Att lära genom att skriva

Lär sig elever mer i ett ämne när de skriver om ämnesinnehållet än när de inte skriver, eller skriver i mindre omfattning?
Skiljer sig effekterna åt mellan NO, SO och matematik?

Skolforskningsinstitutet bevakar internationella forskningsöversikter för att kunna ta tillvara vetenskaplig kunskap som kan vara till nytta för verksamhet inom svensk förskola och skola.

Jag ska sammanfatta rapporten “Att lära genom att skriva - effekter på elevers ämneskunskaper i NO, SO och matematik”  utifrån ett svenskt perspektiv.

Flera forskare konstaterar att skrivande förbättrar lärandet av ett ämnesinnehåll i alla tre nämnda ämnen. Genom skrivandet kan elever utforska och bearbeta innehållet och därmed stärka lärandet. För att lärandet av ämnesinnehållet ska öka är det alltså viktigt hur skrivuppgifterna är utformade och det spelar roll vilken typ av texter eleverna förväntas skriva och varför. Det är viktigt att uppmuntra metakognition, alltså att utforma skrivuppgifter som syftar till att eleverna tvingas att reflektera över vad man vill veta mer om och som leder till att eleverna får en djupare förståelse. 

En rad olika typer av skrivaktiviteter kan användas i detta syfte, till exempel att sammanfatta information; Beskriva hur något fungerar, skriva en dikt, en berättelse, en instruerande text eller en argumenterande text. Det kan också vara att ta anteckningar under en lärares genomgång eller fylla i en tankekarta för att strukturera ett ämnesinnehåll. 

När det gäller skrivaktiviteterna som används i studierna, kodas de utifrån fem olika faktorer:

1. Genre

2. Om skrivaktiviteten  innebar någon analys och tolkning eller om den snarare gick ut på att återge information.

3. Om skrivaktiviteten innehöll någon form av metakognitiv uppmuntran.

4. Nivå av lärande som forskarna bedömer att skrivaktiviteten främjar, enligt Blooms taxonomi (1956).

5. Det praktiska utförandet, som exempelvis att skriva anteckningar, svar på frågor, labbrapport eller ett brev till en annan elev.

Hur mättes då ämneskunskaperna i studierna?

De mättes utifrån fyra faktorer:

1. Nivå av lärande enligt Blooms taxonomi.

2. Typ av för- och eftertest (ex flervalsfrågor eller fritextsvar)

3. Vem som har utformat måttet på ämneskunskaper (ex forskare eller läromedelsförfattare).

4. Grad av samstämmighet mellan vad som mäts i testen och det innehåll som lärdes ut.

För att beräkna effekterna, jämförde forskarna de genomsnittliga resultaten utifrån för- och eftertester. Resultaten sammanställdes genom en metaanalys där resultatet från de ingående studierna vägdes samman.  

Det sammantagna resultatet visar att skrivande om ämnesinnehåll förbättrar elevers kunskaper i samtliga tre ämnen och oavsett ålder. 

Argumenterande text

Av de olika texttyperna som studerades, var det en texttyp som utmärkte sig; argumenterande text. För eleverna innebar det, bland annat, att de skulle lägga fram belägg för att stödja påståenden eller en hypotes eller att argumentera för en viss lösning på ett mattetal. Alltså, skrivuppgifter med inslag av analys och tolkning ger större genomsnittlig effekt på ämneskunskaper än skrivaktiviteter som går ut på att återge information.

Slutligen

Det sammantagna resultatet visar dock att allt skrivande om ämnesinnehåll förbättrar elevers kunskaper i samtliga tre ämnen och oavsett ålder. 

Källhänvisning:
Skolforskningsinstitutet
www.skolfi.se