Thure Wallner, Bruno Liljefors och Anders Zorn besökte Fritzes på Drottninggatan i Stockholm samtidigt, i början av 1900-talet. Zorn berömde då Wallners tavlor, och sa till Liljefors att pojken skulle ut till honom på Bullerö för en studietid. Så blev det.
Wallner blev snabbt så duktig, att Skolverket beställde åtta fågelplanscher för skolstudier. Bland Wallners många kunder fanns Gustav V, som köpte en örntavla på en utställning i Stockholm.
En dag 1955 var jag på väg hem till Södertälje från min båt i Mälaren. I Viksberg körde jag förbi en man som kom gående längs vägen. Han ryckte till som om han blivit skrämd, och jag stannade och ville be om ursäkt. Han hade blivit försenad till en buss mot Södertälje och ville ha lift, vilket han fick. I bilen frågade jag om han varit och skött om sin stuga vid Mälaren, men han svarade att han hade målat ett par väldiga gamla ekar.
Jag frågade om han var konstnär.
- Ja, en del kallar det så. Svarade han.
- Hur var namnet? Kom nästa fråga.
- Det är Wallner, sa han försynt.
- Är det Thure Wallner? Frågade jag.
- Ja, svarade han och såg mycket glad ut.
Vi pratade om hans illustrationer i ryttmästare Lundbergs stora bok och om platser i fjällen som vi båda hade varit på.
När vi kom till järnvägsstationen i Södertälje hade vi bara börjat vårt samtal. Det visade sig att han skulle till Uttran.
- Skulle jag kunna få köra Er dit?
- Det skulle bli för mycket besvär, svarade han.
Vi kom till hans villa, och jag tackade och skulle åka hem.
- Stopp, nu ska du följa med in!
- Men inte kan jag det oanmäld?
Jo, jag skulle med in, blev t o m godkänd av hans fru och jag kom inte därifrån förrän klockan halv fyra på morgonen.
- Nu får du allt lov att komma tillbaka!
Tio år senare, den 15 mars 1965 satt jag vid Wallners säng i ett vårdhem i Södertälje. Hans dödsbädd. Jag hade den disciplin som behövdes för att bli både hans enda elev och barn i huset under tio år.
Inför varje konstruktion gäller respekt med aktning och ödmjukhet. Total nollställning inför konstruktionen. Vid t ex björnstudier i Sånfjällets nationalpark i Härjedalen. En plötslig kontakt med en björn. Vad är det som jag ska frysa för en konstruktion som skulle passa för en besökare på en utställning/betraktare av en tavla?
Hinner jag sedan att på fem-tio minuter säkra konstruktionens värden vad gäller ljus, mörker och färgnyanser?
Med penslar mellan fingrarna som håller duken mot knäet. En slags snabbstenografering. Att få med händelse och rum så ärligt som behövs, för att i ateljén sakta kunna slutföra arbetet under största koncentration.
MayViol Halvarsson