Oriental, från latinets oriens, soluppgång, öster. En planet sägs vara oriental i förhållande till Solen när den i sin dagliga bana stiger upp över horisonten i öster före Solen. Går den istället upp efter Solen sägs den vara occidental. De yttre planeterna, Mars, Jupiter och Saturnus, är orientala hela tiden från sin konjunktion med Solen till dess att de är i opposition till Solen, varefter de övergår till att vara occidentala tills de åter kommer i konjunktion med Solen. De inre planeterna, Merkurius och Venus, är orientala när de är ”bakom” Solen, alltså på färre gradtal i zodiaken än denna, men occidentala när de är ”framför”, alltså på högre gradtal i zodiaken. Månen är oriental när den är i sin avtagande fas efter fullmånen och occidental i sin växande fas från nymåne till fullmåne.
Planeter som är orientala tolkas som mer aktiva, utåtriktade och mer målorienterade medan occidentala ses som mer avvaktande eller långsamt verkande. När det gäller Månen kan månfaserna ses som mer avgörande än Månens oriental/occidental-placering.