Perú 5 Lima

Uppdaterad 11.12.19

11.12.01

Resan ned till Lima började i en Taxi och för första gången fick jag lite oro. Inte för att åka i Taxin för det fungerade perfekt, han kom till och med för tidigt. Nej det började i när jag skulle få min förbetalda biljett. Hade ingen utskriven biljett på papper utan i ett e-postmeddelande på mobilen. Detta hade mannen bakom disken väldigt svårt att förstå. Jag visade honom denna om och om igen, pekade på numret och sa att de är bara du skriver in numret i datorn så ser du att biljetten är betald och klart, men nä.

Sån tur var så kom det en dame som var mera påläst och hjälpte honom lite. Ah gött, nu ska det väl vara klart. Nä då, nu ville han ha betalt också, jag pekade återigen på biljetten, som nu fanns på hans dator, att den är redan betald, men nä. Damen kom till räddning igen och jag fick min biljett.

Nästa problem var att få med min ryggsäck på bussen. De vill att man bara har handbagage på bussen, men Wilfredo fixade det när jag åkte upp från Lima till Trujillo med samma bussbolag. Naturligtvis knorrade säkerhetsvakten men när jag på knagglig spanska förklarade för honom att från Lima och upp hit gick det bra, då ska det väl gå lika bra andra vägen. Han sade några ord jag inte förstod men vinken med handen förstod jag och puh jag fixade det.

Blev inte så många kort tagna på vägen ned, jag filmade desto mer. Upptäckte att i och med bussen ändå skumpar en del så blir bilderna förstås lätt suddiga. Men när jag filmar så följer det så att säga med i guppen. Men några bilder blev det förstås, bland annat på dessa häftiga sandberg. Tyvärr gör bilderna dem inte rättvisa man behöver se dem med egna ögon.

Sanddyner och berg, ska ses i verkligheten.

Mera Sandberg

På vägen ner mot Lima passerade vi en bilverkstad . Åter igen, jag älskar Perú, mycket för att allt inte behöver vara så jäkla perfekt, det fungerar ju ändå.....typ.

Bussresan blev försenad av många olika anledningar och jag anlände Lima en timme för sent. Men där stod Wilfredo och väntade, perfekt. Taxi hem till hans Casa och hjärtligt välkomnade av hans familj. Jag älskar Perú.

11.12.02

Idag tar vi det rätt lugnt, Wilfredo och jag monterade ihop ett bord. Som naturligtvis direkt invigdes av mat som hans hustru och dotter tillagat. Var det gott, ni behöver inte ens fråga, jummy eller rico som man säger här om sådant som är riktigt gott. Lite vila och uppdaterande av sidan och sedan ska Wilfredo visa mig lite av Lima. Jag har det bra nu.

11.12.03

Wilfredo visade mig lite av Lima idag. Trafiken där förtjänar ett eget kapitel men det blir för långt och sammanfattas i två ord, "fungerande" kaos. Här kommer några bilder från Lima.

Palatset

En av alla gågator i Lima

Tomtar fanns det både högt och

lågt

Även Lima har förstås en gubbe till häst som staty.

11.12.03

Resan upp till familjens sommarhus uppe i bergen började förstås nere i Lima. Vi startade redan 6.00, lugnt med trafik. Redan efter drygt en mil blev vägen klart sämre, hålen i vägen blev större och större. Efter kanske en mil till, tog det slut på den lilla asfalt som fanns kvar och nu är det väldigt synd att kalla detta en väg.

Vy på väg upp till huset, här är vägen rätt bra.

Men lite senare blir vägen betydligt sämre, syns tyvärr inte så bra på bilden.

Volvos testbana ter sig löjlig i jämförelse, här kör bilar upp och ner dagligen och att de bara klarar en tur är ett under. Ja nu är det ju inte alla fordon som klarar sig, vi såg en hel del bilar, provisoriskt uppallade under vägen som var under reparation. Med kokande kylare kom vi fram, det tar på bilen att klättra de cirka 2.000 metrarna.

Här låg sommarhemmet i en bördande dalgång med mycket vacker vy åt vilket håll du än tittade.

Coola träd finns lite överallt.

Och gått om blommor är det också här.

Även kaktusen blommar.

Wilfredo och jag tog en promenad för att gå ned i dalgången och kolla in floden, men nu när sommaren börjar är det inte mycket till flod, men under hösten och vintern är den kraftfull.

Rikard vid floden som denna årstid är en liten fors.

Ett litet paradis, en stor tomt med pool plus en trädgård där det fanns alla möjliga frukter. Som Mango, Lucma, Lime, Ananas och en massa andra som jag tyvärr glömt namnen på. Tyvärr var inte frukterna mogna än, sommaren har inte börjat riktigt här än. Tog även en liten promenad i samhället och här fanns allt man behövde, med små affärer, restauranger, verkstäder m.m.

Huset och ägaren him self.

Tanken var bara att stanna över dagen, men vi bestämde oss för att sova över. Det var den lugnaste natten i Perú och perfekt vila inför den långa resan hem till Sverige. På söndag morgon skumpade vi hem vid 7-tiden, tog inte värst många bilder på skumpandet, fungerar bättre att filma då i stället. Får se om jag lägger upp någon film senare.

Väl hemma i Lima fick vi frukosten serverad och sedan var det dags att shoppa. Nu skulle mina sista soles spenderas, Inkamarknaden i marinan var målet, där finns äkta babyalpaca till bra pris. Jag hade tre saker jag ville köpa, en Chullo (mössa), en Poncho, och babyalpacagarn till syrran. Jag fick detta och en hel del till plus en väska att bära allt i, riktigt nöjd var jag.

Shaman Rikard, med krafter ni inte ens visste fanns.

Så börjar det trista med att packa, vi intog, för mig, sista lunchen i Perú. Sedan var det dags att ta farväl, vilket alltid är lika svårt. Wilfredo och Mirtha lotsade mig till flygplatsen och många fler farvälkramar blev det. Vill inte resa hem men där satt jag nu på planet och färden hem började.

Fördriver tiden på planet med att lägga till lite som inte kommit med tidigare. Som t.ex att den 29/11 var det tsunamiövning i Huanchaco. Det blev avspärrat lite här och där och polisbilarna körde runt och skrek ut varningen i högtalare. Annars märkte jag inte mycket av övningen.

Sedan har vi ju dessa bussar med sina inkastare som finns i hela Peru, Cobrador. Dessa Cobradorer skriker till folket på gatan vart bussen ska. Detta gör han genom den öppna dörren eller fönstret, vill man med vinkar man med handen och sedan gäller det att vara snabb. För helst ska bussen inte stanna, Cobradoren hoppar ut genom den öppna dörren, föser upp dig i bussen och hoppar snabbt efter och detta ska som sagt helst ske utan att bussen stannar. Men visst stannar de om det är många eller äldre som ska med.

I Peru har de en egen Cola, Inka Cola, smakar inte alls som Coca Cola. Är gul och väldigt söt, föll mig inte riktigt på läppen. Däremot ett rött vin som också var rätt sött, men där passade det sig bättre. Många kan nog tycka det är för sött, men jag tyckte det var rätt okej, Santiago Queirolo Borgoña.

Som turiststad finns det väl egentligen inte så mycket att se i själva Huanchaco. Det är fram för allt ett surfar och badtillhåll, med en väldigt relaxt atmosfär som jag gillar. Men det finns en hel del att se utanför staden, som gamla storstaden Chan Chan och Moche till exempel.

En sak är säker jag kommer att återvända. Det enda jag inte är nöjd med är mig själv, att jag inte lärt mig spanska bättre. Men nu ska här pluggas så att jag kan föra en konversation med folket också.

11.12.05 22.40 Hemma i Sverige igen och jag saknar redan Perú. Min syster mötte mig på flygplatsen med hundarna. Jag trodde att när Amigo såg mig så skulle han rusa fram och börja "prata" som han brukar. Men när han såg mig gick han lugnt fram till mig och bara ställde sig vid mina ben och tryckte sig riktigt hårt mot mig, jag fick en stor kram. De närmaste dagarna hade han väldig koll på mig och ville vara i närheten hela tiden.

Sverige var inte lika välkomnande när vi åkte från Landvetter, efter 10 minuter körde vi rakt in i årets första snöstorm. Välkommen till Sverige, då vill man gärna vända om och ta första planet tillbaka till Perú.

Jag älskar Perú och landets folk. Jag kommer tillbaka.

Hasta luego, Rikard