Nyheter

Vaggvisa från Kentucky https://www.youtube.com/watch?v=4GOdD_l-Org En glad trall https://youtu.be/qGVJCTaia1w

Norran 2017-12-23 Adventskonsert i S:t Olovs kyrka blev en succé

De fem ungdomarna i sånggruppen Tonova bidrog med ett knippe sånger av mycket hög kvalitet, tonsäkert och glatt. En del av sångerna var inspirerade av The Real Group, men ingen saknade originalet. Publiken var med på noterna och gav välförtjänta applåder till de agerande. Gruppen Tonova består av Elin Åkesson, sopran, Hanna Meens-Eriksson, alt, Andreas Eriksson, tenor, Peter Vidmark, baryton, och Sebastian Åkesson, bas.

Börje Carlson

I Anderstorps aula var det upp emot 250 personer som njöt av en repertoar med musik från 1600-talet till 1900-talet under fyra dirigenter –Harry Hallén, Rolf Skärfstad, Daniel Gustavsson och Leif Åkesson. Att få ihop fyra körer som dels sjunger tillsammans och dels får tillfälle att sjunga var för sig kräver en känsla för logistik. Söndagens konsert klarade detta galant. Efter att ha inlett med en hyllning på estniska till Estland, där samarbetet inleddes, övergick kören till mer traditionella manskörssånger, med David Wiklanders ”Kung Lilje-konvalj av Dungen” och Hugo Alvéns ”Svenska flaggan” som dryper av nationalromantik. Längre fram i programmet kom ytterligare exempel av denne genre, med August Södermans ”Ett bond-bröllop” och Petterson-Bergers ”På fjället i sol”, som skrevs medan han bodde i Burträsk. Leif Åkesson är för deflesta av oss mest känd för sin ryggtavla när han står riktad mot dem som han dirigerar. Under söndagens konsert fick vi dock se hans framsida då han sjöng solo i spiritualen ”The gospel train” tillsammans med Skellefteå Manskör.

Det blev en trivsam konsert med ett innehåll som tilltalade de flesta.

Philip Cohen

Båda avslutade tillsammans deras del i konserten i "Stranger in the night".

Manskören framförde förutom två Barbershop också tillsammans med Skellefteå Big Band ”I left my heart in San Fransisco” och ”Stad i ljus” samt tre ur manskörsrepertoaren välkända "Serenad", "Madrigal" och "Domaredansen".

Konserten avslutades med att samtliga medverkande framförde Over the rainbow ur ”Trollkarlen från OZ”.

Både publiken, cirka 350 personer, och de medverkande lämnade Anderstorpssalen belåtna efter en mycket trevlig konsert med ett omväxlande och väl genomfört program.

Leif Sundström

Fredagen ägnades åt att bekanta sig med den trevliga staden Tartu, som är näst största staden i Estland. Vi gjorde en stadsvandring med en mycket kunnig guide, som dessutom talade oklanderlig svenska. Vi fick bland annat lära oss att orten är känd sedan 1000 år. Området har en gång i tiden varit svenskt, och stadens universitet grundades av Gustav II Adolf år 1632. På den tiden hette staden Dorpat.

Festivalen gick av stapeln lördag 16 juni. Flera av damerna passade på att besöka Botaniska Trädgården under förmiddagen. För oss sångare började dagen med repetitioner under hela förmiddagen. Vi ingick i en svensk nationell kör bestående av 356 sångare. Dessut-om deltog vi i den stora kören bestående av samtliga sångare från Norge, Sverige, Finland, Färöarna och de baltiska staterna.

Den officiella festivalen inleddes med en parad med inte mindre än två musikkårer. Vädrets makter var verkligen på vår sida. Solen gassade från en klarblå himmel. Vår kör var placerad i början av paraden.Marschvägen var cirka 3 km, och kantades på båda sidor av folk, som applåderade, vinkade och hejade på oss. Vi kom fram till festivalscenen efter ungefär 30 minuter. Jag är säker på att när vi var framme hade de sista i kolonnen ännu inte hade lämnat parken där vi startade.

Den långa paraden orsakade att konserten blev cirka 20 minuter försenad. Varje nation hade ett eget framträdande med 5 eller 6 sånger. Det var en aning komplicerat när körerna skulle byta plats med så mycket folk på scenen. Den estniska kören hade dessutom ett par sånger tillsammans med gosskörerna, som givetvis även framträdde på egen hand. Den svenska kören hade 6 sånger på programmet. Vår dirigent Leif Åkesson fick förtroendet att leda två av dem, ”Sveriges Flagga” och ”Kung Liljekonvalje av dungen”. Det skötte han med den äran! Vårt program avslutades med ”Gryning vid havet” under ledning av OD:s dirigent Cecilia Rydinger Ahlin.Vårt framträdande var mycket uppskattat av publiken, som gissningsvis bestod av cirka 6000 personer. Hela konsertprogrammet varade i 4 timmar och publik-en satt troget kvar hela tiden. Som tur var fick vi möjlighet att röra på oss under tiden gosskörerna skulle upp på scenen. Konserten av-slutades med en jättekör bestående av samtliga deltagande nationer. Den samlade kören framförde sånger från samtliga deltagande länder på respektive språk.

Kvällen avslutades med ett ”Grand Afterparty”. Vi lyckades komma in i lokalen efter att ha köat i cirka en timme. Man hade ordat så att Estlands representant i Eurovision Song Contest, Ott Lepland, kom dit och sjöng Estlands bidrag ”Kuula”. Vi avslutade dock ganska tidigt och tog taxi till hotellet. På söndagen kom regnet, men det gjorde ingenting, eftersom vi då hade påbörjat hemresan och satt i en buss på väg mot Tallin. När vi kom fram dit hade regnet slutat. Hotellet visade sig ligga innanför den gamla stadsmuren i den gamla stadsdelen med anor från medeltiden. På söndagens eftermiddag kunde vi ströva runt i gränderna i den spännande gamla staden.

Vår sångarbroder Tomas Lundström visade stor initiativförmåga. Han såg till att ordna så att vi på kvällen kunde äta en gemensam av-slutningsmiddag på hotellet under lugnare och mera angenäma former än gårdagskvällen. Tack för det Tomas! Tidigt på måndag morg-on påbörjades sista etappen på hemresan, och vid lunchtid var vi hemma igen i Skellefteå. Vi som deltog i resan har verkligen fått ett minne för livet.

Leif Sundström

Andra avdelningen var lättare till sin karaktär med både Bellman, Taube, några negro spirituales och barbershop. Konserten avslutades med en mycket medryckande och skön låt ”The gospel train” skriven av Leif Åkesson och med honom som solist. Publiken applåderade även fram ett extranummer, Södermans ” I bröllopsgården ur Ett bondbröllop ”.

Kören hade mycket bra balans mellan körstämmorna där koristerna och dirigent verkade trivas. Sammanfattningsvis blev kvällen mycket angenäm och trivsam för alla som gillar bra körmusik.

Lars Fahlgren

Resan innehöll två resmål. Det ena var i Strobl några mil från Salzburg och det andra målet var huvudstaden Wien. Satsningen på dessa orter handlade om hög kvalitet både på naturskönhet och de musikaliska värdena. Till reseledare hade vi lyckan att få körmed-lemmarna Bo Bergström och Per Steinwall. Bosse har dessutom familjära förankringar i Wien vilket gjorde innehållet i besöket mycket intressant och givande.

Från Münchens flygplats åkte vi buss till Strobl och fick under färden uppleva naturskiftningarna från det tyska till det österrikiska kuperade landskapet. Här hade kören sin baspunkt under tre dagar. De turistiska avsnitten under dessa dagar handlade om buss-guidning i närområdena med allt från betraktande av ett bröllopsfölje i Mondesee kyrkan med stor blåsorkester i täten och med vackra folkdräkter till ångbåtstur i härligt väder. I Salzburg guidades vi igenom den gamla delen av staden och fick där känna Mozarts vingslag då detta är hans födelsestad, spåren av romarrikets katakomber, samt ett besök på Hellbrunnparkens imponerande vattenspelsan-läggning. En vacker plats där ingen kom riktigt torrskodd ifrån.

Vistas man i Salzburg och är tillsammans med en kör, är det ett måste att åka till ”Stilla Natt”-kapellet i Oberndorf norr om Salzburg.Det var här som F. Grober år 1818 tonsatte Mohrs dikt som blev denna världsberömda psalm. Manskören sjöng naturligtvis denna stäm-ningsfyllda hymn med fyrstämmig manskörsättning. Vilken känsla och vilken fin akustik det var i detta lilla kapell ansåg alla sångarna och publik.

Under lördagskvällen medverkade manskören tillsammans med sex andra körer från Strobel – St. Wolfgang i en konsert under mottot ”Mit Schwung & humor".Här fanns alla körtyper representerade. Skellefteå manskör var den enda utländska kören vilket uppmärksam-mades på olika sätt. Det blev en härlig körkväll.

Manskörens vistelse i Wien blev fyra dagar. Även här med besök på många berömda platser. För att nämna några: Schönbrunns slott,

Figarohaus, Mozarts Café, vackra stora och små kyrkor etc. Det som även blev ett minnesvärt besök var i Wiens stadspark. Där finns

de flesta av världens alla rosor representerade. Färgprakten och doften var obeskrivbar under denna soliga härliga dag.

Sista kvällen fick kören uppleva en Show med Wienermusik – operett – framförd av sångare, dansare samt orkester i ett av wiendi-striktets restaurangtätaste område.

Manskörens insatser rent musikaliskt genomfördes i en konsert tillsammans med damkören ”Ensemble Praxis Vocalis” i St Ägyd der Pfarre kyrka. Denna katolska kyrka var underbar att sjunga i, då de allra svagaste pianissimo gick fram musikaliskt och textmässigt.

Kören gjorde även en konsert tillsammans med ”Simmeringen Haidechor”. En sammanfattningsvis glad och lättsam kör med en reper-toar i bästa Salzkammergutanda.

Manskören med dirigenten Leif Åkesson framförde genomgående musikaliska stycken som hör samman med årstiden, alltså mycket vårsånger, nationalromantik men även negrospirituals, barbershop. Det som ofta passade in i hela denna resa var när kören framförde ”Blom-mande sköna dalar” . Den kändes helt rätt vid alla tillfällen.

Naturligtvis blev det även spontansång på restauranger, caféer, i tunnelbanan etc. men det hör ju körsången till.

På hemfärden åkte vi med buss från Wien till Budapest och fick därmed ytterligare ett exempel på hur landskapet förändras och där vi konstaterade att det även hänt mycket i Ungerns infrastruktur sedan kören var där senast.

Sammanfattningsvis kan vi än en gång konstatera att musik förenar människor över alla gränser, då musikspråket är internationellt. Manskören har knutit kontakter, lärt sig hur andra körer arbetar och vi har delat med oss, av det vi kan. En resa kan med andra ord

inte bli bättre!

Lars Fahlgren

Dessförinnan hade manskören bjudit upp kvinnorna med att sjunga om vackra flickor som man inte ska tänka på ur en revy av Allan Nilsson. På det följde Evert Taubes "Min älskling du är som en ros" . Leif Åkesson som nyligen har blivit Skellefteå manskörs dirigent gör sig påmind.

Även om manskören inledningsvis var lite osäker och trevande tog det sig en bit in i konserten. Tolkningarna av gospeln var i mitt tycke bäst. Först "Swing low sweet chariot" följd av "Deep river" gav smakprov på den stora dynamik som Leif Åkesson brukar framkalla. I den sistnämnda framträdde basarna pregnant.

Även framförandet av "Amazing grace" med solisten Robert Karlsson är värd att nämna. Det är spännande att notera att med ny repertoar kommer manskören växa inte bara numerärt. För det är något speciellt med manskörer och den "ryska" kraft som finns latent.

Qvinnokören som gästade manskören hade flera hyss för sig och bjöd bland annat en karl upp på scenen som fick avlyssna "Han går som en karl. Han ser ut som en karl med en kropp som en karl har" och den utvalde såg inte ut att vantrivas. Med Gene Kellys "Singing in the rain" och den fartiga "Superman" öste kören sina toner över oss. "Sincerely" som de avslutade med blev en finstämd avslut-ning på kon-sertkvällen. Slutintrycket, Qvinnokören bidrog med glada och finurliga körinslag och såg ut att trivas vilket smittade av sig på Skellefteå manskör.

Jan Tarras-Wahlberg

_________________________________________________________________________________________