CAROLAS BERÄTTELSE

Skriven 7 maj 2017
Min resa tillbaka till livet som började i slutet av november 2015. Jag ska försöka sammanfatta mitt liv före jag blev testpilot hos Robban i Borlänge. Jag hade varit sjukskriven över 4 år.

Jag har diagnosen ME/CFS. Jag sov ca 14 timmar/dygn och låg resten av tiden. Jag var aldrig pigg. Det spelade ingen roll om jag sov lite eller mycket en natt. Jag var ändå helt slut när jag vaknade. Det kunde ta upp till två timmar före jag orkade stiga upp ur sängen efter att jag vaknade.

Jag brukade kort förklara att duschade jag orkade/kunde jag inte köra bil eller körde jag bil orkade/kunde jag inte duscha. Det blev ett steg sämre och jag fick sluta köra bil helt. Jag kunde inte duscha de veckorna mannen var borta på jobb för då orkade jag inte ta hand om sonen.

Jag fick assistent för att vi höll på att gå under helt och det var vår räddning. Hon fick ta över allt jag inte klarade av och jag kunde använda min lilla energi till att vara mamma.

Jag tålde inget ljus, ljud, dofter eller stress och frös nästan alltid. Jag hade ofta ont i halsen och ömma körtlar på halsen. Allt jag gjorde tog min energi.

Jag hade ständig hjärndimma och jag mindes ingenting. Jag kunde stiga upp från soffan för att hämta något från köket men när jag kom fram mindes jag inte varför jag gått till köket.

Nacken låste sig ofta och huvudvärken kom hela tiden. Jag gick på akupunktur minst varannan vecka för att få syre till hjärnan. Min ME läkare kunde avläsa på min rygg att min hjärna inte fick syre. Jag kunde svimma när jag stod för länge just för att hjärnan inte fick syre.

Detta skrev jag till ME läkaren: ” Min kropp är hela tiden som jag skulle ha feber/ flunsa. Mina muskler är utmattade, har blivit sämre i kraften i armarna nu sista tiden. Jag har inget minne, det som inte är uppskrivet finns inte. Svårt att koncentrera mig, har svårt att ta in vad folk säger. Glömmer fort vad dom sagt, eller det går nog aldrig in. Lång återhämtning om jag gjort något. Ibland dagar, ibland veckor att komma tillbaka till ”normal” trötthet. Sover ofta eller rättare sagt alltid på dagarna, allt från 15 min till 2 timmar. Måste som sova av toppen på tröttheten, blir som svimfärdig.”

Jag fick min ME diagnos sommaren 2014. Före det hade jag gjort en massa utredningar bla. sömnutredning, datortomografi, magnetröntgen, blodprover, ryggmärgsprov och arbetsutredning.

Jag hade även legat inne på akuten tre gånger. Ena gången med misstänkt blodpropp, andra gången misstänkt stroke/tia attack ( höger sida slutade fungera) och tredje gången med sådan fruktansvärd huvudvärk att det kändes som huvudet skulle sprängas. Jag fick genomgå datortomografi och ryggmärgsprov. De misstänkte faktiskt att det var borrelia men som alltid visade det ingenting.

Läkarna ville bara psykförklara mig men jag sade varje gång ”jag är INTE deprimerad utan jag är FRUSTRERAD för att jag inget orkar!!”

Det här var en kort ”snäll” förklaring. Nu övergår jag till det som är roligare att läsa om.

Jag anmälde mig som testpilot till Frekvens behandlingen Biocharger. Behandlingen skulle ”döda” svamp, bakterier, virus och ge helande energier. Jag minns att jag var livrädd hur jag skulle fixa 15 stycken behandlingar på åtta dagar. Vad skulle min kropp säga? Den som inte fixade något och inte orkade med ljud och ljus (som maskinen har) och en massa människor som jag också blir trött av. Jag skulle bo ensam på hotell (tänkte att kanske städpersonalen hittar mig om jag faller av helt). Idag fattar jag inte att jag vågade åka iväg själv. Jag har frågat mannen hur han vågade skicka iväg mig? Han svarade ”Vad hade vi för val?” Jag orkade aldrig läsa på före vad det var för maskin. Jag tänkte bara om den så dödar mig så är det bättre än det liv jag har. Jag hade pratat med Robban så jag kände mig trygg.

Jag reste själv iväg från Åland till Borlänge i slutet av november 2015. Jag minns inget av själva resan. Det första minnet jag har är att Robban ringde mig på tåget och sade att Jonny möter upp mig( det vad guld värt).Jag glömmer aldrig när jag steg in på HKH och det kommer en stor ”nallebjörn” och möter mig. Det var Robban i egen hör person

Robban skickade mig genast till maskinen och helt plötsligt hade jag suttit tre gånger istället för två och hjälp jag som var rädd för två gånger. Snälla Borlängebor förde mig till hotellet och guidade mig lite så jag skulle hitta tillbaka följande dag.

Första kvällen var jag nog helt slut men jag hade ju rest den dagen också. Sen löpte det på och jag var trött på kvällarna men kunde bra stiga upp följande dag. Promenerade t.o.m. dit varje dag tre km men hem fick jag alltid åka. Första nätterna vibrera det i alla celler. Tredje natten sov jag nio timmar och kände wow jag hade sovit en normal sömn som jag inte hade gjort på flera år. Jag brukar skoja och säga att min hjärna vaknade på toan på HKH. Plötsligt en dag när jag varit där flera dagar så var jag åter igen på toa. Jag sprang hela tiden för jag drack så mycket vatten som man ska göra. Helt plötsligt ser jag en dusch. Var kom den ifrån??? Tydligen hade den varit där hela tiden men min hjärna såg den inte. Jag kommer ihåg att jag blev riktigt rädd då hur min hjärna fungerade. Jag gick snabbt och satte mig igen och sade inget åt någon eftersom jag tänkte att då burar de in mig. I dag har vi skrattat åt detta många gånger men jag lovar att jag skrattade inte då. Jag tänkte att vilken tur att jag hade slutat köra bil. De sista tre kvällarna av åtta så var jag så pigg att jag var och simmade och badade bastu på hotellet. Detta hade inte hänt på år och dagar.

Jag kom hem en fredag kväll. Lördagen var jag helt slut och hade druckit på tok för lite så jag mådde riktigt apa. Söndagen när jag vaknade så var min hjärndimma borta. Helt otroligt, jag kunde tänka.

Detta skrev jag på söndagen: ” Vätskebalansen återställd, fy f*n vad jag mår bra! En kompis satt just på andra sidan bordet och nästan grät för att hon tyckte jag såg så pigg ut. Jag lovar att håller detta i sig ska jag också gråta GLÄDJETÅRAR??

Idag träffade jag mitt gamla jag. Klippte genast sönder en sprillans ny klänning för att jag tyckte att jag kunde sy den bättre själv. Har inte rört symaskinerna på över 4 år, (är hobby sömmerska) endast nöd laga och lappa. Mitt huvud är så klart, ?lycka?”

Sen kom utrensningarna som hette duga med kroppsvärk i varenda cell, huvudvärk och hosta mm. Detta varade ca två veckor och sen har det bara blivit bättre. Sömnen var den stora förändringen eftersom jag började sova med kvalité. Jag kände varje morgon WOW jag har sovit bra. Jag började få mera ork.

Nu var vila och åter vila det viktigaste. Jag får vara glad att jag var så dålig att jag måste ha assistent. Det är tack vare assistenten som jag faktiskt har fått återhämta mig. Behandlingen tog på och även om jag blev piggare så är vilan otroligt viktig fortfarande. I två månader kände jag hur det pulserade i mina celler efter behandlingen.

Detta skrev jag tre månader efter:

”Det stora är nog att jag inte har nån hjärndimma mera, gör sällan också ”tokiga”saker som jag gjorde förut. Sen är det sömnen, nu har jag kvalité på den. Förut sov jag massor och var lika slut ändå, nu kan jag vakna pigg. Min nacke är också mycket bättre, den låste sig hela tiden och så blev det huvudvärk. Går på akupunktur, men nu räcket det med 1gång/månad. Förut gick jag minst 2 gånger/månad, ibland mera för att få syre till huvudet och slippa huvudvärk. Min akupunktur/massör säger också att jag inte mera är lika spänd. Känner att han kommer mycket djupare i musklerna nu. Och som jag känner så får jag ”healing” varje natt nu när jag får sova med kvalité. Nu är jag på gång hela dagarna utan att krascha, (försöker vila men glömmer tyvärr bort) men jag mår ändå bra följande dag. Vågar också köra bil igen och kan duscha, har inte feber känsla heller mera. Blir nog trött men aldrig mera förlamande trötthet. Så sammanfattningsvis så är jag jättenöjd att jag vågade delta i frekvens behandlingen. Helt frisk är jag inte men jag känner hopp att bli det. Nu längtar jag till April”.

Jag deltog på nytt i april 2016, denna gång 30 behandlingar à 22 min svamp, virus, parasiter, bakterier + 25 min i MWOn.

”Kom hem i fredags efter 10 intensiva dagar. Utrensning har sakta börjat, värker lite här och där. Men ville berätta en skojig grej som hände på färjan. Gick till taxfree och när jag passerade parfymerna så tyckte jag att det DOFTA GOTT. Jag brukar få lätt panik av alla dofter/lukter och rusa förbi. Ska bli spännande att se vart detta leder. Även min ljudkänslighet vart bättre, dom sista dagarna kunde jag sitta utan öronproppar. När jag var där i November satt jag med öronproppar och fingrar och bad alla att vara tysta. Denna gång har jag kunnat vara med och hålla låda”

Förändringen blev väl inte så stor efter denna period för jag hade ju redan blivit så mycket bättre tidigare. Jag märker att det sakta sakta bara blir bättre. Mitt hopp denna gång är att kunna få cykla igen. Förr när jag provade så kom jag typ 100-200 m eftersom jag fick sån mjölksyra i benen att det var bara att stanna och promenera hem. På sommaren provade jag och det gick att cykla. Vilken glädje, jag kunde cykla två km, pausa och cykla tillbaka och jag mådde bra även dagen efter.

Nu borde jag vara nöjd att jag har ett någorlunda ”normalt” liv, förutom att jag behöver assistenten till allt tungt. Men när jag har fått smak på livet så vill jag bli helt frisk och det hoppet har jag fått nu.

Nu väntar jag med spänning på vad Robban hittar på härnäst. Han vet att jag står redo som testpilot igen.

I augusti lägger han ut att nu blir det en Borrelia studie i samarbete med Titti Alvarsson och jag anmäler mig genast. Den startade i oktober 2016. Denna gång var jag på plats första dagen och första tiden. De andra gångerna hade jag deltagit i slutet på studierna. Det är 30 behandlingar á 22 min och jag gör mina behandlingar på nio dagar denna gång.

Denna gång var det levande blodanalys som Titti gjorde. Titti hittade på mig mykoplasma, anaplasma och borrelia både spiroketer och i cystform. Luften gick lite ur mig, jag tyckte jag ju var så bra. Men detta förklarar varför jag inte är helt bra. Nu började jag undra hur mycket jag hade haft när jag ändå hade blivit så mycket bättre. När jag landat i detta att jag faktiskt har borrelia så var det bara att börja ta tjuren vid hornen. Mykoplasma visste jag själv att jag hade för jag reagerade så starkt redan i april när jag fick testa rent mykoplasma program. Min mykoplasma satt i bihålorna och efter sex dagar fick jag göra ett extra blodprov.

Jag skrev detta då: ” Hej är så glad så jag måste bara berätta! Är i Borlänge och fick ta ett ”mellan ”blodprov, bara för att Robban , Titti och jag var så nyfikna på vad har hänt på 6 intensiva dagar, kommer att köra 9 dagar. Jag hade från start Mykoplasma, Anaplasma och Borrelia. Idag var Mykoplasma och Anaplasman borta och Borrelian minskat massor:-) Jipiii!!!”

Denna gång bestämde jag mig för att dricka ännu mera vatten för att lindra utrensningen. Det som hände var att jag blev svullen och såg ut som jag skulle föda en frekvensbaby. Robban har alltid förespråkat gall/lever reningar och kaffelavemang. Jag gjorde en före jag åkte i april. Men denna gång gav jag mig inte tid och nu fick jag äta upp det. Det var bara att börja och kan bara berätta att det kanske inte är det roligaste. Men när man känner att detta gör under så fortsätter man. Jag har sedan oktober fram till nu maj gjort över 10 st reningar och massor med kaffelavemang. När man dödar en massa i kroppen så är det bra att hjälpa levern att städa ut.

Jag blev också mycket trött efter denna behandling. Den tog på och den var kraftfull. Åter igen var det vila som gällde. Efter sex veckor åkte jag på nytt till Borlänge och gjorde ny blodanalys. Det visade i princip samma som då efter sex dagar, mykoplasman och anaplasman var borta och lite kvar av borrelian. Jag passade på att sitta 10 gånger i MWOn när jag varit så trött och efter det så blev jag piggare.

I januari 2017 fick jag chans att åka en sväng igen till Borlänge före studien var slut. Jag var där fem dagar. Jag satt både i biochargern och MWOn och efter detta har jag inte ännu tagit nytt prov.

Idag mår jag relativt bra men längtar till att vara helt frisk. För det är jag inte utan jag har ännu en bit kvar. Eftersom jag har sovit mycket i många år så tar det ett tag för kroppen att komma igen. Jag har fortfarande problem med att ha armarna upp eller huvudet ner. Jag har ingen kondition men hoppas på att kunna börja bygga upp den. Jag blir fortfarande trött om jag gör för mycket så jag måste tänka efter vad jag gör. Det stora är att nu kan jag göra saker igen. Förr kunde jag inte det. Jag har börjat träna hunden en gång i veckan och det är lycka att få vara lite ”normal ”. I skrivande stund sitter jag i garaget på mannens kontor och skriver. På samma gång har jag loppis i garaget på allt vi har städat ur hemma. För nu ska det gamla ut och det nya in. Spännande tider! Även här har det varit underbart att få leka ”normal” en stund när det kommit in kunder och handlat.

Robban brukar säga att jag var en zombie när jag kom dit första gången och jag lovar det var bara förnamnet.

Nu ska jag avslöja en sak. Alla har vi drömmar och jag har redan sen första gången jag var till Borlänge drömt om att köpa en Biocharger till Åland. Jag sade redan då, att när jag blir frisk så ska jag starta upp något för att hjälpa andra. Nu är jag ju inte frisk ännu.

Men en dag sade mannen: ” men jag är frisk och jag blir snart pensionär och behöver ha något att göra, vi startar” Vem blev inte lyckligare än jag, nu kan jag bli frisk på hemmaplan och vi kan hjälpa andra i samma situation.