En liten glimt av Toleransgruppen…. 

Under höstterminen 2021 var jag tillsammans med mina två kollegor i Toleransgruppen ute på två stycken klassrumsbesök hos alla klasser i årskurs 9 på Kyrkskolan och Lorensbergaskolan. P.g.a. en omstrukturering av Toleransgruppen fick tyvärr inte Ludvikas åk 9 chansen att söka till Toleransgruppen, men vi ville ändå köra en mini-version av TG för att så ett frö inför ungdomarnas framtid. 

Inom Toleransgruppens ordinarie verksamhet arbetar vi med ledorden identitet, civilkurage, mod och grupptryck. Vi arbetar också med ämnen som kanske inte tas upp i den vanliga undervisningen på skolan som t.ex. svenskhet. Vad är typiskt svenskt? Vem är svensk? Vem har rätt att bestämma vad eller vem som är svensk? Detta är något som vi gjorde på vårt första klassrumsbesök och de synpunkter samt reflektioner som uppstod är helt klart värdefullt att delge till er. 

Under ett moment av vårt besök hade vi olika scenarios (eller case) där flera personer och deras ursprung beskrevs, t.ex:

“Jag heter Emma, jag är född i USA. Mina föräldrar flyttade från Sverige innan jag föddes till USA för att arbeta på ett svensk företag. Vi bor i staden Sveadal, vi firar alla svenska traditioner såsom midsommar och håller gärna kräftskiva. Jag talar flytande svenska men talar helst engelska då alla mina kompisar är engelsktalande. Vi har besökt min släkt i Sverige, det är fint där men jag vill verkligen inte flytta dit när jag blir vuxen. Mina föräldrar drömmer om att flytta hem till Sverige. Är jag svensk?” 

Blodsband och kopplingar till födelselandet var viktiga parametrar för eleverna. Många fastnade på föräldrarnas eller mor- och farföräldrarnas ursprungsländer och att kulturella traditioner avgör om man är svensk eller inte. I vissa scenarion blev det svårare att ta ställning, medans andra gånger var de snabba att ta ställning - trots att flera klargjort att “det är upp till varje individ att själv tycka om den är svensk eller inte”. 

Under ett annat moment hade vi bilder på vad som är typiskt svenskt, t.ex. Gekås Ullared, stå i kö med långt avstånd mellan varje person på en busshållplats, midsommar, kräftskiva, falukorv, påskmust, ordet “oj!”, familjelivet (volvo, villa, vovve), att vi lägger väskan på sätet bredvid oss på bussen för att undvika att någon sätter sig där etc. Eleverna hade flera egna förslag och skrattade gott åt detta: “Vi svenskar har många underliga saker och ting för oss!” Men när vi kom in på frågan “Vem är svensk?” blev det plötsligt väldigt jobbigt. 

Det eleverna kunde enas om är att det egentligen inte finns något facit om vem som är svensk, utan att det är upp till var och en att avgöra om den är svensk eller inte. En del elever hade svårt att se sig själva som svenska, trots att de är födda och bott i Sverige hela sitt liv. En del ville inte alls identifiera sig som svensk oavsett födelseland. Hos många elever fanns en stolthet över föräldrarnas födelseländer, många menade att blodsband väger tungt i ens identitet. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska avrunda detta blogginlägg mer än att detta klassrumsbesök satte spår i mig och jag försöker i allt större utsträckning att fråga om elevers syn på svenskhet och att känna sig svensk. Jag gör detta även utanför Toleransgruppen dels för att jag är nyfiken men också för att elever som jag tillfrågat får en chans att berätta om sin bakgrund, reflektera kring sin identitet och därmed kanske blir lyssnad till på ett annat sätt. Vi som arbetar i skolan enas ofta om att relationer är viktiga och detta kanske kan vara en ytterligare byggsten att ta med i den processen.  

Isabelle Yngström

Lorensberga  7-9