”Jag är rädd och lever med ständig ångest”

Han är 22 år, jobbar heltid, är skötsam och älskar Sverige – landet han vuxit upp i. Ändå hotas Carlos nu av utvisning till ett land han knappt känner. Hans enda ”brott”? Att hans mamma sökte trygghet här i Sverige när han var barn.

– Jag har gråtit många gånger och lever med ständig ångest över att förlora allt jag byggt här, säger Carlos.

Carlos Ernesto Valencia Samayoa kom från El Salvador till Sverige som 13-åring tillsammans med sin mamma. Det var ett nytt och främmande land – nytt språk, ny kultur – men han kämpade sig in i gemenskapen, lärde sig svenska och blev en del av samhället.
Under nio år har han gått i svensk skola, fått vänner och har i dag fast jobb och egen hyresrätt i en Stockholmsförort. Han drömmer om att slutföra gymnasiet och läsa vidare till speldesigner på universitetet. Gymnasiestudierna fick han avbryta för att få det arbetstillstånd han behövde för att kunna få stanna i Sverige.

Men det hjälpte inte.

Mammans kamp – och regeländringarna som förstörde allt

Carlos mamma kom till Sverige som asylsökande men fick avslag. Hon arbetade hårt och fick till slut arbetstillstånd och uppehållstillstånd, vilket även Carlos fick via familjeanknytning.
När hennes arbetsgivare lade ner verksamheten försökte hon ansöka om nytt tillstånd genom anknytning till sin svenske make. Myndigheter och advokater försäkrade familjen om att de kunde göra det från Sverige. Men efter nästan tre års väntan kom beskedet: ansökan borde ha gjorts från hemlandet.

När de tvingades resa ut för att göra om processen hade Carlos hunnit fylla 18 år. Han kunde inte längre ingå i mammans ansökan och blev kvar i Sverige för att på egen hand söka asyl – en ansökan som fick avslag. 

Tack vare tidigare regler kunde han då ansöka om arbetstillstånd genom så kallat spårbyte och fick ett tvåårigt tillstånd.

Men när regeringen den 1 april 2025 avskaffade spårbyte försvann hans möjlighet att förlänga tillståndet. Hans nuvarande arbetstillstånd löper ut den 13 februari 2026. Om inget ändras måste han lämna Sverige – landet där hans mamma idag har lagligt uppehållstillstånd och är gift med en svensk man.

Ett främmande land och en osäker framtid

Carlos pratar spanska men har aldrig bott ensam i El Salvador. Han saknar bostad, arbete och trygghet där. Nästan hela hans familj bor i Sverige eller Honduras, och hans enda kontakt i El Salvador är en farmor som mestadels bor i Honduras.

– Jag har ingenstans att bo, inga kontakter som kan hjälpa mig, inget körkort där och jag vet inte ens om jag har ett aktivt personnummer eftersom jag inte har bott där sedan 2016. Jag har heller ingen utbildning avslutad där, vilket gör det extremt svårt att få jobb. Det känns verkligen som att jag skulle tappa en del av min identitet. 

När han besökte El Salvador som turist 2019 utsattes han för hot från kriminella grupper – något han berättade för Migrationsverket när han sökte asyl.

Men ändå fick han avslag.

Hotet om utvisning har satt djupa spår. Carlos har fått diagnosen ångest och lever med ständig oro.

– Jag har gråtit många gånger och fått panikattacker. Jag vill inget annat än att få leva här, säger Carlos som i princip straffas för något som hände när han var barn. 

Om han tvingas lämna Sverige skulle han motvilligt flytta till Spanien, där han åtminstone kan språket. Men det är inte där hans framtid finns.

– Jag vill inte börja om i ett annat land, säger Carlos.

Stöd från vänner och arbetsgivare – och en namninsamling

Carlos arbetsgivare på Lindra Second Hand, hans vänner och familj är förtvivlade över situationen. Carina Manteskog, mamma till Carlos vän Jolina, är illa berörd av att han tvingas ut ur landet:

– Carlos är en jättesnäll och rar kille, väldigt ordentlig och skötsam. Han är mild och hjälper alltid alla han kan. Det är inte den typen av människa vi vill bli av med i Sverige.

Carina har nu engagerat sig och startat en namninsamling för att försöka stoppa utvisningen. 

En vädjan om rättvisa

Carlos fall visar hur unga människor kan drabbas hårt av regeländringar, även när de gjort allt för att integreras och bidra till samhället. Han tvingades till och med att avbryta sina gymnasiestudier för att följa reglerna. 

– Det känns otroligt jobbigt och orättvist. Jag ser mig själv som en del av Sverige. Jag vill inget hellre än att få leva mitt liv här, jobba, studera och bidra. Jag ber bara om en chans att stanna i det land som är mitt hem, säger Carlos.

Av Linda Hellum
Kommunikatör och journalist
linda.hellum@gmail.com

Länk till namninsamlingen