Vår vision är ett samhälle där alla är fria att förverkliga sina drömmar, utan att gå utanför naturens ramar eller begränsa andra människors frihet. Grön Ungdom i Stockholmsregionen är en del av en internationell grön rörelse som förenas i övertygelsen att de utmaningar världen står inför kräver en ny politisk kompass som grundar sig i insikten att vår planet utgör basen för all mänsklig utveckling. Detta kallar vi för grön ideologi.

Industrisamhället har gett oss goda och bekväma liv som tidigare generationer bara har kunnat drömma om. Samtidigt har detta skett på bekostnad av vår miljö och människor i andra delar av världen. Utnyttjandet av naturresurser går långt över jordens återställningsförmåga, den biologiska mångfalden utarmas och klimatförändringarna äventyrar vårt framtida välstånd. Det är bråttom att vända utvecklingen, men inte för sent. Det är dags att ställa om samhället för en ny tid. Vi har idag den kunskap och teknik som krävs för att bygga ett fossilfritt välfärdssamhälle där vi alla kan leva goda liv inom naturens ramar.

Som det ser ut idag fortsätter utsläppen öka och resurser förbrukas i allt högre takt. Vi blir allt rikare och den materiella konsumtionen stiger ständigt. Trots det har vi inte blivit lyckligare. Vi gröna menar att det är dags att fråga sig vad som egentligen är målet med samhällsutvecklingen. Det är vår övertygelse att ett annat samhälle är möjligt, där kulturella upplevelser värderas högre än prylar, där välfärd är viktigare än tillväxt och där människor ges utrymme för fritid och sociala relationer. Vi behöver en ekonomisk politik som ser att människan inte bara är en ekonomisk varelse utan också en social, kulturell och solidarisk. Det gröna samhället sätter livskvalitet i centrum, utan att slita på varken människa eller miljö. Därför är vi gröna övertygade om att mänskligheten kan blomstra inom planetens gränser.

Vårt samhälle genomsyras av oskrivna regler för vad som är normalt respektive onormalt, och föreställningar om hur en människa ska vara. Vissa normer är gynnsamma, men många är rent destruktiva och begränsar människans frihet att vara den hen vill. Det handlar bland annat om normer kring utseende, behov, livsstil och sexuella preferenser. De som följer sådana normer märker sällan av dem, medan de som avviker från dem riskerar att bestraffas av sin omgivning genom ifrågasättande, osynliggörande, utfrysning eller trakasserier. Samhället är i hög grad anpassat för och utformat av människor som följer normen, vilket märks i både lagstiftningen och vardagslivet. Det är djupt orättvist att vissa människor får makt och fördelar i livet bara för att de uppfyller vissa normer. Vi måste synliggöra och bekämpa alla begränsande normer överallt, och nöjer oss inte förrän alla kan definiera sig själva och bli erkända för de dem är.

Flera av dessa normer handlar om kön. Dagens samhälle präglas av patriarkala strukturer där cismän har makt och privilegier på bekostnad av kvinnor och transpersoner. Denna könsmaktsordning hänger samman med föråldrade idéer om att alla människor kan delas in efter en snäv tvåkönsmall med normer om hur kvinnor och män ska vara. Alla är förlorare när snäva könsroller begränsar varje människas möjligheter att växa till den hen vill vara, men det slår särskilt hårt mot dem som varken kan eller vill identifiera sig som man eller kvinna. Vår feminism är intersektionell vilket innebär att vi ser hur patriarkatet samverkar med andra maktordningar såsom sexuell läggning, etnicitet, ålder, klass och funktionalitet. För att ge alla människor lika möjligheter att förverkliga sin fulla potential måste vi föra en aktiv politik som omfördelar makten i samhället och gör skillnad i människors vardag.

Den gröna analysen ser hur miljöförstöring och ojämlikhet hänger ihop. När vi exploaterar och dominerar över naturen sker det på bekostnad av andra människor och framtida generationer. Den rikare delen av världen har orsakat större delen av klimatförändringarna samtidigt som den fattigare delen av världen drabbas värst av dem. Vi får aldrig bygga vårt välstånd på andra människors lidande. Därför måste arbetet för ett hållbart samhälle gå hand i hand med arbetet för en rättvisare värld. Den gröna visionen är ett samhälle som en gång för alla gjort upp med hierarkiska strukturer och där människor är fria från dominans.

Grön Ungdom i Stockholmsregionen är redo att med konkret politik förverkliga dessa visioner. Vi är övertygade om att samhället går att förändra och att vi tillsammans kan göra stor skillnad.

Välkommen till den gröna rörelsen!

2.1 Ideologiska texten

En tillgänglig, pålitlig och bekväm kollektivtrafik, till lands och till sjöss, är en nyckel i anpassningen till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar region. Det kollektiva resandet är inte enbart effektivt och klimatsmart, här finns också förutsättningar för möten mellan människor över såväl geografiska som socioekonomiska gränser.

Vi lever i en segregerad region där förutsättningarna för våra liv ser olika ut beroende på vilken del av regionen vi bor i. De geografiska och socioekonomiska gränserna inom regionen flyter samman och bildar en barriär som är mycket svår att överskrida. Genom kollektivtrafiken möts människor med skilda bakgrunder från hela regionen, och på så sätt kan barriären brytas ned.

Vi vill fasa ut bilen som stockholmarnas huvudsakliga färdmedel och bryta bilismen som norm. Bilen har länge subventioneras på bekostnad av kollektivtrafiken, till stor del beroende på att bilen har varit del av den manliga normen, medan kvinnor oftare har åkt kollektivt. Vi ser därför investeringar i kollektivtrafiken som en feministisk prioritering. Bilismen är ett historiskt misstag, kollektivtrafiken är framtidens färdmedel.

Stockholmsregionens kollektivtrafik ska vara ett tillgängligt resealternativ för alla invånare, såväl ekonomiskt som fysiskt som socialt. Resenärer ska enkelt och bekvämt kunna ta del av särskilt stöd vid behov. Vid sidan av en högkvalitativ färdtjänst ska den reguljära kollektivtrafiken anpassas till alla resenärers behov. Alla måste också informeras om sina rättigheter.

Cykeln ska både vara ett komplement till och en del av kollektivtrafiken. Cykeln är ett klimatneutralt transportmedel, som dessutom stärker folkhälsan. I vår region ska det vara enkelt och bekvämt att ta med cykeln i kollektivtrafiken, och att kombinera den med kollektiva färdmedel.

Kollektivtrafiken är en gemensam angelägenhet. Det ligger i varje invånares intresse att så många som möjligt väljer kollektivtrafiken framför bilen, eftersom det påverkar vår delade säkerhet, fysiska utrymme och miljö. Därför är det rimligt att vi i avsevärt större utsträckning finansierar kollektivtrafiken tillsammans, och sänker de privata avgifterna väsentligt. Samtidigt ser vi att avgifter ger resenärer en känsla av ägandeskap, och dessutom gör klimatneutrala färdsätt, som cykling och gång, ekonomiskt fördelaktiga. Dessa avgifter får dock aldrig hindra människor att resa inom regionen och därför bör de med små inkomster, inklusive barn och unga, erbjudas avgiftsfria resor.

I tider av nedskärningar och besparingar kan förutsättningarna för en utbyggnad av Stockholmsregionens kollektivtrafiknät framstå som svåra. Klimatutmaningen kräver dock att fler människor väljer kollektivtrafiken istället för bilen, vilket i sin tur kräver att kollektivtrafiken görs mer attraktiv. Det är politikens ansvar att underlätta det valet genom att göra det enkelt och bekvämt att resa kollektivt. För att finansiera de enorma investeringar som vi är i behov av, utan att låta det gå utöver avgifterna, krävs kreativa lösningar. Dessa investeringar är avgörande för Stockholmsregionens utveckling. I ett långsiktigt perspektiv blir det mer kostsamt att avstå från satsningarna vi kan göra idag.

Vi vill även, på lång sikt, se en utbyggnad av kollektivtrafik i Stockholms landsbygd. Det är viktigt att inte glömma den storstadsnära landsbygden, där många åker bil och ser bilen som nödvändig. Det är ett mönster vi behöver vända även utanför Stockholms tätorter. Detta gynnar också unga utan körkort som är i behov av kollektiva färdmedel för att kunna komma till skola, fritidsaktiviteter och andra nöjen som storstaden erbjuder.

3.1 Ideologiska texten

Människan är en kulturell varelse och vi växer som individer när vi får möjlighet att utöva och ta del av kultur. Politikens roll är inte att definiera eller värdera kultur, utan att tillgängliggöra och främja kulturuttryck. Vi tror på det mångkulturella samhället. Kulturens styrka ligger i dess dynamiska natur och det är mötena mellan olika kulturer som driver utveckling framåt.

Vi ser vår regions mångfald av kulturuttryck som en stor tillgång. Kulturen måste lyftas och göras tillgänglig för alla som bor i eller besöker regionen. Människors möjligheter att utöva och ta del av kultur får inte påverkas tillföljd av socioekonomisk bakgrund, etnicitet, kön, juridiskt kön, sexuell läggning, ålder eller funktionsvariation.

Kulturens värde kan inte mätas i pengar, därför bör marknaden inte ensam få styra över vilken kultur som ska finnas. Vi vänder oss emot dagens kommersialisering av kultur som leder till att vissa kulturer inte når ut när snäva nyttokalkyler får styra. Det är politikens ansvar att garantera kulturens oberoende av kommersiella krafter. Det offentligas roll inom kulturen bör i första hand vara att skapa förutsättningar för individer och grupper att utöva och ta del av kultur, men också att förvalta offentlig ägda kulturföremål och låta kulturen genomsyra den offentliga verksamheten. I offentliga utrymmen, såsom tunnelbanan, ska konsten ges minst lika stort utrymme som reklamen.

Den kommunala kulturskolan har stor betydelse för barn och ungdomars möjligheter att skapa och uppleva kultur under uppväxten. Här finns inte enbart möjlighet att stifta bekantskap med kulturen, utan även att knyta kontakter med andra som delar samma intresse. Idag begränsas dessa möjligheter av kommunala gränser. Varje kulturskola ska därför stå öppen för alla regionens barn och ungdomar över såväl socioekonomiska som geografiska gränser.

I kulturens natur ligger att provocera och utmana samhällets normer, vilket i största mån ska uppmuntras. De finns kulturuttryck som är direkt destruktiva. Sexistisk reklam, innehållande snäva skönhetsideal och objektifiering av kvinnor, är ett folkhälsoproblem som orsakar psykisk ohälsa hos framför allt unga flickor och kvinnor. Rasistisk reklam, även sådan som inte omfattas av nuvarande lagstiftning, skapar stor otrygghet och slår mot utsatta grupper i samhället.

Vi strävar mot en region där det allmänna välbefinnandet är gott och folkhälsan stark. Ett naturligt led i denna strävan är att arbeta för att varje individ ges möjlighet att utöva idrott eller annan fysisk rörelse på sina egna villkor, gärna som en del av vardagen. Inom idrotten, liksom i andra sammanhang, frodas ofta en jargong som direkt nedvärderar och indirekt utesluter den som avviker från normen. Vi ser idag problem, inte minst med synen på HBTQ+ -personer, och vill betona vikten av normkritiskt arbete, särskilt i sammanhang där barn och ungdomar vistas.

Idag är utövande av organiserad idrott i regel uppdelat efter juridiskt kön. Genomgående har idrottare av kvinnligt kön prioriterats lägre än idrottare av manligt kön, vilket speglas i tilldelningen av praktiskt liksom ekonomiskt stöd. Vi vill att idrottsutövande värderas, och därmed prioriteras, lika oavsett kön. Ett jämställt stöd är ett steg mot lika möjligheter.

4.1 Ideologiska texten

Fysiskt och psykiskt välmående är förutsättningen för mänsklig välfärd. En bra sjukvård borde alltså vara en av samhällets främsta prioriteringar. Folkhälsopolitiken ska vara hälsofrämjande och förebyggande, med målet att människor ska må bra utan att behöva söka vård. Den som är i behov av vård ska mötas av en sjukvård med hög kvalitet, som är tillgänglig, jämlik och patientorienterad.

Tyvärr brister vården idag på flera områden, till stor del på grund av överbelastning och bristande resurser. Detta trots att vården är grundläggande för ett gott samhälle. Vi behöver uppvärdera verksamheten och yrkena som innefattas av den. Vården ska finansieras gemensamt och ges de resurser som krävs för att erbjuda en högkvalitativ vård. För att kunna ge den bästa vården måste personalen arbeta under goda arbetsförhållanden och trygga anställningsvillkor. De som arbetar inom sjukvården ska ges en lön som motsvarar deras kompetens och utbildning, och speglar yrkets avgörande betydelse för samhället.

Det finns idag stora skillnader i hälsa mellan olika grupper. Mellan två tunnelbanestationer kan det skilja ett tiotal år i medellivslängd. Detta är en djup orättvisa som inte kan accepteras. När barn och ungdomar i vår region växer upp med helt olika livsvillkor, och när låginkomsttagares hälsa är mycket sämre än regionens rikare invånares måste vi agera kraftfullt. Folkhälsopolitiken måste inriktas på att göra tidiga insatser i livet och utjämna socioekonomiska och geografiska skillnader i hälsa. En god hälsa och en kvalitativ vård får aldrig vara en klassfråga.

Den psykiska ohälsan är en folkhälsosjukdom som växer bland unga, framförallt inom Stockholmsregionen. Idag betraktas psykisk ohälsa som mindre allvarligt än fysiska sjukdomar. Vi måste motverka strukturer och attityder som nedvärderar och tabubelägger psykisk ohälsa. Ingen ska behöva skämmas över att söka psykiatrisk vård. Det är idag inte enbart ansvarstagandet för den psykiska ohälsan som brister, utan även ansvarsfördelningen aktörer sinsemellan.

Det råder förvirring kring var unga ska vända sig för psykiatrisk vård, något som orsakar både höga trösklar och att unga skickas fram och tillbaka mellan aktörer. Vi måste ta ett samlat grepp och stärka resurserna för att säkra tillgängligheten och kvalitén inom ungdomspsykiatrin.

Liksom i övriga delar av samhället tas barn och unga på mindre allvar än vuxna, vilket får särskilt problematiska konsekvenser inom vården. För att behandlingen ska vara givande krävs att patienten har förtroende för vårdpersonalen, vilket i sin tur kräver att vårdpersonalen är lyhörd inför patienten. För oss är det självklart att värna om barn, deras önskemål och deras rättigheter, och att låta FN: s barnkonvention genomsyra sjukvården. Vården måste vara patientorienterad, oavsett patientens ålder.

Alla människor ska ha lika rätt till god vård, oberoende av socioekonomisk bakgrund, etnicitet, kön, juridiskt kön, sexuell läggning, ålder eller funktionsvariation. Vården ska genomsyras av normkritiskt perspektiv. Personal måste ha kompetens att bemöta HBTQ+ -personer, och den praktiska vården måste utformas så att alla människor garanteras värdig vård oavsett sexualitet och könsidentitet.

Kvinnors makt över sina kroppar och sina liv får aldrig kompromissas med. Rätten till abort måste säkerställas genom stärkta resurser såväl till de medicinska som de kirurgiska aborterna.

Rätten till hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet. Det är ovärdigt och inhumant att särbehandla människor när det leder till mänskligt lidande. Vårdpersonal ska inte behöva frångå sin etiska skyldighet att ge vård utifrån de medicinska behoven för att patienten saknar uppehållstillstånd. Vården måste ständigt anpassas efter befolkningens behov. I många fall saknas idag kompetens för nyanländas psykiska vård. För att möta detta vill vi satsa på ökad kunskap inom traumarelaterade besvär. Vårdcentraler såväl som specialistmottagningar ska ha den kompetens som krävs för att kunna ge varje människa som söker hjälp ett bra bemötande.

5.1 Ideologiska texten

Den gröna staden är tät och grönskande, med plats för kultur och liv på gatorna. Stadsplaneringen ska utgå från ett hållbarhetsperspektiv och ett normkritiskt perspektiv. Det innebär att det ska vara enkelt att leva miljösmart, och att stadsmiljön ska vara inkluderande och tillgänglig för alla. Bostadspolitiken ska möta bostadsbristen, bryta segregationen och lägga grunden för en jämlik region.

Gaturummet ska vara till för alla. Vi ser hur samhällsplaneringen länge präglats av en trafikmaktordning, där bilen görs till norm och sätts i centrum. Detta märks tydligt på våra gator idag, där människor är hänvisade till trånga trottoarer direkt intill farlig biltrafik, och där cyklister riskerar sina liv på smala filer inklämda mellan bilarna. Det ska bli mycket enklare, tryggare och tillgängligare att ta sig runt på cykel eller till fots i stadsmiljön. Vi menar att bilen inte har plats i Stockholmsregionens stadskärnor.

Det första steget när vi planerar en region med klimatneutrala transporter måste vara att minska transportbehoven. Allt för länge har arbetsplatser, bostäder, kultur och service byggts isolerat från varandra. Både klimatet och vår livskvalitet är vinnare när dessa funktioner istället blandas, och den tanken måste genomsyra stadsplaneringen. Trafikplaneringen ska utgå från att kortare resor primärt görs med cykel eller till fots. Cykeln ska erkännas som ett självständigt fordon och ska inte dela vägar med fotgängare. För att ta tillvara på cykelns potential behövs ett heltäckande cykelvägnät i Stockholmsregionen.

Stockholmsregionen lider av en akut bostadsbrist. Hårdast slår den mot studenter, ungdomar och andra med låga inkomster. Därför måste bostadspolitiken i första hand inrikta sig på att bygga små och billiga hyresrätter som människor med små inkomster kan efterfråga. Den snabba urbaniseringen och befolkningstillväxten ställer oss inför svåra utmaningar, men det är vår skyldighet att se till att de som vill leva och verka i Stockholm också ska ha tillgång en bostad av rimlig kvalitet. Alla kommuner måste ta sitt ansvar för att möta bostadsbristen. De nya bostäderna ska vara klimatsmarta, energieffektiva och främja system som gynnar delande av ytor, verktyg och andra föremål. Vi måste tillvarata våra resurser och utmana normen att ensamma äga sådant vi sällan använder.

Historiskt har bostadspolitiken förstärkt segregationen och lett till homogena och isolerade bostadsområden. Vi är övertygade om att bostadsbyggandet istället kan vara ett verktyg för att uppnå raka motsatsen, nämligen blandade områden som präglas av mångfald. Att blanda olika boendeformer ska vara av högsta prioritet när vi bygger nya bostadsområden eller förtätar de befintliga. Bara när människor med olika bakgrund delar samma vardag kan vi på riktigt mötas och se oss själv i andra. Då kan vi bygga en solidarisk Stockholmsregion med gemenskap och samhörighet.

Människan är intimt beroende av naturen, och detta tillhör kärnan i den gröna ideologin. Därför får vi aldrig glömma bort att gröna strukturer är avgörande även i en storstadsregion. Växtlighet är viktigt för att rena luften och grönytor står för en betydande del av vattenreningen. Stockholmsregionens sammanhängande skogsområden, de så kallade gröna kilarna, är viktiga för djurs och växters spridning så att den biologiska mångfalden inte urholkas. Dessutom har gröna ytor stor betydelse för vårt välbefinnande. Utmaningen är att kombinera de gröna värdena med en bostadspolitik som möter de akuta behoven. Vi är övertygande om att det är möjligt, med en politik som fokuserar på ökad kvalitet snarare än kvantitet. Gröna tak, grönska längs våra gator och förtätning av våra stadskärnor gör det möjligt att bygga fler bostäder, och samtidigt värna värdefulla naturområden i regionens yttre delar.

6.1 Ideologiska texten

Vår planet utgör basen för mänsklig välfärd. Våra livsvillkor avgörs av hur väl vi lyckas leva och verka i samklang med naturen. Därför måste all mänsklig verksamhet i Stockholmsregionen vara långsiktigt hållbar och ske inom planetära gränser. Miljöpolitik får inte betraktas som ett separat politikområde. Alla politiska beslut som tas måste genomsyras av miljöperspektivet.

För att förverkliga visionen om en hållbar Stockholmsregion krävs radikala politiska reformer. En grund-läggande princip är att göra det svåra-re att producera och konsumera det som är ohållbart och främja det som är miljövänligt. Vi måste i mycket högre utsträckning hushålla med energi och resurser, och återanvända och återvinna material. Miljötekniken kommer vara avgörande i omställningen till ett hållbart samhälle, men även tekniken har sina begränsningar. Evig tillväxt på en ändlig planet är inte möjligt, och med en ständigt stigande materiell konsumtion räcker inte de tekniska lösningarna för att uppnå en ekologiskt hållbar utveckling. För att bli en hållbar region behövs livsstilsförändringar, och politiken måste ge Stockholmsregionens invånare de redskap som krävs för att förändra den ohållbara livsstilen.

Vi behöver också förändra de värderingar och attityder som varit med och skapat miljöproblemen. Alltför länge har naturen betraktats som något avlägset som inte erbjuder oss något mer än råvaror och vackra naturmiljöer. Men naturen är en del av vår vardag och de tjänster ekosystemen levererar är en grundförutsättning för Stockholmsregionens utveckling. Dessa är i praktiken omöjliga att ersätta med mänsklig teknik. Dessa tjänster får aldrig tas för givna och idag är flera av dem hotade på grund av det stora trycket på ekosystemen och den biologiska mångfalden. Naturen är i grunden ovärderlig men ekonomiska styrmedel är nödvändiga för att allt det som ekosystemen ger oss ska synas i ekonomiska och politiska beslut. Det är viktigt att vi inte går miste om dessa livsavgörande ekosystemtjänster när Stockholmsregionen nu kraftigt expanderar.

Klimatet är vår tids stora utmaning. Om den globala uppvärmningen inte hejdas inom kort kommer det få katastrofala effekter för världens samhällen och ekonomier. Vi måste agera kraftfullt, och den enda rimliga målsättningen är att alla utsläpp av koldioxid från fossila bränslen snarast bör upphöra. Den största utsläppskällan i Stockholmsregionen är idag transporterna och i synnerhet biltrafiken. Stockholm bör ta tillvara på de möjligheter som ges av en tätbefolkad region genom att kraftigt bygga ut kollektivtrafiken och cykelnäten, och göra det svårare att ta bilen där det inte behövs. Uppvärmningen av byggnader ska vara helt fossilfri och maten som serveras i den offentliga verksamheten ska ha minimal klimatpåverkan.

Stockholmsregionen måste påbörja arbetet för en cirkulär ekonomi, det vill säga en produktion och konsumtion som så långt det är möjligt inte skapar något avfall. Återbruk ska uppmuntras och främjas, och det måste bli svårare att slänga saker. Allt material som inte går att återanvända ska återvinnas eller i andra hand energiutvinnas. Matavfallet ska bli till biogas och avloppsslam ska användas som gödsel på åkrarna. Målet måste vara att eliminera all utvinning av nya råvaror. Den energi som försörjer offentliga verksamheter ska komma från helt förnyelsebara energikällor.

I en storstadsregion är det lätt att glömma att varje handling får konsekvenser för omvärlden och framtiden. Men allt hänger ihop och Stockholmsregionen har ett ansvar också för den miljöpåverkan som sker utanför regionens gränser. Det är därför dags att det som Stockholmsregionens företag och medborgare importerar och konsumerar från andra delar av världen blir en självklar del av miljöpolitiken. Vi måste se till att de miljöåtgärder vi vidtar här inte leder till att problemen förflyttas till andra delar av världen. All miljöpolitik i Stockholmsregionen måste ses ur ett globalt perspektiv.