius är att rekommendera för var och en som vill läsa en mogen, eftertänksam vuxenbok. Extra intressant blir den självklart om man även har läst Doktor Glas. Läsare som är ute efter spännande yttre handling ska välja en annan bok. Den här är inåtvänd. För oss med en viss livserfarenhet är den emellertid både levande och gripande. Om inte annat, kan man njuta av författarens sparsmakade bildspråk.

Gregorius själv då? Är han bara en vidrig egoist eller är han något mer? Romanen svarar inte på det. Den visar bara att sanningen aldrig är enkel.

E-mail | Hemsida | 81.229.7.150

Över näktergalens golv | Jonny H 2005-03-08 19:49:16

Vill bara tacka Annika Sjöberg för det goda rådet att läsa Lian Hearn. I november 2004 presenterade hon Sagan om klanen Otori på den här sidan. Första delen gav mersmak: visserligen kan man säga att denna bok är rätt typisk fantasy, en genre som jag hittills är lite skeptisk till, men det hindrar inte att den är både spännande och stillsam på samma gång. Jo då, de onda är verkligen onda och de goda är superädla. Men det är inte hela sanningen. Även mer sammansatta karaktärer finns och hjältarnas lojaliteter och mod sätts på svåra prov. Det är inte bara män som får vara tappra heller. Tilltalande är även Hearns respekt för det land hon skildrar i sagans form. Den värdighet som finns i det japanska kulturarvet speglas på ett intresseväckande sätt. Författaren har en fin förmåga att fånga och behålla läsarens intresse för sin berättelses intriger och mystik.

Jag får väl lov att läsa även del 2 och 3 vad det lider. Man vill veta hur det ska gå...

Svar:

E-mail | Hemsida | 81.172.159.47

Tjuvarnas marknad | Jonny 2005-02-16 11:10:54

Jag gillar Jan Guillous romaner. Med sakkunskap, humor och giftig ironi målar han här upp ett Sverige där skrupelfria klippare bildar ett nytt frälse, en mallig nyrik överklass, där alla proportioner för länge sedan suddats ut i ett rus orsakat av girighet, grandiosa självbilder och mycket dyrt vin. Det visar sig emellertid att fasaden är mycket bräcklig.

I denna roman har även JG:s sedvanliga machohjältetyp ersatts av den kompetenta och smarta polisintendenten Ewa Johnsén, för övrigt kompis med Anna Holt (hon i TV-serien med samma namn). Två av pojkarna från Ondskan kommer igen, nu medelålders: Erik Ponti (som för övrigt återanvändes i hela Hamiltonserien) och Pierre Tanguy. För den som har läst sin Guillou tidigare är det spännande återseenden. Nu får vi veta vad den intelligente men fysiskt svage och därför hårt mobbade internatskolegrabben gjorde av sitt liv.

Läs den här boken om du vill se poliser skildras nyanserat, om du uppskattar att en väldigt manlig författare går in för att beskriva kvinnor på ett övertygande sätt och om du älskar att gotta dig åt att riktigt svinaktiga typer åker dit. Man får även i något fall en trovärdig bakgrund till de mest girigas fartblindhet. De politiska snytingarna i romanen träffar både nyliberaler och dagens socialdemokratiska maktelit klockrent.

Boken avslutas för övrigt med en tänkvärd anknytning till mordet på Anna Lindh.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Angels and Demons | Jonny H 2005-02-08 10:50:24

Innan Dan Brown slog igenom med Da Vinci-koden, skrev han denna roman med den Indiana Jones-liknande Robert Langdon i en av huvudrollerna. För den som läser denna bok efteråt, kommer mycket att kännas bekant. Den här romanen är emellertid mer thrillerbetonad och bitvis nästan skrattretande överdriven. Trots detta finns en hel del att gotta sig åt, exempelvis ett nytt supervapen vars energi kommer från antimateria.

Katolska kyrkan i allmänhet och Vatikanen i synnerhet skakas av en fruktansvärd terrorkomplott, som drabbar kyrkans hjärta i Rom och de kardinaler som konkurrerar om påvetiteln. Langdon har även här en mycket kompetent kvinnlig vapendragare, den lysande intelligenta Vittoria Vetra, dotter till en bestialiskt mördad fysiker. Denne har brännmärkts med en symbol som leder hjältarna in i en jakt på det legendomsusade, antikyrkliga och superhemliga brödraskapet Illuminati. Problemet är bara att om dessa existerar, måste de ha lyckats hålla sig gömda i flera hundra år.

För mig, som verkligen älskar Rom, är den här boken något extra - särskilt eftersom en viktig kugge i bokens maskineri av hemligheter och gåtor är den store barockkonstnären Bernini och hans verk - inte minst den mest imponerande staty jag har sett: "Den heliga Theresas extas", som står i kyrkan Santa Maria della Vittoria.

Tempot i romanen är hisnande. Intriger och vändpunkter är konstruerade på ett underhållande sätt. Men jag vill ändå varna er som tror att ni kommer att läsa ett mästerverk, för det är det inte. Det är en bra thriller, varken mer eller mindre.

En sak som läsaren emellertid får och som i alla fall jag uppskattar, är en hel del tankeväckande avsnitt som handlar om vad som är bäst att tro på - religion eller vetenskap.

Bokens mottagande har varit högst blandat, men har man inte för höga förväntningar, håller den rätt bra.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

The Curious Incident of the Dog in the Night-time | Jonny H 2005-01-17 07:58:46

Mark Haddon har vunnit flera priser för denna ungdomsroman sedan den först kom ut i England 2003. (Om den finns på svenska vet jag inte.) Huvudpersonen Christopher är 15 år, har fotografiskt minne och är mattegeni - men han begriper sig inte på andra människor. Ansiktsuttryck, skämt och metaforer är exempel på saker han inte alls förstår. En god vän till mig, som kan psykologi, anser att det här är en bra beskrivning av en person med Aspberger. Vi får följa honom när han likt sin enda fiktiva idol Sherlock Holmes ska lösa en mordgåta. Mordoffret är grannens hund och av någon anledning vill både Christophers pappa och andra att inget detektivarbete ska ske. Det avslöjas ändå en hel del under resans gång, saker som kommer att ändra på alla inblandades liv.

Boken är författad i sann isbergsstil. Det är sällan man läser en text med så mycket undertext. En mycket bra bok!

E-mail | Hemsida | 81.229.7.150

Life of Pi | Jonny H 2005-01-04 17:07:48

Spanskfödde Yann Martel lever och verkar i Kanada. Denna fabulösa skröna handlar om en 16-årig indisk pojke, Pi, som lyckas leva med tre religioner. Huvuddelen av historien äger rum ombord på en livbåt efter att ett fartyg har sjunkit med Pi, hans familj och djuren från familjens zoo ombord. Hur klarar man sig på öppet hav i en båt tillsammans med en zebra, en orangutang, en hyena och en bengalisk tiger? Och är den historien den man ska tro på? Just vad som är värt att tro på är en av många nivåer i denna skickligt skrivna, roliga, äckliga, vackra och djupt mänskliga historia. Den är höjd till skyarna av kritiken, en bestseller (2002) och kanske, kanske får den dig att tro på (någon) gud.

Svar:

E-mail | Hemsida | 213.199.72.99

Bödeln | Jonny Holmberg 2004-12-16 12:00:27

Jag har ju lovat att detta ska vara en sida om modern skönlitteratur. En av de författare som definierade detta begrepp i Sverige var Pär Lagerkvist - så småningom nobelpristagare. Den här korta romanen från 1933 var ett tydligt ställningstagande mot den tidlösa intoleransen och rashatet. I ett par långa scener från medeltid och samtid tar författaren ställning för humanism och mot våld på ett sätt som var modigt på den tiden. Han blev också motarbetad, eftersom sympatierna för nazismen var utbredda. Läs den. Den håller än.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Sagan om klanen Otori | Annika Sjöberg 2004-11-10 11:04:04

Lian Hearn har skrivit en våldsam och vacker berättelse om krig och kärlek, maktkamp, intriger och lojalitet i ett fiktivt medeltida Japan. Takeos by utplånas men Takeo räddas av adelsmannen Otori Shigeru som senare adopterar honom. Takeo uppfostras till Shigerus arvtagare och dras in i striderna mellan de klaner som vill ta herraväldet över landet. Så småningom upptäcker han också att han har övernaturliga krafter och tillhör det mystiska Släktet.

I serien ingår tre böcker: Över näktergalens golv, På kudde av gräs och Under lysande måne.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

En riktig man | Jonny Holmberg 2004-10-27 23:53:34

Jag fick en gång tillfälle att fråga Jan Guillou vilken bok han tyckte borde skrivas i Sverige. Han gav mig rådet att läsa Tom Wolfe. Efter att ha läst denna tegelsten på 755 sidor, tror jag att jag förstår vad Guillou menade. Det här är en berättelse som författaren kom ut med 1999, efter en lång tystnad (hans "Fåfängans fyrverkeri" kom ett decennium tidigare). Här ville Wolfe visa att han hör till den moderna amerikanska litteraturens främsta namn, även om kritiken blev blandad. De flesta är emellertid lika imponerade som jag blev. Karln kan beskriva alla samhällsklasser, från de rikaste magnaternas lyxliv till fångarnas miserabla tillvaro och illegala immigranters fattigdomselände. Det görs med en detaljrikedom som kan kännas bedövande, men för mig imponerar den. Vilka efterforskningar! Vilket slit det måste innebära att ta reda på så mycket och sedan formulera det på ett sätt som gör att man tycker sig vara där. Jag tänker på andra stora realister, som Zola och vår egen Moberg, när jag drabbas av den här författarens monumentala kraft. Teman finns så det räcker: pengar och girighet, religion och filosofi, maktspel och politik, modernt och gammalt, rasism och tolerans, dagens och gårdagens könsroller... ja, det skulle nästan vara enklare att i stället räkna upp vad som inte finns i denna oerhört rika roman. Jag har själv besökt den del av USA detta handlar om: södern. Handlingen tilldrar sig mest i Atlanta. Att läsa den här romanen skapar för mig en djupare förståelse av vad jag såg när jag var där. Att någon skulle skriva bred samtidsroman av den här kalibern i Sverige tvivlar jag på. Här är det enklast att skriva polisromaner eller något navelskådande om den egna barndomen: det tjänar man ju pengar på. Om man redan är känd, alltså, så att förlagen inte tar någon risk. Men vem vet? Sveriges svar på Tom Wolfe kanske inte har börjat skriva än?

Svar:

E-mail | Hemsida | 81.229.7.150

I Patagonien | år-månad-dag timma:minut:sekund 2004-10-22 06:52:38

Arg och besviken på Gud och Världen?

Det var Bruce Chatwin någon gång för länge sedan då han bestämde sig för att bara släppa allting och sticka till "världens ände" några månader. Klarsynt poetisk iaktagelse och skildring av människor, myter, historier och platser. Det röda tråden är en gammal släkting som en gång grävde fram en utdöd mylodon och skickade hem en fossil skinnbit till Bruce mamma.

Svar: Tack, Olle! Du visar vägen.

E-mail | Hemsida | 203.217.50.211

Close Range | Jonny Holmberg 2004-09-21 11:37:56

Sugen på en amerikansk läsövning? Sugen på något nyskapande som skrivits av en kvinnlig författare? Annie Proulx har i denna novellsamling skildrat ett segt, kargt folkslag som befolkar den stentuffa miljön i Wyoming. Berättelserna tilldrar sig både förr och nu, men en unik, välfångad västernstämning lyser klar genom hela boken. Stilen i novellerna varierar, och ibland använder hon berättargrepp som man inte "bör" använda. Intressant gjort! Den sista av novellerna i samlingen har blivit hyllad film och heter Brokeback Mountain. Författaren har även skrivit en roman som Lasse Hallström har filmat, The Shipping News (Sjöfartsnytt). Även den rekommenderas.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Alkemisten | Jonny Holmberg 2004-08-02 21:48:19

Vad är det som har fått över 30 miljoner människor i 156 länder att köpa denna bok av Paulo Coelho? (Till dags dato) Mitt svar är att det är en enkel och totalt avskalad berättelse. En saga. Den är helt fokuserad på en enda grundhistoria: en pojke som söker efter sitt livsöde. Den handlar om livets mening, universums hemligheter, kärlek, mod och intuition. I vår tid, när så många människor söker efter mål och mening i tillvaron, är den som en mix av bibliska berättelser, bröderna Grimm, Tusen och en natt och annat tidlöst. Den fungerar på samma självklara sätt som de urgamla myter från alla kulturer som aldrig kommer att upphöra att fascinera folk. Mycket snart kommer den här boken att höra till det "alla ska ha läst".

Svar:

E-mail | Hemsida | 81.229.7.150

Phantoms | Jonny H 2004-07-27 00:20:22

Vad läser man på flyget när man far ut på semesterresa egentligen? I mitt fall tog jag med mig denna skräckroman av den amerikanske bestellerförfattaren Dean Koontz. För 20 år sedan tyckte jag ju om hans böcker. Men läsupplevelsen var jämförbar med att äta en McDonaldshamburgare: superamerikansk, förutsägbar och tillverkad efter en given mall. Om du vill läsa böcker som fungerar som B-actionfilmer, läs den här. Den innehåller det perfekta paret, scoutmoralen och en alldeles lagom, politiskt korrekt blandning av folk och händelser som inte ska reta någon och som ska ge alla lite av vad de vill ha. Det till synes övernaturliga ges en krystad "naturlig" förklaring utan att religiösa tolkningar utesluts. Allt är som plast, personerna lever inte och man tänker bara: detta är Disney för vuxna, det är kitsch, det är smörja. Nästa bok jag greppar tag i ska definitivt väljas med mer omsorg.

Svar:

E-mail | Hemsida | 81.229.7.150

Pölsan | Jonny Holmberg 2004-06-07 09:30:22

Om man vet hur Västerbottens karga språk låter, kan man känna igen sig i Torgny Lindgrens sätt att skriva. Som vanligt är den här historien som en absurd dröm, men ändå tillräckligt realistisk för att man nästan ska tro på den. Vad den handlar om? Jo, en skollärare och en mystisk kamrat med ett förflutet i Tyskland åker motorcykel genom Västerbottens inland för att hitta den perfekta, den slutgiltiga pölsan. Vemodet och humorn som är så typiska för Lindgren finns på varenda sida i denna unika, härliga bok. Om du gillar den här boken kommer du att vilja läsa fler. Låt mig i så fall rekommendera dig att läsa Merabs skönhet eller Legender, till att börja med.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Danslärarens återkomst | Jonny Holmberg 2004-06-07 09:18:58

Henning Mankell kan skriva polisromaner. Just den här har en huvudperson som heter Stefan Lindman. Denne polis har det jobbigt med att leva med ett cancerbesked han har fått. Under tiden han väntar på behandling åker han till Härjedalen för att undersöka en f.d. kollegas brutala död. Spåren, som ser ut som danssteg, leder tillbaka till nazityskland... Mycket välkonstruerad och spännande roman av en Mankell i högform.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Lyckans land | Jonny Holmberg 2004-05-24 09:57:10

När Frank McCourts självbiografiska roman Ängeln på sjunde trappsteget kom ut, tog den både kritik och publik med storm. Den belönades bland annat med Pulitzerpriset. Lyckans land är något så märkvärdigt som en bra uppföljare. Den fattige pojken från Irland kommer till USA och man får följa hans väg från fattigdom till framgång och respekt. En inspirerande och tankeväckande, mycket välberättad historia.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Pojken som kallades Det | Jonny Holmberg 2004-05-13 22:02:33

Dave Pelzers skakande, självbiografiska barndomsskildring lämnar ingen oberörd. Detta är en fruktansvärd historia om att överleva mot alla odds. Många unga även här i Sverige hittar själva till den här boken när detta skrivs. Alltså är det en viktig bok i tiden och bör därför uppmärksammas av den läsintresserade. Kritiska röster hörs dock mot vad som anses vara typisk amerikansk sentimentalitet i boken. Döm själv.

Svar:

E-mail | Hemsida | 81.229.6.226

Arvet efter Arn | Jonny Holmberg 2004-05-13 13:00:25

Fjärde fristående fortsättningsdel som tar vid där Jan Guillous omtyckta riddartrilogi slutar. Arn Magnusson är död, och den typiske Guillouhjälte det nu handlar om är ingen mindre än Sveriges grundare själv, Birger Jarl. Klok, fördomsfri och oövervinnerlig skaffar han sig allt mer inflytande i det som håller på att bli Sverige. Om du gillade Hamilton och senare Arn, kommer du att digga Jarlen. Jan G. ska också ha beröm för att han inte bara kan beskriva machohjältar, utan även kloka och beslutsamma, intelligenta kvinnor.

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

The Da Vinci Code | Jonny Holmberg 2004-05-13 12:49:54

Dan Brown heter en författare som nu gör ett makalöst segertåg över världen. Denna thriller, som är spännande på traditionellt deckarmanér, innehåller gåtor inuti koder inuti hemliga ledtrådar i ett mysterium som djupnar allt mer, tills man står inför ett verklighetsbaserat avslöjande av helt omvälvande mått. Om du trodde att du visste sanningen om Jesus och den kristna tron kanske du ska kolla de alternativa tolkningarna... Suverän bok!

Svar:

E-mail | Hemsida | 192.168.200.1

Det finns totalt: 102 boktips i katalogen