Historia

Av de tre syskonreligionerna är judendomen äldst.
Idag finns det ungefär 14 miljoner judar, men långt ifrån alla dessa är aktivt troende.
För troende judar är livet uppbyggt kring Torah, Guds lag och undervisning för Israels folk.
Torah styr alltifrån vad som får ätas, vilka dagar man inte får arbeta till vilka kläder man får ha på sig och hur man får raka sig.
Israels Gud har ett namn. Detta namn är så helig att det inte får yttras och därför säger man ofta ”HERREN” eller ”’adonay” (hebreiska för Herre).

Abraham

Guds svar på världens ondska är att kalla en man vid namn Abraham (1800 f.v.t).
Abraham vände sig bort från sina avgudar och började tillbe den enda sanne Guden.
Gud lovar att göra Abraham till en fader åt många folk, och genom detta folk skall Gud ställa världen till rätta. Alla folk skall bli välsignade och komma till tro på Gud.
Men trots Abraham är över 100 gammal så tvivlar inte på att Gud är kapabel att fullfölja sitt löfte.

Guds löfte till Abraham:
HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” (1 Mos 12:1-3)
Gud lovar Abraham ett land och att hans efterkommande skall bli ett stort folk (Israel). Genom detta folk skall alla hednafolk bli välsignade.

Abraham får två söner: Isak och Ismael. Judarna spårar sitt arv via Isak.
Isaak föder två barn: Jakob och Esau. Jakob har en speciell relation med Gud och Gud ger honom ett nytt namn: Israel.
Jakob/Israel får tolv söner – vilket blir Israels tolv stammar.

Efter en svält i landet flyttar folket till Egypten. Men efter ett par generationer så blir folket förslavat.
I fångenskapen i Egypten så ropar folket ut efter en befriare, och Gud för fram Mose (c.a 1400 f.v.t)
Gud befriar folket från Egypten genom Mose och genom att sända svåra plågor över Egyptens folk.
Folket vandrar ut från landet och samlas vid Sinai berg. Där får folket ta emot Guds lag: Torah.
Gud och Israels folk ingår i förbund med varandra. Om folket håller Guds bud skall de blir välsignade och få del i landet som Gud lovat Abraham. Men om de inte sköter sig skall Gud straffa dem och kasta ut dem från sitt land (exil)
Folket kommer in i Kanaans land (dagens Israel/Palestina).

Med tiden etableras ett kungadöme i landet (ca. 1000 f.kr).
David blir den förste riktige kungen och han regerar över hela landet Israels guld ålder.
Fler krig och förskingringar
Med tiden förtrycktes folket på nytt och år 63 f.kr tog Romarna över landet. Exilen var inte över.
Dessa förutsättningar, minnena från Davids tid och de profetiska löftena om ett slut på exilen gjorde tanken om Messias starkare.
Messias - en gestalt som skall befria folket och få slut på fångenskapen ge frid åt världen, och föra kunskapen om Gud och hans Torah till alla folk.
Enligt judarna har inte Messias kommit ännu.
Några judar runt det första århundradet trodde att Messias hade kommit – deras tro fick namnet ”kristendomen” med tiden.