Հայոց լեզուն հայ ժողովրդի ազգային լեզուն է, Հայաստանի 

Հանրապետության և Լեռնային Ղարաբաղի Հանրապետության 

պետական լեզուն: Հայոց լեզվով կամ հայերենով խոսում են նաև 

Ջավախքում ու Սփյուռքում: Հայերենն աշխարհի հնագույն լեզուներից է:

Հայոց լեզուն ծագել է հայ ժողովրդի ձևավորմանը զուգընթաց՝ Հայկական լեռնաշխարհում: Պատկանում է հնդեվրոպական լեզվաընտանիքին և առանձին՝ ինքնուրույն ճյուղ է: Նախամաշտոցյան շրջանում մշակվել է բանավոր խոսքում, բանահյուսության մեջ, պաշտամունքային արարողությունների, իսկ քրիստոնեության ընդունումից հետո՝ նաև քարոզչության ընթացքում: Գրավոր հուշարձաններով ավանդվել է V դարի սկզբից՝ հայոց գրերի գյուտից անմիջապես հետո:  

Ըստ ավանդույթի, Հայկական Այբուբենը Մաշտոցին տրվել է որպես աստվածային ընծա, աղոթքի ժամանակ նրան երևացել է քարերին տառեր գրող Աստծո ձեռքը: Մինչ Այբուբենի ստեղծմանն անցնելը, Մաշտոցն ուսումնասիրել է տարբեր ազգերի լեզուները, գրելու կարգը և տառերի ձևերը: 405 թվականին, երկար տարագրությունից հետո նա ստեղծում է այբուբեն, որը համապատասխանում է ժամանակաշրջանի խոսակցական լեզվին և մինչ օրս մեծ փոփոխությունների չի ենթարկվել:

Առաջին հայատառ նախադասությունն է :

«ՃԱՆԱՉԵԼ ԶԻՄԱՍՏՈՒԹՅՈՒՆ և ԶԽՐԱՏ, ԻՄԱՆԱԼ ԶԲԱՆՍՀԱՆՃԱՐՈՅ»:

Հայոց լեզուն հայ ժողովրդի ինքնության պահպանման ու հարատևման միակ գրավականն է: Ուստի պետք է սիրով ու երկյուղածությամբ վերաբերվել նրան:

Armeniska (armeniska: հայերեն, hajeren) är ett indoeuropeiskt språk som tillhör satemspråken. Språket talas i Armenien, Turkiet, Iran, Syrien, Libanon, Grekland och i Nagorno-Karabach. Utöver det talas armeniska av den armeniska diasporan som är spridd över hela världen. Det finns totalt ca 11 miljoner Armenier i världen. Varav 3 miljoner som bor i Armenien.

Det armeniska alfabetet är grunden för det stora armeniska språket!

Endast språk och kultur skiljer nationer från varandra och betonar varje nations identitet. Språk och kultur är också sammanflätade, och varje språk är baserat på sin egen kultur och har ord och uttryck som endast används på just det språket, som inte kan översättas till något annat språk i världen.

Armenier har under hela sin existens arbetat hårt för att skapa och bevara sin nationella identitet, och idag har armenier sin unika armeniska kultur och fantastiskt vackra armeniska språk. Armenien är ett av de länder som inte bara har sitt eget vackra språk, utan också sina egna bokstäver, vilket gör det armeniska språket unikt.

Armenien är det första landet i världen som antog kristendomen som statsreligion redan år 301. Från den tiden kände armenierna behovet av att skapa ett nationellt alfabet. Det behövdes på grund av den allmänna politiska, kulturella och ideologiska situationen i Armenien.

Skaparen av det armeniska alfabetet är Mesrop Mashtots, som ägnade sitt liv åt att sprida kristendomen i Armenien. Och eftersom människor inte förstod andra språk, och religionen var obekant för dem, togs ett beslut i Armenien att skapa armeniska bokstäver, det armeniska alfabetet. Efter att bokstäverna skapats översattes Bibeln till armeniska språket och kristendomen började spridas. 

Innan skapandet av det armeniska alfabetet studerade Mashtots i detalj de alfabet som var kända vid den tiden (grekiska, assyriska, persiska, arameiska), för att försöka förstå integriteten hos bokstäverna som används för varje språk, och kom till slutsatsen att den armeniska fonetiken är så unikt att det är omöjligt att helt uttrycka det med något befintligt alfabet, eftersom de hade 22, 23 eller 24 bokstäver, och så skapades det armeniska alfabetet, som helt motsvarade den armeniska fonetiken.

Det armeniska alfabetet skapades 405-406, och från början hade alfabetet 36 bokstäver, och fram tills nu har det förblivit nästan oförändrat, först i slutet av 1100-talet tillkom ytterligare 3 bokstäver.