Slamhantering står för betydande kostnader, utsläpp och operativa risker vid kommunala avloppsreningsverk. Samtidigt blir framtida avsättningsmöjligheter för avloppsslam alltmer osäkra.
Tekniker som termisk hydrolys och mekanisk slamdesintegration används redan, men ofta som fristående åtgärder med fokus på ökad biogasproduktion. Projektet undersöker i stället hur dessa tekniker kan fungera som integrerade och konfigurerbara delar av reningsverkets samlade process.
Projektet utvärderar både mekanisk slamdesintegration och termisk hydrolys. När slamflockar och mikrobiella celler bryts ned kan organiskt material överföras till löst form. Det kan bland annat ge tillgång till löst COD och flyktiga fettsyror samt frigöra kväve och fosfor till vätskefasen.
Genom att behandla valda slamströmmar och anpassa driftsförhållandena kan processen inriktas mot olika funktioner:
substrat optimerat för biogasproduktion
intern kolkälla för biologisk kväverening
näringsrika sidoströmmar för återvinning
förbättrad avvattning
kontrollerad hantering av mikroföroreningar
Innovationens kärna är inte en helt ny enhetsprocess. Den ligger i hur befintliga och nya desintegrationstekniker integreras med rötning, avvattning, rejektvattenbehandling, näringsåtervinning samt anläggningens mass-, energi- och klimatbalanser.