Perú Livet i Huanchaco 2
Sidan uppdaterad senast 2016.10.14
OBS! Sedan 5 oktbober 2017 finns nu en uppföljning på denna sajt. AmigoRikard 2 vilken ni hittar här.
2015.11.19
Strålande dag, strålande lycklig. Nu är livet bra, nu när jag är halv-Peruan, Amigo verkar också på väg att bli bättre.
Han har haft lite problem med inkontinens sedan han fick kuren mot infektionen som lopporna gav honom.
Men nu har det varit ett par nätter som han inte har läckt.
En vän här hade lite problem med det elektriska så jag var och hjälpte henne igår. En dvärgbrytare (säkring) var
trasig invändigt och efter ett byte av den så fungerade allt igen. Det visade sig att hon har två lägenheter hon hyr
ut och den översta med havsutsikt tyckte jag var intressant.
Nu trivs jag där jag bor, men det är alltid bra att ha koll på vad som finns. Nackdelen är att det ligger lite längre
från centrum, men i och med det är det också ännu lugnare där. En stor fördel är att Amigo kan vara lös inne på
husområdet. Det är också lite fräschare där. Vi får fundera på detta.
Två lyckliga pensionärer.
2015.11.26
Amigo och jag har fått en skugga, sedan i söndags har vi fått en gatuhund som följer oss så fort han ser oss.
Ibland ligger han utanför huset där vi bor och väntar på oss. Vi förstår inte riktigt varför han så gärna vill vara
nära oss. Amigo t.ex. verkar inte vara direkt förtjust i främlingen, accepterar honom men inte mer och jag har
aldrig gjort något som skulle fått honom att vilja vara nära oss.
Aldrig gett honom något, aldrig klappat eller varit överdrivet vänlig. När han varit för närgången har jag t.o.m
lugnt och försiktigt föst bort honom. Men han håller sig ändå i närheten, när vi går på promenad så följer han
med oss. Jag tror han sett att jag ibland gett Amigo lite godis från min ficka och det är en av anledningarna att
han blivit vår följeslagare. Samt att jag är en människa som INTE är elak mot honom. I början var det väl okej,
men nu börjar det ändå bli lite jobbigt med denna skugga.
Men än så länge får Sombra hänga med, jag har givit honom namnet Sombra (Skuggan), Amigo verkar inte bry
sig och jag har inga större problem heller. Ibland kommer han dock med nosen och puffar på min ficka med godis.
Men jag vill inte ge honom något, det kommer bara att uppmuntra honom ännu mer. Det minsta gatuhundarna här
saknar är mat, det finns slängda matrester överallt till dem.
Sombra och Amigo
2015.12.01
I morgon går planet tillbaka till Sverige ….............men det blir utan mig. Det är ju så att man måste köpa
tur och returbiljett och i morgon är det datumet då jag i absolut värsta fall skulle ha rest tillbaka till Sverige.
Men nu är jag miniperuan och planet får därmed lämna Perú utan mig.
December och skollovet har börjat och det märks, mer ungdomar på stränderna även under vardagarna nu.
Lovet började i år tre veckor tidigare än normalt, detta eftersom de har trott att det ska komma en stor El Niño.
Gubben slappar på stranden, favoritposition
2015.12.07
I fredags hade jag min första födelsedag här i Perú och det blev en dag i firandets tecken och att få
fira födelsedagen i sol och värme var riktigt skönt. En kul dag som avslutades på Jungle Bar Bily.
Jag trivs verkligen bra här i Perú, men förstås allting inte bra. Även här, precis som över hela vår värld,
finns det saker att reta sig på. Men nu är jag i annat land, man får liksom vänja sig och gilla läget, vilket jag gjort.
Några lite irriterande saker är:
Smällare och raketer som skjuts av lite överallt och under hela året.
Billarmen som är så jäkla känsliga att det räcker med en smällare skjuts upp eller en lastbil kör förbi så går larmen igång.
Att restaurangerna sällan har växel, som längst har jag väntat i 25 minuter på att få tillbaka min växel och det
handlar inte om stora pengar. Händer jag köper en middag och en öl för 35 soles (valutan här). Lämnar fram en
50-lapp och de har inte ens 15 att ge tillbaka!! Men numera betalar jag när maten kommer, på det viset har jag
kanske fått min växel innan jag ätit upp.
Amigo spanar in en skadad Pelikan, naturen är hård.
2015.12.10
Idag ett halvår i Perú och då har man blivit affischnamn också! ;-) Nä det var väl att ta i, men när jag käkade
på La Esquina senast så ville de ta ett kort till Facebook och detta blev resultatet :D
Jag har en vana från Sverige, en vana som jag måste ändra och det är den att komma i tid. Det liksom funkar inte
här, att komma lite eller oftast mycket senare efter utsatt tid är kutym här. Så i fortsättningen ska jag prova att
komma åtminstone 10 - 15 minuter för sent.
I går onsdag var vi återigen till Veterinären, nu för att ta ett blodprov och kolla om hans Ureavärde m.m. sjunkit.
(i förrgår kunde vi inte ta det eftersom det var helgdag och labbet var stängt). Amigos värden steg i samband med
infektionen som han fick efter loppbetten och behandlingen av detta. Därför har han under en period på två månader
druckit väldigt mycket vatten och detta gör hunden för att de känner att kroppen kräver detta för att rensa njurar och
lever. Nu dricker han normalt igen och hans inkontinensproblem är nästan borta. Svaret kom 6 timmar senare,
(vissa saker går betydligt snabbare här än i Sverige) alla hans värden är nu bra och bägge gubbarna är nu mycket lyckliga mår bra.
Födelsedagsmat på La Esquina 4 december
2015.12.19
Ännu en dag till ända i mitt lilla paradis. Började dock dåligt med ett internet som inte fungerade och
på lördagar är det "livsviktigt" att internet fungerar, det är nämligen dagen då vi spelar V75 i Sverige.
Så när V75.an skulle in idag och det inte fanns något internet blev det lite kris, men jag kontaktade en
kompis i nästa kvarter och där fanns det internet, ilade dit lade in systemet och var lycklig.
Men tyvärr ett par timmar senare lika fattig som tidigare, dock fortfarande lycklig. Va fasen jag bor vid
Stilla Havet, har sol i stort sett varje dag, runt 25°C, äter god mat, har bra vänner och min fyrbente
vapendragare vid min sida. Jag har redan fått jackpott, även om det inte innebär en massa pengar.
Två föremål i en bild som bägge ger en skön värme, Amigo och solen.
2015.12.21
God Jul och ett Gott Nytt År önskas till alla mina vänner.
Nu har vi det riktigt bra, lever ett lugnt och behaglig liv i en möblerad lägenhet med två sovrum. Morgonen
börjar med frukost och därefter en tvåtimmars promenad efter stranden med Amigo. Där trivs han som bäst,
jaga lite Krabbor och emellanåt sätta sig ner och filosoferar. Så där kan vi sitta, Amigo o jag och bara glo på
havet och Pelikanerna med mera.
Sedan hem och kolla lite internet, som däremot är jäkligt segt. Men nu ska jag skaffa mig egen lina på hela 8 Mb,
ja jag vet löjligt sakta med Svensk standard. Men det är vad jag kan få. Eftermiddagens "problem" är vad jag ska
äta i restaurangen :D Idag blir det "Carne Apanado con papas y arroz" Panerat kött med pommes och ris.
Kvällarna så går vi oftast till någon av alla uterestaurangerna här, tar en öl och kollar solnedgången. Ja så där rullar
det på, men ingen dag är sig lik ändå. Det händer alltid något nytt och uttråkad är det sista jag är här. I morgon är
det sommarsolståndet här och sommaren kommer, inte för att det gör så stor skillnad vädermässigt, däremot kommer
det mycket mer folk hit.
Ja det var lite av hur vi har det. För att uttrycka hur jag mår och hur framtiden ser ut så får jag
låna det engelska språket.
" The future is so bright i gotta wear shades"
2015.12.24
Nu blir det tävling, finn hunden och katten, hunden är lätt katten något svårare. Enda priset är att du kan skatta
dig lycklig till att du har en bra syn. Detta är Amigos favoritplats i Restaurangen, här ligger han gärna och avvaktar
på att få lite rester från dagens middag. Ibland får han sällskap av husets katt, Wiskas. De kommer hyfsat överens,
men när Amigo kommer för nära och vill leka då drar Wiskas.
Dagen före 4.e advent började Julen här i Huanchaco. Mycket folk och julkommers, barn som sjöng jullåtar etc.
Men tyvärr, förstås på alldeles för hög volym. Även juldekorationerna börjar nu sättas upp, jag uppskattar
verkligen detta att julen inte kommer för tidigt.
Nu bävar vi lite inför Julafton, för här i Perú brakar enligt tradition ett fyrverkeri ut klockan 24.00 natt mellan Julafton
och Juldagen, samt att de småskjuter under hela dagen och detta är något Amigo blir väldigt stressad av.
Så det blir till att hålla honom i tassen denna idag.
2015.12.26
På Spanska är God Jul ”Feliz Navidad”, där Feliz betyder Lycka, så ”Lycklig Jul” blir det. För mig blev
natten mindre lycklig. När jag i förrgår Julafton vid 21.30 gick hem efter firandet av ”Virgen de la Candelarias”
återkomst till Huanchaco. Så var Los Esteros, Restaurangen/Hostelet stängt och ingen fanns där som kunde
öppna!!!! Normalt sett har de alltid någon som finns där även på natten, men nu var det stendött.
Det är nämligen så att jag måste passera genom restaurangen för att komma till min lägenhet.
Ringde de nummer jag fått, naturligtvis inget svar någonstans. I Sverige hade jag förstås blivit vansinnig
om något liknande hänt. Men det här är Perú och man lär sig leva med det. Så tillbaka till La Gringa där
jag tidigare under kvällen avnjutit några öl och hörde om det fanns någon säng till mig och Amigo. Inga
problem sade de, men det visade sig vara i ett rum som var väldigt varmt. Nåja vi lade oss och försökte
vila och sov väl några timmar under natten. På morgonen tillbaka till Los Esteros, som nu var öppet.
Beklagade mig förstås och nu är det jag som ska ha en nyckel. Detta ska ordnas med under nästa vecka sägs det.
Amigo klarade raketerna rätt bra under Julafton, han kände sig faktiskt säkrare hos La Gringa än hemma i
lägenheten. Jag provade också tekniken, ”Tellington TTouch Metod”, med att vira in honom i tygstycke,
detta ska vara lugnande och verkade ha viss verkan. Se bild.
Juldagen gick i lugnets tecken, men mat behöver man ju. Att gå ut på restaurangerna under sön och
helgdagar är inte något att rekommendera här, servicen är oftast väldigt dålig då. Men jag var hungrig och
bestämde mig för att käka, när servitrisen kom sade hon att det tar 45 minuter innan jag kan få min mat, men
jag beställde ändå, man kan ju alltid sippa på ölen under tiden. Men redan efter 15 minuter stod min mat på bordet.
En effekt av mitt tidigare problem, plötsligt hade jag blivit VIP-kund. :D Något jag i och för sig borde blivit för
länge sedan så mycket pengar som jag spenderar här.
En liten video från "Virgen de la Candelaria del Socorro de Huanchaco, Patrona de Huanchaco"
Amigos lindning
Dansare ledsagar enligt tradition "Virgen de la Candelaria del Socorro de Huanchaco, Patrona de Huanchaco"
2016.01.01
Firandet av nyåret 2016 kunde ha gått bättre för Amigo. En timme före 12-slaget tog han betäckning
i sitt skyddsrum = badrummet, på sig hade han också ”skyddsvästen”. Men efter en halvtimme kom
han tillbaka och lade sig på min säng. Själva 12-slaget klarade han rätt bra, men de följande fyra
timmarna så gick det inte lika bra.
Time 00.02 2016.01.01
Det än nämligen så att när klockan slår midnatt så börjar festen. Före dess är det rätt lugnt på gator
och restauranger. Men det här skjutandet som följde på småtimmarna, det blev Amigo mer orolig över
än själva det större fyrverkeriet. Att sedan en biljävel har stått på med tjuvalarmet tjutande hela natten
gjorde inte natten bättre.
Så idag nyårsdagen blir det lugnt, både Amigo och jag är rätt trötta. På Nyårsdagen är det också bäst att
hålla sig hemma. För denna dag kommer det att bli absolut smockfullt med folk här. Redan när vi kom hem
efter morgonpromenaden klockan 11.00 så var det rätt mycket folk på stranden och värre blir det under eftermiddagen.
Kom hem ja … Amigo hade ingen större lust att gå hem efter morgonpromenaden. Trots att vi var ute två
timmar i solen, jag tror att han kände sig tryggare ute i Totorales. Där är det lugnt, bara vi, några enstaka
fiskare och havet. Tror att han efter gårdagens ”bombattack” inte längre känner sig lika trygg i lägenheten.
Det är ju inte precis treglasfönster här, så ibland var det nästan som att det small i lägenheten.
Nåja oron går snart över och allt blir normalt igen.
Nu ligger han i skyddsrummet/badrummet trots att det inte skjuts några raketer. Ett rum han normalt sett
inte går in i, för där blir man nämligen badad var tredje månad. Men jag tror också att han nu upptäckt att
det är rätt svalt och skönt där.
En av stränderna här 11.00 1 januari 2016
Ett par timmar senare
2016.01.15
Oj nu var det länge sedan det var någon uppdatering här. Jag kan inte påstå att pensionärslivet är långtråkigt.
Denna vecka gick med expressfart, redan fredag. Nu är det inte så att vi reser runt hit och dit hela tiden eller
aktiverar oss på annat sätt. Nä vi tar det väldigt lugnt, men dagarna går fort ändå.
Men ibland bär det iväg på en dagsresa och för tio dagar sedan, när vi var ute på en biltur till Ascope, så fick jag
ett samtal från Migracion. Mitt Peruanska ID-kort hade äntligen kommit fram. Så dagen efter var jag in till
Trujillo för att hämta kortet på Migracion. Det gick rätt bra, men som vanligt får man olika besked beroende
på vem man pratar med. Men glad är jag nu, med mitt ID-kort i hand öppnas nya dörrar.
Plaza Armas i Ascope
Ascope är en liten stad femtio kilometer nordöst om Huanchaco. Inte värst mycket att se, men alltid kul med
en biltur och se sig om i närområdet. På vägen dit passerade vi en radarkontroll, jo de har hastighetskontroller
här också. Något de borde installera i Huanchaco, för de små microbussarna här kör som att de stulit fordonet.
Paijan stad på väg från Ascope
Så kan jag meddela att Huanchaco har fått en ny turistattraktion, det är en fyrbent sak som kallas Amigo.
Varje dag så blir vi stoppade av människor som undrar vad detta är för någon ras och i stort sett varje dag
är det någon som stoppar oss och vill bli fotograferade tillsammans med Amigo.
Vi borde få ersättning från kommunen här.
Amigo poserar välvilligt
2016.01.22
Det var väl själva faan att det ska vara så svårt att gå hem! I onsdags var kvällens plan att kolla solnedgången,
ta en öl eller två och förhoppningsvis kanske snubben med didgeridoon var kvar på La Gringa så jag kunde lyssna
på honom. Men nä, det sket sig.
Solnedgång blev det, dock ingen märkvärdig idag, sedan till La Gringa men tyvärr hade didgeridoosnubben dragit
vidare. Däremot satt andra vänner där och en grupp från Chile spelade, klart intressant speciellt trumtjejen.
Så det där med att ta max två öl och gå hem vid åttatiden, den försvann totalt. Huanchaco har denna påverkan på
oss, sällan blir saker och ting som du planerat och detta både på gott och ont.
I onsdags och som de flesta dagar, var det bara på gott, gamla vänner och nya vänner samlades och klockan blev
drygt 23.30 innan vi kom hem. Det är en annan sak jag gillar med livet här, man behöver inte vara ute hela natten
för att ha kul. Det mesta stänger rätt tidigt, men istället börjar festandet tidigare. Ännu en dag som blev bättre och
roligare än vad jag tänkt. Så även torsdagen, men idag fredag ska jag ta det lugnt, … eller ….... Först ska i alla fall
hästarna till lördagens V75.a tas ut, sen får vi se. :D
2016.02.04
Dagarna rullar på i rasande takt och det är hög tid för en uppdatering av sidan. Idag väntar jag också en uppdatering av
mitt internet. Som det är nu så delar jag linan med en massa andra människor och det går stundtals väldigt segt och ibland
ligger nätet nere totalt. Därför har jag nu varit inne i Trujillo och skrivet ett avtal om en egen lina in till lägenheten samt lite
”bättre” kanaler till TV.n, något jag nu i och med mitt Peruanska ID kan göra.
Så mycket festande blir det inte, en öl till solnedgången kanske. Men förra veckan var vi ett glatt gäng som var ute och
pimplade varje dag och det blir för mycket för denne gamle gubbe. Så söndagen därefter var väldigt lugn, kollade lite
Amerikansk Fotboll på TV.n (med samma gäng) och bara gjorde ingenting, något som jag är väldigt bra på.
Söndagarna är också min lugna dag, eftersom det är mycket folk och lite stökigare här då. I söndags blev det extra lugnt,
jag har nämligen åkt på en förkylning. I Sverige hände det i stort sett aldrig. Nu får jag hoppas det är en engångsföreteelse
här också. I och för sig en rätt så lindrig förkylning, snoret rinner och lite ont i halsen men ingen feber.
Amigo tar kopplar av på vår favoritstrand, som faktiskt heter "Playa silencio" Den tysta/lugna stranden.
Efter nyår så har Amigo tyvärr blivit väldigt orolig så fort de skjuter med smällare här, vilket tyvärr händer i stort sett varje
dag/kväll. Februari månad är det extra mycket, nu börjar firandet av ”XXXIV Tradicional Carnaval Huanchaquero” vilket pågår
hela månaden och att Huanchaco fyller 195 år 27/2. Samt några händelser till som till exempel att "Virgen de la Candelaria
del Socorro" fyllde år i tisdags och smällarna var ännu högre och fler när de bar denna religiösa symbol genom staden.
Det är kul att det händer så mycket här, men dessa smällare förstör tyvärr upplevelsen.
Provade ett nytt sätt att få Amigo att bli lite lugnare när det smäller,
sittande i fåtöljen med Amigo på rygg och det funkade hyfsat.
Men detta med smällarna är också det enda riktigt negativa här. Nä livet här är galet bra, har ni möjlighet att flytta från
kalla/regniga Sverige så gör det, jag har absolut inte ångrat flytten. Nu ska jag invänta min privata internetuppkoppling och
livet blir ännu ett snäpp bättre.
2016.02.14
Firandet av Huanchaco fortsätter och dessa jävla smällare fortsätts att skjutas upp. Vilket förstås gör Amigo livrädd varje
gång det händer och effekten av bara en smällare sitter i ett par timmar. Nej jag kan inte påstå att jag gillar Huanchaco
under denna tidsperiod och jag har börjat titta på annat ställe att bo på. I alla fall under perioden 15 december till 25 mars,
då det är som värst med den här jävla pyrotekniska skiten. Har hittat ett ställe som ligger 100 km norr ut. Pacasmayo en
ungefär lika stor stad som Huanchaco, men med mindre turister. Ska ta en tur för att kolla in stället och försöka få kläm på
en de skjuter lika mycket med smällare där.
Visst har det skjutits här under mina tidigare semesterresor, men inte så här mycket och med så här kraftiga smällare. Detta
förstör faktiskt hela min upplevelse här och framförallt är Amigo livrädd och på grund av det kan jag knappt närvara vid något
evenemang på grund av detta skjutande.
I morse skulle jag kollat på en Regatta, men tyvärr ställdes den in på grund av för höga vågor (tror jag) det fanns som vanligt
ingen information. Det är inte mycket som går åt rätt håll just nu och inte fasen fick jag min Internetuppkoppling som jag skrev
om sist. Nu verkar det som att jag inte kommer att få någon överhuvudtaget. Reglerna här är fruktansvärt snåriga och byråkratin
bara för att skaffa sig ett bredband helt jävla otrolig. Vi får ta ett nytt snack med dem på måndag.
Men solen skiner och det är ett underbart väder, allt det positiva väger med råge upp det negativa. Valentins Day i Perú firas lika
mycket som i övriga delar av västvärlden, så idag är det en lycklig dag för många. När denna dag också infaller på en söndag som
idag. Då är det ännu fler människor här, så jag och Amigo håller oss hemma.
2016.01.21
Äntligen!!! Idag installerades en privat internetuppkoppling i min lägenhet. Med den fantastiska hastigheten 8 Mb.
Det har varit många turer för att åstadkomma detta. Först försökte jag själv under tre veckor att få igenom ett avtal.
Men till slut sade de att en Peruan måste stå för avtalet, inte en miniperuan som mig. Så i mitten på veckan ordnade
vi detta genom ägaren till lägenheten och idag söndag (jo de jobbar med sådant hela veckan) så installerades detta.
Plus en fast telefon och en kabelTV-box så jag kan få lite bättre kvalité på TV-bilden samt bättre kanaler. Bland andra
FOX 3 så att jag kan se motorsporten och dagen det installerades kunde inte vara bättre för idag är det premiär på NASCAR.
Så nu ska det förhoppningsvis vara slut på de ständiga internetavbrotten, samt att det går lite snabbare att ladda upp bilder.
2016.02.28
Innan jag flyttade hit så var jag ju här på fyra rekognoseringsresor, för att kolla att det jag läst om Huanchaco
stämde och det gjorde det. Till exempel temperaturen, den ligger normalt sett mellan 20 – 25°C året om, med
några toppar på 28°C februari – mars. Men väderfenomenet El-Niño ställer till det lite, det har t.ex. regnat några
gånger något det i stort sett aldrig gör här. Det har även varit mycket varmare än normalt. De där topparna på
28°C, de har varit i stort sett hela februari.
Igår var det runt 32°C, för mig och Amigo är det alldeles för varmt, men växtligheten verkar må bra, se foto.
Idag blir det nog nytt ”rekord” för redan på morgonen, 8.00, så var det 28°C och det brukar gå upp med 5°C
under dagen. Men vi överlever och Amigo visade idag ett nytt ”trick” jag aldrig sett honom använda förut.
Som sagt väldigt varmt redan på morgonpromenaden idag, Amigo som normalt hatar vara i vatten gick t.o.m i
vattenbrynet för att svalka sig lite. När vi stannade och jag satt mig i sanden för att ta en paus, då började han
efter en stund gräva i sanden mellan mina ben. Jag tänkte att han hittat en krabba. Men så var icke fallet, han
grävde en grop för att skydda sig mot solen. Dels blir det lite svalare och fuktigare sand och i gropen blir det
också lite skugga. Häftigt se att urinstinkterna finns där, för detta har han aldrig gjort förut. Men han vet tydligen
hur man skyddar sig.
2016.03.06
I fredags var vi ute och tog några öl, men när bandet började spela drog vi hemåt. De spelade alldeles för
högt och det var omöjligt att föra en konversation. På vägen hem passerade vi en familj som satt på farstutrappan
med sin hund. De blev förstås intresserade av Amigo och vi började att språka lite. Efter ett tag så sade de att till
söndagen måste du komma hit på lunch och här tackar man inte nej. Jag har aldrig sett eller pratat med dem tidigare,
men det är så det är här i Perú, gästvänligheten är mycket stor och kul att bli inbjuden bara så där liksom.
Så 14.00 idag söndag vi besökte denna familj, Raya stod på menyn (Rocka). Smakade riktigt gott, väl kryddat som
jag vill ha det. Jag hade med mig en flaska vin, så vi tog några glas efter maten och tjötade lite till. Deras hus ligger
vid fotbollsstadion och går man upp på taket har man gratis läktarplats.
Tyvärr skjuter de mycket smällare på stadion när något är på gång, så även idag och Amigo blev förstås skärrad av
detta. Lite synd för innan dess hade vi det riktigt trevligt. Blir högst troligen fler besök hos dem, kanske redan på tisdag
då de ville att jag skulle komma igen, sonen har födelsedag.
Dagens solnedgång blev rätt fantastisk.
2016.03.23
Då närmar sig Påsk och lugnet försvinner. Men när väl Påsken är slut så är också sommarsäsongen mer eller
mindre slut och Huanchaco blir som jag gillar staden bäst, lugn.
Har ni inget speciellt att göra under ledigheten så häng med på en cykeltur på ”ringleden” runt de inre delarna
av Huanchaco. En helt ny video och det ni ser är hur det ser ut idag. Ni får på detta vis en liten inblick i mina
kvarter, nej det är inte jag som filmat och filmaren har inte heller lyckats fånga mig. ;-)
Vi börjar på ”baksidan” där tar vi ibland den korta promenaden. Sedan kommer vi ut till huvudgatan där vi tar
till vänster och efter den gatan bor jag. Skulle vi svängt höger så kommer vi så småningom till Totorales
(där vassen till båtarna växer) och där tar vi vår morgonpromenad i stort sett varje dag. När videon pågått i
1.58 minuter så kommer vi fram till ”mitt” hus. Vid 2.58 är Jungle Bar Bily och 3.24 är La Gringa, två av mina favorithak.
Vid 4.48 svänger vi upp på Los Pinos, en gata som också har många restauranger och barer. Om vi hade svängt
upp nästa gata så hade vi sett mitt favoritcafe, där jag ofta lagom till solnedgången intar ett par koppar kaffe och
en Tårta de Chocolate.
Time 6.20 svänger vi till vänster och denna vägen går jag ofta kvällspromenaden, fast i riktning åt andra hållet.
8.30 kommer vi fram till fotbollsstadion och är snart tillbaka där vi började. Gatan vid 9.22 går ner till där jag bor
och nån sekund senare är vi tillbaka där vi började.
2016.04.06
Jag är faktiskt lite trött på mig själv. Då menar jag min dåliga disciplin att lära mig spanska. När jag kom hit
så blev min spanska bättre och bättre för varje dag och det på grund av att jag tvingades prata spanska för att
ingen annan förstod något annat. Men med tiden så lärde jag känna engelskspråkiga personer här och desto mer
jag pratade med dessa personer desto fler andra engelskspråkiga människor lärde jag känna. Människan är ju en
bekväm varelse, tyvärr även jag. Så med mitt nya umgänge har inte min spanska utvecklats i den takt jag hoppades.
Ibland undrar jag hur jag hann med allt för ett år sedan, då när jag också arbetade åtta timmar om dagen! Okej
nu är mitt tempo inte lika högt längre, dagen blir vad den blir, lite mañana har smugit sig in även i mitt beteende.
Men ju jävlar ska jag börja plugga mer, med mitt nya internet har jag inte längre något att skylla på. Så efter
morgonpromenaden som brukar avslutas vid elvatiden, då ska jag avsätta en timmes studerande i fortsättningen.
Jag börjar med detta mañana ;-)
På bilden ses Pasohästar som hade en liten uppvisning för några dagar sedan.
2016.04.11
I går söndag var det presidentval här i Perú, inför valet så gäller ”Ley seca”. Ley betyder lag och seca betyder torr.
Så Ley seca står för att det blir torrt i strupen hos befolkningen i Perú. För från 8.00 på lördag morgon till 8.00 på
måndag morgon får det inte förekomma försäljning av alkoholhaltiga drycker eller drickande på offentliga platser.
Detta för att folk ska rösta nyktra och vara medvetna om vad de gör samt acceptera utgången av valet. Om någon
restaurang eller affär bryter mot denna lag kan de få böta 5.600:-. Det är också förbjudet att bära skjutvapen under
denna tid! Nu blir det inte helt torrt, för man kan ju alltid ta sig en hutt hemma. ;-)
För mig innebar det ingen störning, söndagarna är ändå min vita dag och jag utökar den med en dag till. Ingen
kandidat tog egen majoritet så det blir omval om ett par månader mellan de två med flest röster.
Igår var det också 10 månader sedan jag flyttade till Perú, tiden går fort alldeles för fort.
På fotot tar Amigo sig en siesta i favoritfåtöljen.
2016.04.13
Så har vi genomlidit ännu en hård dag här i Huanchaco, jag hoppas att ni inser att ordet genomlidit och en hård
dag är totalt det motsatta. Det är ju väldigt modernt sedan några år tillbaka att använda det motsatta ordet, det
engelska ordet bad t.ex är numera något bra!
Bra har även denna dag varit och som så ofta blev den inte vad vi tänkt, utan t.o.m bättre. Som vanligt började
dagen med frukost och efter frukost en promenad längs stranden. Sedan lite surfande på datorn för att se vad som
hänt i Världen. Klockan 13.45 kom några vänner för att kolla in matchen Manchester C – PSG, det sket sig förstås
för PSG men jag kan inte säga jag sörjer för det.
Därefter en god lunch, en öl, följt av en promenad med Amigo. Efter två kilometer är det dags för depåstopp, vilket
innebär en kopp kaffe och en chokladtårta på mitt favoritkondis. Detta intages samtidigt som solen går ner och som
vanligt bjuder solnedgången på ett skådespel. Träffade där ett turistpar och vi språkade lite. Amigo fann en hundkompis,
fick lite godis och alla var nöjda.
Därefter vidare till Jungle Bar Bily, ja ni har hört namnet förut, ett av mina stamställen här. Där intogs förstås en pilsner
och lite snack med bartendern som idag var det samma som ägaren. Jag påpekade att Pernoden är i stort sett slut, varvid
bartendern hällde upp det som var kvar i ett glas (No charge) och sade att ny butelj ska inköpas så snart de finner en ny.
Det är nämligen inte helt lätt att få fram vissa varor här. Fördelen med att ha ett stamställe är just det, att ibland bjuds
det på en drink eller en öl.
Idag var det relativt ödsligt med de engelskspråkiga vännerna i baren, vilket passade mig bra och jag fick en chans att
praktisera min spanska. 23.30 var dock de här två pensionärerna, Amigo o Rikard, trötta och vi lommade hem. Detta mitt
herrskap är en helt vanlig dag i mitt lilla paradis.
På fotot ser ni Amigo i solnedgången på väg till Cafét, där godis väntas.
2016.04.27
Staden där jag bor, Huanchaco, har som många andra ställen efter den Peruanska kusten också många turister.
Hit kommer en del för att surfa, en del för all det kulturella i närheten, eller bara för att slappa. De flesta av dessa
personer slinker genom min radar, men en del som man träffar, de blir ens vänner för livet. Ja även om vi vet att
vi troligen aldrig mer kommer att träffas.
Såsom min vän Jay från Sydkorea eller min vän Brian från Australien. Well de säger att de troligen kommer tillbaka
och jag måste säga att många gör det. Har man väl besökt Huanchaco en gång så är man typ fast. Kompisen från
Sydkorea stannade drygt tre månader, polaren från Australien lämnar idag Perú och det efter sex månader. Han tänkte
stanna i en månad!! Kommer någon av dem tillbaka?
Jo jag hoppas och tror faktiskt det, kanske inte nästa år men inom en snar framtid.
Som sagt detta ställe har en viss dragningsförmåga, har du väl besökt Huanchaco i Perú så är det väldigt svårt att
inte göra ett återbesök, eller fler. Jag är ett levande bevis, efter min första resa hit 2011 så var jag såld.
Tre semesterresor till blev det och i juni förra året flyttade jag hit!
Det finns många anledningar att älska denna stad och detta land. Jag kan inte här räkna upp alla, men vi har till att
börja med det så väldigt gästvänliga folket. Fyller på med den utomordentliga maten och att sedan klimatet är så
mycket bättre än i Sverige. Well det behöver väl knappast nämnas och det finns många många fler anledningar att älska detta land.
Jag är så glad att jag vågade ta detta språng att flytta från Sverige. Här lever jag gott på den ynkliga pensionen jag
får från Sverige, totalt 8241:- efter skatt och detta efter 43 års arbete i Sverige!!! Fuck you Sweden, ni får i alla fall
inte mer momspengar från mig. Men jag är inte bitter, Sverige fick mig på bättre tankar och nu lever jag ett underbart
liv där det i stort sett aldrig regnar och temperaturen är runt 20 – 25ºC året om. Skål ta mä faan.
På fotot tittar en förundrad fågel på en brottningskamp mellan de mänskliga varelserna i solnedgången.
2016.05.01
Amigo läser vågorna riktigt bra, både med hörsel och syn. Men idag var han upptagen med att gräva ett hål
och där han var så var det inte slät sand utan en kant på cirka 50 cm, så när vågen kom lyckades han inte
hoppa upp på den torra delen av stranden och han fick sig ett ofrivilligt bad. Detta var första gången han
”badade” och efter detta dopp blev det full fart i sanden för att torka sig.
Sedan lade vi oss ner för att vila och soltorka lite, efter ett litet tag så kom en annan hund och lade sig tre
meter från oss, ingen reaktion från Amigo. Efter ett tag knallar Amigo iväg (han har långlina på sig). Men jag
ligger kvar, en stund senare känner jag i linan att han står still lite för länge och när jag reser mig upp och
vänder mig om så sitter han bredvid sin nya flickvän. För det visade sig vara en hembra, vilket är ordet för
tik här (kvinna), hanarna kallas helt enkelt för macho.
På tal om hembra (uttalas embra) och macho så är det dessa två ord samt ordet muerde man oftast får höra
när man möter någon. Första frågan är i stort sett alltid bara ordet muerde, i frågande ton, vilket betyder biter,
men i detta fallet mer betyder om hunden är farlig. När jag säger att han inte är det, så kommer frågan om
hunden är hembra eller macho och förstås vad han heter. Hans namn får jag alltid säga minst två gånger.
”Vad heter hunden?”
”Amigo”
”Öh vad sade du?”
”Amigo”
”Amigo?”
”Ja”
Då ropar de förstås på honom och han vänder sig till personen och vi har fått en ny vän.
Amigo och hans nya flickvän.
Så här kan Amigo sitta länge och titta på vågorna från Stilla Havet. Morgonpromenaden är absolut bäst,
bara våra tass och fotsteg syns i sanden. Klicka här för video.
2016.05.13
Några har ställt frågan till mig, att så djävla bra som du beskriver livet i Perú, så bra kan det väl ändå inte vara?
Jo för MIG är det så, sorry men det här är mitt lilla ”paradis”. Visst finns det mycket som man kan reta sig på,
som t.ex den dåliga servicen, bilalarmen som tjuter bara en lastbil kör förbi, taxibilarnas (och andras) eviga tutande,
dagliga smällare/raketer, folk som aldrig kommer i tid, etc.
När jag levde i Sverige var jag missnöjd med väldigt mycket, det var ett djävla gnällande på allt och inget, både
från mig och andra. När jag flyttade till Perú så blev jag ”okej” med det mesta, även det som inte var så bra. En
del av utlänningarna klagar och gnäller hela tiden och detta trots att många av dem bott här i många år. Men min
filosofi är att här kan vi inte ändra på så mycket, utan det är bara att ta det onda med det goda och det finns mycket
av det goda.
Det här är ju ett annat land med så mycket som är annorlunda och det finns en mycket stor faktor i hur jag ser
skillnaden mellan länderna. Här FÖRVÄNTAR JAG mig nämligen INTE att saker och ting ska fungera, det gjorde
jag däremot i Sverige. Här har jag väl också blivit lite lugnare i mitt humör, jag hakar inte upp mig på småsaker.
Nä nu lever jag ett slappt och skönt pensionärsliv och gör det jag är allra bäst på, inte mycket.
OBS!!!! Nu säger Google att jag överskridit min lagringskvot och kan därför inte lägga in fler bilder,
utan att ta bort några bilder och ta bort bilder det är något jag inte tänker att göra. När google bytte program för
folk att göra internetsidorna på så blev några av bilderna krympta. Jag har försökt att återfå dem större men
så långt utan att lyckas.
Nu fortsätter äventyret på denna sida sites.google.com/view/amigorikard2 Ni kan också se en del videos som jag lägger upp på min youtube. Klicka HÄR och ni kommer dit.