Som namnet säger har här säkerligen i gågna tider funnits falkar. Berget har en mycket brant vägg som kan ses från Ingermansby-hållet.
Ernfrid Ollas berättade om hur det gick en gång i hans ungdom när han vilade på Falkberget. Han var ute och ströva i skogen och lade sig ner vid bergets kant för att vila lite. I den varma vårsolen föll han i sömn och vaknade av att det kryllade av huggormar över hela hans kropp. På den tiden hade man ju höga läderstövlar och läderbyxor på sig så det for inte illa till vid honom - men visst blev han förskräckt!
Nils Ollas var i sin ungdom på utflykt till berget. Han skulle steka plättar på berget tillsammans med sina vänner. Nu gick det inte bättre än att en hund åt upp deras plättsmet så det blev ingen stekning! Som liten bad jag många gånger att han skulle föra mig till detta vackra berg som han beskrivit så många gånger. Svaret var och förblev detsamma: "Det är så lång väg till Falkberget - man måste gå över sju stora berg för att komma dit. Vi kan int' fara dit!". När min far förde mig till berget för första gången var jag 36 år gammal! Mina barn var med, då 3 år och 8 år. Till det berget kommer de nästa gång först när de är fullvuxna!
Falkberget är det vackraste berg i vår skog - och även det farligaste berg i vår skog! Låt så detta berg förbli undangömt för att tas fram några få gånger under livet som en höjdpunkt för ett speciellt besök.