Sanningen vacklar på torget

Här om dagen hittades en liten flicka på en soptipp i Rio de Janeiro. En av sopåkarna som hittade henne sa: "Folk kastar en människa på soporna." I Sverige kastas - bildligt talat - varje dag c:a 100 människor på soporna - barn, vars mammor tagit beslut att abortera dem. En del spolas ner i toalettstolen. En del bränns upp i eld och askan hamnar på en minneslund. En del föds levande, lindas in i dukar och vårdpersonalen väntar tills de "självdör". Personalen kallar detta för "att ta hand om barnet på ett värdigt sätt". För drygt 11 år sedan "självdog" en liten flicka, 29 cm lång och 530 g tung, på en förlossning i norra Sverige. Hennes mor hade bestämt sig för att abortera henne. Aborten drog ut på tiden. När flickan föddes hade graviditeten pågått så länge (22 veckor och 6 dagar) att flickans födelse enligt Folkbokföringslagen borde ha anmälts till Skatteverket. Händelsen anmäldes av en läkare till polisen och till IVO (Inspektion för vård och omsorg). Rättsväsendet lade ner ärendet efter att ha varit i kontakt med Socialstyrelsens Rättsliga Råd som i sin tur hade gett tillstånd till den sena aborten. IVO fastslog att flickan var ett foster och inte ett barn eftersom aborten påbörjades före utgången av den 22:a havandeskapsveckan. Detta trots att hon enligt Folkbokföringslagen var ett barn.

Det är som i profeten Jesajas tid: Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram. 

Vi ber att medarbetare inom Rättsväsendet och andra myndigheter i Sverige verkar för att sanningen ska komma fram i stället för att dölja den.

Vi ber för sjukvårdspersonal - speciellt för barnmorskor - att de får mod att våga säga ifrån när brott begås på svenska sjukhus.

Vi ber att människor i Sverige får respekt för livet och för varandra igen.

Vi ber att Gud griper in och kommer med sitt ljus in i detta mörker.

Öppnade ögon

Min bön är att Gud i sin nåd ska ge oss alla ”öppnade ögon” så vi ser ”på riktigt” vad en abort verkligen är. Att vi som enskilda individer och även som nation, ska vända oss från mörker till ljus, från Satans makt till Gud,

som det står i Apg. 26:18, och ta emot syndernas förlåtelse för att vi nedvärderat det späda, ofödda människolivet, och inte sett det som en Guds gåva.

För några år sedan, när en av våra döttrar var ca 10-12 år gammal, satt vi vid köksbordet hemma och pratade om människans utveckling från befruktningen och framåt. Jag läste till barnmorska på den tiden, och

dottern hade väl sett bilder och illustrationer på fostrets utveckling i livmodern. Hon kunde absolut inte förstå att det överhuvudtaget fanns en lag som gjorde det legalt att avsluta ett sådant människoliv, och frågade

förtvivlad.:
”Men mamma, hur är det ens möjligt?...”

”Tja, ” svarade jag… ”de säger att det handlar om kvinnans kropp och att hon har rätt att bestämma över sin kropp…”

”Men va!? Vad menar de egentligen? Har kvinnan plötsligt fått två hjärtan då eller? Eller fyra armar och fyra ben?”

Kloka ord från en flicka som visste direkt när hon såg en illustration påett foster i graviditetsvecka 10, att fostret inte kunde räknas som en del av kvinnans kropp, utan som en egen liten människa. Och så är det ju - det är den enkla, uppenbara sanningen som så många ändå inte vill se eller höra talas om.

Gud förbarma dig över oss och ge oss nåd att vända om från mörker till ljus, så vi kan se och erkänna sanningen och inte fortsätta irra runt i gråzoner och mörker.

Mörker till ljus

I Jesaja 9 läser vi om att det nattsvarta mörkret och ångesten ska ge vika för Ljuset. För de som befinner sig i dödsskuggans land ska Ljuset stråla fram. Det är Jesus som är det Ljuset. Han kan förvandla det mörkaste mörker till ljus. 

Många kvinnor som gjort abort upplever ett mörker inom sig. De bär på skuld, skam och sorg. Man kan brottas med självmordstankar, vara deprimerad, känna en stor tomhet inom sig. Ofta upplever kvinnorna att de är ensamma i att känna så här efter en abort. Samhället talar om abort som en rättighet, ett enkelt ingrepp som gör att man kan leva som vanligt igen när aborten är utförd. Men för många kvinnor blir livet aldrig mer som vanligt igen. Man har burit ett liv inom sig som inte längre finns där - det sätter spår i själen.

Bibeltexten talar om att vi inte lämnats ensamma i vårt mörker. Jesus står med öppen famn och vill komma med sitt ljus. Vänder vi oss till Honom vill Han förlåta och lyfta av oss skuld, skam och ångest. Han skingrar mörkret vill fylla oss med sitt ljus. 

Herre, Tack för att Du inte lämnar oss ensamma i vårt mörker och utsatthet. 

Tack för att Du ser till varje kvinna som mår dåligt på grund av sin abortupplevelse. 

Herre, vi ber att Du ska komma med Din nåd, sanning och kärlek till dem som lider och lyfta deras mörker och ångest. Amen.

"Vi lever i en tid där kyrkan och kristna påverkas mycket av samhällets värderingar i abortfrågan. En tid där kyrkan har blivit allt mer tyst i frågan. Den första kristna kyrkan stod upp för livet och människovärdet, och ju mer inflytande kristendomen fick i samhället desto mer nåd och barmhärtighet visade man svaga, sjuka, hjälplösa, kvinnor och barn (födda som ofödda). Vi behöver förstå att till evangeliet hör frågan om människovärdet. Evangeliet är prolife.

Jag vill uppmana till bön för att kristna ska stå upp för sanning och nåd i abortfrågan. Be för pastorer och andliga ledare att de ska predika och undervisa om frågan och den kristna människosynen. Be också för att en ny prolife-generation ska resas upp inom kyrkan."