"Människan är i grunden en kommunicerande varelse och berättelser har i alla tider varit ett sätt att lära om vår historia och spegla vår samtid. Innan skriftspråkets uppkomst var det genom berättandet som vi utbytte kunskaper och erfarenheter.
Idag har vi en uppsjö av olika sätt att kommunicera. Verktygen och sammanhangen är förändrade. I mötet mellan den muntliga berättelsen och den digitala tekniken uppstår det nya möjligheter att uttrycka sig, kommunicera och skapa mening."
Tina Tegnér, DIU 2006,
Arbetet med digitala berättelser ger skolan många möjligheter:
Mångsidigt: Det finns inte en digital berättelse, det finns oändliga variationer.
Kreativitet: Det ger elever möjligheter att utforska olika digitala berättelsers innehåll, form och känsla. Alla medier bidrar på olika sätt i produktionen och elever får möjlighet att laborera och se hur olika uttryckssätt påverkar berättelsens innehåll.
Stora möjligheter till differentiering: Alla elever kan ges möjlighet att visa sina kunskaper på fler sätt än endast de som är bundna till skriftspråket.
Publikt arbetssätt: Digitala berättelser är lätta att publicera publikt. Elever kan därmed få en autentisk mottagare.
Motivation: Viktigt för elevernas kunskapsutveckling är motivation. Ett mångsidigt, kreativt arbetssätt med möjligheter till både differentiering och publikt publicerande är nyckelfaktorer i undervisningen.
Källa: Skolverkets modul Digitalt Berättande Del 1, ”Vad är digitalt berättande och varför ska vi arbeta med det i undervisningen?”