Karin Olebjörk

Jag är född och uppvuxen i Örnsköldsvik, och mitt liv har alltid kretsat kring hundar. Hundintresset väcktes tidigt och jag växte upp med hundar som en självklar del av vardagen. När jag för första gången mötte en Vizsla visste jag direkt – det här var den stående fågelhund jag ville arbeta och leva med.

År 2003 kom min första egna Vizsla, Nova, in i mitt liv. Med henne blommade även jaktintresset ut på allvar, vilket ledde till att jag lämnade Stockholm för ett liv på landet – närmare naturen, jakten och hundarna.

År 2006 började jag leta efter ytterligare en Vizsla och i mars 2007 kom Csákó till mig från Sundsvall, då två år gammal. Samtidigt hade jag fått upp ögonen för en mycket spännande valpkull i Slovakien, vilket ledde till att jag reste ner och själv valde ut lilla Farah. Hon visade sig vara en otroligt charmig tik med en enorm jaktlust, till min stora glädje. Inom loppet av ett år hade jag gått från en till tre Vizslor. 

År 2008 föds första kule efter Nova som jag parar i Slovakien. Genom åren har jag haft förmånen att leva med flera Vizslor och fått äran att följa elva kullar på nära håll. Varje hund och varje kull har bidragit med ovärderlig erfarenhet och en fördjupad förståelse för rasen.

Efter några års uppehåll och en flytt från Järna till Almunge har jag nu, efter sex år utan kullar, hittat en tik som jag verkligen tror på i avel. Med stor ödmjukhet och framtidstro ser jag nu fram emot möjligheten att planera för en ny kull våren 2026. 

Rasen för mig

Resan har som sagt varit lång och att träna hundar går inte bara som på räls, utan man får även bakslag. Men det gäller att inte ge upp utan att fundera på vad man ska hitta på för att få hunden att förstå vad man vill att den ska göra. Det mesta hänger på dig som förare och att man får en hund med de rätta anlagen.

Att få jaga med en Vizsla är det finaste man kan få göra. Det är så otroligt intelligenta och samarbetsvilliga bara man har de rätta redskapen.

Jag har hittat den ras som verkligen passar mig! Jag vill bidra till att utveckla rasens härliga jaktegenskaper och sociala temperament.

"För mig stannar allt... när mina hundar står för fågel!"

2009 studerade jag på Hundens genetik, evolution och beteende 7p på Stockholms universitet. Detta var otrolig bra utbildning och jag lärde mig mycket om hur man ska tänka rent genetiskt när man avlar. På grund av det håller jag nu alltid låg inavelsgrad.

Från 2013-2015 satt jag som avelsråd för Ungersk Vizsla och det var fint att få hjälpa till att utveckla rasen i vårt land på ett annat plan än bara i min egen kennel. På grund av studier lämnade jag över min post till Kristina Pettersson som suttit som avelsråd tidigare.