1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David.
2
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
men min frälsning är fjärran.
3
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
och om natten, men jag får ingen ro.
4
Dock är du den Helige,
den som tronar på Israels lovsånger.
5
På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6
Till dig ropade de och fick hjälp,
på dig förtröstade de och kom ej på skam.
7
Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.
8
Alla som ser mig hånar mig,
de spärrar upp munnen,
de skakar på huvudet:
9
"Anförtro dig åt Herren!
Han skall befria och rädda honom,
han har ju honom kär."
10
Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11
På dig är jag kastad ända från modersskötet,
redan i moderlivet var du min Gud.
12
Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,
och ingen finns som hjälper.
13
Tjurar i mängd omger mig,
Basans oxar omringar mig.
14
Som glupande och rytande lejon
spärrar de upp gapet mot mig.
15
Jag är lik vatten som hälls ut,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16
Min kraft är uttorkad som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen,
du lägger mig i dödens stoft.
17
Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
mina händer och fötter har de genomborrat.
18
Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19
De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.
20
Men du, Herre, var inte långt borta,
du, min styrka, skynda till min hjälp!
21
Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld.
22
Fräls mig från lejonets gap
och från vildoxarnas horn
- du bönhör mig.
23
Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
24
Ni som fruktar Herren, lova honom,
ära honom, alla Jakobs barn,
bäva för honom, alla Israels barn.
25
Ty han föraktade inte den förtrycktes elände
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte för honom,
när han ropade lyssnade han till honom.
26
Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen,
jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
27
De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall lova honom.
Era hjärtan skall leva för evigt.
28
Alla jordens ändar skall tänka på det
och omvända sig till Herren.
Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
29
Ty riket är Herrens,
han råder över hednafolken.
30
Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe.
Inför honom skall de böja knä,
alla de som far ner i stoftet,
de som ej kan hålla sin själ vid liv.
31
De efterkommande skall tjäna honom,
kommande släkten skall få höra om Herren.
32
De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som skall födas,
att han har gjort det.
SFB
https://www.biblegateway.com/passage/?search
Andakt med Jonas Nilsson: Korsdag och segerdag
Jonas Nilsson är präst, missionär och assistent vid gästhemmet i Hjälmseryd och i Finska vikens inre. Han är även presesråd i Svenska kyrkans Fria Synod.
Reflektion av Åsa-Karin Brunninge
Åsa-Karin är sjuksköterska och ordförande för organisationen Livsval. Hon bor i Lekeryd med sin familj.
”Barnmorskan som gav mig abortpillren sa att det inte var något liv. Att det jag hade i magen var Ingenting. Det är konstigt, för det där Ingenting - det finns inte någon annan i mitt liv, undantaget mina andra barn, som påverkat mig och mitt liv så mycket som just detta Ingenting.”
Många kvinnor som genomgått en abort lider i det tysta. De vågar inte berätta om sitt lidande eftersom de fått höra att livet i magen var Ingenting. Aborten skulle ju vara kvinnans väg till frihet och kontroll. Men det blev något annat. Det blev ett liv i bundenhet, med en stor sorg som man bär men inte kan dela eller få förståelse för, det var ju Ingenting. Det blev ett liv med skuld över att man valt att avsluta ett liv, som alla sa var Ingenting, och man känner skam över situationen.
Men Gud såg att det var Någon, ett barn som Han skapat och gett liv. Även Gud lider över varje barn som aborterats och Han ser kvinnornas smärta. Han vill förlåta, hela och ge frid åt den som med uppriktigt hjärta vänder sig till Honom.
Denna skärtorsdag minns vi Herrens stund i Getsemane och hur Han varit som vi i allt och förstår varje mänsklig smärta. Låt oss frimodigt vända oss till Honom i bön:
Herre, Du som ser det som ingen annan ser. Du känner sorgen, skulden och smärtan som
bärs i det fördolda. Möt varje kvinna med Din nåd, lyft av bördor och ge förlåtelse, läkedom
och frid.
Amen.
Andakt med Per Ewert
Per Ewert är forskare, författare och direktor för Claphaminstitutet. Han bor i Forserum i Småland med sin fru Therése.
Andakt med Torbjörn Aronsson
Torbjörn Aronsson är rektor för Skandinavisk teologisk högskola, docent och doktor i kyrkohistoria.
Reflektion av Solange Lahtinen
Solange Lahtinen är tidigare KD-politiker. Hon driver tillsammans med maken Youtube-kanalen Micael & Solange, och paret är verksamma i Nordupplandskyrkan i Tierp.
Många går in i en tid av fasta och eftertanke – 40 dagar av bön, reflektion och hjärtats uppriktighet inför Gud. Det är en tid att se det som är dolt, att höra Hans röst och låta Hans sanning väcka oss ur vår förblindelse.
Jag vill börja med något personligt: Jag själv är ett sådant barn som nästan inte fick leva. Jag skulle ha aborterats, men jag fick leva. Jag är tacksam för min biologiska mammas val, för min adoption, för livet jag har fått och för mina egna barn. Gud hade en plan för mig redan innan jag föddes – och Han har en plan för varje barn, ofödd som född.
Vi lever i en tid där många blundar för det mest grundläggande av allt liv. Det ofödda barnet ses ofta som “en klump” när det handlar om abort, trots att vi själva talar om att vara “med barn” under graviditeten. Men låt oss vara ärliga: bara för att vi inte ser barnet med blotta ögat betyder det inte att det inte finns. Sanningen är klar: barnet är ett liv, från första stund det blev till.
Psalm 139:13–16 säger:
"Du har skapat mina njurar, du har vävt mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Dina verk är underbara, jag vet det väl. Mina ben var inte dolda för dig, när jag skapades i hemlighet, formades i jordens djup."
Gud ser livet, även innan vi ser det. Han har skapat varje barn med en unik plan, och redan i moderlivet är det ett fullständigt och värdefullt liv.
Men vi måste vakna! Varför kallar vi det ett barn när det växer i magen, men reducerar samma liv till “en klump” när vi pratar om abort? Det är inte bara inkonsekvent – det är orättfärdigt och livsfarligt. Och vi kan inte stå tysta.
Ordspråksboken 31:8–9 säger:
"Öppna din mun för de stumma, för de som är utsatta och för de fattiga! Försvara de svaga och behövande, rädda dem från de ogudaktigas hand."
Kanske har du burit skulden eller smärtan av beslut som släckt ett liv – kanske din egen eller någon annans. Jesus vill förlåta, hela och upprätta. Han vill ge frid där det har varit skuld, och mod där det har varit rädsla. Hans kärlek når även in i det som verkar förlorat eller brutet.
Jag kan inte vara tyst längre, därför har jag lämnat mitt parti och alla mina uppdrag. Vi kan inte se på medan våra politiker överväger att skriva in abort i grundlagen. Våra lagar ska skydda, inte ge plats åt angrepp på de mest försvarslösa.
Jeremia 1:5 säger:
"Innan jag formade dig i moderlivet kände jag dig, innan du föddes helgade jag dig, jag utsåg dig till profet för folken."
Varje barn är känt och älskat av Gud långt innan födseln.
Samhället behöver barn – inte bara som en resurs, utan som en välsignelse. Barn välsignar familjer, församlingar och hela landet. Om vi upphörde med aborter och istället gav stöd, hjälp och uppmuntran till mödrar och fäder, skulle vi se en blomstrande framtid – barn som växer upp och bygger landet, tar hand om varandra och fortsätter Guds välsignelse på jorden.
Vi kristna måste resa oss. Vi måste tala sanningen med kärlek, men också med tydlighet:
Vi ska värna de oföddas rätt till liv.
Vi ska uppmuntra kvinnor att behålla sina barn och ge stöd där det behövs.
Vi ska agera, inte stå tysta.
Psalm 127:3 säger:
"Se, barn är en gåva från Herren, livets frukt är en belöning."
Låt oss tillsammans göra skillnad. Låt oss höja våra röster för de barn som inte kan tala för sig själva. Låt oss stötta kvinnor och familjer, förändra kulturen, och se sanningen som den verkligen är: varje ofött barn är ett fullvärdigt liv, skapat och älskat av Gud. Låt oss inte vara tysta.
Stå upp. Tala. Stöd. Älska. Skydda liv!
Andakt med Björn Håkonsson
Björn Håkonsson är leg. psykolog, författare och diakon i katolska kyrkan.
Andakt med Janne Smetana
Janne Smetana är pastor i Sackeuskyrkan i Umeå, en församling som tillhör Missionsprovinsen och är ansluten till Evangelisk Luthersk Mission. Han är också redaktör för tidskriften Till Liv.
Daniel 9: 6, 17-19:
Vi har syndat och gjort orätt, vi har varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Min Gud, vänd ditt öra hit och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se vårt land Sverige. För det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt!
Amen.
Andakt med Peter Artman
Peter Artman är präst i Svenska Kyrkan och regional ledare för Sverigebönen i Västra Götaland. Han bor på Orust med sin fru Anita.
Reflektion av Johanna & David Byman
Johanna och David bor i Borås. Johanna är styrelseordförande i organisationen Människovärde och David är pastor i församlingen Borås Kristna Center.
I slutet av 5 Mos förnyar Gud sitt förbund med Israel samtidigt som Gud påminner Israel om förbundets löften och även de förbannelser som kommer drabba dem om de bryter mot förbundet. I kap 30:15 och framåt varnar Gud Israels folk för att börja följa de ogudaktiga seder och avgudadyrkan som de kringliggande folken följer. Gud uppmuntrar och uppmanar Israels folk att föröka sig i landet och hålla Gud helig.
När människor följer Gud förväntas vi även välja liv. Gud säger i kap 30 och vers 19 ”Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva…”
Gud är en Gud som är för livet. Han har en plan för varje litet liv som växer i sin mammas mage.
I Sveriges riksdag planeras en ändring av vår grundlag där ”rätten till abort” ska skrivas in.
En sådan lag kommer bli en förbannelse för vårt land. Framförallt för att vi som nation väljer att i grundlagen lyfta bort det mänskliga värde och beskydd som alla födda människor anses ha. Men även för att det blir ett stort steg bort från det Gud har och planerat för vårt land.
Därför vill vi idag uppmuntra till att be om att denna lag inte kommer röstas igenom. Låt oss be att livet ska få segra och att människovärdet och rätten till liv ska få vinna seger i Sverige.
Andakt med kardinal Anders Arborelius
Anders Arborelius är romersk-katolsk kardinal och biskop för Stockholms katolska stift.
Av Frankie Fouganthin - Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=98765907
Andakt med Daniel Viklund
Daniel Viklund är frälsningsofficer, sångare och författare. Han är verksam som kårledare på Frälsningsarmén i Strängnäs.
Bibelord: Joh. 1:3
Reflektion av Ann Lång
Ann Lång är ordförande i Svenska kyrkans Fria Synod. Hon bor i Klippan i Skåne med sin man.
Det är naturligtvis inte konstigt om kvinnor reagerar med starka och mycket skiftande känslor på att vara gravida. Hon som längtat och planerat blir överlycklig och tacksam. Hon som har hela tillvaron i kaos känner kanske panik. Hon som redan har fyra små barn blir förtvivlad och undrar över hur kraft och förmåga ska kunna räcka till. Hon som har en ärftlig sjukdom är livrädd att den ska överföras till barnet. Hon som blivit våldtagen har redan ett trauma att bearbeta och orkar inte mer.
Det är naturligtvis inte konstigt, utan mycket mänskligt, att känna starka känslor över att vara gravid. Det är ju ett helt nytt liv man bär. Ett helt nytt liv – ett barn, en ny människa! Gode Gud, det är stort!
Det är naturligtvis inte konstigt att inte bara den blivande mamman, utan också pojkvän, make, väninnor, föräldrar och annan släkt reagerar på de mest skilda sätt. Klokt eller oklokt, stöttande eller avvisande, missnöjda eller lyckliga. Det är ju ett helt nytt liv – ett barn. Gode Gud, det är stort!
Hur kan man inte reagera med stora känslor kring ett nytt liv? Motsatsen vore väl orimlig? Eller...?
Det är likgiltigheten, känslokylan och livsförnekelsen som vi ska vara riktigt rädda för. Den som övertygande lurar oss, att det finns inget liv. Där finns inget barn. Guds barn finns inte.
Det är förintelsen av respekten för livet som gör oss omänskliga, känslokalla och självutplånande. Därför är hatet och motståndet så stort när någon försvarar det lilla livet, barnet i livmodern.
Gode Gud, hjälp oss välja och värna Livet!
Andakt med Adam Frisk
Adam Frisk är ortodox kristen och studerar teologi i Uppsala. Han är avgående ordförande för föreningen Studenter för livet.
Bön
Vi ber med utgångspunkt i Adams videoreflektion:
Herre, tack för en generation av unga som söker sanning och dygd. Välsigna och led dem.
Ge oss alla mer av hunger efter rättfärdighet och nåd till omvändelse. Hjälp oss att minnas och sörja de ofödda samtidigt som vi bevarar hoppet.
I Jesu namn.
Amen
/Annette och Åsa-Karin i Livsval
Reflektion av Brita Storlund
Brita bor i Uppsala och arbetar som kommunikatör för organisationen Människovärde. Hon har en magisterexamen i utvecklingspsykologi och mänskliga rättigheter.
I Jesaja 49:1 står det att Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte. Så värdefullt är varje ofött barn i Guds ögon. Min bön för de ofödda barnen är att de ska vara beskyddade av sina föräldrar redan från början, och ses som den Guds gåva de faktiskt är.
Många kvinnor som genomgått abort lider i det tysta och vet inte vart de ska ta vägen med sin smärta. Även män som mist sitt barn genom abort kan plågas av sorg. Min bön för dessa är att de ska få uppleva ett fullständigt helande i sin själ. Jesus bar alla våra synder och smärtor på korset och genom hans sår finns helande och upprättelse.
Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.
Jeremia 29:11
Andakt med Henrik Mjörnell
Henrik är sjuksköterska och pastor. Han bor i Vaggeryd med sin familj och är föreståndare för pingstförsamlingen på orten.
Bön
Herre vår Gud, du är livets källa och i ditt ljus ser vi ljus. Tack för att du uppehåller allt levande med ditt allmaktsord och ger oss av ditt överflöd. Jag vänder mig till dig för att förnyas, låt din nåd flöda genom min dag och stilla min törst med ditt levande vatten. Led mig, bevara mig i din kärlek, och hjälp mig leva nära dig som är källan till allt gott.
Amen!
Reflektion av Benedicta Lindberg
Benedicta bor i Knivsta och är generalsekreterare för Respekt - en rörelse för att främja det mänskliga livets okränkbarhet från konception fram till naturlig död.
Det finns en saknad
som inte ropar
men ändå aldrig tystnar.
Jag saknar
de små armarna
som förtroendefullt lägger sig runt min hals.
Det lilla huvudet
som vilar mot min axel.
En tyngd av tillit.
En värme som borde ha funnits.
Ibland minns kroppen
något som aldrig riktigt blev.
Jag undrar
vem du hade kunnat bli.
Vilken röst du hade haft.
Vilka drömmar som hade burit dig.
Vilka steg som hade format världen
en aning annorlunda.
I vårt liv finns en tom plats.
En stol som står kvar.
En ton som saknas i sången.
Jag saknar inte bara dig.
Jag saknar dina gåvor.
Det du hade kunnat ge
till oss
till andra
till det gemensamma.
Världen märker det kanske inte.
Men jag gör det.
Det finns liv
som bara anas.
Hjärtan som slog
en kort stund.
Möjligheter
som aldrig fick veckla ut sig.
Ändå hör de till.
Saknaden är stilla
men den är verklig.
Och någonstans inom mig
vilar fortfarande
de små armarna.
Andakt med Ulf Ekman: Gåvor till varandra
Ulf Ekman är en välkänd färfattare, teol. kand. och tidigare pastor som under många år varit en framträdande röst för de ofödda barnen. Han är numera aktiv i katolska kyrkan och bor med frun Birgitta i Uppsala.
Bibelord: Ef. 2:4-7
Lyssna här! (Endast ljud)
Reflektion av Annette Westöö
Annette Westöö bor i Göteborg och är styrelseledamot i organisationerna Livsval och MRO, Människorätt för ofödda.
Ihärdighet, seghet, kraft, styrka, energi, tålamod, envishet, tåga, sisu, kondition, kondis, tålighet, motståndskraft, tenacitet, enträgenhet, id ….
När du tänker på prolife-arbetet i Sverige idag, är det då mörkt eller ljust i dina tankar? Upplever du hopp eller uppgivenhet? För dig som för mig kanske det är en märklig blandning. Jag blir rent förtvivlad när jag tänker på planerna att skriva in ”aborträtten” i grundlagen. Det är smärtsamt att se hur vi som nation alltmer reser oss upp mot Gud och Hans bud. Efter 50 år med nuvarande abortlag och 1,7 miljoner släckta människoliv fortsätter politikerna utan skam eller eftertanke på den inslagna vägen. Jag blir också trött och uppgiven när så många kristna ledare väljer att tassa som katten kring het gröt i abortfrågan. Det är även nedslående att abort betraktas som en självklarhet i det offentliga samtalet och så gott som aldrig ifrågasätts i så kallad mainstream-media.
Samtidigt finns det en annan sida. Jag ser jag unga människor som frimodigt reser sig och försvarar livet. Jag ser hur abortfrågan börjar diskuteras mer och mer på social medier och alltmer hamnar på agendan i kristna sammanhang. Genom engagemanget i proliferörelsen har jag mött så många bröder och systrar som verkligen brinner för att rädda ofödda barn och hjälpa kvinnor och män i krisgraviditet, och som inte låter sig styras av rädsla. Tacksamheten är också stor för den manifestation för de ofödda som hölls i Stockholm i september förra året, och som för många markerade en nystart i engagemanget för Livet.
Under några år har ett litet gäng mötts online på söndagskvällar för att be för de ofödda. Vi ber för prolife-organisationerna i Sverige och deras arbete, vi ber för vissa abortliberala profiler i vårt samhälle, vi ber för i stort sett alla ledare för de kristna samfunden i Sverige, vi ber för kommande arrangemang och satsningar i prolife-arbetet … söndag efter söndag. Ärligt talat får jag ibland tanken: Ska vi nu be för det här igen? Ofta är det också så för mig att jag har svårt att se mer än det som är framför mig just nu. Den här lilla manifestationen, det här (kanske ganska tråkiga) styrelsemötet, det här samtalet - det kan väl inte betyda något?
Ihärdighet, seghet, kraft, styrka, energi, tålamod, envishet, tåga, sisu, kondition, kondis, tålighet, motståndskraft, tenacitet, enträgenhet, id ….
Detta är synonymer till ordet uthållighet (synonymer.se). Hebreerbrevets författare skriver: "Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat …" (10:35-39).
Själv vill jag under denna fastetid be om mer uthållighet. Om kraft att fortsätta knega på även när det känns tungt. Och om nåden att lyfta blicken från det som är här och nu – så att jag kan se det större perspektivet och glädjas över allt gott som faktiskt händer.
Vad vill du be om?
Jag önskar dig en välsignad fastetid. Lovad vare Herren Jesus.
Be gärna med mig med ord från den svenska tidegärden:
Låt oss tacka Herren Kristus, som gav oss livet när han dog på korset. Av hjärtat ber vi till honom:
Ge oss liv genom din död.
Du vår mästare och Herre, som undervisat oss i tron och gett oss nytt liv genom ditt saliga lidande, låt oss inte återfalla i den gamla synden och dess vanor.
Ge oss liv genom din död.
Låt oss ta emot denna heliga fastedag som din gåva, och helga den genom barmhärtighetens verk.
Ge oss liv genom din död.
Tukta vår tröga vilja och vidga våra trånga gränser, och gör oss till frikostiga och storsinta människor.
Ge oss liv genom din död.
Amen
Välkomna till bön för de ofödda
Idag, askonsdagen, inleds fastan. De två föregående åren har vi haft glädjen att särskilt lyfta de ofödda i bönen under denna period. Präster, pastorer, prolife-ledare och andra vänner från olika kristna sammanhang har medverkat med andakter och reflektioner. Nu vädjar vi på nytt till Sveriges kristna att lyfta fram de ofödda barnen i bön fram till påsk. Abortlagens "50-årsjubileum" förra året och de långt framskridna planerna på att skriva in abort i grundlagen kastar sina mörka skuggor över vår nation. Vi behöver be för vårt land och vårt folk. På den här sidan kommer vi varje vecka att publicera texter och kort filmer som kan hjälpa dig att fokusera på Herrens minsta.
Gud välsigne dig.
Åsa-Karin Brunninge ordf & Annette Westöö styrelseledamot, Livsval
Allsmäktige, evige Gud,
du vill inte att någon skall dö,
utan du vill att alla skall omvända sig till dig och leva.
Led oss till ånger
så att vi i bön och fasta
vandrar korsets väg till påskens glädje.
Detta ber vi om i Herrens Jesu Kristi namn
Källa: https://www.kyrkoarskalendern.fi/kyrkoarsdag/askonsdagen/