För många år sedan, på den tiden när jag brukade vikariera som lärare, var jag på en föreläsning på Parkskolan som handlade om hur hjärnan fungerar. Jag minns inte föreläsarens namn, men det jag tog med mig från föreläsningen, är vikten av att göra pausrörelser när man sitter still och arbetar. För att visa att jag har belägg för det jag tror mig minnas, har jag inför detta inlägg, sökt rätt på några källor som påvisar vikten av fysisk aktivitet för hjärnan.

Anders Hansen, specialistläkare i psykiatri, har skrivit flera böcker som handlar om hur hjärnan fungerar. Han har följt forskningen i ämnet de senaste tjugo åren. På Youtube finns det föreläsningar med Anders Hansen, och han säger att fysisk aktivitet är det som tränar minnet bäst, att koncentrationsförmågan blir bättre och att man blir mer kreativ.

Hansen finns med i Kajsa Gustafssons examensarbete Rörelse för lärande: Vilka är lärares kunskaper om och deras förhållningssätt till fysisk aktivitet för ökad inlärning? Högskolan i Gävle, 2019. Gustafsson har sammanställt olika forskares resultat, där det visar att rörelse har en positiv inverkan på elevers skolarbete. Huruvida man bör göra långsamma koordinationsövningar, eller om en promenad ger samma resultat, kan det finnas delade meningar om.

Det som är bra när vi personal får kompetensutveckling i form av stillasittande intagande av kunskaper, är att vi som bonus blir påminda om hur de flesta elever har det dagligen i våra skolor. Oj, så jobbigt det kan vara att sitta still, trots att föreläsningen är oerhört intressant eller att kunskaperna som haglar över en, är mycket användbara. Ont i rygg och ben, vi börjar att skruva på oss och tappar fokus. Vi börjar även att viska med grannen och önskar att det snart nalkas en bensträckare.

Som sagt, nyttigt att med jämna mellanrum bli påmind om vad det är vi kräver av våra elever.

– Sitt still!

– Var tyst!

Min fråga kommer redan här: ger vi eleverna förutsättningar för att klara av att sitta still och vara fokuserade på sina uppgifter?

Pausrörelser behöver inte ta lång tid. Vad man ska göra och med vilka rörelser, spelar antagligen inte alltför stor roll. Passa på att ha roligt samtidigt. För att det inte ska bli stökigt runt omkring detta, kan det vara viktigt att gå igenom med eleverna vad det är som gäller vid pausrörelser. Med en ny grupp förklarar jag att de ska få röra sig med jämna mellanrum, för att de ska orka med, och för att väcka liv i den andra hjärnhalvan som ligger och slumrar. För att det ska fungera, är det av största vikt att de följer mina instruktioner. När jag talar om att pausrörelsen tar slut, då är det på en gång, inte efter en stund. Jag tydliggör även att, om de följer mina instruktioner, kan vi utveckla pausrörelserna, och om de väljer att inte följa dem, kan vi inte ens ha pausgympa.

Eleverna köper konceptet, de gör sin del och jag min. Hur ofta vi gör detta, har jag nu försökt att tänka ut. Ungefär 30-40 minuter sitter klassen som längst, det brukar kännas och synas när det är dags för lite rörelse. Eleverna är duktiga på att säga till, ifall att det glöms bort. Tiden vi lägger ner på det varierar, det handlar om några minuter per tillfälle, inte mycket tid, men det ger så mycket tillbaka i form av glada och arbetsvilliga elever.

Här kommer ett gäng med förslag på vad man kan göra.

• Gör korsrörelser stående med armarna mot benen, alltså höger arm ner mot vänster ben, som man samtidigt lyfter upp, och tvärtom.

• Gå runt det egna bordet eller den egna bänken, framlänges, baklänges, några varv.

• Lek Följa John, kryp under och över bord och stolar.

• Lek kull bland borden/bänkarna.

• Dansa disco till ett par låtar, eller följ rörelserna till någon Just Dance-koreografi.

I Ludvika kommun arbetade det tidigare en rörelsepedagog som regelbundet skickade ut Veckans rörelse till skolor. Övningar som man kunde träna på under veckan med sin klass eller elevgrupp. 

Veckans rörelse kanske vore något att satsa på? Eleverna skulle kunna turas om att vara med och bestämma rörelserna.