När ekonomin stramades åt för skolorna för ett antal år sedan, blev vi tvungna att fundera över vad vi verkligen behövde, och vad vi egentligen klarade oss utan. Nu har tiden gått, och i stället för att deppa över vad vi inte kan få, har vi hittat andra sätt att lösa behoven på. Jag ska nu lyfta detta med återbruk, vilket jag verkligen tycker om. Det infinner sig en förnöjsamhet, när prylar som har gjort sitt, helt plötsligt kan väckas till liv, och leva vidare som något annat. När vi återanvänder eller återbrukar, kan vi även få in miljöperspektivet, (Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Lgr11) och visa för eleverna hur enkelt det egentligen är att skapa, utan att köpa nytt.

I några år har elever haft önskan om att skolan skulle kunna ha en uppsättning med käpphästar, för att kunna användas på raster och under fritidstiden. Jag har blivit glad varje gång som någon har ställt frågan, men sedan har jag lagt det åt sidan, och det har runnit ut ur sanden. I början av detta läsår, bestämde jag mig dock för att ta tag i denna önskan om käpphästar, och började att fundera över material. Vid den här tiden, hade maken och jag införskaffat oss en liten stuga, och där innanför dörren stod ett gäng med promenadkäppar. Där fanns även några runda gardinstänger, som vi inte skulle ha kvar. Promenadkäpparna och stängerna, räckte dock inte till alla hästars käppar, utan jag köpte även några kvastskaft som vi sågade mitt itu.

Till kollegorna förmedlade jag behovet av strumpor och sockor, så från dem, från kvarglömda kläder och från elever, stillades det behovet. Stoppningen fick jag fundera på en stund, tills jag kom på att jag hade kasserat täcken och kuddar som skulle till återvinningscentralen. De fanns kvar på en bod. Det var bara att klippa sönder de rena kuddarna och täckena, och använda innehållet. Allt annat material som behövdes, fanns redan på skolan, i bildsalen och i fritidsförrådet.

Projektet kunde starta. Eleverna blev indelade i arbetslag. En elev hade med sig ett mönster på ett hästhuvud, i fall att någon ville sy, i stället för att använda en strumpa eller socka. Symaskinen åkte därför fram, och tyg fanns också i bildsalen. Eleverna fick såga, stoppa, klippa, limma, sy, måla mm. Alla var engagerade, även de som aldrig leker med käpphästar. Det här tog flera lektioner, men när vi väl var klara, kunde vi stoltsera med tretton supersnygga käpphästar.

Vi fortsatte att jobba med detta under svensklektioner, eleverna fick skriva både en instruktion över hur man gör en käpphäst, och en text om den häst som gruppen hade gjort. Bilder på hästarna, tillsammans med deras instruktioner, skickades till slöjdpersonalen, så de också fick ta del av elevernas arbete.

Några elever valde att sy eller på annat sätt, knåpa ihop olika tillbehör till hästarna. Hästarna och de olika tillbehören förvaras i hallen, och på väggen ovanför, sitter det en bild på varje häst, med en kort beskrivning, så att de andra eleverna på skolan, vet vad det är för häst de rider på. Nu finns det även hinder till hästarna. Dessa hästar används både under skoltid och under fritidstid.

Med det här inlägget menar jag inte att alla ska dra igång med ett käpphästprojekt. Det passar naturligtvis inte alla. Det jag vill visa, är att det som från början kan kännas bli för kostsamt och för omständligt, kan visa sig bli en lyckoträff. Med hjälp av hästarnas beskrivningar, går det även att få till uppgifter i matematiken. Hur länge har den hästen varit pensionär? Hur mycket äldre är den hästen, jämfört med den hästen?

Har dina elever önskemål om något som de vill leka med på rasterna? Är det något som skulle gå att genomföra med hjälp återbruk? Vilka ämnen skulle passa för ett sådant projekt?

Till sist ett litet tips, om ni har beställt färgpennor från Lekolar, brukar de komma i en ganska stor trälåda med fack för pennornas olika färger. Den lådan är perfekt till elevernas mobiltelefoner.