Torpet Pommern under Knista uppträder 1642 under namnet "Skallerbacka", som då strykes och ersätts med "Knista Hammarstången". Mantalslängden 1651 kallar det för "Skvallerhammarn" men 1669 för Pommern. I slutet av 1700-talet byggdes på Pommern ett stort herrgårdsliknande boningshus. Där bodde Jenny Linds föräldrar från 1846 till 1851, då modern dog. Fadern bodde kvar på Pommern till 1853. Pommern revs i oktober 1961 för framdragandet av E4.
I oktober 1946 tillsatte Sollentuna köping en filmkommitté. Kommitténs uppgift var att ta fram en film som skulle visa de orörda resterna av ett äldre lantligt samhälle som man förstod var på väg att försvinna. Filmen var färdig 1951 och premiärvisades i Helenelundsskolans biograf. Snart togs frågan upp om en fortsättning av filmen. Resultatet blev Sollentunafilmen II med "axplock från 1950-talet". Man filmade bland annat vissa områden som snart skulle exploateras, till exempel Edsberg, Häggvik och Rotsunda. Den nya filmen visades för första gången i samband med invigningen av Edsbergsskolan 1962.
Denna film skildrar villastadens framväxt fram till modern tid när Norrviken fick ett nytt centrum. Här berättas om Norrvikens gamla affärer, om skolorna, om det djärva dynamitinbrottet vid Norrvikens station och mycket annat. Den kommundel som idag kallas för Norrviken har förstås en betydligt äldre historia än villastaden. I filmen berättas därför också bland annat om Tuna gård, tillkomsten av Sollentuna kyrka och om de byggnader som finns och har funnits på kyrkbacken.
När övningsområdet på Järvafältet avvecklades köpte Sollentuna kommun 1000 hektar av staten. Sedan skulle marken säljas vidare till Stockholms stad som ett led i planerna för den nya Järvastaden.
Det var åtminstone tanken när kommunstyrelsens dåvarande ordförande Carl Erik Nilsson (C) till slut drog i handbromsen. Kommunfullmäktige hade redan klubbat beslutet som skulle ge 79 miljoner kronor till kommunkassan, men Carl Erik Nilsson drev igenom en ny omröstning och natten till den 12 november 1974 ogiltigförklarades affären med minsta möjliga marginal.
– De hämtade in en magsjuk ledamot och vann med en röst, berättar Anders Ström.
Fem år senare blev Järvafältet ett statligt naturreservat. Och precis som under Kronans tid medför detta sina utmaningar. Idag har reservatet 500 000 besökare per år, och det är inte alltid så lätt att driva ett jordbruk bland alla motionärer, picknicksällskap och kick off-gäng, konstaterar Anders Ström.
Läs hela artikeln på Mitt i Sollentuna.
Referenser