Strävan efter en mobilfri skolmiljö    

På vårt första ledningsgruppsmöte i början av höstterminen lade jag fram förslaget om att få börja läsåret i en mobilfri skolmiljö. Vi ville ge våra nya sjuor en bra start på läsåret där de skulle få lära känna varandra i lugn och ro utan några störande mobiler. Rektorn gillade förslaget och uppmuntrade och stöttade arbetslaget. Vi i arbetslaget diskuterade noga igenom hur det praktiskt skulle gå till och vilka hinder vi kunde stöta på vid genomförande. Jag skrev och informerade föräldrarna om beslutet och väntade på en proteststorm. Det blev ingen. Tvärtom, så var de allra flesta vårdnadshavarna mycket positiva till förslaget. Under den första veckan på terminen bjöd mentorerna in vårdnadshavarna till ett individuellt lära-känna-samtal och vi berättade detaljerat om vårt arbete att med att skapa trygghet och studiero. Det blev väldigt bra samtal och vi kände oss stärkta i vår strävan efter en mobilfri skolmiljö.

Hur gör vi rent praktiskt då? Jo, undervisande lärare samlar in mobilerna under den första lektionen och efter ca tio minuter kommer lärarresurserna och hämtar mobillådorna och låser in dem i ett litet förråd i korridoren. Vi har märkt facken i lådan med elevernas namn för att notera vilka elever som inte lämnar in mobilen.  Vi kryssar i klasslistan och de som inte lämnar in sina mobiler får ett samtal hem i slutet av veckan för att ta reda på om mobilen lämnas hemma eller om den hamnar i elevskåpet. När skoldagen är slut lämnar den undervisande läraren ut mobilerna. Vi i arbetslaget har gjort ett noggrant schema för vem som samlar in och lämnar ut mobilerna om eleverna har lektioner i andra byggnader på skolområdet, det kan handla om idrott, slöjd och hkk. Hela arbetslaget hjälps åt med alla praktiska detaljer och det fungerar hur smidigt som helst.

Resultatet då? Vi ser dagligen vinsterna med att ha en mobilfri skoldag. Eleverna pratar mer med varandra på rasterna istället för att stirra ner i sina mobiler, de flesta uppger att de har fått flera nya kompisar, det förekommer inga kränkningsärenden relaterade till mobiler på skoltid. Personalen får mer tid till förebyggande åtgärder och värdegrundsarbete. Lärarresurserna tycker att det är lättare att upptäcka och inleda kontakt med elever som är ensamma på rasterna. De blyga och ensamma eleverna vågar ta kontakt med varandra när de inte har en skärm att gömma sig bakom. Det förekommer inga störande moment relaterade till mobilerna på lektionstid och därmed bättre studiero.

Nyligen såg jag en dokumentär, ” The Social Dilemma”, på Netflix och den handlar om de sociala mediernas inverkan på oss och i synnerhet på unga människors liv. Att ständigt vara uppkopplad leder till att ungdomarna känner sig mer oroliga och deprimerade idag än för några år sedan. Psykisk ohälsa ökar i rasande takt och kryper längre ner i åldrarna. Självskadebeteende och självmordsfrekvensen har stadigt ökat sedan 2011. Här har vi vuxna ett stort ansvar att hjälpa våra unga till en bra uppväxt. Vi måste skapa miljöer där de kan vara i nuet utan att ständigt vara uppkopplade. En trygg skolmiljö leder till möjligheter att skapa trygga relationer och trygg lärandemiljö.

Rekommenderas: Se filmen ”The Social Dilemma” tillsammans med eleverna. 

Frågor att fundera över:

• Hur kan vi lära våra ungdomar att förhålla sig till sociala medier?

• Vilka för- och nackdelar ser ni med mobilförbudet på högstadiet?