Kärlekens källa i hjärtat
"(Vi har alla)... en kärlekens källa i hjärtat"
- John O´Donohue
Alla visdomstraditioner förlägger kärlekens källa
till vårt hjärtas allra innersta.
De säger, att när vi tillåter den att porla fram,
så flödar kärleken genom våra liv och vi förnimmer
vår samhörighet med allt som existerar.
John O´Donohue:
"Kärleken (är) själens syster.... kärleken är själens
djupaste språk och närvaro.
Att vara helig är att vara hemma, att ha förmågan att vila
i den samhörighetens boning vi kallar själen."
Kan detta vara detsamma som det samerna kallar Báiki
- "platsen eller hemmet som lever i hjärtat"?
Kan det vara så, att det är den här platsen - "Báiki" -
i vårt hjärta som är vårt verkliga hem?
Är det där, i vårt eget innersta varande,
och ingen annanstans, som vi kan känna verklig
och sann trygghet och samhörighet
med allt och alla?
John O´Donohue fortsätter:
"Det handlar... om att låta den kärlekens källa som
- när allt kommer omkring - tillhör din djupaste natur
flöda genom ditt liv."
(John O´Donohues bok "Anam Cara
- Keltisk visdom om vänskap och kärlek"
finns utgiven 1997 i svensk översättning
på Richters förlag.)
