Skrivtips och grammatik
Skrivtips och grammatik
Talspåk och skriftspråk skiljer sig åt på många sätt, både i uppbyggnad och uttal. När man pratar slarvar man ofta med meningsbyggnad, och pratar med ofullständiga meningar, men när man skriver ska alla meningar ha ett subjekt och ett predikat.
Predikatet är det som händer i meningen, ett verb, och subjektet är den eller det som utför handlingen. Ofta är subjektet ett substantiv, som "pojken", "mamma", "bilen" och så vidare: Bilen kör.
Meningar har ofta objekt, dvs något/någon som "råkar ut för" det som händer: Pojken (subjekt) plockar (predikat) äpplen (objekt).
Substantivet kan dock bytas mot ett pronomen. Ett pronomen är ett ord som står i stället för substantiv: Pojken - han, mamma - hon, bilen - den. T ex: Den (bilen) kör, eller Han (pojken) plockar dem (äpplen).
Det finns många sorters pronomen, men den här typen kallas för "personliga pronomen". De finns i subjektsform och objektsform, för både singular (en) och plural (flera) substantiv.
I talspråk uttalar man inte alla bokstäver och i vissa dialekter skiljer man inte heller på subjektsform och objektsform i singular heller utan säger "ja såg han" och "hon älskar hon", istället för "ja såg honom" och "hon älskar henne". Men det verkliga bekymret är formerna i plural, de längst ner: De allra, allra flesta säger "dom". Alltid.
Det är helt ok att säga "dom"! Det skulle låta jättekonstigt om folk gick tillbaka till att säga "de" och "dem" (vilket de gjorde en gång i tiden). Men man skriver ALDRIG "dom" annat än i personlig kommunikation (sms, chat) eller i dialog. (Se Tal- och skriftspråk)
"De" är alltså ett personligt pronomen, precis som "jag, du, han, vi", i subjektsform som ersätter ett substantiv i plural, alltså flera, t ex "pojkarna", "bilar", "mammor". "Dem" ersätter substantiv i plural på objektsplats.
Pojkarna gillar äpplen. De plockar dem ofta.
Mammor oroar sig för sina barn. De ringer dem ofta i onödan.
Bilar kör fort på vägarna. De sliter på dem.
Det lättaste sättet att veta om man ska skriva de eller dem är alltså att veta om det är subjekt eller objekt man menar. Om man är osäker kan man pröva på olika sätt:
Byt pronomen! Prova om det låter mest naturligt med "vi" eller "oss": Dom lyssnar inte på dom.Det låter inget vidare att sätta in "oss" på första platsen, men "vi "funkar bra! Oss låter helt ok istället för "dom" i slutet av meningen. Alltså blir ska det stå: De lyssnar inte på dem.
Översätt till engelska! De flesta tycker att det är mycket lättare att skilja på "they" (subjektsform) och "them" (objektsform) på engelska. Är man duktig på engelska kan man pröva att över sätta: Dom lyssnar inte på dom. > They don't listen to them. They = de och them = dem. Här fattar man hur nära släkt svenskan och engelskan är!
Meningsbyggnad: De flesta meningar i skriftspråk har "rak" ordföljd, det vill säga att subjektet kommer före objekt. OFTAST fungerar det att tänka att "de" står i början av meningen och "dem" längre fram, men inte alltid! (Jämför: "Dem skulle jag aldrig röra!" "Jag skulle aldrig röra dem!")
Fuska! Jag läste någonstans att "de" är så mycket vanligare än "dem" att om man alltid väljer "de" så har man rätt i 75% gångerna.