Hem > Presentation > Johanna Matsdotter > Skrivandet – inte alltid för bedömning

Skrivandet – inte alltid för bedömning

Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg som handlar om det muntliga berättandet, då jag tryckte lite extra på det lustfyllda i att bara få fantisera. I det här inlägget vill jag även nu, uppmuntra till att vi ska ge eleverna stunder, där de får vara i ett produktivt skede, utan att bli bedömda.

Jag tillhör de människor som har ett överflöd av fantasi, det bara finns där, men jag har full förståelse för att det inte är så för alla. I skolan ska våra elever kunna skriva skönlitterära texter, och då krävs det att man kan fantisera och få ihop en historia.

Ett sätt för att låta elever träna på att vara kreativa med ord, är att ge dem tidsmässigt korta skrivövningar. Om det är första gången jag gör detta med en grupp, går jag först igenom vad de ska få göra, och vad jag förväntar mig av dem. De sitter redo med papper och penna, och anledningen till att jag använder papper eller skrivhäften till detta, är att elevernas fokus inte ska försvinna till andra uppgifter som väntar på dem i datorerna. Jag berättar att de ska få tre ord av mig, att dessa tre ord ska finnas med i den text de ska skriva, att de får två minuter på sig, och att jag inte förväntar mig något annat än att de skriver något, att texten får bli hur stollig som helst. Jag berättar även att deras texter inte kommer att bli bedömda, att de bara ska få skriva för att det är roligt.

Vid flertalet tillfällen, med olika grupper, har jag gjort sådana korta skrivuppgifter, och med så kort tid som två minuter att skriva på. Varje gång har jag blivit fascinerad över resultatet. Det är många som vill läsa upp sin text för klassen, för att texten har blivit så rolig. De stunderna har genererat i många skratt. Alla får ihop något, en del mer än jag kan tänka mig att de ska kunna skriva på så kort tid, och någon kanske bara får ner några få ord, men det kan också vara ett framsteg för den eleven. Om jag har någon elev som inte skriver själv, sätter jag mig hos den, som då får berätta muntligt för mig i stället, och jag skriver ner texten.

Anledningen till att alla elever skriver något, på den korta tiden, tror jag beror på att de helt enkelt dras med i situationen. De vet förutsättningarna, att ingen förväntar sig en genomarbetad text, som ska granskas och kommenteras, och så blir det lite spännande att ta sig an orden som de får, se om det ens går att få ihop dem till någon text.

I en studie från 2021, Elevers berättelser om meningsfullt skrivande i skolan, av Magnus Jansson, Anja Thorsten och Håkan Löfgren, står det i resultatet om vikten av att texterna produceras i ett socialt sammanhang. I den tidigare forskningsbeskrivningen, i studiens inledning, står det att elevers motivation för skrivande ökar när de får skriva på ett intressant sätt, och när det finns intresse för skrivandet som aktivitet.

För några år sedan gjorde jag i ordning tre burkar med ordklasserna substantiv, adjektiv och verb. Eleverna fick skriva ord på lappar, som stoppades ner i respektive burk. Burkarna lever kvar, liksom ordlapparna i dem. När jag kör dessa korta skrivövningar, tar jag ofta en lapp från varje burk, vilket gör att det kan bli roliga kombinationer, exempelvis elefant, gul och cykla. När en grupp har fått lite rutin på dessa övningar, kan jag efter 1,5 minut, pausa gruppen och stoppa in en karaktär i handlingen, exempelvis en sotare, och då förlänga tiden med en minut. Har de då ord som elefant, gul, cykla och sotare, så kan det bli träning för fantasin, och i slutändan mycket skojiga texter.


Ha det gott i skrivandets fantasivärld!

Johanna Matsdotter