Hur det hela började när Sue Ellen från Tucson i USA gjorde ett impulsköp av en röd hatt. Hon hade just läst dikten ”Varning” av Jenny Joseph och bestämde sig för att ge bort en röd hatt och en kopia av dikten till sin bästa vännina. Hon uppskattade presenten så mycket att Sue Ellen gav bort samma sak till en annan vän, sedan en till och en till. De bestämde sig för att bilda en förening (The Red Hat Society) och att de skulle gå ut och dricka te i full mundering. De inskaffade lila kläder som inte alls passade ihop med hattarna, allt för att likna diktens handling. Det blev succé. Fler och fler ville vara med och de köpte röda hattar och lila kläder. Till slut blev de så många att de fick starta upp nya grupper (chapters).
Sue Ellens hoppades att det skulle spridas världen över och idag finns det Röda Hatt-grupper i alla stater i USA, och I många fler länder.
Varning (Dikt av Jenny Joseph, 1961)
När jag är en gammal kvinna ska jag gå klädd i purpur
och en röd hatt som inte alls passar till
och jag ska slösa min pension på konjak och sommarhandskar
På satinsandaler och så ska jag säga
"det finns inga pengar till smör".
Jag ska slå mig ner på trottoaren när jag är trött
och jag ska glufsa i mig allt som bjuds på
varuhusdemonstrationerna
och ringa i alarmklockor
och dra min käpp längs staketet
och ge tillbaka på min välanpassade ungdomstid.
Jag ska gå ut i tofflor i regnet
Och plocka blommor i regnet
Och plocka blommor i andras trädgårdar.
Och lära mig spotta.
Då kan man gå klädd i förskräckliga blusar och bli allt fetare
Och äta åtta korvar på en gång
eller bara bröd och potatis under en vecka.
Och samla pennor och kritor och ölunderlägg och saker i askar.
Men nu måste vi ha kläder som håller oss torra
och betala vår hyra och inte svära på gatan
och vara ett gott exempel för barnen.
Vi vill ha vänner på middag och läsa tidningarna.
Men kunde jag inte börja smått redan nu?
Så människorna som känner mig inte skulle bli så chockerade
Och överraskade.
När jag verkligen är gammal och börjar gå klädd i purpur