Visst är väl läraryrket ett av de mest roliga och utvecklande yrken man kan ha? Ingen dag är den andra lik och man blir heller aldrig fullärd för det finns alltid något att utveckla och bli bättre på. Men läraryrket är också fullt med utmaningar. I klassrummet ska en stor grupp med olika individer samsas, umgås och utvecklas tillsammans under en lång tid. Elevers behov ser dessutom annorlunda ut idag än de gjorde för ett antal år sedan. En del elever har inte bara jobbigt med skolan utan de har jobbigt med både sig själv och hela sin familjesituation. Hur ska de då orka fokusera, kämpa med skolarbetet och kunna prestera när de egentligen har tankarna någon annanstans. Vi lärare har en mycket stor och viktig roll. För en del elever är vi den enda riktiga tryggheten, de enda som ger dem både regler att följa och hjälp för att utvecklas både kunskapsmässigt och socialt. Det finns elever som har många kompetenser och personliga egenskaper som man har stor nytta av i livet men som inte uppmärksammas och betygssätts i skolan. Om vi lärare uppmuntrar dessa egenskaper samtidigt som vi bygger på vår relation till eleverna så kan det gå lättare att få dem att vilja kämpa med att utveckla olika ämneskunskaper och andra skolrelaterade kompetenser. Elever lär sig bäst i en miljö där de känner sig trygga, blir sedda och då har möjlighet att utnyttja sina talanger och styrkor. 

I John Steinbergs och Åsa Souranders bok ”Värdegrund i praktiken” del 2, presenteras en metod som de kallar ”Styrkestjärnan”. Den beskriver hur vi som pedagoger på ett enkelt sätt kan synliggöra och bekräfta elevernas förmågor och styrkor. Styrkestjärnan kan ge en tydligare bild av vad eleven själv tycker sig vara bra på och har lyckats med. Styrkorna och förmågorna kan eleverna dra nytta av både i och utanför skolan. En styrkestjärna bidrar inte till en omedelbar förvandling. Det är ett långsiktigt jobb där man bygger upp en relation och ett förtroende. Frågorna ska anpassas till elevens ålder och mognadsnivå. Runt om stjärnan skriver man upp vad eleven tycker att den är bra på och är intresserad av. Inuti fyller man stjärnan med ord som beskriver hur eleven gör när det går bra. Författarna till boken skriver även att man kan ta med styrkestjärnan på utvecklingssamtalet och visa föräldrarna om det är okej för eleven. De menar att mycket tid på utvecklingssamtalen ägnas åt att påpeka brister och förbättringsområden. De tycker att man visst ska prata om förbättringsområden men att det i förlängningen är mer effektivt med positiv förstärkning. De skriver också att det är en bra idé att samla elevernas styrkor och visa alla styrkor som finns inom gruppen. Inga namn ska naturligtvis synas utan bara styrkeord och fraser. De drar paralleller till framgångsrika idrottslag där det gäller att göra varandra bra. 

John Steinberg och Åsa Sourander avslutar sin del i boken om styrkestjärnan med att skriva: ”Styrkestjärnan som koncept är en enkel idé. Men det kräver ändå pedagogisk skicklighet att leda ett samtal utan pekpinnar och moraliserande, mot större konkretion och i metakognitivt syfte”.