Sankt Sigfrids griftegård är den största begravningsplatsen i Borås, med en yta på 30 hektar. Den är placerad på en höglänt grusplatå vid Viskan, strax bortanför de sydvästra delarna av Borås tätort. Här finns en av de första minneslundar som anlades i Sverige.
Griftegårdens utformning bestämdes genom en tävling 1940, där dåvarande stadsarkitekten i Borås, Harald Ericson, avgick med segern. Det vinnande bidraget tog stor hänsyn till de naturliga förutsättningarna i området, och anpassade utformningen av begravningsplatsen efter landskapet. Resultatet blev en skogskyrkogård dominerad av björk och tall, där naturen än idag är mer framträdande än gravplatserna. I mitten av begravningsplatsen finns också en sjö, vilket bidrar till känslan av ro och frid.
På griftegården finns fyra begravningskapell, som alla är sammanbyggda med krematoriet. Det största av dessa är Uppståndelsens kapell, som är den byggnad som dominerar begravningsplatsen. De andra kapellen är Hoppets, Minnets och Evighetens kapell.
Kapellkrematoriet ritades, precis som resten av begravningsplatsen, av Harald Ericson som här hade hjälp av kyrkoföreståndaren Berndt Schmidt. Byggnaden har byggts om och till 1954, 1962 och 1969, efter ritningar av Harald Ericsen.
Begravningsplatsen togs i bruk 1940, men byggnaden med krematorium och kapell invigdes först fyra år senare. Den är byggd i två våningar, med tydlig inspiration från Skogskrematoriet på Skogskyrkogården i Stockholm, som invigdes 1940. Krematoriekapellet är vitputsat på utsidan, och taket täcks av kopparplåt.
Griftegården är uppkallad efter Sankt Sigfrid, Västergötlands och Smålands apostel och enligt traditionen den förste biskopen i Växjö. Sigfrid brukar avbildas med biskopsdräkt och ett kar med tre huvuden. Enligt traditionen tillhörde dessa huvuden hans tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman - en präst, en diakon och en subdiakon. När Sigfrid befann sig i Västergötland för att döpa Olof Skötkonung rånmördades systersönerna av smålänningar (värendbor) och när deras morbror återvände till Växjö fann han deras huvuden i ett kar som flöt på Växjösjön.
Sigfrid ska ha varit ärkebiskop av York i England, som skickades till Sverige av kung Mildred för att missionera. Han byggde enligt legenden en kyrka i Växjö, och enligt vissa källor var han även biskop i Skara. Källorna är motstridiga, och vissa historiker hävdar att varken Sigfrid eller kung Mildred har existerat. Legenden om honom skulle i så fall kunnat vara ett sätt att ge legitimitet åt Växjö stift.
Klart är i vilket fall att Sigfrid var ett av de mest populära helgonen i Sverige under medeltiden, och det finns flera kyrkor uppkallade efter honom.