Musikaliska termer

musikaliska termer

Musiktermer och musikaliska begrepp

Den som sysslar med musik, t. ex. körsång, kommer med tiden att träffa på ett språkbruk som kan behöva sin förklaring.

Här följer en kort presentation av några termer och förklaringar till dem:

Några termer:

A capella = utan ackompanjemang

A vista – direkt från notbladet

Ad libitum (ad lib) – efter behag

Arrangemang – bearbetning

Bindebåge – binder samman notvärden

Cantabile – sångbart

Coda – svans eller avslutande del

Con bocca chiusa – (med sluten mun), sångsätt, brumkör ofta som accompanjemang till solostämman

Da capo – omtagning från styckets början

Doce – mjukt

Fine – slut

Fraseringsbåge – visar musikaliska fraser

Legato – bundet

Maestoso – majestätiskt

Melismatisk sång – två eller flera toner för varje stavelse

Opus – verk

Pizzicato (pizz) – genom knäppning på stråkinstrumentets sträng anslås tonen

Punkter förlänger tonvärden

Scjerzo – skämt

Solo – en person utför stämman

Staccato – kort anslag så att notvärdet blir mindre

Syllabisk sång – en ton för varje stavelse

Tonalitet – lagbundenhet i musiken

Tonika – skalans första ton, grundtonen

Tutti – alla stämmor deltar

1. Toner /tonhöjd

Toner, indelas i en fem stamtoner som betecknas i engelsk tradition med bokstäverna ABCDEFG (men ofta räknas som CDEFGAB).Efter tysk tradition används H istället för B och det blir då CDEFGAH. De italienska stamtonsnamnen är do rem i fa sol la si.

Oktav = 8 toner i följd, exempelvis, c till c: c d e f g a h c

Pianoklavaturen omfattar ca 7 oktaver, den mittersta oktaven kallas ettstruktna och sedan följer åt höger med ökad tonhöjd två-, tre-, fyr- och femstrukna oktaven. Gör vi åt höger, mot minskad tonhöjd så har vi lilla oktaven, stora oktaven, kontraoktaven och subkontraoktaven.,

Diskant, tonområdet från ettstrukta oktaven och uppåt

Bas – tonområdet nedanför ettstrukna oktaven.

Ett exempel på hur Stämmorna kan fördelas på en pianoklaviatur

Stämmor

Bas = mörk mansröst, ung D till e1

Baryton = mellan tenor och bas

Tenor = ljus mansröst, omfattar cirka c1 till a2

Alt = mörk kvinnoröst, omfång ca g-f2

Mezzosopran, röstlägen något lägre än sopran

Sopran = ljus kvinno- eller barnröst, omfång cirka c1 till a2

Coutertenor = man som sjunger i falsett i liknande sopranstämma

Symboler och beteckningar

Notskrift. Vilken not som avses kan anges i form av punkter i ett fem linjers system (åtminstone i det västerländska systemet, det finna även andra system).

På 800 talet angavs bara om melodin gick uppåt / eller nedåt \, på 1000 talet satte man prickar på olika höjd som en slags markering av tonhöjder, på 1400 talet angavs även rytmen.

Klav, ett tecken för att markera vilken ton som avses på viss linje (eller mellan linjer)

G klav, ett tecken (ursprungligen bokstaven G) för att markera tonen G

F klav, ett tecken (ursprungligen bokstaven F) för att markera tonen F

Repristecken anger att det som är inom tecknen ska sjungas/spelas om igen.

Förtecken: korstecken, #, framför noten ger höjning ett tonsteg (ofta svart ton på pianot), b tecken framför noten ger sänkning

Fasta förtecken, alltid i början av notsystemet, tillfälliga förtecken inne i notsystemet framför aktuell not

Intervall mellan två toner, exempelvis mellan två tangenter på pianot.

Liten sekund = halvt tonsteg

Stor sekund är ett helt tonsteg

Dynamik: tonstyrka

Skala (från italienskans ord scala som betyder trappa eller stege).

Diatoniska skalor, ss dur-skalan och moll-skalan

Skalan får sitt namn av utgångstonen som är detsamma som grundtonen. En c durskala har alltså c som grundton.

Kromatiska skalor – omfattar alla tolv halvtonstegen inom oktaven

Pentatoniska skalor – (pente=fem, tonus=ton) finns flera, den vanligaste har inga halvtoner och vilken ton som helst kan vara grundton.

Heltonskalor – har ett helt tonsteg mellan varje ton

Tonarter:

Tonstegsföljden är 1 1 ½ 1 1 1 ½  som för C-durskalan blir CDEFGAB  (alternativt skrivet som CDEFGAHC). dvs enbart vita tangenter på pianot.

Vid transponering av en skala flyttar man tonstegsföljden ett eller flera steg.

Utgår vi således från d tonen istället för c tonen så får vi D-durskala med tonerna DE#FGAB#C där vi ser att F och C är höjda (till svarta tangenter på ett pianos klaviatur).

Tonartsbyte kan göras för att höja eller sänka en stämma så att den blir mera lättsjungen.

Med gitarr kan det enkelt göras genom att förkorta alla strängarna, exempelvis med en spännklämma

Det finns 12 dur-tonarter och 12 moll-tonarter som även kan kallas  Kors-tonarter och b-tonarter

Kvintcirkeln visar tonarterna systematiskt från C-dur (utan förtecken) och sedan fyller man på med allt fler höjnings eller sänkningstecken

Parallelltonarter - varje dur-skala har en parallell moll-tonskala i vilken alla toner ligger 1.5 tonsteg nedanför (till vänster om) motsvarande ton i durtonskalan. Det finns även harmonisk moll (där skalans sjunde ton är höjd ½ tonsteg)och melodisk moll.

C dur, (utan höjnings eller sänkningstecken), tonstegsföljden: (1,1, ½ 1,1,1, ½) utgående från C, dvs bara de vita tangenterna på pianot.

Kors-tonarter

Dur-tonarter: med höjningstecken ( tecknet #)

G-dur – ett #

D dur – två #, tonstegsföjden (1,1, ½ 1,1,1, ½) utgående från D innebär att F och C får #förtecken (för de överhoppade f och c).

A dur – tre #

E dur – fyra #

H-dur – fem #

F#dur – sex #

Moll-tonarter: med höjningstecken ( tecknet #)

e moll – ett #

H moll – två #

F#moll – fiss-moll - tre #

C#moll – ciss-moll - fyra #

G#moll – giss-moll – fem #

D#moll –diss-moll – sex #

Be-tonarter

Dur-tonart: ( med sänkningstecken, (tecknet b )

F-dur – 1 st b

Bb-dur – 2 b

Eb-dur, ess-dur, – 3 b

Ab-dur, ass, – 4 b

Db-dur, dess, - 5b

Gb-dur – gess, 6 b

Moll-tonarter: (med sänkningstecken )

D-moll – 1 b

G-moll – 2 b

C-moll, - 3 b (i treklang tonerna C, Eb, G)

F-moll – 4 b

Bb-moll – 5 b

Eb-moll, essmoll, - 6 b

Intervall – avståndet mellan två toner i form av tonsteg

Rena – samma ton, 2,5 tonsteg, 3,5 tonsteg eller 6 tonsteg (prim, kvart, kvint eller oktav)

Stora – ett tonsteg, två tonsteg,

Små – halvt tonsteg, 1,5 tonsteg, 4 eller 5 tonsteg

Ackord

Ackord = samklang av toner i harmoni

Treklang = tre samklingande toner, ex C E G, (= C-dur treklang)

Fyrklang = fyra samklingande toner

Femklang = fem samklingande toner

Molltreklang, exempelvis Cm treklang

Ackordens olika lägen: samma samklang men med olika notföljd (dvs olika tangenter på piano) kan erhållas med

undertonsvariation.

Genom att välja vilken ton i ackordet som ska vara underton kan man få fram olika lägen för ett och samma ackord.

Med ett c-dur-ackord (med grundtonen/undertonen C) blir tonerna i ackordet CEG, men byter vi grundton kan det bli EGC eller GCE. Det första läget kallas för grundläge, det andra för tersläge och det tredje för kvintläge.

Exempel på ackord:

C = c-dur =  tonerna C E G (Grundläge),  E G C (Tersläge), G C E (Kvintläge).

Cm = c-moll  = tonerna C, bE, G   (obs. E är sänkt)

Cm7 = (C-moll-septimaackord) tonerna C, bE ,G, A#.

C7 = (C-dur-septimaackord) tonerna C, E ,G, A# 

A = a-dur =

Am = a-moll =

Am7 = (A-moll-septimaackord)

A7 =

B = H = h-dur =

B7 = H7 =

D=  d-dur =

Dm =

D7 =

Em = e-moll =

E7 =

F = f-dur

G, g-dur =

Gm = g-moll =

G7 =

2. Tiden, takt och rytm

Tonens längd visas av notens utformning, dess Notvärden anger hur lång tid en ton ska vara i förhållande till andra toner.

Helnot, är den längsta tonen, räknas fyra takter i fyra fjärdedelstakt (symbol = oval)

Halvnot, hälften så lång som helnoten, (symbol = oval + skaft)

Fjärdedels, hälften så lång som halvnoten,(symbol = fylld oval + skaft)

Åttondels hälften så lång som ovanstående, (symbol = fylld oval + skaft med flagga)

Sextondels hälften så lång som ovanstående, (symbol = fylld oval + skaft med två flaggor).

Trettiotvåondels hälften så lång som hel ovanstående, (symbol = fylld oval + skaft med tre flaggor)

osv.

Pauser och pausvärden

Helpaus, samma tid som heltonens tid

Halvpaus, som halvnoten

Etc.

Takt – ett sätt att indela följden av noter i avdelningar, ofta genom återkommande betoning noter i en puls.

Taktstreck – markerar var en takt börjar eller slutar. (i medeltida notskrifter saknas taktstreck)

Takternas numrering kan ske vid taktstreckn och är ett sätt att underlätta när man vill finna en viss takt i en notskrift

Upptakt: del första delen i ett musikstycke, det som står före första taktstrecket.

Taktarter- enkla eller sammansatta (i regelbunda eller oregelbundna).

Tvåtakt – räkna ett två, ett två, osv

Tretakt – räkna ett två tre,  ett två tre, osv.

Fyrtakt – räkna ett två tre fyra

Etc för Sextakt, Niotakt, Tolvtakt, Femtakt, Sjutakt etc

Synkop: om betoningen förskjuts från stark /betonad till en svag /obetonad taktdel.

Upptakt: första delen i motiv före ett taktstreck

Tempo

Grave – långsamt allvarligt

Largo – långsamt brett

Lento - långsamt

Adagio - långsamt

Andante- lugnt gående

Moderato – måttligt rörligt

Allegretto – ganska raskt

Allegro - raskt

Vivace - livligt

Presto - snabbt

Accelererande (acc) = tilltagande hastighet

Ritardando (rit) = avtagande hastighet

A tempo – återgå till tidigare tempo

Fermat – förlänga noten eller ackordet uppemot dubbla tiden

Fysik och musik

En ton fysikaliskt sett är en jämn svängning med en viss frekvens (=antal svängningar per sekund = Hz). Låga toner har låg frekvens och lång våglängd. Förhållandet mellan två toner som ligger en oktav från varandra är att den högre tonen har dubbelt så hög frekvens. Kvinten har förhållandet 3:2, kvarten 4:3, stora tersen 5:4, stor septima 15:8. Matematiskt har vi en enklare relation ju renare konsonansen mellan tonerna är. Tonen normal A (A i ettstrukna oktaven) har frekvens 440 (=svängningar per sekund). Resten av frekvenserna kan sedan lätt beräknas utifrån denna tons frekvens. Vid stämning är alltid oktaven exakt enligt matematiken medan övriga toner ofta avviker lite grand, s k tempererad ton. Ett A en oktav över normal A får alltså frekvensen 880 Hz.

Historiskt sett har det funnits en hel del olika normaltonsdefinitioner. I ett system från 1858 bestämde parisakademin normaltonen till 435 (dubbel)svängningar per sekund. Under barocken fanns en normalton för kör- och kor-musik som var anpassad till kyrkorglarna, medan den profana musiken hade en kammarton som normalton. Idag anges normalt normaltonen till 440 svängningar per sekund.

Tonstyrkan kallas ofta ljudtryck och kan beskrivas som tonens amplitud där våghöjden speglar hur stora tryckvariationerna i luften är

Klangfärgen beror bland annat på antalet övertoner till grundtonen. Klangen blir ljusare med flera höga övertoner som harmonierar med grundtonen. En tenor klassas högre om han kan åstadkomma en röst med höga övertoner. Om övertonerna inte harmonierar får rösten en gäll klangfärg.

Ljudets utbredning i luft är cirka 340 meter per sekund. Ljud som reflekteras och återkommer till örat en tiondels sekund senare uppfattas som eko. Inte minst i kyrkor kan ekoeffekten vara slående. För att eko ska uppfattas får avståndet mellan ljudkälla och lyssnare vara minst 17 meter. Är avståndet kortare uppfattas det istället som en efterklang.Ett annat problem med ljudets utbredning är när exempelvis orgel och kör befinner sig på ett visst avstånd från varandra. Då måste organisten inse att ljudet når fram senare än synen av dirigenten.

Akustik är läran om ljudets utbredning

Ton- och musikpsykologi – undersöker hur toner intervall ackord etc egenskaper ur psykologisk synvinkel. I området ingår även ton-minne, förmåga att uppfatta tonhöjd och styrka och andra egenskaper som relativt eller absolut gehör. Musikpsykologi undersöker ävdn hur musik uppfattas, inlärs mm.

Musikinstrument är alla redskap som kan användas för att åstadkomma musikaliska toner och ljud. Tonerna åstadkoms genom att man får något att vibrera.

Rösten är förmodligen det vanligaste instrumentet, ett som nästan alla människor har med sig. Här är det strupens stämband som vibrerar. Den kan användas ensamt som i solosång eller tillsammans med andra som i körsång samt med eller utan andra musikinstrument.

Stränginstrument har det gemensamt att de får en sträng att vibrera. En pilbåges sträng kan sjunga med en viss ton. Många strängar på en båge ger en enkel harpa. Och sätts strängarna fast i en trä eller stålram har vi Pianot där strängarna fås att ljuda med en hammare som är ansluten till tangenten.

Blåsinstrument . I en blockflöjt, liksom i en kyrkorgel är det en luftström som bryts mot en egg vilket får luften att vibrera. Tonen avgörs av längden på röret. En tomflaska kan på liknande sätt fås att åstadkomma en ton och genom att fylla flaskor med olika mängd vatten kan man få fram olika toner eftersom rörets längd ändras.

Elektroniska instrument, finns av flera slag, gemensamt är att de kan ge elektriska svängningar som efter mer eller mindre bearbetning via högtalare kan ge ljud och musik.

MIDI = dataspråk och kommunikationsstandard för att ange toner, tonlängd, instrument mm. En midi file (text) kan omvandlas till ett musikstycke av exempelvis en dator med ljudkort som genererar de önskade tonerna och deras karaktär.

Musik baseras på ljud som är variationer i lufttryck som når örat och får dess trumhinna att vibrera vilket via små ben förstärks och påverkar vätskan i öronsnäckan och skapar där nervimpulser som när de når hjärnan avkodas och ger oss en upplevelse av ljud som i vissa fall uppfattas som musik.

Tonhöjd: När ljud av olika frekvens blandas uppstår nya ljudupplevelser som upplevs som mer eller mindre vackra. I en följd kan tonerna utgöra en melodi.

Tonstyrkan, Ljudvolym/dynamik: Genom att variera hur kraften med vilken ex en sångare sjunger är kan man åstadkomma olika musikaliska upplevelser.

Tonens längd /Tiden: Hur länge varje ton eller kombination av toner hörs och hur långa pauserna är påverkar puls och rytmik i musiken och är grunden för takt, tempo och rytm