1. Specialister på att dölja svårigheter

De flesta ungdomar som har haft svårigheter med något, blir specialister på att dölja sina svårigheter, det gäller även elever med diagnoser inom NPF. Detta är viktigt att känna till och att vara observant på. När en elev inte vill vara med på en lektion eller fungerar dåligt under en lektion, kan det bero på att där är något moment som eleven har svårigheter med. Ibland kan det vara, för oss, enklare saker som att inte kunna klockan, höger och vänster eller namn på de andra i klassen, men kan även vara saker som att kasta/fånga korrekt, hoppa jämfota eller krypa.

2. Motorik

Motoriska svårigheter är vanligt förekommande bland personer med NPF diagnoser. De motoriska svårigheterna varierar både mellan finmotorik och grovmotorik. När det kommer till idrott och till de äldre åldrarna arbetar jag tidigt med motoriska tester med eleverna. Att veta vilka svårigheter eleverna har är grunden för att förstå vilka hinder och anledningar som finns för att de inte deltar på lektionerna.
Motoriska svårigheter är en del av den diagnosen de har fått, men min personliga uppfattning är att många av eleverna har sina motoriska svårigheter pga. att de inte har varit aktiva och fysiska. Motoriken går att träna upp till det bättre hos eleverna.

3. Den värdelösa idrottshallen

Ämnet Idrott och hälsa skiljer sig mycket från andra ämnen i skolan. Jag upplever att idrottshallen är ett av de större hindren när det inte fungerar för eleverna. När eleverna har dålig fokus i skolan i de teoretisk ämne och bara "sitter av tiden". Påverkar detta främst deras egna insats. Skillnaden är att i en idrottshall syns det tydligt när någon inte deltar på lektionen och personen kan lätt känna sig utpekad. Jag har förstått på mina elever med NPF att det ibland upplevs som jobbigt, när de av någon anledning inte deltar på idrottslektionerna. Om en elev slutar delta i ett teoretiskt ämne så märks det sällan. Att sluta delta i exempelvis i en innebandymatch märks tydligt bland klasskompisar och påverkar själva aktiviteten. Min erfarenhet är att framförallt elever med Autism hellre tar det säkra före det osäkra, och inte deltar för att undvika att denna situationen ska uppstå. Här är det viktigt att vi som idrottslärare alltid är redo att hoppa in, för att inte ojämna lag ska uppstå eller aktiviteter ska sluta fungera.

4. omklädningsrum och dusch

Du vet följande saker: Din elev kan bada på ett badhus, byta om efteråt och duscha tillsammans med samma personer som eleven träffar i klassen när den befinner sig i ett badhus. Men när eleven kommer till idrotten så kan eleven inte duscha och inte byta om med samma klasskamrater. Anledningen till detta är att det är en ny situation och ny miljö. Varje ny förändring kräver tid för att en elev med NPF ska vänja sig, ibland lång och ibland kort. Stöter man på sådana här problem kan det vara bra att börja i små steg. Först vistas i omklädningsrummet tillsammans med andra elever, för att efter en tid exempelvis ta på sig skorna eller byta tröja i denna miljö som eleven känner sig otrygg i. Det får inte uppstå en situation där eleven känner sig otrygg eller tvingad att byta om tillsammans med de andra eleverna.

Ett annat sätt är att helt enkelt låta eleven byta om på en toalett, komma till omklädningsrummet tidigare eller hitta en annan lokal för att byta om i. Med sådana här "deals" är det ofta lättare att få med eleven.

5. Vad är igentligen grunden till problemet?

Om en elev exempelvis börjar bli våldsam och/eller slår sönder saker i sin närhet, då fokuserar man oftast enbart på att den har blivit våldsam eller slagit sönder något. Att eleven inte ska slåss och inte ta sönder saker känner även eleven själv till. I sådana här eller liknande situationer ska man inte fokusera på det som inträffade, utan fokusera på VARFÖR det har inträffat. Svaret på VARFÖR är inte alltid så lätt att utreda. Det kan se ut på följande sätt: Johan drog sönder sin bok > Pga. att Stina stod i vägen för Johan när han skulle till sitt skåp > Johan blev sur på Stina för han var stressad när han kom till skolan > Johan var stressad för han kom inte hemifrån i tid > Johan kom inte hemifrån i tid pga. att han inte kunde hitta tröjan som han hade tänkt ha på sig. I slutändan var det alla dessa situationerna tillsammans som ledde till att boken gick i sönder.

Variationen på svaret till VARFÖR kan i många fall variera och inte sammanhängande för någon utanför. Ett exempel på detta var att jag hade en elev på idrotten som var arg på mig och ville inte delta. När vi väl hade kommit fram till själva VARFÖR så berodde detta på att world of warcraft hade släppt en dålig uppdatering på sitt spel.

6. uppvärmning

Jag precis som många andra idrottslärare har en stor bank av olika aktiveter som lämpar sig för uppvärmning. När jag började arbeta på min nuvarande arbetsplats, hade jag som ambition att genom bl.a. uppvärmningen skapa rörelseglädje för eleverna. Många av eleverna tyckte mina uppvärmningar var roliga, men samtidigt var där en del elever som inte deltog på själva uppvärmnings momentet. De elever som uteblev från uppvärmningen visade sig inte delta för att uppvärmningen varierar från tillfälle till tillfälle.

7. Förförståelse

Förförståelse genomsyrar det mesta vi gör på skolan. Detta kan ha en negativ inverkan på NPF elever i en del situationer. Som när en genomgång blir otydlig. Därför skapar jag förförståelse genom att visa momenten själv eller med hjälp av bilder. Allt för att eleven inte ska skapa en egen felaktig bild av lektionens innehåll.

Förförståelsen är viktigt och mina elever vet alltid att övningarna inte är svårare än att de klarar av dem.

8. Att inte delta är att delta.

Som jag har nämnt tidigare så har många av mina elever aldrig deltagit i idrottsundervisningen på många år och jag är från första dagen i skolan deras största fiende. För att få eleverna att förstå hur idrotten är anpassad för dem så ber vi elever som vägrar delta att helt enkelt att bara sitta och observera. På detta så vis märker eleverna att jag enbart gör saker på idrotten som jag vet att de kommer att klara av.

Att sitta på bänken och titta gäller även när vi gör övningar de inte känner sig bekväma med. Direkt när de känner att "detta vet jag inte hur jag ska göra" eller "detta vet jag inte om jag klarar av", kan de sätta sig på bänken och observera.

Är det under en lagövning som en elev vill sätta sig på bänken för att observera, är det viktigt att vi lärare eller annan personal kan ta platsen så att de andra i klassen inte blir drabbade och eleven som har satt sig ner inte känner att resten av klassen blir påverkade av det.

Denna trygghet är en mycket viktig del för att lektionerna ska fungera.

9. Eleven får inte delta i undervisningen.

Det händer ibland att jag tar en elever åt sidan och förklarar att eleven inte behöver vara med på övningen/lektionen utan enbart att ska observera. Jag berättar som det är, att det vi ska göra kommer eleven ha svårigheter med. I hälften av fallen väljer eleven att utmana sig själv och i en del fall ser eleven detta som en lättnad över att jag som lärare redan har gjort beslutet och de behöver inte brottas med sig själva om de ska göra sakerna eller att gå och sätta sig för att observera.

10. Vet eleven själv om vad diagnosen den har fått innebär?

Allt som oftast möter vi elever med diagnoser som de själva inte vet vad det betyder eller hur det yttrar sig hos dem själva. Att eleven själv förstår dessa delar är det första steget till att kunna arbeta med svårigheterna.

11. Att inte förbereda med material innan lektionen.

Under en period hade jag en praktikant på skolan. Hon hade själv diagnosen ADHD. Hon berättade att, hon som ung, tyckte det var jobbigt när idrottsläraren hade plockat fram mycket material inför en lektion. Hon kände en osäkerhet över vad materialet skulle användas till och fick svårt att fokusera.

När jag börja fundera kring detta börja jag inse detta är rätt logiskt och något jag inte hade funderat på. Problematiken är ibland svår att lösa då en del övningar måste förberedas för att inte ta för stor del av lektionen.

12. Ge Feedback enskilt

I början gjorde jag många gånger felet att jag berömde en elev extra mycket som presterade bättre än förväntat eller över sin förmåga.

Detta tolkades ibland hos de andra eleverna att de inte hade gjort en så bra lektion. När mitt mål egentligen var att stärka en elev.

Numera ber jag eleven att stanna efter lektionen för att ge beröm och positiva feedback. De första gångerna blir eleven orolig och förväntar sig negativ feedback, men lär sig rätt snabbt att det inte är så farligt med dessa samtal.

När jag bett en elev stanna ett par tillfällen efter lektionen är det även lättare att säga saker som "jag tror nog att du kan prestera bättre på detta"

13. förtroende och realation

Utan förtroende och relation mellan lärare och elev är det svårt att få eleven att delta på idrottslektionen. Jag måste som lärare även ta mig tiden och låta elever diskutera deras intresse med mig. Jag har märkt att relationen mellan mig och eleverna ökar i takt med att jag ställer frågor om deras intresse, mer än bara lyssnar när de berättar om dessa. Detta har medfört att en hel del kvällar har gått åt att spela de tv-spel jag aldrig trodde jag skulle spela och läst information om stridsvagnar. Bara för att kunna kunna ställa djupare frågor där eleverna kan vara den som undervisar mig.