Slutuppgift Hatt

Utgångspunkt och intention

Jag har sedan länge tänkt göra en hatt och såg det som en bra utmaning till slutuppgiften. För att hitta inspiration sökte jag på nätet och fann en hatt med detaljer som jag gillade. Både den "knöliga" men samtidigt symmetriska formen och att tova in andra material lockade mig.

Jag bestämde mig tidigt för att jobba i blåfärgad brun finull från Åddebo som jag använt i flera andra moment under kursen. Till det la jag vita lockar av Leicester och ett blått garn för att skapa ränder nere vid brättet. Tanken var också att kunna använda garnet till att få med min form. Jag gjorde en provlapp för att testa att tova in band av siden, men det blev inte bra så jag bestämde mig för att hålla mig till ullmaterial.

Min ursprungliga form är böljande och har i flera andra moment lett in mig på vattenrelaterat tänk. Det ihop med ordet ytspänning har funnits med även in i min skiss av hatten.

Överväganden

Jag ville inte att hatten skulle bli för tjock så jag planerande för två lager av ull. Mallen jag gjorde i byggplast utgick från mitt huvudmått gånger 1,3 för krympmån 30 % på bredden och 1,5 på höjden, detta med tanke på att jag planerade för att göra fyra veck.

I början av våttovningen upplevde jag att ullen inte gick att massera ihop. Jag var istället tvungen att badda ullen med vatten och såpa ett bra tag innan jag upplevde att det fäste. Ullen fastnade i min hand flera gånger och mönstret jag lagt ut höll sig inte på plats som tänkt. Efter mycket arbetande filtades till slut ullen samman. Då jag trodde att den var fast nog för att ta bort plasten upptäckte jag att fram- och baksida inte fäst tillräckligt på ena sidan. Det glapp som uppstått bildade två delar som gick omlott som "fenor" på brättet.

Jag lät detta vara kvar och funderade på om och i så fall hur jag skulle kunna göra detta misstag till en kul detalj. Medan jag funderade bearbetade jag hatten till rätt storlek och huvudform. När omkretsen kändes lagom använde jag klänypor för att markera vecken som jag sedan sydde med vanlig sytråd.

Jag märkte att hatten trots min noggrannhet hade vissa ojämnheter. Några tunnare partier bättrade jag på med lite mer ull som jag först nåltovade fast och sedan masserade in med vatten och såpa tills det "sjönk in".

Till slut bestämde jag mig för att ta bort den misslyckade detaljen, klippte av den och arbetade sedan med nåltovning och mera våttovning för att jobba bort klippytan så att det såg likadant ut som övriga brättet. Jag bestämde mig också för att göra ett veck mer än planerat från början och att sy dem alla med vitt brodergarn för att förstärka vecken visuellt.

Kvalitet och uttryck
För att vara min första hatt känner jag mig hyffsat nöjd. Formen blev något toppigare än jag önskat och den kunde varit något lite tjockare. Det finns små partier som är tunnare än andra om man synar hatten med en lampa bakom. Men det är inget som syns vid direkt anblick och hatten känns inte skör utan har ett stabilt om än hemmagjort uttryck. En hatt som passar en kulturtant för en promenad i parken bland färgsprakande höstlöv.

Lärdomar och utveckling framåt
Jag har lärt att det går att rädda en skapelse genom att inte ge upp utan fortsätta bygga på och forma vidare. Ull är ganska tillåtande. Efter de första timmarna hade jag tankar på att börja om på ett nytt projekt, så från det till att vara ganska nöjd, betraktar jag som en positiv utveckling.

Jag gillar väldigt mycket att låta saker växa fram och brukar även när jag syr inte följa mönster slaviskt. Därför är det en utmaning att hålla fast vid en skiss till 100 %, och när det gäller tovning så tror jag att det är en fördel att kunna tänka om och utgå från vad som händer. I det här fallet gjorde det att jag ändå valde att ta bort det misslyckade partiet för att hålla mig till skissen i möjligaste mån.

När jag gör en hatt nästa gång tänker jag att jag skulle göra den något tjockare och blanda i ull som tovar sig lättare för att ändå kunna skapa former som håller sig på plats mer.