SÅ HÄR DRABBAR DESSA INHUMANA REFORMER:
ÄKTA HISTORIER FRÅN RIKTIGA MÄNNISKOR

Nedan klistrar vi en ett antal storys från riktiga människor hur reformerna med dramatiskt sänkta ersättningar drabbar.
Fyll på med din egna story direkt på vår Facebooksida:
https://www.facebook.com/groups/arbetssokandes.ratt.till.liv

EXEMPEL 002: FB-GRUPPEN "Varning för Arbetsförmedlingen" / Anonym deltagare

Behöver råd.

Jag är 61,5 år och har varit arbetslös i snart 3 år.

En okänd handläggare från Arbetsförmedlingen ringde plötsligt i slutet av oktober och frågade vad jag gör för att komma närmare arbete.

Jag berättade att jag aktivt söker jobb och att jag samtidigt valt 4 distanskurser på högskolan som motsvarar 200 % studietakt. Jag förklarade att föreläsningarna är inspelade och att jag kan lyssna på dem utanför arbetstid eller avbryta direkt om jag får jobb.

Jag vill inte förlora statusen som långtidsarbetslös och deltagare i programmet Jobb&Utvecklingsgaranti, eftersom det finns arbetsgivare som letar efter att få stöd om de anställer långtidsarbetslösa.

Jag skickade in intyg där det tydligt står 4 kurser med 50 % studietakt var.

Samma dag fick jag besked att jag räknas som 50 % arbetslös / 50 % studerande. Ingen annan information i beslutet gällande hur det påverkar min ersättning.

Jag uppfattade det som att hon lät mig vara kvar i Jobb- och utvecklingsgarantin så att jag snabbt kunde ta ett jobb om det dök upp.

När aktivitetsstöd från Försäkringskassan för oktober kom såg jag att min ersättning 462 kr/dag halverats till 231 kr för dagar då jag räknas som studerande. Först då förklarade Försäkringskassan att det beror på AF:s beslut om 50 % studietakt. Men jag läste i verkligheten 200 % och blev klar med alla tentor.

Jag tog 80 hp på 5 veckor för att det var sen antagning och klarade 8-veckors studier på 4 veckor.

Nu har 3 veckor redan gått av tiden för att överklaga AF:s beslut om studiernas omfattning. Utbetalningen för november kommer att ligga på cirka 4 620 kr brutto😑.

Jag vet inte om det går att överklaga eller om det ens är värt det. Jag är rädd att om jag begär ändring så kan de klassa mig som 100 % studerande i efterhand, ta bort mig ur programmet retroaktivt och att jag då hamnar under de nya reglerna med ännu lägre ersättningsnivå framöver. 

Först var jag stolt över mig själv för att jag klarade uppgradera mina kunskaper genom hårda studier. Nu känner jag mig hopplös och uppgiven - var det värt att anmäla sig som studerande..?

Vad är bäst att göra i ett sådant fall? Hur kommer det att se ersätningsmäsigt  ut för mig nu och framöver om jag får bifall på överklagandet?

EXEMPEL 004: FB-GRUPPEN "Varning för Arbetsförmedlingen" / Anonym deltagare

Jag fick en riktig “julklapp” från Arbetsförmedlingen i år.

Tydligen räckte det inte att aktivitetsstödet redan sänkts – nu vill de dessutom ta ifrån mig resten av pengarna och kasta ut mig ur jobb- och utvecklingsgarantin.

Motiveringen?

Att mitt fortsatta deltagande inte “kan antas förbättra mina möjligheter att nå målet” och att “syftet med programmet därmed inte kan uppnås”.

Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli ifrågasatt, eller känslan av att bli avskriven.

Jag har kämpat, följt deras krav, gjort det jag kunnat. Och ändå får jag beskedet att jag – som person – inte anses vara värd en chans till. Som om jag inte längre är värd att investera i.

Det här handlar inte bara om pengar. Det handlar om trygghet. Om att kunna betala hyran. Om att få känna att någon faktiskt tror att jag kan ta mig vidare.

Jag önskar att de såg människan bakom ärendenumret.

Att de förstod att sådana här beslut inte bara är paragrafer – de slår direkt in i vardagen, rakt in i magen.

Jag försöker hålla ihop, men just nu känns det väldigt tungt.

EXEMPEL 006: FB-GRUPPEN "Varning för Arbetsförmedlingen" / 

Vi som sökt soc som komplettering pga rådande omständigheter & fått avslag.. Överklaga beslut..!

Hur många är vi?

Läs svaren här: https://www.facebook.com/groups/641932989744071

EXEMPEL 008: Artikel i Arbetet – https://arbetet.se/2025/09/03/panikslagen-arbetslosa-agneta-far-klara-sig-pa-6000-nar-stodet-andras

Artikeln i korthet:
• Agneta kommer att få sin månadsinkomst efter skatt nertrappad från 11 000 kronor till 6 000 kronor i april nästa år, vilket ger henne ångest och osäkerhet om hur hon ska klara sig.

• Från 1 oktober 2025 gäller nya regler för a-kassa och aktivitetsstöd, där stödet trappas ner snabbare, vilket påverkar 25 000–30 000 personer som redan nått gränsen.

• Regeringen menar att nedtrappningen ska stärka arbetslinjen, men kritiker anser att det snarare gör det svårare för långtidsarbetslösa att få jobb, eftersom minskade ersättningar inte ger dem tillräcklig motivation eller resurser. [KOMMENTAR FRÅN OSS PÅ ARTV: "Inte ger dem tillräcklig motivation" är en inkomplett formulering tycker vi. Borde formuleras som att människor mals sönder och går sönder över total hopplöshet av att se det sista av någon slags liv tas ifrån dem. Grymhet som egensyfte.]

EXEMPEL 010: LINKEDIN: Offentligt Inlägg av Cecilia SaberiCecilia Saberi

Jag kan inte minnas en enda gång jag gråtit av ilska efter ett tv-program. Men nu väller frustrationen fram. Jag försöker fortfarande bearbeta känslorna efter söndagens Agenda (Utbildad & arbetslös) där arbetsmarknadsministern Johan Britz fick sitta i den heta stolen och få “svåra” frågor av Camilla Kvartoft. Eller, en het stol är det ju inte om man känner sig rätt bekväm i den. Camilla ställde frågor, han log, pratade lugnt, han undvek att svara på dem. Systematiskt. Hon gjorde ett försök till. Sen gav hon upp. Det är ungefär så det går till i intervjuer idag.

Jag tror inte att ni som sitter med jobb förstår allvaret i att vara arbetssökande idag. Jag själv förstår det knappt. Det är som en panik som bubblar upp, sätter sig i magen och man pendlar mellan hopp och förtvivlan hela tiden, varje dag. Man lär sig att vad som helst kan hända vem som helst. Jag som alltid arbetat, sen jag var 15 år. Alltid tyckt om att arbeta, varit en omtyckt kollega, levererat och adderat värde, nu är jag lämnad åt mitt öde. Jag har sökt 40 jobb på 4 veckor. Jag vet inte vad det är för fel. Jag har 18 års erfarenhet och är grym på det jag gör. Jag har jobbat på några av Sveriges, och världens mest välkända företag. JAG FÅR INTE IN EN ENDA FOT. Kan ni försöka föreställa er vad det gör med en människas psyke när man känner att man gör, och gjort allt rätt men det funkar ändå inte. Man hamnar på en mörk plats. 

Jag, med en idrottsbakgrund, förstår mer än de flesta, att det handlar om att mentalt orka härda ut. Men jag vet inte hur jag ska hitta den mentala styrkan längre. När politiker pratar om att vi som hela livet gjort rätt för oss, försäkrat oss mot oförutsedda händelser i arbetslivet, nu av Tidöregeringen och Arbetsmarknadsministern kallas för bidragstagare. Förstår ni vad det gör med oss? Man känner sig som en belastning. Man känner skuld och skam. Gaslighting på den allra högsta politiska nivån. Vi har gjort allt rätt by the book och ändå står vi mitt i den mest oväntade livskrisen någonsin. Man är misstrodd tills dess att motsatsen bevisats. Den ekonomiska stressen leder till en psykisk ohälsa som i sin tur gör det svårare att ta sig ur den onda cirkeln man befinner sig i. Man flyttar problemen och kostnaderna från A-kassan till sjukvården och socialtjänsten. 

Arbetslösheten är stor och komplex. Jag håller med Johan Britz i att konjunkturen behöver vändas. Så långt är vi överens. Men det är hur vi, medborgare, arbetslösa akademiker (i mitt fall) blir behandlade under tiden som verkligen skulle bidra till ett välmående och starkare Sverige. Det här var en gång i tiden ett av världens tryggaste länder. Vad är det som sker? 

Om våra politiker inte ens kan acceptera att vi har ett problem - hur ska de kunna lösa det?

Jag skriver för min egen skull, för alla andra som sitter i samma båt och för dom som kommer hamna i den om vi inte ändrar kurs.