Inledning

I december månad 1996 befann jag mig i den fattigaste delen av provinsen Bihar i norra delen av Indien, för att besöka platsen för Buddhas Upplysning, Bodhgaya. Denna för buddhister speciella plats sägs ha varit i det närmaste bortglömd under många århundraden efter den islamska invasionen och förstörelsen på 1100-­talet. Senare återupptäcktes det och hedras numera vederbörlligen av många andliga traditioner. I närheten ligger det stora historiska lärdomssätet Nalanda, som under långa tider var centrum för den indiska vishetstraditionen. Spåren är fortfarande tydliga. Inte långt från Bodhgaya finns även den plats där Buddha gav undervisningen som finns nedskriven i Den Fulländade Visdomens Sutra (Hjärtsutran), vid Vultures Peak i Ragirha.

Geshe Yeshe Tobden, som trots hög ålder lämnat sin meditationshydda vid McLeod Ganji och gjort en av få resor för att undervisa de munkar och nunnor som här gjorde retreat, och oss andra. För mig, en västerländsk novis med liten erfarenhet av andlig praktik, var det en stor händelse att kunna lyssna till denna undervisning och ta del av de insikter som förmedlades.

Historiskt var det Je Tsongkhapa, som i slutet av 1300-talet skrev lovprisningen till Buddha Manjushri för undervisningen om ’Lovprisningen av Ömsesidigt beroende uppkomst’ eller, som det skrivs på engelska 'In Praise of Dependent Arizing',  Undervisningen som prisas, om tingens innersta ‘tomma’ natur, och sambandet med den relativa, konventionella verkligheten, hade före hans tid betraktats som mycket svår att uttrycka och formulera. Under århundradena som följde blev undervisningen mer tillgänglig och under 1900-­talet kom även översättningar till engelska där denna text ingår, med följd att ännu fler givits möjlighet att närma sig det unika inom den tibetanska buddhismen. 

Undervisningen om shunyata, som på engelska översätts med ‘emptiness’, och som vi i denna text översätter med ‘tomhet’, är grunden för förståelsen av en verklighet baserad på orsak och verkan. För att vi ska förstå oss själva och vår värld på ett korrekt sätt är en förståelse, insikt i, och en inre erfarenhet av shunyata viktigt.

Denna undervisning formuleras i Prajna Paramita-litteraturen och i kort form i Hjärtsutran. Hjärtsutran lästes traditionsenligt före varje session och finns även med i översättning i denna bok. ‘Lovprisningen av Ömsesidigt beroende uppkomst’, den hyllning till Buddha som den store läraren och reformatorn Je Tsongkhapa skrev i slutet av 1300-talet, är en text som förklarar denna icke-duala verklighet. Den hyllningen är också utgångspunkt för den undervisning som den vördade Dharma-läraren Geshe Yeshe Tobden gav i Bodhgaya och som återges i denna bok. 

Om Geshe Yeshe Tobden

Geshe Yeshe Tobden föddes år 1926 i byn Ngadra, några mil utanför Lhasa i Tibet, och fick vid födseln namnet Tsewang Rabten. Han växte upp tillsammans med sina föräldrar och sin syster på en mindre gård som levde i relativt gott välstånd.  

Redan i unga år väckte han uppmärksamhet hos en högt uppsatt lama, som rådde honom att avlägga klosterlöften. Vid tolv års ålder inträdde han i det välrenommerade Sera-klostret, där han inledde sina andliga studier.  

När Geshe Yeshe Tobden var arton år gammal nåddes han av beskedet om sin mors bortgång. Kort därefter gick även hans far och syster bort. Han sålde då familjegården och skänkte hela egendomen till klostret. För att inte ligga någon till last levde han därefter i ensamhet utanför klostret, under mycket enkla förhållanden och med endast några få bruksföremål i sin ägo.  

De som kände honom under denna tid vittnade om hans stora givmildhet. Allt han tog emot gav han snabbt vidare till någon som hade större behov. Hans liv präglades redan då av självdisciplin och osjälviskhet.  

Geshe Yeshe Tobden studerade med ihärdighet och nådde utmärkta resultat. Han undervisades av flera stora mästare, bland andra Geshe Lodoe Sangpo och sin rot-guru, Chusang Rinpoche, vars reinkarnation erkändes av Hans Helighet Dalai Lama år 1965.  

Efter den kinesiska invasionen av Tibet 1959 arresterades han och hölls fängslad i flera månader. Vid sitt andra flyktförsök lyckades han ta sig fri och påbörjade en lång och svår vandring till ­Indien. Med endast ett fåtal *chulen*-piller – framställda av blomessens, mineraler och andra naturliga substanser – som föda, färdades han ensam i över ett och ett halvt år.  

När han slutligen nådde den indiska gränsen 1961 misstänktes han för att vara spion och fängslades på nytt. En tibetan som arbetade som gränsvakt och som själv tidigare varit munk kunde emellertid bekräfta hans identitet, vilket gav honom friheten tillbaka.  

I Indien återupptog Geshe-la sina studier. Vid 37 års ålder tilldelades han graden *Geshe Lharampa* – den högsta akademiska titeln inom den tibetanska klostertraditionen, vid den tiden endast tilldelad en eller två munkar per årskull.  

Efter sin examen stannade han vid Sera Me som lärare under några år, tills Hans Helighet Dalai Lama sände honom till universitetet i Varanasi för att undervisa i filosofi.  

Trots sina akademiska framgångar var Geshe-la:s innersta önskan att leva i stillhet och ägna sig åt meditation. När hans nära vän Geshe Rabten förmedlade denna önskan till Dalai Lama, befriades han från sina lärarplikter. Vid 44 års ålder drog han sig tillbaka till en enkel eremitbostad av sten ovanför McLeod Ganj, där han inledde en längre retreatperiod.  

Redan under sin tid i Tibet var han vittberömd för sin disciplin och sin rigorösa andliga praktik. Han jämfördes ofta med den helige Franciskus och levde ett liv präglat av fattigdom, ödmjukhet och kyskhet.  

Tusentals munkar betraktade honom som ett helgon, och till och med de kinesiska myndigheterna visade honom respekt. Han var en nära lärjunge till Hans Helighet Dalai Lama, från vilken han mottog Kalachakra-initieringen. Dalai Lama tog personligen hand om honom under hans senare år, och flera av hans lärare – däribland Ling Rinpoche och Trijang Rinpoche – betraktade honom som en av sina mest framstående elever.  

År 1976 insjuknade Geshe-la allvarligt, men avstod frivilligt från sjukhusvård. Lama Thubten Yeshe erbjöd sin hjälp och bidrog till hans tillfrisknande. Genom några italienska lärjungar fick han snart kontakt med europeiska buddhistcentra, och 1979–1980 blev han Lama Tsong Khapa-institutets första bofasta lama i Pomaia, Italien.  

Efter återkomsten till Indien 1981 gjorde han regelbundna besök i Europa vartannat år fram till 1997. På rekommendation av Dalai Lama accepterade han inbjudningar till att undervisa i Schweiz, Frankrike, USA, Kanada och Indien under 1980- och 1990-talen.  

Geshe Yeshe Tobden tillbringade sina sista år huvudsakligen i ­Indien och Italien, där han fortsatte att undervisa och leda sina elever. Trots hög ålder levde han i enkelhet, helt ägnad åt meditation och tjänande. Hans stillhet, ödmjukhet och medkänsla gjorde ett djupt intryck på alla som mötte honom.  

Geshe-la gick bort år 1999, djupt vördad av både sina elever och den tibetanska gemenskapen. Hans liv och lära fortsätter att inspirera genom hans många lärjungar, hans skrifter och de undervisningscenter som för hans andliga arv vidare.  

BuddhaDharma idag

30 år har gått sedan denna undervisning gavs. Dharma sprids numera även via sociala media. Texter som tidigare bara funnits på tibetanska finns nu att läsa på engelska om man besöker 84000.co, ett översättningsprojekt som kommer att översätta hela den buddhistiska texttradtionen, Tenguyr och Kanguyr.

Under nedstängningen av världen under covid-åren kunde inte buddhistiska lärare resa fritt, vilket ledde till att man började använda internet för undervisning. Varje gren av buddhismen har idag närvaro på nätet och sänder live så att de som följer kan delta.

Även sättet att undervisa har förändrats. Den strikta stil som Geshe-la i den här texten använder, följer det traditionella sättet att undervisa. Den visdom och erfarenhet av ett liv i utövning som följer med hans ord är unik och följer med texten. För en ovan lyssnare kan innehållet behöva att upprepas många gånger för att förståelse ska uppnås. I den västerländska kulturen fanns inom alkemin skolor på medeltiden som sökte uppnå en version av denna inre förändring med ett förtäckt bildspråk. Dagens psykoanalys har en del att tacka C.G. Jung som var inspirerad av dessa och fick förklaringar på sina egna erfarenheter i drömmar från dessa alkemiska skrifter, som han skriver om i 'Den Röda Boken'. Han inspirerades också av ’Den Tibetanska Dödsboken’, som han skrev ett förord till i den första upplagan.

Från en yngre generation lamor, som känner västerlandet och anpassar språket och ämnen till dagens värld, formuleras budskapen annorlunda. Och även tidigare hemliga ämnen som bara i denna text nuddas vid, som Tantra eller Vajrayana, är numera inte ovanligt att hitta även via internet.

Men det som är huvudämnet i denna text, shunyata, tomhet, är universellt och sätts i Geshe-las undervisning in i ett helhetssammanhang som är nödvändigt och genomgående i alla grenar av buddhismen.

Om utgivningen

Då jag hade den stora förmånen att närvara vid tillfället där undervisningen gavs och fick tillåtelse att spela in hela seminariet, har det resulterat i att det även går att ge ut denna undervisning på svenska. Den finns på BoD.se (sök på BuddhaDharma - Siddhartas Intention) som bok och som e-bok.

Det är många som är delaktiga i, och som gjort det möjligt att nu publicera denna text i tryckt form på svenska. Först och främst Geshe-la som delat sin visdom och sina erfarenheter i ett liv tillägnat Dharma. Gareth Sparham levandegjorde Geshe-las undervisning i översättningen från tibetanska till engelska direkt på plats och Tony Simmons på Root Institute, ett retreatcemter utanför Bodhgaya, redigerade den engelska texten. 

Ett tack går även till Tara Olavisdotter och Susanne Stellborn som deltagit i den svenska översättningen.  

Att den kan publiceras är också en förtjänst av Soenam Jam­yangling på The House of Tibet i Stockholm, som initierade översättningsarbetet. Som grundare av Svensk-Tibetanska Skol- och Kulturföreningen är han den drivande kraften bakom bl.a. att 108 skolor och bibliotek färdigställts i Tibet, där tiotusentals tibetanska barn får grundläggande skolgång. Han har med sitt exempel visat på medkänslans kraft att förändra och tålmodigt och vist inspirerat oss alla.