Från mellanmålsmonster till elevers delaktighet

När Emma Colf, fritidshemslärare på Björndammens skola, studerade på grundlärarprogrammet fick hon under sin sista VFU-kurs använda sig av aktionsforskning som metod för att kartlägga verksamhetens olika delar. Aktionsforskning handlar om att kartlägga ett utvecklingsområde som utgör aktioner eller förändringsinsatser vilket i det här fallet resulterade i mellanmålsmonster.

På Emmas VFU-plats var mellanmålet ett område som behövde en förändringsinsats. Det uppstod stress kring mellanmålet, eleverna tävlade om vem som kom först till bamba och i och med detta uppstod också konflikter. Detta scenario kan nog många som arbetar i fritidshemmets värld känna igen sig i. Frågan som Emma tillsammans med sin handledare ställde sig var, ”Hur kan vi göra mellanmålet till en lustfylld plats?” I en ostrukturerad intervju samtalade Emma med eleverna om hur de upplevde mellanmålet och deras synpunkter var inte långt ifrån hennes egna tankar. Utefter elevernas åsikter och Emmas erfarenheter skapades mellanmålsmonster. Monstren utgjorde grunden för att reformera mellanmålssituationen.

På fritidshemmet där Emma arbetar idag uppstod en liknande situation som på hennes VFU-plats, att mellanmålet upplevdes som en stressad situation. Tillsammans med sina kollegor beslutade Emma att testa samma metod. Varje elev blev tilldelad ett kort med ett monster på, det fanns 30 kort med 15 olika monster, tänk som i ett memory. När en lärare sa varsågod att hitta er kompis, skulle eleverna para ihop sig med en kompis som hade samma monster som sig själv. Nere i bamba hade eleverna en bordsplacering för respektive monster, detta för att motverka att elever som vanligtvis brukar sitta ihop inte skulle söka upp varandra. Här skapades ett sätt att utmana elevernas sociala relationer. Metoden har testats i några månader nu och genom observationer kan Emma och hennes kollegor se ett mönster. I 7 av 10 fall har eleverna som sitter med varandra umgåtts även efter mellanmålet, en tydlig skillnad i jämförelse med innan mellanmålsmonstren kom på besök. Det som blir också blir synligt är att eleverna är mer trygga i hela gruppen och att de vågar ta för sig mer i olika sociala sammanhang.

Vidare beskriver Emma att om man jämför fritidshemmet på Björndammens skola med fritidshemmet på hennes VFU som låg i en annan kommun med andra förutsättningar så blir resultatet ändå näst intill identiskt. Mindre konflikter, ett lustfyllt sätt att gå till mellanmålet, ett fokus som förflyttas från ”jag ska hinna först” till “idag ska vi sitta med varandra”. Jaget har omvandlats till ett vi, en vi-känsla helt enkelt.

Pedagogerna på Björndammens fritidshem spånade vidare på hur de kunde utveckla mellanmålssituationen och göra den hållbar och förnya själva aktiviteten så att eleverna behöll intresset. För att göra eleverna delaktiga satte sig tillsammans med dem på fritidshemmet och diskuterade hur de kunde göra detta till något nytt. De kom på att deras monster skulle gå i pension och behövde nya ersättare. Eleverna fick brainstorma och resultatet blev nya melliskompisar, allt ifrån LOL, Kapten kalsong, pokemonfigurer till fotbollar, ja listan blev lång.

I början hörde lärarna att killar kunde säga, åh nej tänk om jag får en LOL för att det uppfattades som en tjejsak. Men när det faktiskt hände att en kille fick en LOL så försvann tanken på att LOL var en tjejsak och fokuset förflyttades istället till att det var roligt att de skulle sitta tillsammans och bilden på kortet blev inte så betydelsefull. Här blev det tydligt att könsrollerna utmanades.

Från att ha provat idén under sin utbildning till att testa på sin nuvarande arbetsplats konstaterar Emma avslutningsvis att det är roligt att utveckla verksamheten tillsammans med sina kollegor och skapa nya koncept utifrån allas olika kompetenser.