Hem > Presentation > Johanna Matsdotter > Muntligt berättande

Muntligt berättande

Ur läroplanens kursplan i svenska, har jag plockat ut två meningar ur syftestexten, och en mening från det lägsta godtagbara kunskapskravet för åk 6.

”Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva.”

”Undervisningen ska även syfta till att eleverna utvecklar förmåga att skapa och bearbeta texter, enskilt och tillsammans med andra.”

”Dessutom kan eleven förbereda och genomföra enkla muntliga redogörelser med i huvudsak fungerande inledning, innehåll och avslutning och viss anpassning till syfte och mottagare.”

Med jämna mellanrum genomför jag muntligt berättande med elevgruppen, där eleverna är med och skapar historien. Jag har en genomtänkt grund med dessa stunder, och kan därför göra detta spontant då det finns några minuter över. Jag ställer mig gärna mitt i elevgruppen, så att jag på ett enkelt sätt kan få kontakt med varje elev. När jag väl är på plats, försöker jag att inleda med något spännande, något som lockar eleverna till att fantisera vidare. ”Nu gott folk, ska ni få höra vad som hände för länge sedan. Det var långt inne i den djupaste skogen, bakom den stora klippan, som en liten, liten…”

Samtidigt som jag inleder med exempelvis dessa ord, ser jag till att ta ögonkontakt med eleverna, och när jag väl tystnar, och ser på någon i gänget, så kommer den oftast med en fortsättning. En nyckelpiga, säger Torsten, och då fortsätter jag berättandet. Den lilla nyckelpigan, som hette… Alma, säger Turid. Nyckelpigan Alma var på väg till… Jättarnas borg, säger Tor. Nyckelpigan Alma var alltså på väg till jättarnas borg, för att där skulle hon träffa den store otäcka… Kungen, säger Taruh. Så där fortsätter det tills vi har fått ihop historien.

Här kommer några punkter att ta ställning till som berättarledare.

Mitt syfte är alltid samma, nämligen att visa det lustfyllda med att fantisera och att skapa en berättande text, (oavsett om det är muntligt eller skriftligt,) och att eleverna på ett prestigelöst sätt ska få tala i gruppen.

Något positivt som jag har märkt vid flertalet gånger, är att de elever som inte vill skriva texter, är mycket aktiva vid de muntliga berättarstunderna.

Jag är ganska tillåtande när det gäller händelser, men jag godtar inte att huvudrollsinnehavarna dör innan det har hänt något. Jag förtydligar med ett exempel.

-Då kommer Storslusken farande och skjuter alla till döds, fortsätter en elev historien.

-Ja, nog kommer Storslusken farande och skjuter på alla, men det ingen visste, var att vapnen hade bytts ut till vattengevär, så när Storslusken sköt, blev bara alla våta, ändrar jag elevens inlägg.

Genom att jag bara ändrar lite av vad eleven har sagt, så kan berättandet fortgå, och eleven kan ändå känna att den har bidragit i berättandet.

När det gäller språket, accepterar jag aldrig könsord eller grova uttryck, men en och annan svordom kan nog slinka med, förutsatt att det passar in i sammanhanget.

Nej, för det jag kan höra efter sådana här berättande stunder, är att en elev som har varit helt tyst, sprudlar av idéer på en fortsättning av historien.

Ja, eftersom att det ingår i mitt huvudsyfte. Men som med allting annat, misslyckande sker, då är det bara att le och gå vidare. Jag minns en gång när jag jobbade på fritids, jag hade bestämt att vi skulle fantisera muntligt, trots att de då ville leka. Jag inledde berättandet, fick väl med mig några få, men det stod inte på förrän någon klämde i med ”Då kom en zombieapokalyps och alla dog!” Vid det tillfället kände jag att det var läge för mig att kapitulera. ”Ja, alla dog, och nu får ni gå ut och leka.”

Några uppmuntrande ord till dig som inte känner dig bekväm med muntligt berättande, men som vill prova, är att släng dig ut och testa. Det är skapandet tillsammans med eleverna som är det viktiga, och att ni har roligt!

I en trång och mörk gränd, i den stora staden, vandrade en lång och argsint…

Johanna Matsdotter

Sunnansjö skola