Göte Halvarsson

är född i Gustafs, en mil söder om Borlänge, i kanten av Tuna slätt. Han satt ofta i mycket unga pojkår och beundrade de vackra solnedgångarna där. Han fick även mycket snart följa sin far ut i skog och mark och lära sig hur man osedd, ur djurens synpunkt, tar sig inom studerbart håll. Han lärde sig att med penna och pensel fånga djurens rörelser på papper.

Göte flyttade till Södertälje 1955 och kom där i kontakt med den riksbekante och tidigare Liljefors-vännen Thure Wallner. I många år var Göte Thure Wallners ständige följeslagare och elev. Vandringsvägarna med pensel och målarduk blev både många och långa. Den store läromästaren sökte alltid den av människor orörda naturen och Göte har strängt följt i lärarens spår. Målarvägarna har gått från en kobbe i ett stormigt havsband, genom milsvida skogar, över bottenlösa tuvmyrar till de värsta fjällbranterna. Många är de gånger då naturen själv omöjliggjort studier och arbete. Regn, snö, vind och kyla och marker utan levande djur kan bli resultatet av flera dagars vandringar.

Sedan flyttade Göte 1969 till norra Värmland och där har många vilda djur blivit hans modeller på mycket nära håll. Som den månljusa vinternatt när han i sovrumsfönstret såg en räv slå en hare. Eller den tidiga aprilmorgon då en orrtupp spelade för sin höna utanför vardagsrumsfönstret. Många är även de änder, snäppor, morkullor och beckasiner som landat i dammen utanför ateljéfönstret och som fått bli modell till flera tavlor.

Sankmarkerna runt sjön ovanför villan gästas vår och höst av gäss och tranor på flyttning. Dessa marker är också häckningsplats för änder, lommar och knipor. Sjön och dess tillflöden är aktivt utnyttjad av flera bäverstammar, som flitigt har studerats. Spännande var de minuter då Göte satt helt oskyddad och målade en bäverhydda mot solnedgången och en bäver simmade förbi foten på en halv meters avstånd. Vid ett källsprång står gårdens stora vårdträd, bestående av tre enorma hopväxta lindar varav en är flitigt urholkad av hackspett och spillkråka. De används som häckningsplats av pärlugglor som hörs ropa om kvällar och nätter tidigt på våren. Dessa träd är också spanings och viloplats för falkar, vråkar, ugglor och en berguv. Strax bortom lindarna föredrar en älgko att föda sina kalvar på försommaren.

De många och långa färderna i fjällen med bl.a. bevakning av kungsörnens bo och ungar har ibland blivit farofyllda. Väck inte den björn som sover, men när han sover på en genväg från ett långt örnbevakningspass och man trött, våt och hungrig vill till närmaste by för att äta, sova och torka, då är den fysiska björnkontakten inte åtta meter bort. När man möter en förtretad och överraskad björn enbart beväpnad med en 8mm filmkamera, penslar och målarduk, då gör sig björnfrossan kännbar. Den gången gick det bra och senare björnmöten har skett med större avstånd emellan. Lodjuren har väl varit svårast att komma nära, men med kikare har även de studerats.

Med allt detta menas att alla tavlor är målade på plats i naturen i en många gånger ojämn kamp mot mygg och knott och vädrets makter. Det går inte att sitta i ateljé och måla djur och natur utan allt måste målas där det upplevs.

Den första separata utställningen Göte hade var på TelgeGalleriet i Södertälje aug.-sept. 1977 och den blev en stor publik- och försäljningssuccé. I sin fortsatta utveckling har Göte visat även storstadens människor djur och natur i Norden.

MayViol Halvarsson