Erfarenhet, rutin, kompetens och kunskap

Nu har snart jag och min etta snart gått ett helt läsår tillsammans. Det har varit ett fantastiskt läsår. Jag och mina elever har lärt oss massor. Både som grupp men också som individuella personer. Vi har alla utvecklats och lärt av varandra och tagit stora steg i rätt riktning.

Det är alltid en utmaning som lärare att lämna en årskurs trea på våren och ta emot en årskurs ett på hösten. Speciellt om man som jag har fått förmånen att följa sin grupp i tre år. Jag har på dessa tre år lärt känna mina elever och vet vilka krav jag kan ställa på var och en av dem men också vilka krav jag ställa på dem som grupp. Vi har svetsats samman i tre år och lärt känna varandra både utan och innan. Jag har lärt känna föräldrar och hunnit etablera fina kontakter och förtroende i båda riktningarna. När allt detta hamnat på plats är det dags att säga “Hejdå” och börja om på nytt igen. Men jag tror och tycker själv att det är bra att vi lämnar varandra efter tre år tillsammans. Vi har på något sätt blivit klara med varandra nu efter tre år. De ska fortsätta sin resa mot nya utmaningar och behöver en ny förebild i klassrummet som kan svara upp mot deras förväntningar fortsatta resa. 

Det är alltid lika spännande för mig som lärare inför terminsstarten att ta emot en ny etta. Vilka olika individer finns det i gruppen? Vilka svårigheter kommer jag att stöta på och behöva lösa? Hur stor är spännvidden i deras kunskapsutveckling? Kommer vi att hitta samma fina relation med varandra som de elever och föräldrar jag lämnade inna sommarlovet? Det är många frågetecken som väntar på svar. 

Det viktigaste för mig när jag tar emot de yngre barnen är att vi bygger förtroende och goda relationer med varandra. Barnen har gått i förskoleklass tillsammans och vi har träffats några gånger innan sommarlovet för att lära känna varandra lite innan starten på höstterminen. Det känns skönt att barnen har ett ansikte på mig och vet att det är jag som ska bli deras fröken efter sommarlovet. Bara det tror jag är ett första steg i att bygga förtroende och goda relationer. När höstterminen startar börjar det stora arbetet. Det roliga och så viktiga arbetet. Vi måste hitta varandra och våra olika roller i klassrummet. Jag måste sätta upp tydliga riktlinjer för hur vi ska ha det i vårat klassrum. Vem det är som bestämmer och när de kan få vara med och bestämma. I början är det för mig viktigt att vara bestämd och följa det som jag har sagt. Mina elever ska alltid kunna lita på mig. Efter hand när vi lärt känna varandra och känner tilltro till varandra kan jag låta eleverna vara med och bestämma i det som för dem är möjligt att vara med och bestämma. Elevinflytande är viktigt men det måste ske efter mognat och ålder. Min största utmaning när jag tar emot min nya etta är att de är en enorm spännvidd på deras kunskap. Jag har allt från de som kan läsa och räkna till de som inte vet hur varken bokstäver eller siffror ser ur. Hur ska jag kunna hålla ihop en grupp med så stora skillnader? Det är nu det roliga och spännande jobbet börjar. Eftersom jag arbetat många år som lärare har jag skaffat mig erfarenhet och samlat på mig en kunskapsbank och känner mig trygg i min uppgift att få alla mina elever att känna stimulering och glädje att vilja lära.

På alla skolor finns det en enorm kunskapsbank och erfarenhet. Vi som arbetat länge behöver dela med oss av det vi vet och kan. De nyexaminerade lärarna som kommer behöver all “hjälp” de kan få. De här är inget som de får med sig i sin examen. De nyexaminerade lärarna har massor med kunskap som de kan delge oss, men inte den “dolda” kunskapen som vi erfarna lärare besitter. Vi måste ha öppna klassrum så alla kan få ta del av allas kunskap och erfarenhet. Våga erbjuda hjälp och också våga fråga. 

Jag vill avsluta med att vi alla som arbetar i skolan har massor av kunskap, erfarenhet, rutin och kompetens som vi ska ta tillvara på och dela med oss av.

Ina Segerström

Junibackens skola