Precessionsåret förklarat

Precessionsåret förklarat

Hur ser vår kosmiska situation ut? Var befinner vi oss i det vida universum och hur relaterar vi till det kosmiska skeende vi ingår i? Hur kan vår kosmiska verklighet beskrivas? Vad innebär den?

Ett system med tre integrerade kosmiska sfärer

I den modell som vi ska bekanta oss med beskrivs vår kosmiska situation med hjälp av tre med varandra interagerande plan. De tre planen är:

* himmelsekvatorplanet – det plan som bildas av Jordens ekvator utprojicerad på himlen,

* det ekliptiska planet – planet för Solens, Månens och planeternas skenbara väg över himlen, samtidigt Solsystemets ekvatorialplan,

* det galaktiska ekvatorialplanet – planet för de virvlande spiralarmarna av stjärnor som kretsar kring Galaxens centrum.

Bilden åskådliggör de tre planens förhållande till varandra. I mitten är Jorden, vars ekvarorialplan lutar 23,5° i förhållande till omloppsbanan kring Solen (ekliptiska planet). Det ekliptiska planet lutar i sin tur 60° i förhållande till det galaktiska ekvarorialplanet. Parallellt med det ekliptiska planet ser vi också upptill den norra himmelspolens kretslopp kring den ekliptiska polen.

Varje plan har sin polaxel vinkelrät mot planet och varje plan representerar en kosmisk sfär. De tre kosmiska sfärerna är:

* den jordiska sfären,

* solsystemsfären,

* den galaktiska sfären.

Dessa tre roterande kosmiska sfärer är inneslutna i och genomtränger varandra (de mindre inneslutna i de större och de större genomträngande de mindre) och kan sägas astrologiskt motsvara skilda men samverkande nivåer i vårt medvetande.

Det ekliptiska planet (solsystemets ekvatorialplan) bildar alltså en 60° vinkel med det galaktiska ekvatorialplanet, dvs. vårt solsystem färdas fram i 60° vinkel i förhållande till det galaktiska omloppsplanet. De båda planen förbinds genom den fasta, orörliga galaktiska ekvatorialaxeln. Denna axel kan betraktas som fast och orörlig även över mycket långa tidrymder. Axelns båda noder (skärningspunkter med det ekliptiska planet) är den inre noden, belägen vid 5° i sideriska Skytten i riktning mot Galaxens centrum, och den yttre noden, belägen vid 5° i sideriska Tvillingarna, i riktning bort från Galaxens centrum.

Det jordiska ekvatorialplanet bildar istället, som vi vet, en 23.5° vinkel i förhållande till det ekliptiska planet, alltså solbanans plan. Dessa båda plan förbinds i sin tur genom den rörliga dagjämningsaxeln. Till följd av jordaxelns långsamt krängande rörelse förskjuts dagjämningsaxeln sakta genom det ekliptiska planet. Dagjämningsaxelns båda noder (skärningspunkter med det ekliptiska planet) är vårdagjämningspunkten, för närvarande belägen vid 5° i sideriska Fiskarna, och höstdagjämningspunkten, för närvarande belägen vid 5° i sideriska Jungfrun. (Genomgående använder jag för enkelhets skull det ungefärliga värdet 5° som i verkligheten kan variera något).

Cirkeln visar norra himmelspolens kretslopp under ett precessionsår om 26000 år. Utgångsläget (0°) är upptill vid 5° i sideriska Fiskarna. Här pekar jordaxelns norra pol rakt in mot det galaktiska ekvatorialplanet (ljusplanet). Efter ett kvarts varv (6500 år) pekar himmelspolen istället i riktning mot 5° i sideriska Skytten (till höger på bilden). Här börjar den luta bort från det galaktiska ljusplanet. Vid 180° nederst på bilden i riktning mot 5° sideriska Jungfrun pekar polen rakt bort från det galaktiska planet och mörkret kulminerar. Vid 270° till vänster på bilden i riktning mot 5° i sideriska Tvillingarna börjar den åter peka in mot ljusplanet. Detta är norra himmelspolens nuvarande läge vilket markerar Jordens inträde genom den Kosmiska Ljusportalen. Den fasta galaktiska ekvatorialaxeln motsvaras på bilden av den horisontella linje som delar cirkeln i en övre ljus och en nedre mörk del. Den sträcker sig från 5° i sideriska Skytten till 5° i sideriska Tvillingarna.

För första gången på 13000 år börjar alltså jordaxelns norra pol att peka in mot det galaktiska ekvatorialplanet med dess strålande ljus från otaliga stjärnor. Norra himmelspolen är den mottagande polen hos den jordiska sfären och jordaxelns läge och rörelseriktning i förhållande till solsystemsfären och den galaktiska sfären speglar astrologiskt vår medvetandeutveckling och förändringarna i den kollektiva mänskliga medvetenheten och därmed också i den mänskliga civilisations- och samhällsutvecklingen.

Cirkelns övre halva motsvarar den 13000 år långa period då himmelspolen lutar in mot det galaktiska planet. Den nedre halvan visar den likaså 13000 år långa period då himmelspolen istället lutar bort från det galaktiska planet. Vi får en övre ljus och en nedre mörk del av cirkeln. Den övre ljusa delen representerar den ljusa, odelade enhetsfasen av cykeln medan den den nedre representerar den mundana, delade, polariserade fasen.

Den senare, nedre delen, är uppdelad i två sektorer, en nedåtgående, ”feminin” fas och en uppåtgående, ”maskulin” fas, motsvarande de matriarkala respektive patriarkala civilisationer som avlöst varandra sedan istidens slut för ca 13000 år sedan. Vi har sett en oerhörd dominans av det maskulina under en följd av årtusenden, en dominans till stora delar präglad av diktatur, krig, förtryck, orättvisor och förstöring av miljön. Ändå lever ett dunkelt minne kvar av en tidigare, mer fredligt inriktad matriarkal era.

I vår tid ser vi hur det feminina inflytandet träder fram på nytt samtidigt med en pågående omformning av det maskulina. Eftersom den mänskliga civilisationen befinner sig på själva tröskeln till den övre ljusare fasen av det stora precessionsåret, kan vi hoppas på att det kvinnliga och manliga äntligen kan börja mötas på mer jämbördig nivå i harmoni och balans med varandra. Det är naturligtvis inget som sker varken smärtfritt eller över en natt. Säkerligen får vi under en avsevärd övergångsperiod uppleva det gamla patriarkala systemets långt utdragna ”dödsvåndor” och desperata försök att hålla sig vid liv.

Om man vill kan man fästa österländska benämningar på de tre cirkelsektorerna:

Man kan även relatera de tre sektorerna/tidsepokerna till de tre kosmiska sfärerna:

* den jordiska sfären – YIN

* solsystemsfären – YANG

* den galaktiska sfären – TAO

Men det är som ett helt integrerat system som de tre kosmiska sfärerna, den jordiska, den solsystemiska och den galaktiska, beskriver och speglar vår kosmiska verklighet i tid och rum såväl som vår inre medvetenhetsutveckling och den därmed sammanhängande utvecklingen av den mänskliga civilisationen och det mänskliga samhället. De astrologiska tidsåldrarna har alltid förknippats med den mänskliga civilisationens utveckling och nu kan vi tack vare det integrerade systemet med de tre kosmiska planen och sfärerna på ett åskådligt och tydligt sätt se de bakomliggande mekanismer som styr hela skeendet.

Systemet kan sägas utgöra en allomfattande tredimensionell mandala där planens och sfärernas gemensamma mittpunkt, skärningspunkten för de tre planens respektive polaxlar, speglar hela kosmos´, vårt eget och alltings gemensamma gudomliga centrum – den dyrbara skatt som utprojicerad på norra stjärnhimlen vaktas och omslingras av den väldiga stjärnbilden Draken.

Som vanligt i astrologin ser vi de tre sfärernas modell ur ett geocentriskt perspektiv, så som vi uppfattar det från Jorden sett. De tre sfärernas gemensamma centrum i modellen är därför i första hand Jordens centrum, men samtidigt också Zodiakens centrum, som även är det ekliptiska planets centrum. Det ekliptiska planet ses ur geocentriskt perspektiv, dvs. Solen, Månen och planeterna rör sig "därute" med Jorden i centrum, men i själva verket är ju, som vi vet, Solen centrum i Solsystemet.

Samma sak med det galaktiska ekvatorialplanet. I modellen med de tre sfärerna betraktas det också ur ett geocentriskt perspektiv. Planets centrum är i modellen förlagt till Jordens centrum, som också är vårt centrum. Detta är ett geocentriskt perspektiv.

Ur ett galaktiskt perspektiv däremot befinner sig som vi vet vårt Solsystem med Jorden långt ut från Galaxens centrum i en av de väldiga spiralarmarna av kretsande stjärnor (i riktning mot det vi kallar sideriska Tvillingarna).

Så de tre sfärernas gemensamma mittpunkt i vår modell är i ett geocentriskt perspektiv i första hand Jordens centrum, som också är vårt centrum. Men i symbolisk/mystisk mening är det även såväl Solens som Galaxens (och allting annats) centrum som också är alltings gudomliga ursprung, kring vilket allting kretsar och i vilket allting har sin inre väsensgrund. Därför blir vår modell en tredimensionell mandala som representerar inte bara världsalltet utan också vårt inre medvetande. Mittpunkten är själva vår inre medvetandegrund som samtidigt är alltings inre medvetandegrund.

Precessionsårets fyra vändpunkter

Liksom det vanliga året har det stora precessionsåret om 26000 år också fyra "vändpunkter" eller "årsstationer".

17500 BC

Den första bilden åskådliggör precessionsårets själva början, då jordaxelns norra pol (som också kallas norra himmelspolen, NHP på bilden) lutar maximalt in mot det galaktiska ekvatorialplanet. Detta är det stora stjärnårets början och slut - alfa/omega-punkten. Jordaxelns norra pol pekar här mot en punkt på himlavalvet som är i longitudinell linje med 5° i sideriska Fiskarna - samma gradtal som vårdagjämningspunkten (VP) passerar nu i vår tid.

Vid precessionsårets början befinner sig VP vid 5° i sideriska Skytten (till höger på bilden), i konjunktion med det galaktiska ekvatorialplanets inre nod (GEN) och Galaxens centrum. Vintersolståndet befinner sig vid 5° i sideriska Jungfrun (dock ej visat på bilden) mitt emot den norra himmelspolen (NHP) som alltså är i linje med 5° i sideriska Fiskarna. Den här situationen, med den norra himmelspolen vilande in mot det galaktiska ljusplanet, var rådande för ca 19500 år sedan.

Som vi ser på den här kompletterande bilden befinner sig den norra himmelspolen (NHP) vid precessionsårets utgångsläge högst upp vid 5° i sideriska Fiskarna (lutande inåt mot och vilande i det kosmiska ljusplanet) medan vårdagjämningspunkten (VP) är vid 5° i sideriska Skytten (i riktning mot Galaxens centrum). Här är dagjämningsaxeln parallell med den fasta galaktiska nodaxeln (den horisontella linjen i cirkeln). GEN markerar liksom i den förra bilden det galaktiska ekvatorialplanets inre nod riktad mot galaxcentrum.

På följande bild har jordaxeln vridit sig ett kvarts varv i sin långsamt krängande precessionsrörelse och befinner sig nu i linje med 5° i sideriska Skytten - och därmed också med det galaktiska ekvatorialplanets inre nod (GEN) och Galaxens centrum. Den tropiska vårdagjämningspunkten (VP) har samtidigt förflyttat sig till 5° i sideriska Jungfrun. Den tropiska dagjämningsaxeln, som förbinder himmelsekvatorplanet - håll i hatten - med det ekliptiska planet, bildar här ett rätvinkligt kors tillsammans med den fasta axel som förbinder det ekliptiska planet med det galaktiska ekvatorialplanet (vars inre nod, GEN, pekar mot Galaxens centrum vid 5° i sideriska Skytten). Därmed börjar den norra himmelspolen (NHP) nu gradvis peka bort från det galaktiska ljusplanet mot mörkare regioner i det galaktiska landskapet. Detta inträffade för ca 13000 år sedan.

11000 BC

På den kompletterande bilden nedan kan vi ytterligare se hur dagjämningsaxeln (med vårdagjämningspunkten VP i riktning mot 5° i sideriska Jungfrun) nu bildar ett rätvinkligt kors med den fasta galaktiska ekvatorialaxeln (vars inre mot Galaxens centrum pekande nod, markerad GEN i bilden, är i linje med 5° i sideriska Skytten) samtidigt som den norra himmelspolen (NHP) också befinner sig i riktning mot Galaxens centrum. Ett sådant rätvinkligt kors formas två gånger under ett precessionsår, första gången då norra himmelspolen förflyttat sig 90° från utgångsläget och andra gången då den färdats 270° (vilket är polens nuvarande läge vid 5° i sideriska Tvillingarna där den nått fram till den Kosmiska Ljusportalen).

På nästa bild ser vi hur den norra himmelspolen (NHP) nu pekar helt bort från det galaktiska planet mot en punkt i linje med 5° i sideriska Jungfrun. Vårdagjämningspunkten (VP) är nu istället belägen vid 5° i sideriska Tvillingarna, i riktning bort från Galaxens centrum. Här kulminerar den mörka fasen i precessionscykeln. Detta inträffade för ca 6500 år sedan, några århundraden före VPs inträde i Oxens tecken - början av Oxens tidsålder. Här ligger dagjämningsaxeln helt i linje med den galaktiska ekvatorialaxeln.

4500 BC

En kompletterande bild får förtydliga också den här fasen av det stora precessionsåret. Vi ser den norra himmelspolen längst ned i cirkeln i linje med 5° i sideriska Jungfrun pekande rakt bort från det galaktiska ljusplanet, som vi får tänka oss strax ovanför cirkeln. VP är belägen till vänster vid 5° i sideriska Tvillingarna, i riktning bort från Galaxens centrum, som istället befinner sig i riktning mot 5° i sideriska Skytten (här som alltid markerad med GEN = galaktiska ekvatorialplanets /inre/ nod).

Vi fortsätter vår färd genom det stora precessionsåret och på nästa bild befinner vi oss slutligen i vår egen era. Jordaxeln med norra himmelspolen (NHP) har vridit sig ytterligare ett kvarts varv och befinner sig nu i linje med 5° i sideriska Tvillingarna. Därmed börjar den ånyo - för första gången på ca 13000 år - att så sakteliga vända sig i riktning in mot det galaktiska planet med dess kosmiska ljusflöde. Detta är den Kosmiska Ljusportalen! Vårdagjämningspunkten (VP) är nu vid 5° i sideriska Fiskarna - på väg mot Vattumannens tidsålder. Åter formas ett rätvinkligt kors mellan den fasta galaktiska ekvatorialaxeln och den rörliga dagjämningsaxeln. Vi har hunnit tre kvarts varv genom den stora precessionscykeln. En kosmiskt och astrologiskt/symboliskt sett ljusare tid ligger framför oss medan vi färdas med den norra himmelspolen genom ljusare och mer hoppfulla ängder i det galaktiska landskapet!

AD 2000

Vi förtydligar med en bild av förloppet sett ovanifrån. Den visar vår tids strålande Kosmiska Ljusportal med norra himmelspolen till vänster vid 5° i sideriska Tvillingarna. Portalen kallas också Människans port. Överst i cirkeln pekar vårdagjämningspunkten (VP) i riktning mot 5° i sideriska Fiskarna - vilket intressant nog också är rakt in mot det galaktiska ljusplanet. I sin långsamma baklängesrörelse genom den sideriska zodiaken har den alltså fortfarande ca 5° att tillryggalägga innan den träder in i Vattumannens tecken.

Härmed har jag visat på hela det stora precessionsårets gång och de kosmiska mekanismer som ligger bakom och därmed formar vår växlande situation i det väldiga kosmos. Man kan säga att den norra himmelspolens nuvarande läge vid den Kosmiska Ljusportalen, i riktning mot 5° i sideriska Tvillingarna, jämfört med det vanliga året motsvarar vårdagjämningen. Kulminationen vid 5° i sideriska Fiskarna, där himmelspolen vilar i det galaktiska ljusplanet, motsvarar på samma sätt sommarsolståndet. Mörkrets port vid 5° i sideriska Skytten, där polen börjar luta bort från ljuset, är analog med höstdagjämningen och mörkrets kulmination vid 5° i sideriska Jungfrun, då polen pekar rakt bort från ljusplanet, motsvarar vintersolståndet.

Här följer ytterligare reflektioner och fördjupande resonemang kring inträdet genom den kosmiska ljusportalen:

* Upptäckten av precessionsårets egen inre rytm och passagen genom ljusportalen

* En Vädurens tidsålder

* Precessionscykeln och mänsklighetens kollektiva medvetenhetsutveckling

Jag har inspirerats av den numera tyvärr bortgångne astrologen Nick Anthony Fiorenza, som på sin tidigare omfattande webbsida beskrev precessionsåret i termer av "Earth´s Precessional Cross". Han visade på de tre kosmiska planens samspel och dagjämningsaxelns skiftande lägen i förhållande till den fasta galaktiska ekvatorialaxeln.

Jag har strävat efter att återge allt det väsentliga på ett så enkelt och klart sätt som möjligt med egna (förhoppningsvis) förklarande bilder. Istället för att betona "precessionskorset", så som Fiorenza gjorde, har jag valt att beskriva vår nuvarande kosmiska situation som en passage genom en "Kosmisk Ljusportal", vilket jag tycker bättre och mer hoppingivande beskriver det kosmisk-astrologiska skeendet.

Av Fiorenzas tidigare omfattande webbsida återstår numera endast det här: The Lunar Planner.

Tillbaka till första sidan.

© Mats Bergman 2015

Kontakt: Mail