Friidrott består utav flera olika grenar och en del är lättare att ersätta än andra när mina elever har svårigheter med att genomföra aktiviteterna. Många av de hjälpmedel vi idrottslärare redan använder vid exempelvis längdhopp och höjdhopp fungerar bra som hjälpmedel till elever med diagnoser. Oftast är det elever som har svårigheter med koordinationen som har det svåraste i längdhopp och höjdhopp.
Det är viktigt att inte ge eleverna möjlighet att jämföra sig med varandra och att de inte tävla tillsammans mot varandra.

Att springa är sällan ett problem för mina elever. Det är oftast tävlandet mot andra som är problemet. En del av mina elever tycker inte om att där står andra vid startlinjen. Några upplever det jobbigt att de andra deltagare får reda vilken tid de har sprungit på. Som många andra skolor arbetar jag för att eleverna ska tävla mot sig själva.

Jag startar alltid med att själv visa hur man startar och hur man använder kroppen för att få ut maximal hastighet. Elever jag möter med svårigheter att koordinera kroppen för att får ut maximal löpning, har lättast att rätta till dessa delar under kortare distanser, som exempelvis under 10 meter som upprepas flera gånger.

Elever med ADHD har en tendens att ha svårt att "planera" sina resurser när det kommer till längre löpningar. Oftast förbränns energin alldeles förtidigt och de orkar knappt ta sig den sista sträckan mot målet. Om en elev har svårt att lära sig att använda sina resurser på ett korrekt vis, har vi använt oss av en "löpcoachen".

Ett alternativ kan vara att använda sig av löpband för elever med NPF som har svårigheter att springa på bana eller slinga. Genom löpband kan elever lättare se hur långt de har kvar. En vanlig företeelse på löpbandet kan dock vara att de lägger en för hög hastighet så fort de har lite ork och därför pendlar mellan att gå och springa.

Detta har vi ej möjlighet att genomföra på min skolan.

Tresteg och längdhopp bearbetar jag inte på något annorlunda sätt.
I höjdhopp använder jag metoden med twistband som ofta används i de lägre åldrarna. Bandet spänns upp mellan stolparna för att skapa en mindre rädsla för att skada sig på ribbban när man hoppar. När de är bekväma med att hoppa byter jag ut till normal höjdhoppsribba. Många av de elever som är rädda för höjdhopp, är de elever som inte har deltagit på tidigare höjhoppslektioner på högstadiet.

Om kastgrenar är en ett hinder för eleven, så satsa på att arbeta med elevens intresse som start för att få igång eleven.

Tycker eleven om bilar, låt eleven kasta en ratt

Tycker eleven om datorer, låt eleven kasta en gammal laptop.

Tycker elev om böcker... ja låt eleven kasta en bok.

På sådant här sätt har jag lyckats få elever som inte vill delta i kastgrenar att delta. I spjutkastning har jag inte stött på problemet att eleverna inte vill delta (så länge som det inte är tävling och man ska jämföra sina resultat.). Skulle det situationen uppstår är det nog så att jag hade försökt att hitta ett föremål att träffa med spjutet istället för att byta ut själva spjutet.