Kroppsspråk och mimik i undervisningen   

Jag undervisar i geografi, religion och engelska i årskurs 7. Elevernas första reaktion på just religionsämnet var att ämnet är väldigt tråkigt. Detta sporrar mig till att vilja försöka göra ämnet intressant - för det är intressant! Men... Hur gör man berättelsen om Abraham, Moses, Maria, Jesus och Muhammed intressant? Jo, jag tänker gester, kroppsspråk, inlevelse och helt sonika bjuda på sig själv som lärare! Jag bjöd eleverna på en oregisserad teaterföreställning med många bilder och överdrev många gånger min entusiasm men fortfarande med fokus på detaljer som var möjliga för eleverna att ifrågasätta. T.ex. började jag religionskursen med en föreställning om hur Abrahams fru Sara blev gravid och födde sonen Isak på ålderns höst. Avslutningsvis så signalerade jag med hela min kropp, mitt ansiktsuttryck och min röst att det är något som inte riktigt stämmer om man ser berättelsen ur ett rent biologiskt perspektiv. Eleverna snappade omedelbart upp mina signaler och de började diskutera logik och orimligheter.

Nästkommande lektioner gjorde jag samma procedur med historien för att sedan avsluta med att signalera att det är något som inte stämmer med berättelserna och att vi behöver undersöka detta. Under dessa lektioner var klassrumsklimatet positivt och energiskt, eleverna ville veta mer och det var väldigt få elever som dagdrömde om annat. Kanske berodde det på att jag såg och genomförde mina genomgångar med entusiasm och hela mitt kroppsspråk. Ja, stundtals blev intensivt samt energiskt. Med det var det värt. Som ett litet kvitto på att detta fungerar är att eleverna under sin pågående examinationsuppgift om dessa berättelser med enkelhet besvarar frågor och stöttar sina svar med angivna källor. Ett annat synbart resultat är det faktum att eleverna är ivriga när de kommer in på lektionen. Ett par elever som tidigare uttryckt att religion är tråkigt har nu förmedlat motsatsen. En nackdel, för kritisk måste man ändå vara, är att det kräver otroligt mycket av mig som lärare - såväl energi som koncentration då jag dels vill snappa upp vad eleverna säger i sina diskussioner men också inte förminska religionernas betydelse i olika avseenden. Men positiviteten överväger denna nackdel. Helt klart. 

I övrigt när det gäller ansiktsuttryck och bemötande i t.ex. korridor och allmänna utrymmen så upplever jag att ett positivt förhållningssätt och kroppsspråk studsar tillbaka från eleverna om jag själv uppvisar det. Inom forskning syftar man till spegelneuroner och hur vi människor imiterar det vi upplever. I intervjun “Happiness is Contagious” menar professor Nicholas Christakis vid Harvard University att glada människor påverkar andra personer som i sin tur överför det vidare och vidare (Happiness is Contagious). Det betyder att mina signaler som jag sänder ut i mitt klassrum och i allmänna utrymmen behöver därför vara tydliga, t.ex. att jag visar när jag är besviken gällande en särskild situation som uppstått eller att jag har ett lugnt kroppsspråk med neutralt ansiktsuttryck för att visualisera vidden av seriositet vid provtillfällen. Ett litet leende med ögonkontakt under en läsförståelse kan uppmuntra elevens motivation när den fastnat. En bestämd och allvarlig blick vid reprimand signalerar tydlighet och kritiskt läge. Men för att komma dit krävs givetvis trygghet och relation. 

Frågor till dig att fundera på:

• Hur använder du kroppsspråket i din undervisning?

• Hur påverkas dina elever av ditt kroppsspråk och mimik?