Därför blev jag lärare 

Den här gången ska jag blogga om varför jag valde läraryrket. När jag slutade gymnasiet hade jag inte en aning om vad jag ville bli. Jag började på en datautbildning men märkte ganska snart att det inte var min grej. Så medan jag funderade på vad jag skulle bli när jag blev stor började jag jobba på posten. Där blev jag kvar i femton år. Efter dessa år på posten kände jag att jag vill börja läsa på högskolan. Det blev lärarlinjen på högskolan i Falun. Ett beslut jag aldrig ångrat.

När jag var klar lärare efter tre år var det inte brist på lärare utan det var mättat på den arbetsmarknaden. Jag fick ingen fast anställning utan hoppade runt på olika vikariat. Något jag då tyckte var ganska jobbigt men som jag idag är tacksam över. Jag hann se många olika skolor innan jag fick min fasta anställning på Junibacken där jag fortfarande är kvar. Jag kunde plocka russinen ur kakan från de skolor jag varit och vikarierat. Ta med mig de saker jag tyckte var bra och använda i min egen undervisning.

Det härliga med läraryrket är att det är så varierande. Jag som arbetar med de yngre barnen vet att den ena dagen aldrig är den andra lik. Det händer ständigt saker och man måste hela tiden vara beredd på att ändra sina planer. Planer kastas omkull i en handvändning. Det händer saker på rasten som sedan följer med in i klassrummet. Att kunna hantera konflikter är ett måste i det här jobbet. Som lärare har du många strängar på din lyra. Du ska vara förälder, kurator, sjuksköterska och lärare på en och samma gång. En tröstande famn att luta sig mot när det är jobbigt av olika anledningar. Allt det här är det som gör att jag trivs så väldigt bra att vara lärare.

Mina dagar i klassrummet ser ganska lika ut men innehållet varierar. Jag startar och slutar mina skoldagar på samma sätt. Det finns en tydlig ordning och struktur i klassrummet. En trygghet som många barn behöver. De vet vad som förväntas av dem när de är i klassrummet. Det är jag som är ledaren men inte utan att de får vara med och bestämma och påverka det de kan. Jag har läst John Steinbergs böcker ”Ledarskap i klassrummet" och "Lärarskicklighet”. I de böckerna finns det många bra strategier som man kan använda sig av i sin egen undervisning. Jag använder många av hans metoder i min egen undervisning. Han skriver också om hur det är att möta utmanande föräldrar vilket inte alltid är så lätt.

Glädjen att som pedagog få följa ett barn på deras kunskapsresa är ändå det bästa med läraryrket. Jag har många gånger under mina år som lärare upplevt den glädjen. När man träffar sina elever första dagen i årskurs ett är de oskrivna blad. Att sedan få vara med att dela deras glädje när de undan för undan lär sig mer och utvecklas som individer är härligt. Den eleven som var orolig och inte kunde sitta still utvecklas till att bli en riktig stjärna. De gånger lugnet infinner sig hos elever när de ”knäckt” läskoden. Det är något som jag märkt under alla mina år som lärare. Att ha förmånen att följa en klass från årskurs ett till dess att de slutar trean är en av alla härliga sidor av läraryrket. Ingen klass är den andra lik och att utmana mig själv och min undervisning att möta dessa nya individer och se de utvecklas med hjälp av mig är det som gör mitt yrke till det bästa i världen, tycker jag.

Om du vill ha hjälp med metoder och strategier i ditt yrkesval som lärare rekommenderar jag dessa böcker;

Ledarskap i klassrummet, John Steinberg

Lärarskicklighet, John Steinberg

Se också John Steinbergs webbsida steinberg.se